Paula's Choice och Filorga - hudvård för hela (and I mean hela) slanten

För en tid sedan efterlyste jag tips på bra krämer och geggor för ett apvackert men åldrande plyte med blandhy. Sedan dess har jag testat mig fram, gjort research, lagt pannan i djupa veck, förfasats över de djupa vecken och googlat lite till. 

Dags för en lägesrapport då, mina vänner. 

Började med att köpa Cliniqueprodukter för en smärre förmögenhet.

Recension: meeh. Inte dåligt men ingen enorm wow-effekt heller. 

Sedan började jag lyssna på Kakan Hermanssons podcast Under huden, en underbar men kostsam ny bekantskap. Underbar för att det är väldigt kul att Kakan med gäster blandar snack om feminism, HBTQI-frågor och ofta ganska tunga ämnen med hudvårdsnörderi och glatt sminksnarvel. Kostsam för att jag sitter och parallellgooglar de produkter som lovprisas speciellt mycket och vill ha dem. 

Så den vägen fick jag ju då nys om märket Paula's Choice, som mig veterligen inte går att köpa i Finland, men det gick blixtsnabbt att få sina produkter via nätbutiken som jag tror ligger i Nederländerna. 

IMG_3730.JPG

Titta så klurigt. Jag köpte ett set med små förpackningar för att kunna testa mig fram och inte råka ut för en nya Clinique-situation. 

IMG_3729.JPG

Här har vi då en cleanser som en ska använda först i sin rutin. Löddrar bra och rengör snällt, men kanske inte så revultionerande.

BHA-Exfolianten däremot, djjiz. Det är alltså en peelingsyra som kladdas på hela ansiktet med en bomullstuss efter rengöring och sedan ska få verka en stund. Det gäller att börja försiktigt, för på nya användare flagar huden ordentligt, det varnas till och med för detta på förpackningen. Men flagandet var inte så jobbigt, jag tyckte det räckte med att smeta på dag/nattkräm efteråt för att lugna ner det hela. 

Och resultatet? Grymt ren hy, mindre porer och jämnare ansiktsfärg! 

Det är också viktigt att använda solskyddsfaktor i samband med syrapeelingen, tydligen blir huden extra känslig. Därför finns lite solskydd med i dagkrämen som ingick i setet, och i det här mulna vädret har 15 räckt, tycker jag.

Fuktkrämerna har också varit bra, gillar speciellt dagkrämen som är väldigt rinnig och lätt att massera in. 

IMG_3728.JPG

Men nu går jag händelserna i förväg, för före fuktkrämen kommer ju serumet! Där testar jag nu Filorgas Perfect+. Jag gillar! Lite knepigt med pipett, i min snålhet funderar jag redan på om jag ska få ut de sista dyrbara dropparna ur burken. Men serumet känns lyxigt och välgörande.

Och så har vi då en produkt som Kakan sålde in så bra att jag slog till. En nattmask! Alltså en ansiktsmask som en kan sova med. Såg framför mig hur jag skulle ligga där med lera och gurkskivor och hela köret och kleta ner både lakan och make, men det här är mera som en kräm. 

Och tammegodmorgon så effektiv! Jag vaknar len som barnastjärt (utan blöjexem) om morgnarna. Den här måste jag definitivt skaffa mera av! Tycker priset är rimligt också, just nu kostar en stor tub lite på 20 euro. 

IMG_3727.JPG

Har jag blivit vackrare då? Jaa. Här är jag i alla fall osminkad och ofilterad, men jag har ingen riktig läskig före-bild att erbjuda för jämförelse. Min hy har definitivt blivit jämnare och mjukare. Tycker till och med de mörka partierna under ögonen har blivit ljusare, fast jag fortfarande jagar den perfekta ögonkrämen. Förslag?

Min hud faktiskt är så jämn  att jag inte alltid orkar använda foundation till vardags. Det kändes otänkbart för något år sedan.

Ska kanske för tydlighetens skull ännu tillägga att jag inte gör kommersiella samarbeten här i bloggen (utom när det gäller mina egna böcker). Tipsar alltså bara om sådant jag köpt själv. 

 

Skit i sylt och saft - blanda en Berry Bellini

Så har det blivit den tiden på året då bekantskapskretsens alla Ernst-ar skuttar ut i skogen med bärkorgen i armvecket.  

Bär är smaskens i de flesta former. Men allra bäst som cocktail vill jag hävda. 

Hence: så här förgyller en augustikvällen med en Berry Bellini. 

IMG_3699.JPG

En traditionell Bellini består som bekant av puréad persika och champagne. Jag blir ofta lite snål när det gäller champagnecocktails och satsar på något förmånligare bubbel istället, så Prosecco duger bra. 

Här har jag flängt ner några nävar skogshallon, en stump skivad rabarber, lite socker och vatten i en mixer. 

IMG_3700.JPG

Bara att puréa ihop alltsammans och sila det. Jag körde blandningen genom ett vanligt durkslag eftersom jag inte störs av att några frön slinker med, men vill en ha en helt slät puré är det bara att använda en ostduk eller kaffefilter.

IMG_3701.JPG

Så. En rejäl slurk av blandningen i champagneglas och på med Prosecco. Detta tar tid för det bubblar något alldeles otroligt. 

IMG_3702.JPG

Klart! Superfräscht, festligt och smaskens! 

När ens bok får beröm i Dagens Nyheter!

I dag är jag lika glad som på den här bilden (som togs för några månader sedan för tidningen Anna av fotografen Pekka Nieminen). 

eva_frantz.jpg

I dagens DN kan man nämligen läsa följande:

"Nu har Eva Frantz verkligen hittat sin form, när hon berättar om den unga polisen Anna Glad som utreder överfallet på en ung kvinnlig livsstilsbloggare. Det är samtidsfrågor, nättroll och skogstroll, men på en stillsamt vardaglig individnivå i en finlandssvensk småstad."

Detta i en lista på läsvärda deckarnyheter i höst, sammanställd av Lotta Olsson. 

DN, liksom. Jäklar. Det hade jag inte förväntat mig.

Tidningen hade faktiskt en liten puff om Blå villan i veckan också, och genast fick jag en del förfrågningar om olika saker från andra sidan viken. Ett bevis på vilken genomslag en text i en stor dagstidning har.  

Det är helt overkligt. 

I kassakön på Prisma bläddrade jag också i senaste Anna och möttes av min egen nuna! Tydligen hade tidningarnas läsare röstat fram intervjun med mig till den mest läsvärda i numret den ingick i! Så himla roligt!

20882076_10155102775561715_4025469919906409408_n.jpg

Det var förstås främst journalisten Sanna Wirtavuoris förtjänst, jag begriper inte hur hon kunde få ner essensen av det jag försökte svamla om på knagglig finska till en så snygg och snärtig artikel! Den ligger för övrigt ute på nätet nu. 

Artikeln påminde mig om hur viktigt det är att prata om alopecia. Flera vilt främmande människor har hört av sig och tackat, eftersom de själva drabbats av sjukdomen eller har barn som tappat håret. Jag blir väldigt rörd över att min story kan ge andra tröst och uppmuntran. 

Nu ska jag försöka komma på att konservera dagens känslokombination så jag kan ta fram en dos de dagar självförtoendet och skrivinspirationen lyser med sin frånvaro. 

 

 

Mitt liv just nu

Mycket på gång. Blå villan är här. Skolan har börjat. Har inga ord, vilken är besvärligt eftersom jag borde skriva på nästa bok. Men vi tar rapporten i gif-form istället. 

Hur jag planerade att det skulle gå när jag var inspiratörstalare i Brändö gymnasium i tisdags:

Hur det gick.

Hur jag försökte bete mig när jag fick hålla i Blå villan för första gången på förlaget.

Hur jag betedde mig. 

Hur jag låtsas känna inför måndagens recensionsdag:

Hur jag egentligen känner inför måndagens recensionsdag:

När verkligheten överträffar dikten (eller deckaren)

Det känns numera lite underligt att återvända till Sommarön (eller Högkopplan som kobben ju egentligen heter). Det var här jag kom igång med skrivandet på allvar för några somrar sedan, så för mig är platsen för evigt laddad. 

IMG_3588.JPG
IMG_3591.JPG

Men ön är också en fristad där jag belåtet klafsar runt sminklös och behålös i en vecka. Inte för att jag ogillar vare sig smink eller behå, tvärtom. Men det är väldigt skönt att sluska till sig som kontrast. Hoppade i havet varje dag också och orkade inte befatta mig med schampo, tänkte att jag skulle få snyggt surfarhår. Men nä, det blev snarare nödvändigt att bära mössa...

IMG_3590.JPG

Barnen har hunnit hitta sina favoritplatser. Den här lilla bron är Selmas. Alla platser förknippas med mer eller mindre tassiga minnen. Hon drattade i från bron när hon var liten och var tvungen att vandra tillbaka till stugan iförd min scarf som sarong. 

IMG_3592.JPG
IMG_3593.JPG

Det här var första gången vi tillbringade en augustivecka på ön och det visad sig vara ett vinnande koncept. Speciellt de utomordentligt mörka mysnätterna.

Tänd våra ljus(slingor) det är nära till natten, snart är den blommande sommarn slut...

IMG_3589.JPG

Och som avslutning på paradisveckan hade vi ju åskstormen Kira. Den var en upplevelse. Träd vek sig dubbla, blixten slog ner i radiomasten på ön så hela marken vibrerade, elektriciteten försvann och nätförbindelserna var minst sagt svajiga. Låter lite som i en deckare någon skrev någon gång. Men så vitt jag vet hittades inga dödingar i bastun. 

recensionsparanoia och kändis-carpool

Nu är den igång. Bokhösten 2017. Fick precis veta att pocketupplagan av Sommarön är färdig, men eftersom jag befinner mig på Sommarön som bäst (var annars?) får jag pillra på den först nästa vecka. Tills dess har förhoppningsvis Blå villan också kommit från tryckeriet. Det verkar vara lite försenad. Är det månne oerhört efterlängtade Den svavelgula himlen så täpper till alltsammans? Damn you Westö! (Obs skämt)

Men i alla fall hamnade jag i lördags på ett gemytligt evenemang i Västnyland då Bromarf biblioteks vänner ordnade en författarträff i Rilax. Jag hade som vanligt usel koll och blev lite förskräckt när det visade sig att jag inte alls skulle intervjuas inför publik utan hålla ett anförande på 25 minuter. Hups. Nåh, jag pladdrade på för kung och fosterland, tunghäfta hör ju inte till de åkommor jag vanligtvis lider av. Hoppas det var okej. I alla fall köpte många snälla Bromarfbor Sommarö-böcker efteråt. 

Jag har ju inte körkort och klarar mig till vardags väldigt bra med att åka kollektivt. Men att ta sig till Bromarf en sommarlördag visade sig vara lite knepigare. Jag fick helt enkelt åka snålskjuts med diverse kändisar. Det gick bra det med, och så kan jag namedroppa furstligt i efterhand.

Nyhetsankaret och författaren Matti Rönkä plockande snofsigt upp mig i Esbo och körde mig till Bromarf sommartorg. Därifrån åkte jag med Janne Johnson (tidigare vd för Schildts förlag) till Rilax. Efter träffen satte jag mig glatt i baksätet på  författaren Peter Sandströms bil för att skjutsas till Stallkrogen och så fick jag ännu åka med författaren Anna Lindholm till Karis, varifrån jag tog tåget hem. Ta daa. Mycket praktiskt. Dessutom ett trevligt sätt att resa eftersom jag han snarvla ordentligt med alla. Annars kan det vara lite svårt att hinna catch up på sådana hör tillställningar.

Här sitter jag och Matti och signerar. Rundradions deckarpatrull kan vi skojfriskt kalla oss. 

IMG_3444.JPG

Nu ska jag försöka ha en inspirerande och avkopplande vecka på min älskare Sommarö.

Recensionsdatumet för Blå villan närmar sig och jag bävar lite inför den rumban igen. Ifjol gjorde processen mig nästan paranoid och i år är jag inte riktigt stabil annars heller. Utreds som bäst för någon form av depression, ni som följer bloggen har säkert noterat att det varit lite hejsansvejsan med mina sinnensstämningar det senaste halvåret. Är rädd att även en subtil sågning kan svida orimligt mycket så jag tror helt enkelt att jag inte ska läsa recensionerna. Är inte redo just nu, ska göra det när jag är mitt vanliga hårdhudade jag igen. Problem solved. 

Det svåra där är ju förstås välmenande medmänniskor som plötsligt säger tröstande saker i stil med "Du ska inte vara ledsen för det som stod i tidningen, jag tyckte boken var riktigt bra, jag". För då måste jag ju ändå läsa. Gaah. 

Åjavars. Den som sig i leken ger etcetera etcetera.

Nu vill jag ha pizza. 

 

Jag är i tidningen Anna

Det här med ​intervjuer i damtidningar är någonting nytt för mig. Som finlandssvensk mini-kändis brukar en ju inte vara så intressant. 

IMG_3432.JPG

Men nu när Blå villan översatts till finska har det plötsligt funnits ett visst intresse. ​Speciellt om en har en story. 

IMG_3433.JPG

Så jag pratade om det som jag ju redan bloggat om i flera år. Alopecia. Kändes tryggt och bra att intervjuas av Sanna Wirtavuori som ställde vettiga frågor och lyckades få mina svamliga svar att låta insiktsfulla. ​

IMG_3431.JPG

Överlag en bra upplevelse! ​Fast onekligen lite ovant att hitta sig själv där bland vegerecepten och strandmodet... 

Nu blir det bokfest och du är inbjuden!

Fick äntligen tummen ur och bokade in releasefesten för Blå villan/ Sininen huvila. För självklart ska en ju fira när en har skrivit en bok, visst? 

Den 31 augusti mellan klockan 17 och 19 blir det bubbel och mingel på restaurang Toveri i Berghäll, Helsingfors. De första får en gratis drink, men baren är öppen så ingen ska behöva gå törstig från kalaset. 

Evenemanget är öppet så det är bara att titta in, men bäst är det om du anmäler dig i facebook-evenemanget så jag har någon slags koll på hur många vi blir. 

Vad sa du? Att vi inte känner varandra? Ja men då måste vi ju ändra på den saken! 

Boken kan man givetvis köpa också, till specialpris. Både på finska och svenska. Eventuellt säljer vi Sommarön i pocket också, om den hinner komma från tryckeriet. 

Hur kul? Svar: enormt! 

Drömklänningen har anlänt

Eftersom jag numera är en Vuxen Kvinna™ försöker jag an efter uppdatera min garderob. Färre men bättre plagg som införskaffas efter moget övervägande. 

Och ibland väldigt omoget övervägande enligt "Vill haaaa"-principen. Den är för dyr! Den är för tight! Den ska bli min! 

Å andra sidan har jag beundrat Katri Niskanen sedan hon dök upp i Muodin huipulle (finska Procejct Runway) för herrans många år sedan. Och varje år när hennes kreationer dyker upp på presidentens självständighetsmottagning hickar jag till. Hon skapar så jäkla fina grejer, men alltid sådant som en vanlig människa kan ha på sig. Draperingar, vacker passform och ofta en ljuvlig färgskala.

Så ja. För att belöna mig själv för ingenting särskilt klickade jag plötsligt hem ett paket. 

IMG_3401.JPG

Man måste ju älska allt som postas inslaget i rosa silkespapper. Kunde ligga ett par crocs där inne och jag skulle ba "ååååååh....".

IMG_3400.JPG

Ja se DET blev en smårporrig bild. Vad jag försöker förevisa är det fina med att klänningen stretchar och att det går bra att kamouflera magkorvarna bland klänningens veck. Materialet (Polyester och elsatan) känns väldigt exklusivt, inte som en lång baddräkt utan skrev. 

IMG_3402.JPG

Så här då. Är väldigt nöjd med mitt köp. Klänningsmodellen heter Sienna. Det fiffiga är att den går att justera lite enligt humör. Jag kan dra ner den så den är slät, då går den långt över knäna. Eller så kan jag låta den veckas lite runt midjan så fållen hamnar aningen högre upp. Det samma gäller axelpartiet, om det är slätt blir det nästan som en ärm. Skoj! Om jag har fått några glas kanske jag bär den som turban, vi får väl se. 

IMG_3403.JPG

Tänkte ha den tillsammans med de här dojorna som jag fyndade till halva priset på rea i Vasa. Tamaris skor har en läst som funkar bra för mina fötter, det var De Eurovisas stylist som gjorde mig uppmärksam på detta. Jag gillar högklackade skor som sitter stadigt på fötterna. 

Nu skulle det bara gälla att få till den där bookreleasen så jag kan spankulera omkring i tjusigheterna. Om någon prompt vill bjuda mig på cocktailparty går det också för sig. Jag sitter här och väntar. 

Hemester!

Beklagar den ytterst blygsamma rapporteringen här på bloggen den senaste tiden! Jag har jobbat som ett stoll hela juli och inte haft så mycket spruttigt att blogga om.

Men nu blir det andra bullar förstår ni!

Från och med i dag är jag heltidsförfattare i två månader! Oujee! 

Blev nästan lite vemodig när jag avslutade sändningen i Vega igår. När jag återvänder till Yle i oktober är jag inte längre Vega-anställd. Ska jobba med webb och some, och det var alltså mitt eget önskemål så jag gnäller inte alls. Men det slog mig att Vega har varit en väldigt central del av min yrkesidentitet de senaste sjutton (!) åren. Kuststationer, israpporter, trafikmeddelanden, att tala snyggt på låtintron, att tajma snacket till tidssignalen, att klippa ihop program med snärtiga effekter och mattor osv. Kanske blir jag radiomänniska igen en dag, kanske inte. Men kan inte annat än känna en viss ödmjukhet. 

IMG_3384.JPG

Nåväl. Efter sändningen åkte jag på hemester.

I år har jag och maken ingen gemensam semester alls så vi klämde in en hotellnatt i Helsingfors medan barnen är på scoutläger. Bara för att komma bort hemifrån liksom, för där hemma finns ständigt en gräsmatta som borde klippas, en diskmaskin som borde tömmas etc. Så nu ligger vi pladask i hotellsängen på Radisson Plaza och gör absolut ingenting. Ja jag bloggar obviously. Men muntert och otvunget. 

Hur vi tillbringade hemesterdagen igår? 

Well. Först strosade jag omkring skitlänge i favoritbutiken &Other Stories. Sedan kaffe och onyttighet på La Torrefazione. 

IMG_3383.JPG

Därefter​ fick jag fläskpanik och sprang till Stockmann och köpte sådana där gummisnoddar som ska ge en snygg bak. Och när vi nya var uppe i våningarna hittade vi takterrassen! Hello!

IMG_3385.JPG

​Sedan gick vi på bio. Valerian. Hade noll koll på vad den gick ut på när jag satte mig ner i salongen, det kändes lite retro. I tonåren såg jag mer eller mindre allt som gick på bio (det kostade bara 35 mark på den tiden) och då var jag sällan påläst när jag köpte en biljett. Numera går jag på bio bara några gånger om året och har nästan alltid läst recensioner och spanat in trailers på förhand. Det var rätt kul att återuppleva noll-koll-varianten. Dessutom var filmen bra! Fartfylld, fantasifull, lagom läskig och knasig. Extra plus för att hjälten och hjältinnan var så jämnstarka. Lika modiga, lika korkade, lika söta, lika kåta. ​

Därefter middag på Pastis. Sagolikt gott rödvin, ajaj. ​

IMG_3387.JPG

Och så hamnade vi faktiskt på samma krog som på vår första dejt år öööh... 2003? Herregud. (Okej, måste sluta chockad varje gång jag skriver ett årtal och inser att jag är gammal som Sköldpaddan Morla) Det var inte ens medvetet, Kaisla råkar ligga nära hotellet. Och det var ju nästan lite romantiskt.  

IMG_3386.JPG

Charkisar och whiskeypinne. Jag håller sakta på att evolva till Alex Schulman. 

Sammanfattningsvis: hemester är en toppengrej! Efter flera år i förorten känns det på riktigt som att vara utomlands när man kan strosa runt i stan i lugn och ro. Rekommenderas!  

Nu ska jag försöka kravla upp mig ur bädden och åka hem till diskmaskinen.  

 

Skrytbilder från Kreta!

Hej hallå och hälsningar från Kreta! Inte mycket intelligent att rapportera eftersom jag försatt mig i någon sorts mentalt amöbatillstånd.

Men lite bilder kan jag ju klämma ut för att vrida om kniven på alla som försöker semestra i Finland just nu.  

Nu har jag lärt barnen att dricka cocktails. Duktiga jag. Mother of the year.

Nu har jag lärt barnen att dricka cocktails. Duktiga jag. Mother of the year.

Familjen har utökats med flamingon Harald. Ytterst oklart om vi ska lyckas tömma honom nog för att få med honom hem,

Familjen har utökats med flamingon Harald. Ytterst oklart om vi ska lyckas tömma honom nog för att få med honom hem,

Legendariska ostbollar serveras på taverna i bergen.  

Legendariska ostbollar serveras på taverna i bergen.  

Barnet och bouganvillean.  

Barnet och bouganvillean.  

Bästa barerna hämtar lokalt öl till mamma och popcorn till barnen. 

Bästa barerna hämtar lokalt öl till mamma och popcorn till barnen. 

IMG_3112.JPG

Mor och far i gränd.  

IMG_3111.JPG

Källvattensfontäner i Spili.

IMG_2885.JPG

Nöjt fruntimmer i randig bikini.  

Vi har det bra som ni ser. Försöker ignorera det faktum att jag ska på jobb igen på måndag... trallalej.  

Favoritsaker och motsatsen

Vad jag gillar: 

Vodka som är så kall att den blivit trögflytande. Mmmm...

Brieost på Tuc-kex. The taste of 1983.

Den kaxiga och kittlande känslan när jag doppat mig i iskallt vatten. För en stund känner jag mig totalt f*cking oslagbar!!!

Vad jag inte gillar:

Ljudet av styrox som gnids mot papp. Gshdddjjsuaagh!!!

Banan i smoothies. Vill i själva verket inte ha banan någonstans. (Fy, vilken snuskig fantasi ni har!!!)

"Ditt lagringsutrymme är fullt".

 

IMG_2868.JPG

Bikinir, nagellack och kropps- och konsumtionshetsande lektyr bubblar på gilla-listan. 

Ett vardagsrum i det gröna (kulturtant lajvar inredningsarkitekt)

I dag har jag lekt hemmafixare och inrett ett vardagsrum på bakgården. Att införskaffa nån sorts soffmöblemang har varit planen i flera år redan, men nu blev köpet av. Från Bauhaus om någon undrar.  

Och så började semesterersättningen bränna i fickan så jag skaffade hortensior, mårbackor, lyktor, zinkbaljor och piff som en annan Lulu Carter.

Men damn, snyggt blev det. Mycket nöjd.  

 

IMG_2844.JPG

Ha! Som ett uppslag i... Etolakatalogen! 

IMG_2847.JPG

Jag ger dig två veckor, hortensia. Make my day. 

IMG_2846.JPG

Ogräs schmogräs.

IMG_2843.JPG

Stånka Hong Kong, lyktor Plantagen. 

IMG_2845.JPG

Här sitter man och pöser. I sexiga beigea crocs.  

Sommarens look: kulturtant on the beach

Kan väl inte beskriva tillvaron som hisnande just nu. Allt rullar på. Jag har inlett min första semestervecka av två denna sommar. Sedan blir det jobb igen, men det är inte synd om mig eftersom jag kommer att vara tjänstledig i två fucking månader efter det! Mäktigt. 

Men just nu fokuserar jag på lyxproblemet at uppdatera sommargarderoben. Jag har en helt annorlunda kropp nu än förra sommaren, så allt jag köpte då är för stort. Att shoppa kläder är ju roligt, men jag har alltid issues med sommarplagg. Trivs så himla mycket bättre i tröjor, stövlar, kavajer och annat höstigt. Dessutom försöker jag ju vara en vuxen och klok konsument som inte impulsshoppar utan kan motivera varenda klädinköp. Men i dag blev det nu lite impulsande i alla fall. En vit linneskjorta och en svart långklänning.

Kulturtant on the beach. Det får bli min look. 

IMG_2818.JPG

Paperback writer!

Ända sedan jag någon gång började drömma om att skriva en bok har jag föreställt mig att boken i fråga skulle vara en pocketbok. Ja, för jag läser ju själv mest pocket. Och deckare SKA ju vara pocket, nästan. En sådan som man nämns vika hundöron i och vända "avig" vid poolkanten för att kunna hålla i den med en hand.

Och nu händer det! Sommarön ska ges ut som pocket! Jag tycker det är så coolt!  

Blå Villan går dessutom i tryck i dag. Mäktig känsla.  

 

IMG_2690.JPG

Aha!

I hela mitt liv har jag undrat vad det är för folk som går till sminkavdelningen på det stora varuhuset för att köpa ansiktsklet.

Dyrt ju! Och pinsamt när de tjusiga makeupförsäljarma synar ens hafsigt målade tryne och förklarar hur en borde ha gjort. Kanske rent av tvingar en att sitta mitt i varuhuset framför en stor spegel medan alla förbipasserande kan beskåda förnedringen. Och så kollrar de säkert bort en så en bär hem små pytsar för hundratals euro. 

Så har jag tänkt. Men i dag gick jag till det stora varuhuset för att köpa en foundation som jag redan bestämt att jag skulle ha. 

Vandrade vidare 15 minuter senare med ett nysminkat fejs, min foundation, en massa varuprover och dessutom drämde försäljaren en rabattkupong i disken så mitt inköp blev avsevärt billigare än jag planerat.

Så det är därför en ska köpa smink på det stora varuhuset.  

Tänk att det skulle ta mig 36 år att fatta detta. 

IMG_2684.JPG

Dagens shopping. Nudlar och foundation. 

Från Arnö till Hangö

Här går det undan. I fredags släpade jag hem min ganska bakfulla akter från Biskops Arnö. Det var en fängslande, små absurd men väldigt rolig vecka. Fick användning för hela känsloregistret och tror jag kommer att behöva några veckor till för att smälta det hela.

Men ska börja med att läsa de böcker jag bytte till mig av mina med-debutanter. Har en lockande bokhög på nattduksbordet. 

Veckoslutet tillbringades i ett chockerande somrigt Hangö med en hel patrull av mina bästa vänner. Det är ju ingen hemlighet att den här våren har varit lite kämpig för mig och att jag seglat fram och tillbaka mellan melankoli och eufori på veckobasis. Men det är inte så farligt när en har en stödtrupp som ställer upp med pepp, tröst och flams. 

IMG_2664.JPG

Nu ska jag gå ut ett slag, sticka nosen i en syrenklase och tänka poetiska tankar. 

 

Det stora vemodet är tillbaka

​Seminarieveckan här på Biskops Arnö lider mot sitt slut och redan nu ger sig Det Stora Vemodet till känna. 

IMG_2637.JPG

​Så många nya bekantskaper, så många tankar, så många berättelser. Medeltida valv, storslagen natur, lådvin, högläsning. Alla mina fördomar om det här stället har bekräftats. ​

Samtidigt känner jag mig lite som en bluff. Det är länge sedan jag studerade litteratur, jag kan inte formulera mina tankar om texter på det där intellektuella sättet längre. Det känns som att alla här är så otroligt begåvade! ​Jag känner mig begränsad, banal, trött och rätt gammal. 

Men skulle inte vilja byta bort den hör erfarenheten! Det har varit unikt. Bara en sådan grej att få delta i ett evenemang som ordnats utan paus i 54 år! ​

IMG_2638.JPG

Knausgårds ande svävar över stället dessutom. Han hör väl till skolans mest kända elever. Och det var ju just på ett sådant här debutantseminarium som han blev hysteriskt kär, hysteriskt full och ställde sig vid tvättstället och skar sig i ansiktet. Riktigt så crazy har nog inte årets debutanter varit. Fast vi har ju för all del sista kvällen kvar..

Så nu ska jag ganska upp mig, skölja ner vemodet i Knausgård-vasken, smeta på lite läppstift och njuta av de sista timmarna på denna magiska ö. 

 

IMG_2643.JPG

Eventuellt Knausgård-vasken. Ingen verkar minnas vilket rum hsn bodde i. Men kanske mitt. 

De Eurovisa fick ett pris!

Det är ju inte som att jag får pris varje dag, men då det sker brukar jag befinna mig på fel ställe. Så också nu. 

Här satt vi igår på Biskops Arnö och lapade öl i sommarkvällen när min telefon började pipa. Samtidigt pågick nämligen Svenska Yles sommarfest, och på den delas ett antal programpris ut. Jag har för länge sedan gett upp hoppet om att få ett sådant, men nu gick det plötsligt vägen. Hoppsansa. 

Och jo, jag är extremt stolt över att just konceptet De Eurovisa fick ett pris och uppskattning. Det är  ju vårt jobbmässiga skötebarn. I år refererade jag och Pöll Eurovisionen för sjunde gången, och det är först nu det börjar kännas som att vi har någon sorts rutin. Dessutom har vi lärt oss så otroligt mycket under dessa år. 

Jag tror vi försöker spela in en trailer här. Det gick inget vidare. 

Jag tror vi försöker spela in en trailer här. Det gick inget vidare. 

Våren 2012 kom vi på den vilda idén att göra ett tv-program där vi kommenterade årets Eurovisionsvideor. Budgeten var minimal och programledarna (vi var tre stycken: Tobias Larsson, Pöll och jag samt en gäst i varje avsnitt) aningen vimsiga, men ett riktigt sympatiskt program blev det. Och oväntat nog fick vi en del tittare i Norge och en del vänner i eurovisionsvärlden som tyckte vår ruffiga lilla produktion var ett kul alternativ till SVT:s glassiga Inför Eurovision. 

Krista Siegfrids var med nästan från början. Märk väl att det här var för  Marry Me-året. 

Krista Siegfrids var med nästan från början. Märk väl att det här var för  Marry Me-året. 

De Eurovisa har blivit större, snyggare och bättre för varje år, vi har kunnat gallra bort sådant som inte fungerade (förvirrande poängskalor till exempel) men hållit fast vid vissa grundpremisser: inga Eurovisionsdissare får vara med! Man får kritisera såvida man kan motivera sin kritik, att bara sitta och knarra att allting är skit fungerar inte. 

Och så har vi poddat, skrivit artiklar, gjort musikvideor, skuttat omkring på kullarna i Böle i tyroler-kläder, chattat, haft vodka-picknick på hotellrumsgolv, hamnat på obskyra euovisionsfester, haft förskräckligt roligt men också arbetat väldigt, väldigt hårt. Jag överdriver inte om jag säger att eurovisionsveckan innebär en räcka 18 timmars arbetsdagar.

Jag tar programpriset som en bekräftelse. Det lönar sig att knoga på och låta koncept utvecklas med tiden. Det är värt att stå på sig fast både kolleger och bekanta fnyser "Usch Eurovision, vem tittar ens på sådant?"

I år tittade många, både på De Eurovisa och Eurovisionen. Vi fick extra creds för att vi råkat locka in också yngre tittre till ett Yle-program. Det är förfärligt roligt, även om det ju inte är åldern som avgör. 

Vi hoppas på att få fortsätta i några år till. I väntan på besked om den saken kör jag en glad liten tur down memory lane. 

Redrama och Eva Kela 2013

Redrama och Eva Kela 2013

The Anne Hietanen och André Linman 2013

The Anne Hietanen och André Linman 2013

Axel Ehnström, Pernilla Karlsson och Krista Siegfrids i en Inför UMK-specialare 2014 

Axel Ehnström, Pernilla Karlsson och Krista Siegfrids i en Inför UMK-specialare 2014 

Stylisten tyckte jag skulle vara en djungelkvinna 2014. Fortfarande inte säker på att det var en bra idé...

Stylisten tyckte jag skulle vara en djungelkvinna 2014. Fortfarande inte säker på att det var en bra idé...

Vår utmärkta webbredaktör, eurovisionsexpert och allt i allo Hanna Othman

Vår utmärkta webbredaktör, eurovisionsexpert och allt i allo Hanna Othman

Niklas Rosström 2015

Niklas Rosström 2015

Redo för avfärd till Wien 2015!

Redo för avfärd till Wien 2015!

Med Marika Krook och David Lindström 2016

Med Marika Krook och David Lindström 2016

Tomas Ek och Emma Sandström 2017

Tomas Ek och Emma Sandström 2017

I båset i Stockholm 2016!

I båset i Stockholm 2016!

Hej från Biskops Arnö

Ibland blir en förflyttning från punkt A till punkt B så drastisk att hjärnan inte riktigt hinner med. En sådan situation upplever jag som bäst. Vaknade hemma i Esbo imorse och nu befinner jag mig i nån sorts Bullerby/Änglagård-paradis. Biskops Arnö närmare bestämt.

Fram till fredag pågår ett anrikt debutantseminarium för nordiska debutanter. Vi har nu bara hunnit nosa lite på varandra men alla verkar otroligt sympatiska och begåvade. Jag är definitivt bluffen i gänget, är ju varken sympatisk eller begåvad. Men jag låtsas.

Nu blir det samkväm. Klädkod oklar, satsade på läppstift. Vin ska vi få också. I say. 

 

IMG_2558.JPG
IMG_2559.JPG
IMG_2557.JPG