UnderbaraClara är klok igen

Här ett fint inlägg. Det här stycket ska jag printa ut och ha i min kalender:

"Jag försöker vara snäll med mig själv. Gå långa promenader, simma, åka skidor. Röra på mig ordentligt. Inte för att gå ner i vikt utan för att jag vet att jag mår bra av det och slutar tänka på kroppskomplex. Och viktigast av allt – jag försöker låta bli att klandra mig själv för allt som går fel. För att jag ätit onyttigt hela vintern, för att jag inte hunnit träna ordentligt, för att jag inte gått och lagt mig i tid eller skött mig så bra som jag borde. Jag har haft fullt upp ändå. Gjort så gott jag kunnat. Klandret behövs inte."

Så är det ju. Gjort är gjort, ätet är ätet (har på känn att jag citerade Bamsefar från Klas Klättermus nu).

Låtom oss bli allergiska för "gräl"

Attans bra artikel i senaste Journalisti. "Suuri suomalainen murhenäytelmä", skriven av Meri Valkama. Vi har alla hört om den hemska statistiken, att dubbelt så många kvinnor i Finland blir dräpta i sina hem jämfört med i de andra nordiska länderna. Men hur rapporterar media om saken?

Artikeln tar skolskjutningarna som jämförelse. I skolskjutningar har 18 finländare dött under 2000-talet, medan 135 finländska kvinnor har slagits ihjäl av sina nuvarande eller ex-partners mellan 2005 och 2010.

Nu är det förstås både omöjligt och onödigt att börja filosofera kring vad som är hemskare, skolskjutningar eller familjevåld. Men det finns en stor skillnad då det gäller rapporteringen. Efter en skolskjutning brukar media försöka finna svar, varför händer sådant här? Hur kan vi undvika att det händer igen? Det blir flera tidningsuppslag i flera veckor. Man försöker gå till djupet med ämnet. När en kvinna mördas i sitt hem blir det på sin höjd en notis.

Och en grej jag själv aldrig egentligen tänkt på: att det s.g.s alltid står utskrivet i den lilla notisen att tragedin började med ett gräl paret sinsemellan. Ett gräl. Det kanske finns par som aldrig grälar, jag och J hör inte till dem. Ibland blir vi så arga på varandra att vi är tvungna att sitta i varsigt rum och osa en stund, sen reder vi ut saken. Har aldrig insett vilket förringande ord "gräl" kan vara. Visst antyder det lite att offret därmed var delskyldig? It takes two to tango i ett gräl. Ett gräl som slutar med att den ena börjar hugga den andra med en kniv är nog nånting väldigt mycket allvarligare än ett gräl. 

I Journalisti-artikeln omnämns ett fall då en halvnaken, våldtagen och ihjälslagen kvinna upphittades i ett dike. Det blev stort hallå, eftersom man  först misstänkte att det var fråga om en utomstående gärningsman. "Kan vi gå säkra i vår by?" undrade man. Sedan visade det sig att det var kvinnans partner som våldtagit och dräpt. Hokus pokus omvandlades fallet till "Gräl ledde till tragedi". En privat liten angelägenhet. Som om kvinnans förfärliga död blev mindre tragisk för att det var hennes man som tog livet av henne.

På den här punkten får nog vi journalister skärpa oss! Vi kan ju inte bara låta bli att analysera ett av våra absolut största samhällsproblem. Det är ju knappast med avsikt som rapporteringen oftast blir så här torftig, men vi måste försöka hitta samma gnista då vi rapporterar om kvinnomord i hemmen som vid andra tragedier. Inte vet jag om det det gör någon skillnad i slutändan, om statistiken vänder ens det minsta lilla.

Men nog skulle det ju vara värt ett försök!

Varför måste folk vara så elaka?

Fick respons av en lyssnare som tycker att jag saknar trovärdighet om jag skrattar i sändning. Ännu värre var det för Kati som av en annan lyssnare fick höra att hon har äcklig röst.

Vad tror man att man ska uppnå med en sådan kommentar, annat än att såra? Dessutom är det bullshit, Kati har en behaglig och sprudlande stämma. Och jag gnäggar förvisso till om nånting är roligt, men inte flamsar jag ju bort seriösa ämnen. Hör och häpna, jag är rent av noga med att vara påläst och insatt. Alltid räcker inte tiden till för att producera idel genomtänkt programinnehåll, men det är så det blir när man gör direktsänd flödesradio. Tanterna får gärna vara praon hos oss så de ser hur enkelt det är.

Men visst försvinner fredagsfiilisen när man får höra tillräckligt mycket skäll. Kanske vi ska göra lyssnarna till viljes och lägga oss ner och dö en smula?

Eller så fortsätter vi som planerat och hoppas på lite konstruktiv respons för omväxlings skull. Vårt program är inte på långa vägar perfekt, men vi blir bättre hela tiden.

Just nu på Murvägen

En tittar på The Gnome Mobile på dvd och ropar "Timbeeeeer".
En har pizzamorkkis och späker sig själv med att läsa träningbloggar.
En flyger runt med helikopter, skjuter med maskingevär och grymtar belåtet.
En springer runt utan en tråd på kroppen, dock med ett trollspö i handen.

Men jag tänker inte säga vem som gör vad. Ni får väl gissa.

Jag trodde jag hade en uppfattning om prostitution

Här har jag gått och trott att jag har både en uppfattning och en åsikt om prostitution. Lilja 4ever, har jag tänkt. Thaimassöser med hemlängtan och otäcka hallickar. Utnyttjande och förtyck hela vägen.

Men i dag träffade jag svenska Pye Jakobsson, som iofs är pensionerad sexarbetare numera (44 bast, lastgammal tyckte hon själv) och föreläser och konsulterar istället, men som verkligen har trivts med sitt jobb.

 Jag, Pye och Nina.

Pye var mycket tydlig med att hon inte vill tala för någon annans del, men samtidigt sa hon att hon under 20 år i branschen inte har lagt märke till ett enda Lilja 4ever-fall, däremot lovprisade hon det nätverk och den systerskap som uppstår mellan prostituerade. Hon ser prostitution som ett självständigt och luckrativt yrke för unga tjejer.

Om ni vill höra intervjun med Pye hittar ni den här. Vi blev så hänförda av henne att vi knappt kom oss för att avbryta eller protestera. Och även om jag inte riktigt kan greppa att det skulle vara så där skoj att vara prostituerad måste jag medge att jag fick tänka om rejält på en del punkter. Tydligen ska man akta sig för att dra alla prostituerade över samma kam, då gör man bara dem som är förtryckta på riktigt en björntjänst.

Heder åt Bianco!

Mina fina bruna snörkängor gick sönder häromdagen. Eftersom det bara är två månader sedan jag köpte dem marcherade jag tillbaka till Bianco redo att tjafsa. Men det behövdes inte alls, tjejen i kassan undrade vänligt om jag ville ha mina pengar tillbaka eller om Bianco skulle skicka dojorna på reparation. Jag kunde nämligen inte få ett nytt par eftersom de var slut i lager. Så jag valde reparation eftersom jag gillar skorna.

"Och går de sönder igen tycker jag att du kommer tillbaka och får pengarna" sa hon glatt.

Få saker gör mig så uppiggad som god service.

Morsans garderob

När det regnade i lördags och ungarna var bananas kom jag på snilleblixten att låta den leka klä ut sig i min skrubb. Great success.

 
 Nåja, garderoben är öppen! Sätt igång!
 

 Fröken S har valt en vågad combo med paljettpumps, behå och studentmössa. Fröken T gör sig även hon redo för Madonnas och Lady Gagas  ankomst med en behå utanpå skjortan.

 Fröken S tröttnade men fröken T fortsätter mannekängandet i röd sommarklänning från H&M, sjal från Only och mammas bröllopsskor.

Vintage från Berlin, dahling. 

Om det skiter sig med den akademiska karriären kommer hon att bli en smashing nattklubbssångerska.

I dag har jag shoppat loss på Tiger

Tiger of Sweden? undrar någon. Haha. Not. Jag har shoppat på nya danska krafsbutiken Tiger i Kampen. Underbart ställe!

T ska ha kalas om två veckor och vi har våndats lite bägge två eftersom Hello Kitty, Disneyprinsessor och Blixten McQueen verkar vara de enda alternativen om man vill ha  färdiga inbjudningskort och papperstallrikar och sånt. Ingen av nämnda figurer intresserar T just nu. Men på Tiger hittade jag de här cirkustallrikarna och de tyckte vi var superfina. Förmånliga dessutom. Allt på bilden blev runt 15 euro, tror summan hade blivit betydligt högre på Tiimari.



Tiger är ett lite farligt ställe dock, för butiken ligger precis vid min bussperrong. Och där står jag varje dag, kollrig efter morgonturen och ej vid mina sinnens fulla bruk. Kanske jag hämtar hem ett tårtfat med mustasch? En bastkjol i herrstorlek? Ett paraply med enhörningar? De har typ allt på Tiger. 


Lilla lilla gumman 2012

Det var en gång en liten liten gumma som hade en liten liten mansion
och en liten liten vinflaska (375 ml) och en liten liten chipspåse (150 g).

En kväll var den lilla lilla gummans lilla lilla gubbe ute och svirade lite lite
och efter att den lilla lilla gumman tröttat ut barnen med bastu, bolognese och Skönheten & Odjuret
bäddade hon ner dem i varsin liten liten säng.

Därefter satte sig den lilla lilla gumman i sin lilla lilla soffa med den lilla lilla vinflaskan och den lilla lilla chipspåsen och tittade på Alexander Skarsgårds lilla lilla bak (True Blood).

Trevligt veckoslut!


Mamma enligt S

Trevligt med morsdagskaffe på dagis! Jag öppnade glatt mina presenter med en gång och insåg sedan att de andra mammorna satt med inslagna paket och såg lite förebrående ut. Oopsydaisy. Nåmen, jag förväntar mig mera stuff på söndag, lika bra att dela upp det lite så man inte blir utmattad.



Dagistanterna har intervjuat S om mig.

Hur ser din mamma ut?
Hon ser lång ut, glad!

Vad tycker din mamma om?
Jag vet! Hon tycker om att ha sitt halsband på. Hon vill ha det på armen. 

 Vad tycker du om att göra tillsammans med din mamma?
Leka med mina klossar. Spela Mumin-memory. Vi har också gjort påsk. 

Vad tycker din mamma om för mat?
Hm. Hon äter INTE kaki. Hon äter spagetti, stark spagetti. Jag vet! Hon tycker om stark mat, jag vet inte HUR stark. 


Tycker beskrivningen är mycket träffande. Och så blir man ju smickrad av att kallas lång, fast det ju är rätt begripligt att en som själv är typ 95 cm tycker det. Och nej, kaki äter jag bara på påsken.

Hemma är där bordstelefonen finns

Apropo ingenting meddelade mina föräldrar att de nu äntligen har gjorts sig av med sin bordstelefon där hemma. Den har ändå inte fungerat sedan elen drogs om i hela huset och de klarar sig givetvis förträffligt med sina mobiltelefoner.

Men det känns så melankoliskt att radera 5636366 från telefonminnet. Det första telefonnumret jag lärde mig. Heter fortfarande "hem" i minnet fast jag inte bott på den adressen på 13 år...

Plocka blommor i Persulandet

Två små flickor och en mamma promenerar i vårsolen. De ska sammanstråla med pappan och har inte bråttom. När de går förbi ett höghus vill flickorna plocka blommor, och eftersom det växer några maskrosor vid kanten av höghusets gård säger mamman jo.

Nu kommer persun, med ölmagen hängande och hängslen utanpå wife beatern.

- Noi on meidän kukkia!

Mamman förklarar vänligt att flickorna bara plockar maskrosor, narcissrabatten en bit bort ska de förstås inte röra.

- Aivan sama! Noi on meidän kukkia. Menkä venäläiset vittuun täältä.

- Vad sa han mamma, undrar den större blomplockaren ängsligt.

Persun rultar in genom sin port, mycket belåten med sig själv. Ordning och reda ska det va. De små ryssarna ska ge fan i hans ogräs.

Projekt: Superkvinna

Det har varit en ganska kämpig vår. En helt ny dygnsrytm iom ett nytt morgonprogram som diverse människor gillar att spy galla över. Gärna upplysa programledarna om hur usla och enfaldiga de är. Kanske rent av ringa upp redaktörerna och gnälla och skälla.

Ett nytt tv-program. En kvinna i tv-rutan får man kalla ful, det vet väl alla. Korkad och ful. Vem tror hon att hon är? Usch.

En njuroperation. Katetrar och kanyler. Svimning i korridorer, slangar i magar. Tarmsköljning, vätskediet, antibiotika, smärtstillande.

Men också hår som växer med mirakulös fart, nya ögonfransar, härliga barn som får mig att skratta av hjärtans lust flera gånger varje dag, roliga resor till fina städer. Fin familj, goda vänner, hyggliga kolleger. Känslan av att ha vågat anta utmaningar, även om resultatet förorsakat missnöje bland somliga.

Så här står jag fortfarande. Lite för tung, lite för skranglig, lite för trött. Men varken ful, usel eller enfaldig. Utan ganska jävla suverän, I'm pleased to say.

Och nu inleds projekt superkvinna. Jag ska krydda på mitt super-inre genom att bli stark och sund också. Det får duga med promenader tills motionsförbudet är över (om tre veckor). Sedan ska det byggas muskler igen. Ätas hälsosam mat som också ska vara god. Sådant som är hälsosamt men smakar skit gör mera skada än nytta.

Ordentligt med sömn. Åtminstone en rolig ego-grej per vecka. Ett välförtjänt glas vin då och då.

Jag är taggad! Jestas ändå så jag är taggad. Det här kommer att bli kanon.

Godmorgon yxskaft

Gruff. Första dagen på jobbet blev lite väl intensiv. Vi bandade flera program och det var skoj, men ganska tungt. Slutresultatet var att jag fick ont i magen och nu har tillbringat kvällen till sängs med paracetamol i magen och A Clash of Kings (bok två i Game of Thrones-serien) framför nosen.

Imorgon ska jag ta det lugnare. Svara på mail, dricka, kaffe, bjuda kolleger på choklad. Sånt.

Godnatt!

Gastronomisk Berlinrapport

Hm, väl hemma igen hade tänkt lägga in lite snärtiga Berlinfoton men inser att jag nästan bara har fotat mat. Men det får bli en gastrorapport då.

 Vi börjar med en blaffig bratwurst ackompanjerad av en kladdig kartoffelsallad. Och öl.

 En Apfelstrudel i Tv-tornet.
 Titta! Det är ju jag!
 Mutter und Strudel.

 Cheesecake på konditori i Spandau. Vi glömmer det där med baletten.

 Ojoj.
 Nu kilar i upp och ner i det här tornet några gånger så kanske cheesecaken sätter sig. (Visst är dte nånting Hogwarts-aktigt över den här trappan?)

 Fast nu satte den sig för lågt, bäst att fylla på med en Döner mit alles.

Shoppingsaldot. Sandaler, örhängen och väskor.Allt på rea. Förmånligt och fint.

Imorgon ska jag på jobb för förta gången sedan operationen. Känns lite ambivalent, jag kom på något sätt i semester-mode medan jag hasade omkring här hemma. Men det ska förstås bli helt trevligt att få in lite rutin i vardagen igen. Och sallad.