Malmö, dag 4

Dagens rapport är en kolumn som jag skrev för svenska.yle.fi

Rapport från Eurovisionsvimlet

Då jag tillsammans med Johan Lindroos klev på flygplanet i torsdags var mina förväntningar inför Eurovisionen skyhöga. Ändå har de alla överträffats flera gånger om under veckoslutet.

Det är första gången jag får uppleva Eurovision Song Contest på nära håll och jag befarar att jag vandrar omkring här i Malmö med hakan hängande i knähöjd mest hela tiden. Hela staden är på fötter, varje klädbutik har ställt fram de glittrigaste plaggen i skyltfönstret och eurovisionslåtar dånar ur varenda högtalare inom en trettio kilometers radie. 

Och svenskarna kan ju sådant här. Arenan är imponerande, alla repetitioner rullar på enligt minuttidtabell, i presscentret sitter journalisterna och dricker svenskt kranvatten vid soffbord av återvunnet material. Allt ska vara grönt, smidigt och snyggt. 

Men om nätterna är det mera dekadent. Igår besökte vi EuroClub, en nattklubb som inrättas uttryckligen för delegationsmedlemmarna från de olika länderna. Igår var det Vitryssland som bjöd på gratis drinkar, snittar och praliner. Nostalgiska eurovisionslåtar spelades på full volym och mitt i salen stod kungen. Ja inte Carl Gustaf förstås, utan Thomas G-son, mannen som skrev Loreens vinnarlåt Euphoria ifjol och som förefaller spruta ur sig Melodifestival- och Eurovisionslåtar på löpande band. 

Där stod han med det midjelånga håret svallande och undersköna programledaren Alexandra Pascalidou vid sin sida, och det bildades ett slags vördnadsfullt tomrum runt paret, de som vågade sig fram för att be om att be om ett fotografi med kung G-son backade bugande tillbaka när bilden var tagen.

Jag och Johan Lindroos stod lite vilset och försökte smälta det hela när en ivrig norsk kille rusade fram och tjoade "Men det är ju ni! De Eurovisa!" Därefter kutade han efter en kompis för att kunna fotograferas med oss "Här står vi med celebriteter!" utbrast killarna och överöste oss med beröm. Bara att dra in magen, le ängsligt in i linsen och försöka komma ihåg hur Thomas G-son gjorde. Fantastiskt roligt att ett finlandssvenskt tv-program kan få fans i Norge!

Eurovisionsfinalen går av stapeln lördagen den 18 maj, med andra ord ska vi vistas här i Malmö i ytterligare en vecka. Jag undrar redan nu hur jag ska kunna anpassa mig till vardagen efter detta. En vardag där drinkar kostar, man inte tillåts sväva förbi köerna bara genom att visa upp sin "Commentator, Finland"-bricka (jag kan iofs testa i matbutiken nästa gång) och ingen norrman studsar fram och vill fotograferas vid ens sida. Inte lär Bonnie Tyler stå och småsjunga i tamburen heller där hemma. 

Det här är Eurovision Song Contest. Helgalen, glittrig, arbetsam - och helt underbar.

Malmö, dag 3

Det blev en intressant kväll igår. Vi tog tåget till Köpenhamn och gick på en konsert som Armeniens delegation ordnade. Det var trevligt, men Dorians (bandet som representerar Armenien) sysslar tydligen till vardags med låååånga rocklåtar med evinnerliga gitarrsolon. De var skickliga men lite enformigt blev det.

Sen åkte vi tillbaka över Öresundsbron med buss mitt i natten. Alla var helt slut, till och med Team Dingdong var tysta. Armeniens, Georgiens och Lettlands delegationer slumrade också sött och det hela kändes ganska absurt. I yran blev det dessutom så att jag och Frida (Lindholm, hon med podcastarnas podcast) satt med Kristas brudklänning i famnen. Den frasade hemtrevligt.

I dag åkte vi ut till arenan och tittade på repetitionerna. Azerbajdzjan placerar sig skyhögt i år igen, tro mig. Låten är lite tradig, men scenshowen fantastisk.

Som journalist blir man mutad i varje sväng. Delegationerna lägger praliner och skivor i ens postfack. Seriös och public service som jag är borde jag ju undvika mutor, men ibland kanske man kan vara lite svag...

KAISTA? Vem är det?

 
När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen blev det stopp. Polisen höll på att spärra av gatan där vårt hotell ligger. Man hade hittat en mystisl väska och ville inte utmana ödet, så fullt pådrag med bomb-units, avspärrning och Bruce Willis. Vi har vakter i korridorena hela tiden och det uppges bero på att Israels delegation vill vara på helspänn hela tiden.


 Det hela var ju spännande, så vi filmade och fotade och ringde upp nyhetskollegerna i hemlandet och rapporterade tills batterierna i våra telefoner tog slut. Då slank vi in på en frisersalong och fick låna locktångs-stickkontakterna. Vi gav frisörkan en ask mut-choklad som tack för hjälpen. 

Men det blev ju i alla fall både artiklar och videomaterial för TV-nytt från vår lilla temporära nyhetsbyrå bland permanentångorna.  Inte illa pissat, om man nu får säga det själv.

Sen var faran över och vi fick gå in på hotellet. Ena sekunden är det bombhot och sura miner, i nästa sekund står Bonnie Tyler och sjunger It's a heartache med Klapa-killarna från Kroatien.

Eurovisionen är mysko.

Malmö, dag 2

Hej hej hallå dagboken! (Går alltid in i Bert-mode när jag är i Sverige)

Spännade dag. Vi noterade att vi inte bara delar hotell med Israel, den 95-åriga artisten från Schweiz satt också i frukosten och åt marmelad och Cyperns Despina höll hov i lobbyn.

I Lo-Fi förvandlas jag till Snövit. Eeen dag är prinsen hääär.

Här är kön in till presscentret. Visste inte att det är så här få kvinnor som rapporterar från ESC. Nåmen, jag slipper köa till tuppen.

Oujee, utsikten från vårt kommentatorsbås! Inte illa!

När vi kom tillbaka till hotellet slog vi oss ner i lobbyn och arbetade lite. Det var lugnt och skönt. Plötsligt förändrades hela atmosfären, Storbritanniens bidrag började spelas på loop i högtalarna och massvis med människor kom tumlande in genom svängdörrarna. Och när jag vände mig om stod hon ju där, Bonnie Tyler! Sekunden därpå stannade en av bussarna som kör av och an till Arenan utanför hoteller och ut skuttade Krista med krona och brudklänning och hela faderullan. "Can we introduce you to Bonnie?" undrade BBC och så blev det blondinmöte! Kamerablixtar, tumult och ploppande champanekorkar.

 
Man kan nog inte annat än beundra Krista. Hon har suttit i intervjuer hela dagen klädd i brudklänning fast det är ganska hett här, men genast hittade hon på trevliga grejer att säga till Bonnie Frigging Tyler och var snygg, spontan och härlig hela tiden. Huh huh. Och nu ska hon flänga vidare till Köpenhamn och uppträda på ett party som Armenien arrangerar. Vi ska försöka crasha samma party. Bara vi tar oss över bron först.

Malmö, dag 1

Nu är vi framme! Helt amazing, hade aldrig trott att jag skulle få kommentera en Eurovision på ort och ställe!

Jorå, fancyga ID-brickor och allt. Ska det va så ska det va. 

Varmt är det dessutom. Inga problem att sitta utomhus och öla. Soran Ismail kom in på samma restaurang. jag blev så glad över att jag för en gångs skull kom på någon kändis namn att jag nästan tjöt det högt.

Men annars är det ganska tyst i Malmö i dag, det är ju trots allt Krista (haha) flygare. Vackert är det dock, och man håller på att hänga upp ESC-fjärilar och banderoller precis överallt. Det sägs att ESC-folket fortfarande minns Helsingfors med extra mycket värme eftersom staden storleksmässigt var optimal för ett jippo som Eurovisionen. Dvs gott om hotell och restauranger men ett så pass litet centrum att hela staden kan svepas med i Eurovisionsyran. Tror det kommer att vara lite samma grej med Malmö, i en storstad som Stockholm kunde evenemanget lätt bli splittrat.

Det är ju nog ett i-landsproblem, men mitt hotellrum känns onödigt stort! Vad ska jag göra med allt golvutrymme? Ordna disco? Måste väl bjuda in den Israeliska delegationen, de är mina grannar.

 

Imorgon ska vi åka ut till Arenan och pejla läget, ska bli intressant! På kvällen lär Armenien ha ett party, undrar om man är bjuden.

Morsdagskaffe 2

Mera kaffe blev det när jag som sista och usligaste (för att inte tala om svettigaste) mamman ramlade in på dagisgården fullastad med systemkameror, bandspelare och annat kolijox som ska med till Malmö.

S surade bara en liten stund. Sen åt vi bulla.

Hmm. Jag låter så hemvävd i S:s beskrivning.

 
Stoppa pressarna! Ett barnkonstverk som man mer än gärna har på väggen! Hur i världen har T fått ihop denna tavla??? Älskar den!

Morsdagskaffe 1

Blir dubbla morsdagskaffen i dag, men eftersom jag är borta på själva dagen passar det ypperligtmed tjuvstart.

Förskolan först. Alla mammor skulle identifiera sitt paket på basis av beskrivningen. Det var inte särdeles svårt.

Tyckte för övrigt att det var väldigt liberalt att dekorera med dildos morsdagen till ära. Men det var nog bara ballonger.







Juråvischen-iver

Gaaah. Kunde ju försöka spela lugn och världsvan och ganska oberörd gällande det faktum att jag får åka till Eurovisionen på riktigt i år, men det vill jag inte. JAG ÄR SÅ IVRIG!!! VERSALIVRIG!!!!!!

Sitter och lusläser de ganska snåriga tidtabellerna för vilka kommentatorsbriefingar som ordnas i vilka presscenter, undrar om Estland eller Armenien ordnar det livligare partyt och försöker simultant planera outfits för alla eventualiteter. Om man någon gång ska ta tillfället i akt att klä sig i paljetter från morgon till kväll är det väl nu.


Roligt att resa med Pöll dessutom. Vi har haft absurt roligt de år de arbetat med Eurovisionen hemma i Böle, kommer väl att bli helt hysteriskt nu när vi får uppleva allting live! Det är rätt sällan man hittar kolleger som arbetar på så samma sätt som man själv. Vi vill båda ha stenkoll, fastän slutresultatet ska låta ganska impulsivt. Hälften av tiden sitter vi knäpptysta och pluggar ESC-fakta, sedan tar vi paus och drar infantila skämt. Och det här gör att vi sällan ens hinner blir stressade. Ett mycket lukrativt samarbete.

Och Bonnie Tyler. Fatta att man ska få se Bonnie Tyler.

Joggande jungfrun

Shoppade lite nödvändigheter i dag. Nya skor. Nej, inte converse utan låtsasdylika från Ois.


Och nya joggingkläder. Tänkte ta med löpdojorna till Malmö och insåg att jag inte täcks kuta omkring bland hipsterskåningar och schlagerdivor i de paltor som duger i Ladusvedsskogen.

Det blev bland annat denna blåa topp. Tycker jag ser ut som om jag rymt från en katolsk julkrubba. Inte exakt den sportiga look jag eftersträvade men rätt intressant.



Vårskrik!

Vilken spektakulär dag! Väktes kl 06 av S som iklätt sig prinsessklänning och undrade om gästerna skulle komma snart. Men hon gick med på att låta oss sussa lite till och 6 timmar senare kom ju gästerna.

Jag brukar fara omkring som en blådåre varje gång vi ska få besök, panikskura toaletter, diska glas, vika servietter, sista minuten-babyproofa barnens rum etc. Men i dag var jag ovanligt slö och bra blev det i alla fall.

Jordgubbssallad med haricot verts, fetaost och mynta.

Rosa skumpa som J släpat hem från Alsace på sina spingliga gossarmar.

Nu kör vi barnvänlig valborg i några år. Sen ligger vi helnyktra och sömnlösa i några år och oroar oss över tonåringarna som är ute på stan. Men SEN hörni, sen ska vi rojva! Ajajaj.

J:s spingliga gossarmar.

 
Dagens outfit. Skinnjacka, spetsklänning, crocs. Rrrr.

Valborg. Firar ej.

Eller ja, det är ju att överdriva. Vi har ätit tacos och en flaska vittvin står i kylen. Men det var en ganska händelserik dag så jag kommer antaligen att tuppa av tidigt. Imorgon får vi gäster så vi tar firandet då istället.

Dagen inleddes i alla fall med livesändning på Narinken. Roligt! Speciellt att några lyssnare och bloggläsare kom fram och sa hej. Vad glad jag blev!

 
Strax före sändning var det lite kaotiskt förstås. 

 Men efteråt var vi så här glada. Jo, det är Paradise Oskar. Eller Axel Ehnström som han ju faktiskt heter. Hör hans fantastiskt vackra sång om Helsingfors här Den är hittills outgiven.  Skivbolag, reagera!

Väl hemma försökte vi valborgspynta lite med flickorna. Gick så där.

- Det går ju int! Vimpeln e för kort och mamma e för dum! röt T.

S satt därmot uppflugen på en stol och följde kritiskt med mitt lite hafsiga städande. När jag tog en liten facebookpaus undrade hon näbbigt:

- Mamma, varför slutade du städa? Vad är problemet?


Nåjo. Jag lyckades i alla fall knåpa ihop några pompoms. Didn't know I had it in me! Är uppriktigt sagt sjukt imponerad av mig själv.

Sen har jag som vanligt suttit och stirrat på mig själv på tv. Inte fullt lika sjukt imponerad där, men helt okej. Börjar vänja mig. Och Janne Strang och Monika Fagerholm var ju superba.


 Och nu ropar vinflaskan i kylskåpet på mig. Gotta go. Trevlig valborg!

OMG! Ta chansen att träffa... MIG!

Imorgon förflyttar vi Morgonöppet till Narinken mitt i Helsingfors. Där ska vi stå och sända och skoja. "Och så får ju folk träffa ER!!!" flöjtade producenten förtjust och jag blev genast generad och tyckte att vi i så fall måste bjuda de vänliga själar som stannar upp vid vår lilla radiokiosk på lite mjöd i alla fall. Så det blev så

Men ja, vi har massvis med roliga gäster också, så om du har vägarna förbi tycker jag du ska komma förbi! Akademen, Axel Ehnström, den ypperliga tisdagssnackaren Helena von Alfthan med flera!

6.30 sätter i igång och pladdrar på till 9.00! Välkomna!

Tussilago, harpluttar och Strömstedt

Tog ut lite kompledigt i dag. Perfekt tajming att kunna förlänga det första vårveckoslutet. J har åkt iväg på Sideways-äventyr till Alsace, men mamma råkade också vara ledig och hakade på.

Muffinspicknick vid lekstugan. Klär man på sig ordentligt så går det.

 
T tyckte det var premiärdags för nya låtsasskinnjackan. 

Så har vi planterat harpluttar (ett experiment, man ser vad haren har ätit när de börjar gro), tittat på Pippi, ätit spenatplättar och bara grälat lite lagom mycket. 

Ja, och så tittade jag på SVT:s Inför Eurovisionen också. Det är alltid lite jobbigt när folk jämför De Eurovisa med SVT:s förlaga. Deras budget är ju enormt mycket större än vår, och fast jag skulle doppa mig i glitter från topp till tå blir jag inte Lena Philipsson. Det har inte ens varit vår ambition att efterlikna deras koncept, utan vi har försökt hitta på ett eget. 

Har hur som haver storgillat SVT:s panel i flera år, men årets variant var nog ganska platt fall. Niklas Strömstedt verkade helt ointresserad. Malin Roos var däremot ivrig och insatt, men de hade väldigt underlig kemi sinsemellan. Ibland försökte hon sig på glada små tjuvnyp, men då blev Strömstedt sur. Och vem var programledaren av de båda? Arbetsfördelningen kändes oklar. Gästen Rickard Engfors gjorde sitt yttersta och var riktigt underhållande, men det var svårt att rädda situationen i hans sits. Tillbakablickarna var  roliga, men på grund av dem rymdes ganska lite av årets videor med. Besynnerligt, svenskarna brukar ju alltid få in fullträffar i den här genren.

Okejokej, jag medger. Jag är pikulite skadeglad. Lillaysterkomplexet, ni vet.