T och jag tyckte partyt vid gamla busstationen var fiilis. S tyckte det var fjantigt.
Har man fångat en hunk är man väl lämpad för vad som helst!
Jahapps, skulle börja vara dags att ta sig till vallokalen så småningom. Tänker nu inte gå in desto mera på vem jag tänker rösta på (beror kanske på att jag inte riktigt har bestämt mig ännu) men ska ändå skriva några rader om kandidat nummer 2.
Jag lever i en bubbla. Bubblan bebos av likasinnade figurer som tycker att det är självklart att personer av samma kön ska få gifta sig om de vill. Och om de vill ha barn hoppas jag att det ordnar sig. Och det om familjelivet, i övrigt ska dessa personer givetvis få syssla med vad som helst, precis som de som förälskar sig i människor av motsatt kön.
Ibland spricker bubblan med ett poff. Som i diskussionen under den här artikeln. Signaturen Eva (inte jag, knappast Biaudet heller) skriver bland annat så här:
"Jag är ingen homofob, inte heller tycker jag det är rätt att diskriminera någon. Men när det gäller presidentämbetet så är lämpligheten avgörande. Jag har rätt till en åsikt och jag tycker inte det är lämpligt att Finland har en homosexuell man som president."
Jag kan inte rå för att min haka dimper ner i knähöjd när jag läser sådana kommentarer. Kanske ännu mera när det synbarligen är en välartikulerad filandssvensk kvinna som formulerar dem. Har också hört kolleger på jobbet snacka om den osakliga behandling Antonio Flores utsatts för av pressen under kampanjen, han lär ska ha synats under mycket råare premisser än Jenni, Vuokko, Päivi och de andra.
Men samtidigt är nog Antonio i mina ögon ett jädrans trumfess för Pekka. För - förlåt mig nu Pekka - du är en darling men du är lite grå. Men har man lyckats snärja en hunk som Antonio måste man ju ha nånting extra. Kanske nånting som vi andra inte lägger märke till vid första anblicken. Visst blir Pekka intressantare med Antonio vid sin sida?
Som sagt var, det är inte sagt att jag ger Haavisto min röst just i dag. Men lämplig är han, det är jag helt säker på. Däremot vet jag inte om Antonio är lämplig, har ganska ytlig koll på honom. Risken finns att han klipper sig i fingret när han ska klippa band, att han fäller gemål-blombuketten i golvet, att han drar snuskiga skämt på statsbesöken och har en elchocksdosa i handen på självständighetsbalen. Fast precis samma risk föreligger med Vuokko och Jenni och de andra. De kanske är busfrön av rang, det har jag ingen aning om.
Men jag för min del tycker att ett homosexuellt presidentpar skulle vara alldeles ypperligt lämpligt. Och kanske förstora min bubbla lite.
Jag lever i en bubbla. Bubblan bebos av likasinnade figurer som tycker att det är självklart att personer av samma kön ska få gifta sig om de vill. Och om de vill ha barn hoppas jag att det ordnar sig. Och det om familjelivet, i övrigt ska dessa personer givetvis få syssla med vad som helst, precis som de som förälskar sig i människor av motsatt kön.
Ibland spricker bubblan med ett poff. Som i diskussionen under den här artikeln. Signaturen Eva (inte jag, knappast Biaudet heller) skriver bland annat så här:
"Jag är ingen homofob, inte heller tycker jag det är rätt att diskriminera någon. Men när det gäller presidentämbetet så är lämpligheten avgörande. Jag har rätt till en åsikt och jag tycker inte det är lämpligt att Finland har en homosexuell man som president."
Jag kan inte rå för att min haka dimper ner i knähöjd när jag läser sådana kommentarer. Kanske ännu mera när det synbarligen är en välartikulerad filandssvensk kvinna som formulerar dem. Har också hört kolleger på jobbet snacka om den osakliga behandling Antonio Flores utsatts för av pressen under kampanjen, han lär ska ha synats under mycket råare premisser än Jenni, Vuokko, Päivi och de andra.
Men samtidigt är nog Antonio i mina ögon ett jädrans trumfess för Pekka. För - förlåt mig nu Pekka - du är en darling men du är lite grå. Men har man lyckats snärja en hunk som Antonio måste man ju ha nånting extra. Kanske nånting som vi andra inte lägger märke till vid första anblicken. Visst blir Pekka intressantare med Antonio vid sin sida?
Som sagt var, det är inte sagt att jag ger Haavisto min röst just i dag. Men lämplig är han, det är jag helt säker på. Däremot vet jag inte om Antonio är lämplig, har ganska ytlig koll på honom. Risken finns att han klipper sig i fingret när han ska klippa band, att han fäller gemål-blombuketten i golvet, att han drar snuskiga skämt på statsbesöken och har en elchocksdosa i handen på självständighetsbalen. Fast precis samma risk föreligger med Vuokko och Jenni och de andra. De kanske är busfrön av rang, det har jag ingen aning om.
Men jag för min del tycker att ett homosexuellt presidentpar skulle vara alldeles ypperligt lämpligt. Och kanske förstora min bubbla lite.
Borrmaskinsbluffen
Jag är ett hyfsat händigt fruntimmer, som raskt tar itu med snöskottning, vedkånkande, Ikea-möbelmontering och annat som traditonellt kanske kunde stämplas som manliga sysslor. Men gränsen för min del går vid att borra i väggar. Det törs jag helt enkelt inte. Jag är rädd både för egen del och framför allt för väggens. Så här brukar jag anlita min make. Han är sällan hemskt pigg på sådant här, men han gör det raskt och snyggt bara han kommer igång.
I dag lurade jag honom. Jag bad honom ta fram borrmaskinen för att hänga upp en klocka i köket, kom sen plötsligt på att vårt medicinskåp som drällt på köksbänken i nästan två år också kunde hängas upp. Och några krokar i grovköket när han nu ändå var på gång, och några krokar till i badrummet.
Nu är det det riktigt ombonat här hemma. Stackars J är både dammig och svettig, men jag tror jag ska blidka honom med lite rosa champagne.
I dag lurade jag honom. Jag bad honom ta fram borrmaskinen för att hänga upp en klocka i köket, kom sen plötsligt på att vårt medicinskåp som drällt på köksbänken i nästan två år också kunde hängas upp. Och några krokar i grovköket när han nu ändå var på gång, och några krokar till i badrummet.
Nu är det det riktigt ombonat här hemma. Stackars J är både dammig och svettig, men jag tror jag ska blidka honom med lite rosa champagne.
Mini-bloppis imorgon!
Har röjt och städat hela dagen och imorgon tänkte jag ställa till med ett litet bloppis här i bloggen! Barnkläder främst. Och om jag mot förmodan hittar nånting som jag täcks bjuda ut kanske det dyker upp ett och annat vuxenplagg också.
Bara så ni vet!
Bara så ni vet!
Njurrapport!
I dag besökte jag urologiska kliniken. Var den enda kvinnan i väntrummet, kände på mig att herrarna satt och funderade på huruvida jag var en she-male eller inte.
Sen fick jag tala med en formidabel rysk kvinnlig läkare. Och hon kom med lugnande besked. Det som felas med min njure än nån sorts förträngning i urinledaren som går från njuren till urinblåsan. Det här gör att den ena njuren svällt upp en aning och att jag haft en märklig värk då och då. De goda nyheterna är att detta inte är farligt alls i detta skede. Alla mina ärden var normala och njurarna fungerar i övrigt snällt. De dåliga nyheterna är att jag antagligen måste opereras. Ett ganska litet ingrepp där man kapar av den tilltäppta delen och fogar ihop urinledaren på nytt. Så nu sätts jag i operationskö.
Fast det nu alltid är lite skrämmande med operationer blev jag på strålande humör av besöket. Jag och doktor Oksana har en plan. Jag är inne i rullorna på Hucs och det är inget allvarligt fel på mig. Jag får motionera också, så länge jag inte överanstränger mig allt för mycket.Var så uppspelt att jag skottade hela gården när jag kom hem. Igen.
Sidospår: En del människor klagar på attd e inte fattar nånting när de besöker utländska läkare. Jag som finlandssvensk föredrar nästan dylika, och nu vill jag inte generalisera utan baserar det här helt på mina egna erfarenheter. Läkare som vet att deras finska inte är felfri tenderar ofta vara lite övertydliga och vill verkligen försäkra sig om att patienten hänger med. Har varit med om massvis med finska läkare som sitter och mumlar in i sin dataskärm medan jag som patient febrilt försöker memorera det viktigaste (så att jag sa kunna googla det efteråt).
Den oliiiiidligt spännande njurföljetongen fortsätter alltså. Stay njured.
Sen fick jag tala med en formidabel rysk kvinnlig läkare. Och hon kom med lugnande besked. Det som felas med min njure än nån sorts förträngning i urinledaren som går från njuren till urinblåsan. Det här gör att den ena njuren svällt upp en aning och att jag haft en märklig värk då och då. De goda nyheterna är att detta inte är farligt alls i detta skede. Alla mina ärden var normala och njurarna fungerar i övrigt snällt. De dåliga nyheterna är att jag antagligen måste opereras. Ett ganska litet ingrepp där man kapar av den tilltäppta delen och fogar ihop urinledaren på nytt. Så nu sätts jag i operationskö.
Fast det nu alltid är lite skrämmande med operationer blev jag på strålande humör av besöket. Jag och doktor Oksana har en plan. Jag är inne i rullorna på Hucs och det är inget allvarligt fel på mig. Jag får motionera också, så länge jag inte överanstränger mig allt för mycket.Var så uppspelt att jag skottade hela gården när jag kom hem. Igen.
Sidospår: En del människor klagar på attd e inte fattar nånting när de besöker utländska läkare. Jag som finlandssvensk föredrar nästan dylika, och nu vill jag inte generalisera utan baserar det här helt på mina egna erfarenheter. Läkare som vet att deras finska inte är felfri tenderar ofta vara lite övertydliga och vill verkligen försäkra sig om att patienten hänger med. Har varit med om massvis med finska läkare som sitter och mumlar in i sin dataskärm medan jag som patient febrilt försöker memorera det viktigaste (så att jag sa kunna googla det efteråt).
Den oliiiiidligt spännande njurföljetongen fortsätter alltså. Stay njured.
Huvudvärk och snöslunga
Urgh, lamt med bloggandet i dag. Har ont i huvet, mina nya arbetstider börjar kännas nu. Det har gått ganska bra att häva sig ur sängen när väckarklockan piper till vid fyrasnåret, men resten av dagen är jag ganska yr.
Imorse stod jag i alla fall vid spakarna själv under hela sändningen och det gick riktigt bra. Jag tappade bort en radioandakt men det var inte mitt fel utan något fel i sändningsprogrammet. Taxichaufför Lindgren, alias Benjamin Laustiola, var gäst. Trevlig gosse.
Men den här snön, jessus. Jag fick kuta hemåt genast efter sändningen för att vaka över T som gick och fick öroninflammation igår. Men det här med att ta sig hem snabbt var ju utopistiskt tänkt.
Väl hemma placerade jag konvalescenten framför Bolibompawebben och begav mig ut på gården för att bekämpa snötäcket. Jävligaste sortens snö, blöt, tung och hårt packad. Jag kämpade och svor och på 45 minuter var jag inte ens närapå halvvägs. Då uppenbarade sig en räddande ängel i form av år granne som undrade om han skulle köra ett varv med snöslungan på vår gård också. Jag tackade så hjärtligt, vrooom sa snöslungan och på en kvart var det kirrat.
Fredag imorgon, vilken jävla tur. Sovmorgnar nalkas...
Imorse stod jag i alla fall vid spakarna själv under hela sändningen och det gick riktigt bra. Jag tappade bort en radioandakt men det var inte mitt fel utan något fel i sändningsprogrammet. Taxichaufför Lindgren, alias Benjamin Laustiola, var gäst. Trevlig gosse.
Men den här snön, jessus. Jag fick kuta hemåt genast efter sändningen för att vaka över T som gick och fick öroninflammation igår. Men det här med att ta sig hem snabbt var ju utopistiskt tänkt.
Väl hemma placerade jag konvalescenten framför Bolibompawebben och begav mig ut på gården för att bekämpa snötäcket. Jävligaste sortens snö, blöt, tung och hårt packad. Jag kämpade och svor och på 45 minuter var jag inte ens närapå halvvägs. Då uppenbarade sig en räddande ängel i form av år granne som undrade om han skulle köra ett varv med snöslungan på vår gård också. Jag tackade så hjärtligt, vrooom sa snöslungan och på en kvart var det kirrat.
Fredag imorgon, vilken jävla tur. Sovmorgnar nalkas...
Snicke snackets
Ikväll åt vi snicke snackets till middag. Chicken nuggets kallar man dem om man är gammalmodig, S:s hittade på den festligare varianten.
Strax efteråt kom S fram till mig och förkunnade allvarligt "George loves chocolate cake" med posh brittisk accent. Det är nyttigt för barn att titta på tv-program på något annat språk än sitt modersmål, tror jag. I det här fallet Peppa Pig. T brukar hoila "Ready steady go" när hon åker ruchbana. Samma inspirationskälla där.
Ja just det, nu har ni suttit och uppdaterat hela dagen, bleka av nyfikenhet gällande min urografi. Den gick till på följande vis:
Först gav de mig en liter vatten som jag skulle hälla i mig. Sen gav de skojarna mig ett vätskeutdrivande medel! Gäller nog att ha knipmusklerna i skick under en dylik strapats.
Jag fick klä mig i en tjusig sjukhussärk, en sådan där ryggen är blottad utan att man på något sätt påminner om J-Lo.
Sen fick jag spårämne inpumpat i blodet och trodde att jag kissat ner mig. Det gick liksom en hot flash genom kroppen, och när det värmde till i bäckenet kändes det ganska suspekt. Till all lycka hade sköterskan förvarnat mig.
Och sen knuffades jag med aktern i vädret in och ut i ett gigantiskt hjul som lät som en torktumlare. Så går det till på en urografi. Resutaten ska jag förhoppningsvis få på fredag.
Strax efteråt kom S fram till mig och förkunnade allvarligt "George loves chocolate cake" med posh brittisk accent. Det är nyttigt för barn att titta på tv-program på något annat språk än sitt modersmål, tror jag. I det här fallet Peppa Pig. T brukar hoila "Ready steady go" när hon åker ruchbana. Samma inspirationskälla där.
Ja just det, nu har ni suttit och uppdaterat hela dagen, bleka av nyfikenhet gällande min urografi. Den gick till på följande vis:
Först gav de mig en liter vatten som jag skulle hälla i mig. Sen gav de skojarna mig ett vätskeutdrivande medel! Gäller nog att ha knipmusklerna i skick under en dylik strapats.
Jag fick klä mig i en tjusig sjukhussärk, en sådan där ryggen är blottad utan att man på något sätt påminner om J-Lo.
Sen fick jag spårämne inpumpat i blodet och trodde att jag kissat ner mig. Det gick liksom en hot flash genom kroppen, och när det värmde till i bäckenet kändes det ganska suspekt. Till all lycka hade sköterskan förvarnat mig.
Och sen knuffades jag med aktern i vädret in och ut i ett gigantiskt hjul som lät som en torktumlare. Så går det till på en urografi. Resutaten ska jag förhoppningsvis få på fredag.
Hört på busshållplatsen
Två finlandssvenska småtjejer i 11-årsåldern.
Flicka A: Jag tänkte sen int ha hjälmen på men det sku min mamma int behöva veta.
Flicka B: Aj har du en cykelhjälm? Nå då sku jag nu VERKLIGEN int ha på den.
A: Nå jag har ingen skridskohjälm. Min mamma sku ba (fånig pipig röst) "också proffs kan slå sig, det kan hända en olycka".
B: Stööön. Vi är ju inga småbarn mera. Ser jag tjock ut?
A: Nä int egentligen. Inte framifrån i alla fall.
En bloggare bör fota sin frukost
Good mooooorning bloggen
På väg till jobbet. T vaknade när jag gick och vinkade i fönstret. Det gjorde mig glad. Trodde aldrig jag skulle sakna morgonrumban med familjen men det gör jag. Känns så ödsligt att den första jag önskar god morgon är taxichaffisen.
Efter sändningen ska jag på urografi! Not a clue vad det går ut på, får återkomma med rapport.
Ser jag eurovisionär ut?
Pressfotografering för UMK och Eurovisionen på måndag. Tobias tycker att vi skulle ha mycket paljetter. Det tycker inte Pöll. Gissa tre gånger vilkendera jag hejar på.
Hoppsan!
Ytterligare en morgontur avklarad. Missade bussen hem och kilade in på Indiska ett slag. Nu är jag 80 euro fattigare. Jag kanske inte ska belöna mig själv så här frikostigt efter varje arbetsdag. Kan bli aningen ohållbart i längden.
Angående Anna Wahlgren
Jag har egentligen varken lust att försvara någon eller spekulera i vad som egentligen försigick i Anna Walhlgrens och Felicia Feldts familj. Det angår de facto inte mig. Men detta vill jag ha sagt: jag hör till dem som hade stor nytta av både Barnaboken och Sova hela natten-kuren. There. I've said it.
Anna Walhgrens ton är beskäftig och allvetande och ganska irriterande när man börjar läsa böckerna. Men efter ett tag kunde jag koppla bort tonfallet och då hittade jag mycket som var både tänkvärt och smart. Oavsett hur labil och alkoholiserad AW har varit som mor så är hon en hejare på att skriva tydliga och rappa direktiv i ett underhållande format. Visst muttrade jag tidvis över att hon gladeligen drog alla familjer över samma kam, avfärdarde kolik som fånerier etc. Men ändå. Mycket av det hon skrev kändes vettigt för mig.
Och Sova hela natten, herregud, hur skulle vi ha klarat oss utan den metoden? Både T och S var lätta som spädisar, sov i långa sjok om nätterna, åt glupskt och somnade om. Men det här mönstret bröts för dem båda vid fem månader ungefär. Det blev splittrade nätter, skrik, vimsigt matande, hålögda föräldrar och missnöjd bebis. Och då sömnskolade vi dem båda två. Nattramsa, mörkt i rummet, buffning, allt enligt AW:s direktiv. Fast något andningslarm fick jag inte tag på så flickorna fick sova på sida och inte på mage. Och buffningen missförstod jag, såg först i efterskott en film av vilken det framgick att man skulle vara ganska våldsam. Mitt buffande var betydligt mildare men funkade ändå.
Och det var nästan ruskigt hur rätt den ganska scaryga tanten Wahlgren hade. Skrev hon "Under natt två kommer barnet att göra så här" så gjorde barnet så! Amazing. På några nätter blev det förändring och sedan dess har både T och S sovit som stockar om nätterna. Försöker absolut inte hävda att Sova hela natten skulle vara patentlösningen för alla familjer, men i vårt fall fungerade metoden som en dröm. Tycker det är synd om allt som förknippas med AW nu blir tabubelagt så att framtida generationers föräldrar inte vågar testa Sova hela natten.
Nu tror ni kanske att jag är en extrem Anna Wahlgren-fantast som känner mig sviken för att min gurus trovärdighet diskuteras. Nej vars. Fritt fram att diskutera, som sagt angår det ju inte mig. Det verka vara en mycket ledsam historia, det hela. Helt tydligt flera människor som inte mår bra, och det är ju sorgligt.
Men jag tar lite åt mig av en del inlägg i debatten som ger oss som haft nytta av de Wahlgrenska direktiven en känga. Jag har varken kedjerökt, bytt baby daddy en gång om året eller bjudit suspekta manliga bekanta på blöta hemmafester medan barnen varit hemma.
Men så stod det inte i Barnaboken att man skulle göra slikt, heller.
Anna Walhgrens ton är beskäftig och allvetande och ganska irriterande när man börjar läsa böckerna. Men efter ett tag kunde jag koppla bort tonfallet och då hittade jag mycket som var både tänkvärt och smart. Oavsett hur labil och alkoholiserad AW har varit som mor så är hon en hejare på att skriva tydliga och rappa direktiv i ett underhållande format. Visst muttrade jag tidvis över att hon gladeligen drog alla familjer över samma kam, avfärdarde kolik som fånerier etc. Men ändå. Mycket av det hon skrev kändes vettigt för mig.
Och Sova hela natten, herregud, hur skulle vi ha klarat oss utan den metoden? Både T och S var lätta som spädisar, sov i långa sjok om nätterna, åt glupskt och somnade om. Men det här mönstret bröts för dem båda vid fem månader ungefär. Det blev splittrade nätter, skrik, vimsigt matande, hålögda föräldrar och missnöjd bebis. Och då sömnskolade vi dem båda två. Nattramsa, mörkt i rummet, buffning, allt enligt AW:s direktiv. Fast något andningslarm fick jag inte tag på så flickorna fick sova på sida och inte på mage. Och buffningen missförstod jag, såg först i efterskott en film av vilken det framgick att man skulle vara ganska våldsam. Mitt buffande var betydligt mildare men funkade ändå.
Och det var nästan ruskigt hur rätt den ganska scaryga tanten Wahlgren hade. Skrev hon "Under natt två kommer barnet att göra så här" så gjorde barnet så! Amazing. På några nätter blev det förändring och sedan dess har både T och S sovit som stockar om nätterna. Försöker absolut inte hävda att Sova hela natten skulle vara patentlösningen för alla familjer, men i vårt fall fungerade metoden som en dröm. Tycker det är synd om allt som förknippas med AW nu blir tabubelagt så att framtida generationers föräldrar inte vågar testa Sova hela natten.
Nu tror ni kanske att jag är en extrem Anna Wahlgren-fantast som känner mig sviken för att min gurus trovärdighet diskuteras. Nej vars. Fritt fram att diskutera, som sagt angår det ju inte mig. Det verka vara en mycket ledsam historia, det hela. Helt tydligt flera människor som inte mår bra, och det är ju sorgligt.
Men jag tar lite åt mig av en del inlägg i debatten som ger oss som haft nytta av de Wahlgrenska direktiven en känga. Jag har varken kedjerökt, bytt baby daddy en gång om året eller bjudit suspekta manliga bekanta på blöta hemmafester medan barnen varit hemma.
Men så stod det inte i Barnaboken att man skulle göra slikt, heller.
Great success. Okej, inte great. Men lite.
Så har man överlevt sin första morgontur, då. Gick omkring och gäspade som en häpen flodhäst hela dagen, en spydig kollega undrade hur detta ska fortsätta om jag är så här kaputt efter en första morgonsändning.
Kommer nog att ta tid innan jag vänjer mig vid det nya vardagspusslet. Att stiga upp klockan 4.45 var inte så farligt, jag hoppade bara i kläder som jag lagt fram på förhand och kutade till taxin som väntade. Värre var det där med att lämna ett sovande hus och inte få krama om mina små overalltäckta älsklingar inför dagisdagen. Vågade inte ens titta in i deras sovrum, för de skulle de antagligen ha vaknat och tvingat upp sin stackars far en dyrbar timme för tidigt.
Sändningen gick väl okej, fast jag var ganska vimsig. Mycket nytt att lära sig och ett helt annat tänk än på mitt förra jobb. Fast vad vet jag, kanske kommunsammanslagningar blir lika glittriga som Melodifestivalen bara man ger det tid.
Nu mat. Det bästa med måndagar är att man ofta kan äta goda rester från söndagen.
Kommer nog att ta tid innan jag vänjer mig vid det nya vardagspusslet. Att stiga upp klockan 4.45 var inte så farligt, jag hoppade bara i kläder som jag lagt fram på förhand och kutade till taxin som väntade. Värre var det där med att lämna ett sovande hus och inte få krama om mina små overalltäckta älsklingar inför dagisdagen. Vågade inte ens titta in i deras sovrum, för de skulle de antagligen ha vaknat och tvingat upp sin stackars far en dyrbar timme för tidigt.
Sändningen gick väl okej, fast jag var ganska vimsig. Mycket nytt att lära sig och ett helt annat tänk än på mitt förra jobb. Fast vad vet jag, kanske kommunsammanslagningar blir lika glittriga som Melodifestivalen bara man ger det tid.
Nu mat. Det bästa med måndagar är att man ofta kan äta goda rester från söndagen.
Det här har jag gjort denna söndag
- bytt lakan i alla sängar. Räknar med att vi alla nu är på bättringvägen, då vill man inte sussa i slibbiga flunssalakan.
- bakat en äppelpaj och ätit upp den.
- lärt T att spela Goddag Dam.Hade glömt att det är så kul. Hej knekt!
- legat en lång stund på sängen med S och flamsat. Hon har nått stadiet då kakkahumor är det roligaste som finns, och jag har ju aldrig passerat det stadiet så vi hade väldigt, väldigt roligt
- grillat hamburgare under grillelementet i ugnen. Vet nu att alla våra brandlarm fungerar.
- läst en finlandssvensk bok med ganska många sexscener och blivit förlägen. Varför blir man mera generad av finlandssvenskt sex än exempelvis amerikanskt dito?
- bakat en äppelpaj och ätit upp den.
- lärt T att spela Goddag Dam.Hade glömt att det är så kul. Hej knekt!
- legat en lång stund på sängen med S och flamsat. Hon har nått stadiet då kakkahumor är det roligaste som finns, och jag har ju aldrig passerat det stadiet så vi hade väldigt, väldigt roligt
- grillat hamburgare under grillelementet i ugnen. Vet nu att alla våra brandlarm fungerar.
- läst en finlandssvensk bok med ganska många sexscener och blivit förlägen. Varför blir man mera generad av finlandssvenskt sex än exempelvis amerikanskt dito?
Imorgon inleder jag ett nytt liv
Ett liv som innebär uppstigning mitt i natten fem dagar i veckan. Måndag-onsdag ska jag vara på plats i Böle klockan 5.45, torsdag-fredag klockan 05.00. Hujedamig. Det här veckoslutet har jag inte gjort nånting speciellt alls, försökt lägga mig betydligt tidigare än vanligt och inte ligga och tryna allt för länge om morgnarna. Nåjo.Kommer att vara skittrött den här veckan, det går knappast att undvika,
Mina nya arbetstider medför både bra och dåliga saker.
En bra grej är att jag kommer att lägga ner mycket mindre tid på arbetsresor. Eftersom jag ska vara på jobb så tidigt och inte har någon bil får jag ta taxi. Det tar max 25 minuter att swischa till Böle långt före morgonrusningen, jämfört med 1 h 20 minuter med flera olika bussar de mest hysteriska morgnarna. Att åka hem med buss mitt på dagen (jag slutar klockan 13-14 ungefär) torde också gå raskt, bara man tajmar in en lämplig buss. Mindre tid i trafiken - mera tid för nånting trevligt. Ypperligt.
Nackdel: J för sköta hela morgonrumban med flickorna ensam varje dag. Här måste vi nog alla försöka skärpa oss, faktiskt se till att dagisryggsäckarna är packade redan på kvällen, att kläder är valda och framlagda etc. I utbyte behöver J aldrig stressa hem från jobbet eftersom jag kan hämta flickorna varje dag. Vi är inte en speciellt välorganiserad familj, men vi ska nu i alla fall försöka.
Fördel: det är lyxigt att arbetsdagen tar slut strax efter lunch. Behändigt om man ska uträtta ärenden på stan, till exempel.
Nackdel: När ska jag hinna motionera? Före jobbet är nu obviously otänkbart. Efter jobbet kommer jag antagligen att behöva sova ett tag, och sen åka till dagis. Varefter det som vanligt ska lagas mat, nattas barn och vips är klockan så mycket att jag måste lägga mig. Det här måste jag försöka lösa på något klyftigt sätt.
Nackdel: Jag är kvällsmänniska! Klockan 21 kvicknar jag till och blir effektiv. Hur ska jag kunna ställa om kroppen så jag går och lägger mig istället för att börja virka mormorsrutor, vika lakan eller fastna framför olika bloggar?
Mycket att fundera på. Men imorgon bitti klockan 6.30 gör jag morgonradiodebut i Vega Huvudstadsregionen.
Mina nya arbetstider medför både bra och dåliga saker.
En bra grej är att jag kommer att lägga ner mycket mindre tid på arbetsresor. Eftersom jag ska vara på jobb så tidigt och inte har någon bil får jag ta taxi. Det tar max 25 minuter att swischa till Böle långt före morgonrusningen, jämfört med 1 h 20 minuter med flera olika bussar de mest hysteriska morgnarna. Att åka hem med buss mitt på dagen (jag slutar klockan 13-14 ungefär) torde också gå raskt, bara man tajmar in en lämplig buss. Mindre tid i trafiken - mera tid för nånting trevligt. Ypperligt.
Nackdel: J för sköta hela morgonrumban med flickorna ensam varje dag. Här måste vi nog alla försöka skärpa oss, faktiskt se till att dagisryggsäckarna är packade redan på kvällen, att kläder är valda och framlagda etc. I utbyte behöver J aldrig stressa hem från jobbet eftersom jag kan hämta flickorna varje dag. Vi är inte en speciellt välorganiserad familj, men vi ska nu i alla fall försöka.
Fördel: det är lyxigt att arbetsdagen tar slut strax efter lunch. Behändigt om man ska uträtta ärenden på stan, till exempel.
Nackdel: När ska jag hinna motionera? Före jobbet är nu obviously otänkbart. Efter jobbet kommer jag antagligen att behöva sova ett tag, och sen åka till dagis. Varefter det som vanligt ska lagas mat, nattas barn och vips är klockan så mycket att jag måste lägga mig. Det här måste jag försöka lösa på något klyftigt sätt.
Nackdel: Jag är kvällsmänniska! Klockan 21 kvicknar jag till och blir effektiv. Hur ska jag kunna ställa om kroppen så jag går och lägger mig istället för att börja virka mormorsrutor, vika lakan eller fastna framför olika bloggar?
Mycket att fundera på. Men imorgon bitti klockan 6.30 gör jag morgonradiodebut i Vega Huvudstadsregionen.
Nu har jag städat hela daggen
Nu vill jag få nånting gott i maggen.
"Saakeli saakeli vad tänker du på?"
S har fått en Lennart Hellsing-cd och går omkring och trallar.
Näää nu räcker det
Den här förbaskade dumdumsjukan tar ju aldrig slut! För en stund sedan fick jag en sådan hostattack att det blev större dramatik än i det där Anne på Grönkulla-avsnittet där Dianas lillasyster har krupp.
Har hävt i mig så mycket hostmedicin att jag är full som en kastrull mitt på ljusa dagen. Ävenledes suttit med trynet över en balja ångande vatten med en handduk över huvudet. Barnen trodde nog att jag flippat för gott.
Har hävt i mig så mycket hostmedicin att jag är full som en kastrull mitt på ljusa dagen. Ävenledes suttit med trynet över en balja ångande vatten med en handduk över huvudet. Barnen trodde nog att jag flippat för gott.
I dag gav jag bort min bebis
Nejnej, lugn bara lugn. Både S och T ligger och sussar i sina egna sängar, nybastade och fredagströtta. Babyn jag gav bort var mitt program Nöjesfredag. Till all lycka landade det hela i kompetenta tassar, Filippa Sundlin är som klippt och skuren för att vara programledare. Men för första gången under mina 12 år på radion kände jag att det rev till lite när någon annan tog över "mitt" program. Jag har gjort en massa olika:Vegalistan, Tongåvan, Popsnille, Filmmusik etc, men Nöjesfredag skapade jag från scratch för ett år sedan. Jag fick fria händer och lov att styra och ställa bäst jag ville. Och det var roligt! Tungt och tidvis ganska ensamt, men roligt.
Nu går jag frivilligt vidare i karriären, nya utmaningar, nya kolleger och ny dygnsrytm. Det ska bli väldigt spännande. Om min längtan efter musikredaktionen blir oerhörd har dessutom cheferna lovat mig att se över möjligheterna för mig att återvända.
Lite vemodig sitter jag ändå här. Julen städade jag ut också.
Bäst att dränka vemodet i en stort glas vin.
Nu går jag frivilligt vidare i karriären, nya utmaningar, nya kolleger och ny dygnsrytm. Det ska bli väldigt spännande. Om min längtan efter musikredaktionen blir oerhörd har dessutom cheferna lovat mig att se över möjligheterna för mig att återvända.
Lite vemodig sitter jag ändå här. Julen städade jag ut också.
Bäst att dränka vemodet i en stort glas vin.