Kan den där Tronserien va någe?

Hörni ikväll börjar Game of Thrones. Jag är ingen vän av scifi egentligen, men det påstås ju att den här serien är så övermåttan lysande att också sådana som jag fastnar. Ska absolut ge den en chans. Samtidigt sänds Biggest Loser på Sveriges fyra, där härjar en viss Olga. Hon är jättelång, jätterysk och väldigt respektingivande. Egentligen tror jag att hon skulle platsa i Game of Thrones också, ge henne ett svärd och en tuff liten outfit bara. Då skulle jag slippa banda det ena programmet.

Tycks finnas många bekanta nunor i Game of Thrones dessutom. Här har vi den där otäcka rika snubben från Downton Abbey. Och till vänster... men väntasnu... är det inte bloggkommentatorn???


Ruku

Hujedamig så eländig jag känner mig. Förkylningen tar nya uttryck för varje dag som går, dagens nyhet var ögoninflammation. Så nu sitter jag här och plirar med svullna små grisögon, näsan är röd som en nödraket och mungiporna hänger i knähöjd eftersom jag tycker så synd om mig själv.

Dessutom var arbetsdagen helt prillig. Via Mejlans sjukhus genom skogen till Böle, möte här och möte där, in till stan och göra intervju, tillbaka till Böle och klippa, rusa till tåget, rusa från tåget till bussen, hämta två små plaskvåta rebeller på dagis, hem med buss, halka på gården, in genom dörren, klämma fingret i tvättmaskinsluckan etc.

Och fredagen den trettonde är först imorgon! 

Beställde en ny frisyr

Mitt hår växer ju förtjänstfullt, men det är ganska tråkigt att vänta. Ännu är de kala områdena så pass synliga att jag inte vill skippa peruken. Dessutom är jag ju en stjärna (åtminstone så fort jag gått på den där workshopen jag skrev om igår) och därmed ska jag fotas och synas en del denna vår. Då duger varken bättre begagnade peruker eller mitt eget lilla tofshår.

För att göra väntan lite roligare beställde jag en ny frilla. Den här, men i en lite mörkare färg.


Den kostar runt hundra euro. Dvs ungefär det samma som man pungar ut med om man går på ett grundligt frissabesök med färgning och klippning.

Kan verkligen rekommendera amerikanska webbutiken www.headcovers.com åt alla som behöver lite extra fluff. De levererar produkterna raskt och hittills har mina grejer aldrig fastnat i tullen. Prisnivån är mycket lägre än  Finland. Gillar speciellt deras lagom långa ögonfransar. Och alla snygga scarfar, har köpt flera s.k. pre-tied scarves som varit min räddning om somrarna då peruk inte är ett alternativ i hettan. Den här slank ner i shopping carten just. Gillar också att de har ett trevligt peruk- och hattsortiment för barn.. Produkterna sänds hem inpackade i silkespapper och sidenband, lite flärd och lyx är precis vad man behöver när en sådan här för många lite skämmig leverans anländer.

Är inte superinsatt i perukpolitiken för cancerpatienter, men har hört skräckhistorier om att man förvisso får en gratis peruk om man förlorat sitt hår, men att denna bör väljas ut från ett ganska litet och tantigt sortiment. Det tycker jag är hutlöst, det är en stor tröst för en människa som förlorar håret av en eller annan orsak att hitta en peruk som gör att spegelbilden ser någorlunda bekant ut. Bra peruker behöver inte vara svindyra, tycker det skulle vara mycket bättre att cancerpatienterna får en slant som de sedan kan använda var de vill.

I väntan på ett vettigare system rekommenderar jag verkligen att man tar risken och beställer en snygg peruk via nätet. Det är lite risky förstås, men om den inte passar alls går det ganska bra att sälja dem vidare åt en skallepernilla med lämpligare huvudknopp.

Och när jag nu var i shoppartagen klickade jag hem en ny tub Neulash också. Den var dyr som en svettdropparna från ett helgons armhåla, men å andra sidan räckte ju den förra tuben i nästan ett halvår.

Vill du se en stjärna, se på mig (eller på Arto Nyberg)

Mina nya producent meddelade glatt att hon har anmält mig till en workshop som heter "Be a star". Eftersom jag är en skeptisk gammal rackare gjorde jag genast lite efterforskningar. Vad är det här för flummerier, tro? Jo:

"Hankkeen tavoitteena on määritellä, mitä on yleläinen tähteys, kehittää Ylen asiakassuhdetta tähtien avulla ja synnyttää staroille talon sisäinen verkosto."

Speciellt det där sista gillar jag. Ett nätverk för oss stjärnor! Kanske jag och Arto kan hitta på en secret handshake. Kanske jag blir BFF med Ransu!

Sådant här filosoferar jag om ibland

Om du kunde göra så att nånting onyttigt skulle bli nyttigt, typ så jävla nyttigt att du borde se till att få minst två-tre portioner av det varje dag för att må bättre och bli snyggare, vilken onyttighet skulle du då välja?

Jag tror det skulle vara nybakad bulla för mig. Nej vänta, öl! Nää, chips! Åååh. Chips är min last, tillåter mig chips bara några gånger om året. Tänk om chips skulle vara lika hälsosamt som spenat eller någå. Eller vänta, kanske räfflade franskisar som man gräddar hemma i ugnen och äter med massvis av ketchup....

Dregel, slafs.

Helt sick.

S är fortfarande febrig, vi andra tre hostar som om vi var på audition för en Resilar-reklam. Hängigt gäng. Jag tröstar mig med att vi inte har någon södernresa inbokad de närmaste veckorna.

Fast jag blev inte alls gladare av den trösten, egentligen.

Men första dagen på nya jobbet gick bra, tackar som frågar. Mjuklandar denna vecka, nästa vecka blir det morgonturer a-plenty. Ujuj.

Nu ska jag natta den febriga, därefter är planen att slänga mig på sängen med Jack Daniels och Téa Obrecht. Den sistnämnda har skrivit en ruskigt bra bok som heter The Tiger's Wife, den fick Orange Prize förra året. Gott och väl, men lite knäckt blir jag när jag inser att hon är född 1985. Gaah. Nästan lika deppig som man blev när Zadie Smith dök upp. Vi tröstar oss med att Astrid Lindgren debuterade som skönlitterär författare när hon var 37.

Jag tapetserar

I dag var i till RTV och klippte åt oss tapetbitar. Sen var vi på Bauhaus och köpte trämönstrad kontaktplast för några euro. Väl hemma satte jag igång med projekt: pimpa dockhus. Svetten lackade, tapeterna rullade ihop sig så limmet kletade och barnen slog varandra med linjalen. Till sist mutade jag dem med dataspel och fick kämpa i enrum ett tag.

Till sist var alla golv snyggt trämönstrade istället för grå. Rätt många väggar dessutom tapetserade, dock sådana som är längt in i huste och inte syns så bra. Jag kände mig riktigt nöjd med dagens resultat och bestämde mig för att avrunda för kvällen.

Så gjorde barnen entré. "Men mamma, varför har du inte ens börjat?" utbrast T besviket.

"Var e taket? Jag vill ha taket tillbaka!" ylade S (taket hade jag skruvat loss för att komma åt bättre).

Damn shame att jag inte är rik och förmögen, hade varit terapeutiskt att göra dem arvslösa ikväll.

Tanten som skulle se Tintin

Kö utanför biosalongen. Femtio juveniler och tant Eva och farbror J ska se Tintin. De några sittplatserna i foajén är upptagna sedan länge. Men se, plötsligt stiger en gosse i 15-årsåldern upp och erbjuder galant sin plats åt tant Eva.

Tant Eva tackar och slår sig ner.

Nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska vara glad över att det finns så omtänksamma och artiga ungdomar eller... Ja, ni fattar.

Asch. Svårt att bestämma mig

Asch. Jag mår okej. Ingen feber eller så. Men halsen värker och så värst mycket smaksinne har jag inte. Så kanske det är lite bortksatat att gå på trevlig restaurang och äta då? Å andra sidan, om vi skippar måste jag ju laga mat hemma istället, för äta bör man. Och när vi nu fixat barnvakt och allt. Asch. Jag börjar låta som Alfons Åbergs pappa.

Tror nog vi ska gå till Ateljé Finne (J valde det bland alla era fina alternativ) i alla fall. Och sen på Tintin i 3D (J valde filmen också). Lite rödvin och en skön biofåtölj kanske får min flunsa att ge efter.

Het dejt

Som nu till och med kommentatorn har uppmärksammat ska jag och J på en het dejt ikväll. Tyvärr finns risken att den blir het på fel sätt, jag är fortfarande krasslig och hade lite feber på natten. Men just mår jag okej. Dessutom har vi gubbar på taket där hemma så det går inte riktigt att sova heller. Ska gå på jobb och planera Eurovisionsrapportering. Jeei!

Förresten...

Jag läste en gång i någon skvallerblaska att när Jennifer Garner var gravid och kände sig oformlig och ful brukade hennes man Ben Affleck tjoa och vissla när hon rultade genom hemmet. "Who let the hottie in to the house?" hojtade Ben för att supporta och boosta frugans självförtroende.

Har försökt uppmuntra J att göra motsvarande. Men han fattar inte galoppen riktigt. Kan inte begripa varför. 

Underligt och konstigt, det är vad det är.