Eländes elände. Och ett bloggtips

Mådde bättre på eftermiddagen men nu är jag riktigt ynklig. Ont i halsen, ont i magen (njuren antar jag), ont i huvet (konstfiberperuker klämmer åt på konstiga ställen) och allmänt patetisk fiilis. Flunssa with extras, kan vi kalla åkomman.

Men jag tröstas i min misär av denna härliga blogg som jag hittade via svenska bloggkommentatorerna. Har suttit och frustat osexigt åt den i en timme nu. Bästa mammabloggen på länge, harmar att man inte skrivit den själv!

Dags att plocka fram Liza

Det här håret har jag visst aldrig visat upp på denna blogg förr. Det är en konstfiberperuk som jag skaffade våren 2010, innan jag övergick till Sporty-peruker av riktigt hår. Problemet med sportyna är att de är jättebekväma om man är helskallig, men nu när jag har en del eget hår slirar de bara omkring.Nackdelen med konstfiber är att de killar och sticks. Och är ganska varma, men det är inget jätteproblem så här på vintern.

Tänkte ta fram Liza Minnelli ur byrålådan i dag. Känner inte riktigt igen min själv i denna frisyr, men omväxling är ju bara kul.
Ska ta mig till jobbet en stund halsontet till trots

Jag tycker det blev rätt snofsigt

De nya gardinerna, alltså. Omöjligt att få en snygg bild med en mobilkamera i januarimörkret, dock.


Behöver jag ens nämna att jordgloben och samurajsvärdet inte tillhör mig utan en annan familjemedlem? Jag gillar vårt arbetsrum, känns kul med ett rum som får en att tro att man yrat in på en brittisk herrklubb.

Resten av rummet är för råddigt för att förevigas, återkommer när vi skaffat ordentliga bokhyllor. Ja, min egen arbetshörna fotade jag en gång när den var hyfsat prydlig, kan väl recycla bilden. Ser ungefär likadant ut.

Restaurangtips i centrum?

På torsdag ska jag och maken gå på dejt. Eftersom jag älskar maten på Ata bar föreslog jag det, men nu tycker J att vi har överdoserat på hummus och vill gå någon annanstans.

Men vi har så dålig koll numera. Det får gärna vara lagom dyrt (huvudrätter kring 15 euro ungefär), centralt (vi ska gå på bio i Tennispalatset efteråt)och någorlunda mysigt. Vi äter det mesta, kinesiskt är jag inte så förtjust i men allt annat går. Absolut ingen lekhörna!

Snälla movers and shakers, hjälp ett förvirrat par från fjärran förorten!

Avundsjuk!

Jag måste medge att jag är förbaskat avundsjuk på alla som just nu befinner sig i varmare länder eller är på vippen att flyga söderut. Jag säger bara: good thinking! Önskar att jag också hade varit så förutseende. Kanske sparat en slant också. Eller haft pensionerade föräldrar med en flashig villa på Solkusten. Eller en stormrik karl. Eller en kunglig älskare. Eller någå.

Framåt!

Det var det. Jag har läst min sista sjörapport. På fredag sänds min sista Nöjesfredag. Sen blir det tally-ho musikredaktionen och dags för nya utmaningar.

Känns lite småsorgligt att Vegahallåorna försvinner. Inte så där personligen för min del, men flera generationer av finlandssvenskar har väl vuxit upp ackopanjerade av en brummande muminröst som berättat om vädret på Bågaskär och påmint om telefonnumret till Liv i luren.

För att ytterligare markera förändringens vindpustar (Winds of change, alla visslar med nu) gav jag Baksidan en makeover. Är inte helt nöjd, men var ganska trött på det rosarandiga stuket.

Eva Montazami

Ojoj. Nu har jag gjort det igen. Låtit min inte Maria Montazami komma till tals i gardinbutiken. Tycks vara min nya januaritradition att köpa bruna gardiner och tofsar.


Ska i alla fall bli roligt att hänga upp de nya gardinerna i arbetsrummet imorgon. Skulle helst göra det ikväll men jag vet inte om J tycker det är någon mysig idé att jag börjar flänga runt på skramlande stegar med knappnålar i mungipan vid midnatt när han ska sova.

Frisyrdrömmar

Eftersom mitt hår sakteligen börjar täcka hela skalpen vågar jag börja fantisera kring frisyrer. En do i den här stilen kunde vara helt möjlig inom några månader. Till sommaren kanske... Vitsit vad jag hoppas.




Sen är det ju lite problematiskt att man helst ska ha ett dockansikte och en Audrey Hepburn-kropp för att bära upp frisyren rätt. Men det struntar jag i.

Sista chansen att höra kanalvärd Frantz ikväll!

Godmorgon! Jag förbereder mig för att äta lunch framför teven. Griskotletter och Downton Abbeys julspecial.

Ikväll har jag min sista arbetstur som Vegahallåa. Om en vecka finns hallåorna inte längre. Känns vemodigt, jag har ju suttit där och läst myndighetsmeddelanden sedan jag nätt och jämt var myndig själv. Det har varit ett mycket speciellt jobb. Galna arbetstider, gammalmodiga arbetsuppgifter men en helt säregen fiilis. Vi ska se att jag hinner bli rörd under aftonens lopp.

Men nu ska vi se hur det går för Mr Bates i rättegången!

Våren kom på posten

Om Ronja Rövardotter markerade våren med ett vårskrik så är min variant att förivra mig över H&M:s vårkatalog. Har ägnat en stor del av denna nyårsdag med näsan inklämd i fogen av nämnda lunta.

Som vanligt får jag anstränga mig som bara den för att inte klicka hem allt för många underliga plagg. När jag börjar längta efter varmare årstider förlorar jag både smak och självdistans. Ett par chockrosa stuprörsjeans, det vore väl käckt? Kanske en illgrön blazer och ett orange plastsmycke också? Bort med allt grått, svart och dystert, nu kör vi la primavera i multicolor!

Det är här jag måste påminna mig själv om att våren inte kommer att inträffa tidigare bara för att jag rultar omkring som en blekfet parodi på Nicki Minaj.

Dessutom finns det minst fem H&M-butiker mellan mitt hem och min arbetsplats, jag kan ju faktiskt åka till en av dem och prova först och slå till sedan.

Den här ska jag försöka lokalisera imorgon. Visst måste man få köpa en grön klänning när man ska börja på ett nytt jobb och allt?

Bild från www.hm.com.

Dockskåp och kylskåp

Jag sär jag sär. Aldrig har väl världen skådat ett så tjusigt dockhus som det som står i S:s rum. Lite tråkiga väggar bara, tänkte göra som Housewifen och åka till RTV och sno åt mig lite tapetprover. Sedan någon gång när andan faller på. En skvätt vit målfärg ska jag säkert kunna hitta här hemma nånstans.


Kylskåpet fyllde jag igår med samma entusiasm. Den senaste veckan har varit dekadent. Absolut ingen träning (utom någon enstaka powerwalks), vin så gott som varje dag, socker, grädde, supesnabba kolhydrater, tjofaderittanlej. Och så ska det ju vara där kring julen, men nu ser jag riktigt fram emot sunt och magert leverne igen. Så kylskåpet fyllde vi med lammfärs, spenat, Skyr, avocado och annat hälsosamt. Jag tycker jag går ner  vikt bara av att glänta på dörren.

Beach 2012

Helt tydligt har bantningsvåren satt igång. Var just ute på en powerwalk i skogen (det lilla av skogen som återstod efter Dagmars framfart) och så här mycket folk har jag inte sett i motionsspåret sedan sommaren. Det är ju en bra vinter för joggare, om man nu ska säga nånting positivt om vädret.

Nu ska jag åbäka in min dallriga lekamen i nånting glittrigt och åka på nyårsfest i Olars.

Kärt återseende

Min plan var ju att småningom börja trappa ner perukanvändningen under 2012, förutsatt att mitt eget hår fortsätter växa och inte trillar av på nytt.
I en byrålåda hittade jag min paljettmössa från New York. Köpte den i en liten butik i Greewich Village under de där omtumlande dagarna då jag insåg att jag skulle bli skallig. Behövde nånting lite glammigt och roligt. Hade på mig mössan konstant den julhelgen, min första peruk skaffade jag några månader senare.
Nu ska mössan få hänga med till matbutiken. Peruken stannar hemma.

Utan förvarning aktiveras min inre Lars Svedberg!

S fick en Lennart Hellsing-bilderbok i julklapp och ikväll skulle jag läsa den som godnattsaga för henne. Tänk att jag helt hade glömt hur fantastiska Hellsings rim är. Det gär ju inte att läsa dem lite halsömnigt rakt upp och ned. Nej! Här gäller det att frasera, ha den rätta rytmen, betoningen och takten. Det ska vara gusto! Inlevelse! Artikulation! Gestikulation! Kort sagt aktiverades min inre Lars Svedberg där jag satt på sängkanten.

S såg mera ängslig än imponerad ut så nästa gång ska jag tona ner Lasse lite.