Fröken T packar

Imorgon ska mina föräldrar, T och jag resa till Oslo. Vi har en drös släktingar där och de har inbjudit oss på min småkusins konfirmation. Ska bli jätteroligt för vi ses mycket sällan.

T proklamerade just nöjt att hon var färdig med packningen och jag kände mig lite avis eftersom jag inte ens har börjat ännu. Insisterade dock att få ta en titt i hennes väska. Det här anser T att man behöver när man reser:

- Bamsespelkort
- Hårsnoddar
- Kam
- Tandborste
- Hello Kitty-Plånbok (tom, men hon räknar med att mommo fixar den saken)
- Fyra halsband
- En orange hamster
- En liten finsk flagga
- Två tiaror
- Ett par tofflor med paljetter på
- Munspel
- En stor bilderbok skriven av två klienter på Kårkulla
- En präktig hög vita A4:or
- En Barbapapa-färgbok
- En penna

Japp, hon är klar.

Jag har inte packat upp efter bloggkryssningen ännu, kanske det räcker om jag knölar ner några par rena trosor i samma väska...

Inser att alla börjar vara trötta på troll-diskussionen...

Men jag kan inte låta bli att ta upp ämnet i alla fall.

Igår twittrade Alex, som är kanalchef på radio X3M så här "Bloggtroll på tapeten igen. Diskussionen ger mig nervfel. Moderera era kommentarer då kära vänner om ni inte vill ha anonym kritik."

Jag håller inte med. Iofs utvecklade Alex detta lite i senare tweetar, han anser att det är bäst att ignorera puckona för annars blir de ännu flera. Och det ligger förstås nånting i det.

Men ändå. Jag vill inte alls stänga av möjligheten att kommentera min blogg anonymt, för det finns ju läsare som är anonyma av en helt legitim orsak (till exempel skåp-alopetikern L) och vars kommentarer berikar min blogg. Och i bloggar som tar upp känsliga frågor som gäller familjeliv kanske de som kommenterar vill vara anonyma för att inte hänga ut sina barn. Anonymitet är ju inte enbart negativt.

På Alfamamman är det trollfest just nu. Både underhållande och irriterande. Dessutom är ju Peppe en rutinerad storbloggare vid det här laget, så hon städar lugnt upp i kommentarsfältet och tar knappast åt sig allt för mycket av knäppgökarnas funderingar om nackskador och inkontinens (fast jag ju nog förstår om hon tappar sugen emellanåt).

Min blogg är ju förhållandevis liten så här blir det knappast nån större trollfest i första hand. Men jag har arbetat på radio i tio år och fått ta emot kritik i alla former, både saklig och konstruktiv och direkt obehaglig sådan. Jag är ganska hårdhudad vid det här laget. Dessutom är jag 30 år gammal och bekväm med mig själv. Men om någon hade upplyst mig om att jag var ful och fet och enfaldig när jag var 15 hade jag blivit knäckt!

Det finns många 15-åriga bloggare (inte minst på X3Ms webbsidor, antar jag). Förr eller senare kommer trollen att spridas också till deras kommentarsfält. I värsta fall går det så här (kolla kommentarerna till vilket inlägg som helst):

http://micah.myshowroom.se/

Vart vill jag komma? Ingen aning. Det här med webb-anonymitet är ju en kvistig fråga vare sig det gäller dagstidningar eller tonårsbloggar.
 
Men om alla kategoriskt ser sig tvungna att förhandsmoderera bort anonyma kommentarer, har inte trollen liksom vunnit då?
 
Oh well. Bloggarna ska ju ändå dö ut så småningom, sägs det.

MGP och Kjell

Tillbringade en stund i en svettig fotostudio med årets Melodi Grand Prix junior-finalister igår. Passade på att intervjua några för Nöjesfredag också. Ställde frågan "Vad har ni fått göra här i Böle i dag" och fick svaret

"VI HAR TRÄFFAT KJELL FROM HELL!!!"

Jag satt med i den första gallringsjuryn fär årets MGP och det var hemskt. Inte för att det sklle ha varit något fel på låtarna, tvärtom! Vi började med cirka 80 demo-ljudfiler och -filmer och skulle ha ner antalet till 25. Och jag bara döööör när världens coolaste 9-åring dansar och sjunger för brinnkära livet och är så jädrans go och modig. Och så måste man ändå säga nej eftersom det nu inte riktigt håller måttet. Jag försökte lämna modershjärtat utanför mötesrummet men det var svårt. Måste försöka bli kall och cynisk till nästa år om de vill ha med mig igen.

Phew!

Kalaset är över, ingen grät, ingen kissade på sig, alla var glada och festföremålet verkade urnöjt.

De där mystiska grejen i förgrunden är ett glass-slott. Gick åt mycket bättre än tårta, dessutom tyckte gästerna att det var livat att demolera hela härligheten strax efter att T blåst ut ljusen.

Nu vågar jag inte blogga desto mera för jag belönade mig med en präktig grogg när flickorna somnat och risken finns att jag skriver nånting nolo nu. Pippeli.

Kalaspanik

Ujuj. Ikväll ska T ha födelsedagskalas. Det är första gången hon har kompiskalas utan vidhängande föräldrar, hittills har vi alltid bara bjudit en en drös familjebekanta med barn i ungefär samma ålder, men det duger inte längre. Dagiskompisar ska det vara!

Kalas är nog lite obehagliga, måste jag medge. Först gällde det ju då att bestämma sig för vilka dagiskompisar som skulle bjudas. I T:s grupp är de 20 stycken, så det går inte att bjuda alla. Och då vill man ju skära ner antalet så att också de icke-bjudna är många så ingen behöver känna sig utanför. Problemet är att T nästan dagligen förkunnar att hon har en ny bästis och inte alls kunde förstå varför vi inte kunde bjuda hela dagis, tanterna också. Vaddå, jag fyller ju år!

Till sist fick vi ihop en lista på 8 ungar, dels sådana som T varit bjuden till, dels sådana som jag vet att hon leker mycket med. Hon var helnöjd, men jag kände mig ändå som värsta mobbningsuppviglarmamman som delar på gruppen och väljer vem som får och inte får vara med.

Nästa problem: att vara född på sommaren. Hälften av barnen har förhinder. Så är det ju, detta är absolut ingen popularitetstävling och i juni har många annat program. Men ändå känns det ynkligt, jag kommer att tänka på den där fasansfulla sekvensen i Gardells En komikers uppväxt där mobbade killens mamma ställer till med födelsedagskalas för klassen eftersom hon helt missat att sonen mobbas sönder och samman. Åååååh det är så hemskt! Fast det här har givetvis ingenting med T:s 5-årskalas att göra, det är bara jag som är nojig.

Nåja. Några kompisar är ju på väg och eftersom vi redan hade hunnit köpa mat och mete-påsar för betydligt flera gäster bjöd jag in några av mina egna kompisar med barn i sista minuten. Så det blir kalas och det kommer att vara buskul.

J har en mycket vettigare attityd till det hela än jag. Han konstaterade helt lugnt att T inte kommer att räkna gäster, att hon är glad vare sig det kommer tre barn eller tjugotre, bara hon får stå i centrum i några timmar och käka glass tills hon är fyrkantig. Det är ju sant. Kommer också att tänka på Alfons Åberg-boken där Alfons faster ställer till med västa superkalaset, men Alfons själv är nöjdast när gästerna gått och han får sitta under ett bord och käka tårta med Milla och Viktor.


Nu ska jag sluta väsnas. Det blir fest, ju! Tingeling-fest. Mamma tömde kreditkortet på Tiimari igår.

Sopp-spoiler

Ikväll är jag värdinna för den högintellektuella bokklubben (som bland annat Softy igår i). Det har blivit tradition att vi äter soppa när vi träffas, men efter trettiotalet klubbkvällar börjar det vara lite knepigt att hitta trevliga recept. Men jag råkade på det här (bokklubbsmedlemmar som vill bli överraskade låter bli att klicka). Om det inte är gott kan klagomålen riktas till denna blogg.

Aija, vad vi läs för bok? Nå Sigrid Combuschens Spill. Den var skit. Jag brukar traggla mig igenom nästan vad som helst för att kunna delta i diskussionerna men det här gick åt pipan, har kämpat med de hundra första sidorna i flera veckor. Skulle hellre läsa om Karolina Ramqvists Flickvännen fyra gånger än läsa slut denna. Sigrid C får P.O.Enqvist att kännas som Stephen Fry.

Men det ska bli fasligt roligt med vinklu... bokklubb menar jag.

P-ordet

Har inte skrivit om min sjukdom på länge, och de senaste dagarna har jag haft en massa nya besökare här på bloggen som säkert inte känner till saken. Så för er ska jag kort berätta att jag för 1,5 år sedan drabbades av alopecia, som gjorde att jag tappade allt hår på hela kroppen på några veckor.

Om det här är nånting som intresserar er kan ni gärna kolla in dessa inlägg i min gamla blogg. Det var en kämpig tid men numera tänker jag sällan ens på saken.

Förra året var jag totalskallig all over, nu gör håret faktikst comeback på lite olika ställen. Vi får väl se vad som händer, men för de flesta varar alopecia livet ut så jag är inte så optimistisk. Dessutom är jag så van vid det här laget at det inte spelar nån större roll.

P-ordet ja. Jag har stort sett slutat tala om peruk. En del har hår som växer ut ur huvudet på dem, andra får skaffa sitt hår på annat sätt. Och en del kör med kombination, extensions osv. Det där blonda svallet jag fick för några veckor sedan har vuxit ut ur någon indisk kvinnas huvud, men numera är det mitt hår, punkt slut.Nån kanske tycker att det här är att förneka sanningen, men jag tycker helt enkelt att det känns trevligare på det här sättet. Så då kan jag väl unna mig det, då.

Så när jag helt plötsligt slår om från korthårig brunett till långhårig blondin öer en natt är det trevligare att få kommentarer om min "nya frisyr" än min "nya peruk". Men jag tar inte illa upp om någon missar det här.

På jobbet kommenterade förresten nästan ingen frisyrbytet, vilket jag tycker är lite lustigt. Alla där vet ju vad grejen är, men de kanske blev rädda för att såra mig genom att uppmärksamma det hela överhuvudtaget. "Cool protes", liksom. Men jag blev nästan lite snopen. Tyckte ju själv det var tidernas makeover och så vågade ingen säga något, fast de annars gärna kommenterar nya kläder, glasögon osv. Nåjo. 

Barnskådespelare

Vet att det här är en urgammal grej, men jag blir lika imponerad varje gång.

Det är alltså Henry Thomas's provspelning för ET. Han är typ tio år gammal.

Synd att han inte har fått göra nånting vettigt på länge. Senast var han mördaren i CSI eller nånting liknande. Men det är väl inte helt ovanligt att barnstjärnor upplever sitt förflutna som en börda när de växer upp.

Sökord igen

Bästa söndagsunderhållningen, sökordsstatistik. Dessa sökningar har fört googlande stollepettrar till min blogg denna vecka.
  • "Eva Hannus" x 14 (sorry, jag vet inte heller vem hon är. Kvinnan har ju inget data-avtryck alls. Är det en stulen identitet? Är hon urgammal? Är det ett kodnamn för Sarah Palin? I dunno.)
  • "Bilbingo på lördagar" (What?)
  • Joan Hollyway (Det är jag det, välkommen)
  • Blogg +"då gjorde jag bort mig" (Ah, du har kommit alldeles rätt! Speak friend and enter. Har jag berättat om gången då jag helt oväntat sade "VAGINA SCHMAGINA" jättehögt när jag gick över Hagnäs torg? Måste ha varit nån tillfällig släng av Tourette's)

Mrs Freeze

Brrr. Vill ni svalka er i hettan? Välkomna till studio L2 i radiohuset. Där ute ska det väl vara uppemot 30 grader i dag sade de (eller väntasnu det var ju jag) på radio imorse. I studion är det runt 18 grader av nån anledning.

Efter jobbet blir det födelsedagskalas. Och så skulle jag gärna jogga också men vet inte om det blir av eftersom jäkelhostan vägrar flytta ut ur mitt svalg. Dessutom hade jag sendrag i natt. Ack ack ack.

Tudeluu!

Nu har jag bloggkryssat. Det var galet roligt! Jag tog inga foton själv, men tror att det kommer att dyka upp en hel del suspekt material i mina medresenärers bloggar.

Och så fick vi ju hälsa på hemma hos Ebba von Sydow också. Hon bodde smaklöst och trångt långt ute i förorten. Men hon gav mig en brun-utan-sol-kräm (hint hint) och berättade hur man ska tackla bloggkommentarer som den femte här.

Rapporterar mera senare!

FST5 är jättefashion

Programledarna för ett FST-program stod just i korridoren utanför mitt rum och förde följande diskussion.


Kvinnlig redaktör: Vet du vad som skulle vara snyggt?
Manlig redaktör: Vad?
K: En vit skjorta! Och en svart väst!
Producenten: Det har du aldrig haft förr!
M: Nej! En pikéskjorta?
K (förskräckt): Nejnejnej, inte piké, en kragskjorta! Och din snygga väst! Den där Armani! Eller var det Dolce&Gabbana?
M: Min Gaultier?
K: Ja den! Det blir snyggt!

Thank god att man gör radio. Inget behov av Gaultiervästar här, inte.

Aj, vilket program filurerna jag citerar ovan gör? Nå, det där blå där programledarna står jättenära varandra.