Ujuj. Ikväll ska T ha födelsedagskalas. Det är första gången hon har kompiskalas utan vidhängande föräldrar, hittills har vi alltid bara bjudit en en drös familjebekanta med barn i ungefär samma ålder, men det duger inte längre. Dagiskompisar ska det vara!
Kalas är nog lite obehagliga, måste jag medge. Först gällde det ju då att bestämma sig för vilka dagiskompisar som skulle bjudas. I T:s grupp är de 20 stycken, så det går inte att bjuda alla. Och då vill man ju skära ner antalet så att också de icke-bjudna är många så ingen behöver känna sig utanför. Problemet är att T nästan dagligen förkunnar att hon har en ny bästis och inte alls kunde förstå varför vi inte kunde bjuda hela dagis, tanterna också. Vaddå, jag fyller ju år!
Till sist fick vi ihop en lista på 8 ungar, dels sådana som T varit bjuden till, dels sådana som jag vet att hon leker mycket med. Hon var helnöjd, men jag kände mig ändå som värsta mobbningsuppviglarmamman som delar på gruppen och väljer vem som får och inte får vara med.
Nästa problem: att vara född på sommaren. Hälften av barnen har förhinder. Så är det ju, detta är absolut ingen popularitetstävling och i juni har många annat program. Men ändå känns det ynkligt, jag kommer att tänka på den där fasansfulla sekvensen i Gardells En komikers uppväxt där mobbade killens mamma ställer till med födelsedagskalas för klassen eftersom hon helt missat att sonen mobbas sönder och samman. Åååååh det är så hemskt! Fast det här har givetvis ingenting med T:s 5-årskalas att göra, det är bara jag som är nojig.
Nåja. Några kompisar är ju på väg och eftersom vi redan hade hunnit köpa mat och mete-påsar för betydligt flera gäster bjöd jag in några av mina egna kompisar med barn i sista minuten. Så det blir kalas och det kommer att vara buskul.
J har en mycket vettigare attityd till det hela än jag. Han konstaterade helt lugnt att T inte kommer att räkna gäster, att hon är glad vare sig det kommer tre barn eller tjugotre, bara hon får stå i centrum i några timmar och käka glass tills hon är fyrkantig. Det är ju sant. Kommer också att tänka på Alfons Åberg-boken där Alfons faster ställer till med västa superkalaset, men Alfons själv är nöjdast när gästerna gått och han får sitta under ett bord och käka tårta med Milla och Viktor.
Nu ska jag sluta väsnas. Det blir fest, ju! Tingeling-fest. Mamma tömde kreditkortet på Tiimari igår.
De där mystiska grejen i förgrunden är ett glass-slott. Gick åt mycket bättre än tårta, dessutom tyckte gästerna att det var livat att demolera hela härligheten strax efter att T blåst ut ljusen. 
