Tv-stjärna

Huj, har just kisat mig igenom 5 minuter-inslaget där jag berättar om Nöjesfredag. Ganska angstigt, men bara att gilla läget. Jag ser väl ut så där då. Det kunde vara värre.

Jag är tydligen lite masokistiskt lagd, för nu tackade jag ja till att prata håravfall i direkständning hos Min Morgon också. Hujedamig. Hoppas Cilla Mattheiszen lämnade kvar sina lösögonfransar när hon slutade, jag behöver dem!

Snart börjar folk tro att jag har nån Min Morgon-fetisch. Jag hänger ju där var och varannan vecka...

Oj sablar

Jag köpte en så himla härlig klänning i dag! Ska vara brudfrämma vid ett Drumsöbröllop om några månader, så när jag i dag skulle jumpa på Stockmanns Motivus tog jag en sväng på klädavdelningen för att se om där fanns nånting lämpligt. Och det fanns det ju. Den här lilla gröna saken från Tara Jarmon. På tok för dyr, men ack så fin. Och inte alls lika Kermtgrön som på bilden, i verkligheten är den mera åt smaragdhållet.

Den är perfekt, 100 procent bomull och actually bekväm. Och så kan man tvätta den i maskin, mycket viktigt för en klåpare som mig.

Jag vill klämma i med ett vårskrik a la Ronja Rövardotter varje gång jag ser den.

Hemma hos S

Vi hade gäster igår kväll så och barnen är hos mina föräldrar i Gamlas. Vårt hus är alltså superstädat! Tipptopp. Jag kände mig tvungen att kvickt dokumentera hur vi har det här hemma (åtmistone en gång om året). I synnerhet ungarnas rum, för så här kommer de inte att se ut i många timmar till.

Välkommen på rundvandrig i fröken S:s rum.
 Minimalism? Nää varför det? Gunghästen fick jag som liten. Den är livsfarlig.
 Dockhushylla från Laura Ashley, födispresent av farmor. Här bor figurerna från Muminjulkalendern i mutert kollektiv mig Tomliboera och Barbapapas.
 Ikearam med roliga vykort i. Mor kände sig lite pysslig och påhittig en dag och så blev det dylika tavlor.
 Blomlampa från Krabat i Stockholm.
 Fina fjärilar från New York.
Tapet Esta for kids.

Katrin Zytomierska och Anna Wahlgren - tag betäckning!

Oh shit!!! Nu tror jag att vi får gardera oss för blogghistoriens största föräldra-föståsigpåar-fight!

Katrin Zytomierska ska genomföra Sova hela natten-kur på lilla Ringo!

Alla har åsikter om Katrin! Det brukar bli hätskt.

Alla har åsikter om Sova hela natten! Det brukar bli krig.

När dessa två företeelser kombineras finns risken att alla laptopar i Skandinavien plötsligt pulveriseras helt av sig självt. Pffft bara.

Jag dansar aldrig nykter

... men igår beslöt jag mig för att göra en undantag och gick på Motivus Fiesta. Och frallan i brallan så det var roligt!

"Hauska, helppo, tehokas ja hikinen tanssitunti. Tunti etenee kappaleittain musiikin tyylilajien vaihdellessa laidasta laitaan. Ei sisällä vaikeita askelsarjoja. Sopii kaikille, jotka haluavat haussutella musiikin viemänä ja kohottaa samalla kuntoa."

Först skulle man dansa nån sorts latino-cha cha-vicka på höften-grej. Det var lätt, jag är ju begåvad i rumpdepartementet och har en hel del att vicka på. Sen afrikansk skuttdans där man skulle vifta med armarna. Det var ganska kämpigt eftersom man skulle vara lite på huk hela tiden. Därefter twistande och sparkande till Grease-musiken och så - hurra! - Vogue-koreografin. Fast risken finns att Madonna skulle brista i gråt om hon fått bevittna vårt tafatta armviftande.

Jag var sämst i klassen. Men svettig blev jag. Jag ska definitivt går på Fiesta igen. Vem vet, mitt i allt blir jag grym kändis och hamnar med i Tanssii tähtien kanssa, då är det ju bra att vara förberedd!

Aj hurså är det inte så sannolikt?? Vad vet nu ni? Höh.

Qvasimodo besöker den vackra redaktionen

Puh. Den här dagen kunde ha börjat på ett bättre sätt. Jag vaknade nämligen med igensvullet öga. Vet inte varför detta händer titt som tätt numera, men säkert har det att göra med att jag saknar ögonfransar. Jag får skräp i ögat lättare, och så blir det inflammerat och säg hej till Boris Karloff.

I dag skulle jag dessutom inleda arbetsdagen med att intervjua Nordman. Och för att göra saken ännu värre hade jag stämt träff med Nordman på Min Morgon-redaktionen eftersom de skulle intervjuas där också. De vackra människornas högborg! Grejt.

Men ibland får man nu bara gilla läget. Jag bestämde mig för att jag egentligen såg lite medeltida och intressant ut med mitt sneda plyte, och det passar ju fint när man ska träffa etnorockare.

Allt gick bra. De vackra människorna var trevliga, och Nordman-gossarna svarade snällt på alla min tassiga frågor. Jag är nöjd och glad och ser (med ena ögat i alla fall) fram emot morgondagens sändning.

Briotåget klockan 03.27 avgår från spår 1

Nu får jag nog säga som Holly Golightly: Quel night!

T har sovit oroligt på sistone, häromnatten insåg jag vid femtiden att det låg en snarkande och sparkande fyraåring bredvid mig i sängen. Men ingen fara, jag var så trött att jag sov vidare fast jag blev knäad i korsryggen då och då.

I natt, strax efter klockan 03, stod hon vid min säng igen. Som en liten myling i dinosauriepyjamas, ungefär. Mylingen var törstig, så jag gav henne ett glas vatten, förde henne tillbaka till sitt rum, täcket på, nati nati.

Sen lade jag mig igen. Efter några minuter hörde jag suspekta ljud från bottenvåningen. Jag lufsade ner och konstaterade att T:s säng var tom. Däremot - oh no - lyste det i dörrspringorna från S:s rum, och jag hörde muntert pladder. Myckert riktigt, där satt två pigga och glada små damer i full färd med att bygga briobana. "Titta mamma, vi byggäää" jublade S. Jag tittade på klockan Den var 03.27.

T hade gjort en felbedömning och trott att det var morgon. På veckosluten händer det ofta att hon väcker S och så leker de lite på tumanhand tills de får tråkigt eller börjar slåss, då väcker de oss också. Men det här brukar ju då ske efter sju någon gång och inte mitt i natten.

S skrek som ett brandlarm när jag tvingade henne till sängs igen och T var lika butter. Och sen tog det ju ett bra tag innan vi somnade om igen. Därav är jag ganska spränd i dag.

Nu ska vi lära T klockan. Hon vill ha ett gökur men det får hon inte.

Vimsig

Sitter och bokar intervjuer för Nöjesfredag dagarna i ända. Har nu dejt inbokad med Nordman och Strömstedt, Ledin per telefon och eventuellt Ola Salo också. Hoppas jag inte drabbas av förvirring och börjar blanda. Frågar Ola om det är svårt att spela nyckelharpa med pyroteknik i stövlarna. Frågar Ledin om han ännu får rabatt hos Efva Attling. Frågar Hemlin hur trött han är på Sommaren är kort på en skala från ett till tio. Nä men det kan jag ju iofs fråga dem alla...

När han har spöat Zeus ska jag spöa honom

Jag har haft förmånen att hitta en bra karl att gifta mig med. Verkligen, jag menar det. Jag skulle kunna tipsa Wikipedia, om de behöver en illustration för uppslagsordet "Bra karl" kan jag skicka dem en bild på J, som de får använda gratis.

J har en del hobbies, och det är ju trevligt. Han gillar cigarrer, och där har jag inga invändningar. Inga cigaretter, inget snus, bara en god cigarr då och då. Jag är helt med på det. Han gillar goda viner, och jag skulle ju vara stollig om jag satte mig på tvären för denna hobby innebär ju att jag också får en massa gott vin, trevligt trevligt. Dessutom gillar J fåniga scifi-serier och det kan jag leva med. Jag har till och med köpt ett antal Babylon 5-boxar åt honom i julklapp, och försökt engera mig lite i ambasadör Delenns och G'Kars förehavanden. Med lite alkohol i systemet kan det bli riktigt intressant.

Men J är också förtjust i uridiotiska spel och detta understöder jag inte alls. Förr i välden, när vi bodde i små lägenheter i centrum, satt han snällt framför datorn med hörlurar och sköt monster, eftersom barnet/barnen sov i samma rum. Men nu när vi bor stort och fint har min bra-iga karl skaffat en playstation, och nu sitter den jäveln mitt i vardagsrummet och spelar med full volym.

Booom, bang, brak, tjoff schploff, stitt och stratt. Stön och klånk och kakkalorum. Och värst av allt: bakgrundmusiken. Ödeskören som mässar Aaaaa-aaa-aaaa-aaaa. Aaaaa-aaa-aaa-aaa....

Barnen sover, så de berörs inte av att pappa springer runt i höftskynke och smäller till vandrande benrangel med sitt svärd. Men jag är vaken! Lillalilla jag sitter så tyst och snällt här vid min lillalilla laptop och skriver lätt och försiktigt på min lillalilla blogg. Jag är så tyst och diskret att man knappt märker mig. Några meter bort sitter J med uppspärrad blick och blossande kinder, helt uppslukad av God of War III. Han hör ingenting, han ser ingenting, han är helt fokuserad på att slå ihjäl Poseidon som förolämpat honom. Hans näsborrar är vidgade som på en uppretad tjur, har fnyser och frustar av pur inlevelse och jag skulle kunna köra ménage à trois med Salma Hayek och Ambassadör Delenn i köket utan att han skulle märka nånting.

"Öhm, tians nyheter börjar nu" påpekar jag artigt. Inget svar.
"Klockan är tio nu". Inget svar.
"Jag vill bara höra rubrikerna, sen kan du fortsätta spela. Om du måste". Inget svar. Bara sploff. tjoff, stritt och stratt. Fnys, frust. Aaaa-aaa-aaa-aaaa.

Tre minuter över tio kommer J fram till en save point och stänger av. "Sku du inte se på nyheterna?" ropar han förvånat.

Men jag skiter i nyheterna. Jag har hällt upp en grogg (av den dyra whiskeyn som inte ens är min utan gissa vems) och satt mig ner för att skriva ett martyrinlägg.


Rätt åt honom.

Länge leve H&M!

Nu ska jag klara mig hela våren! T-skjortor, koftor, klänningar, diadem och allt möjligt krafs. Är extra nöjd över att jag beställde två par byxor per postorder och båda passade! Vad är oddsen för det?

Nya kläder, juhuuu. Har jag råd med dem? Näääää. Spelar det någon roll? NÄÄÄÄÄÄÄ!!!

Strumpstickning, flodkräftor och Sås&Kopp

Lördagen inleddes med sovmorgon och storhandlande på S-market. Det är ekonomiskt och praktiskt att handla mat för hela veckan, dessutom skönt att slippa fundera på matalternativ varje dag och bara tillreda det man bestämt sig för på lördag morgon. Vi är så organiserade, J och jag, att jag nu ska ge mig själv en stående ovation. Ett ögonblick.



Så där.
Dagen fortsatte med Södra Kårböle Gilles familjefest i min gamla skola i Kårböle. Det är en lite småbisarr tillställning, det tyckte jag redan när jag var barn. Gillets ordförande håller tal, Gillekören ylar med enorm inlevelse sig igenom några slagdängor, sen kommer Finlands Lucia och sjunger julsånger fast julen är slut för länge sedan. Därefter köper man lotter och är i smyg lättad om man inte vinner varken handmålad toalettskylt eller en en årsranson Mehukatti. Och sen ringlekar, tjohej. Lite bisarrt. Men ganska kul.

Dessutom hade Gillet lyckats boka Sås&Kopp i år och det är ju aldrig fel. Sås&Kopp inbjöd alla barn att komma upp på scenen och vara kör. Det ville T, men hon vågade sig inte riktigt ända fram. Så vi satt på en bänk precis framför scenen istället. Ser ni oss? S klättrade däremot hurtigt upp på scenen och försökte stjäla Sås eller Kopps flöjtfodral. Vte inte vad hennes plan var med det tilltaget, men kanske man skulle få nånting för det på ebay. Eller ens Pryltorget.
Nu har vi lyckats knockouta barnen genom att kittla dem i flera timmar och ge dem fasliga mängder spagetti bolognese. Nu blir det vittvin och quinoasalld med mango och flodkräftsstjärtar. Yum.

Och så ska jag sticka strumpor framför teven. Det går ju liksom inte att köpa yllesockor i vanliga klädbutiker, vi kollade flera stycken i dag eftersom T:s sockor är så trasiga att det inte går att stoppa dem längre. Då får man hala fram stickorna själv istället. Dags för en stående ovation till., tror jag



Så där. Hörs.

Kaputt

Åååh vad skönt. Nu var den jobbveckan inklusive Nöjesfredags premiärprogram över.

Jag är riktigt nöjd, tyckte det hela löpte på rätt så fint. Och så är jag stolt över att jag skötte tekniken själv, utan att några större katastrofer inträffade. Har inte kört ut en radiosänsning själv på några år, så kunskaperna var ganska rostiga. Med lite finslipning tror jag konceptet kan bli riktigt lyckat.

Om någon är intresserad av höra på programmet i efterskott ligger det kvar här i en vecka.

Nu dricker jag öl. Ty det har jag förtjänat. Det var en tung vecka. Nati.

Vad är det som luktar?

Igår när jag kom hem, glad och rödvinslullig efter bokklubbträff, upptäckte jag att nånting luktade i hemmet. Jag nosade runt likt en knarkhund i västra hamnen, det var varken man eller barn som stank (fast man hann se lite skyldig ut innan jag oskyldigförklarade honom). Jag luktade på julgranen, soppåsen, skorna i tamburen, kylskåpet... men ingenting. SEN tittade jag uppåt och ropade heureka. Det är misteln som stinker! Där hänger den så romantiskt i rött sidenband och ruttnar. Puss på den saken.

Ska bli riktigt skönt att städa ut julen i dag, måste jag medge. Nog är nog. Men i nästa år igen kommer han vår gamle vän.

Gail Porters hår!

Jag försöker hänga med i svängarna här. Gail Porter har fått håret tillbaka. Men nu tappar hon det igen.

När jag drabades av alopecia var Gail Porter en av de där kändisarna som gav mig lite tröst. Jo, för det var ju snäppet enklare att relatera till henne än till Pierluigi Collina.


Gail är tv-kändis i Storbritannien, och har bland annat gjort sig känd för att ha poserat i bara mässingen i FHM. Men så trillade de blonda lockarna av.


Och den tuffa människan har vandrat omkring utan hår i offentligheten i fem år! Det är ju en utmaning för oss vanliga människor också, men för en sexbomb måste skrällen vara ännu större.


Sen kom håret tillbaka!

 Och nu ramlar det av igen. Gail avger lägesrapporter på twitter så vi alla kan följa med vad som händer.

Alopecia är en fräck sjukdom. Just som man börjat gilla läget får man tillbaka lite hår, men så trillar det av på nytt och man är tillbaka i samma depp igen.

Själv knogar jag på med att få lite kommunalt stöd för införskaffande av nytt hår från Esbo. Förra peruken bjöd Helsingfors på, men det var en sjuherrans rumba med onödiga läkarbesök och obegripliga blanketter innan det lyckades. Hoppas det inte blir lika krångligt denna gång.

Medan jag väntar är jag för första gången engagerad i Miss America-tävlingen! Heja Miss Delaware!

Bööö

Jag hinner inte blogga om dagarna just nu, Och det beror på det här. Det är första gången jag kör igång ett program helt själv, tidigare har jag alltid hoppat in i programkoncept som någon annan har lagt grunden för. Men Nöjesfredag görs från scratch och det är rätt utmanande. Men skoj.

Nu ska jag plöja igenom en hög med skvallerblaskor. Paris Hilton är gravid, John Travolta är bög och Tony Irving spår att Pernilla ska grunda en by. Påstås det.

Lambada med 30-åriga ögon

Schååla dussifoi genomtsia schomi pizzorna... Ja ungefär så sjöng vi med år 1989. Oskuldens år. Alla tyckte lambada var fiilis, och vi nioårigar dansade gladeligen lambada på skoldiskona. Man klämde ihop sina mellangärden, fjädrade lite med knäna och gnuggade loss. Här bör kanske tilläggas att det bara var flickor som gick med på att dansa, för en prepubertal gosse kunde ju dylik dans ha haft pinsamma konsekvenser,

Jag fick till och med en lambadakjol av en släkting som varit på Kanarieöarna, och det var inget snuskigt med det. Nejdå, det var ju mode med superkorta kjolar som man skulle vippa på så stringtrosorna syntes (sådana fick jag till all lycka inte, utan jag hade ribstickade strumpisar under). Passade bra på en nioåring, det tyckte vi allihopa.

När jag ser videon med 30-åriga ögon blir jag lite chockad. Det är så mycket ... rumpor överallt. Och det där blonda flickebarnet i långärmad behå som dansar juckdans bäst av alla, ja hon kolliderar lite med att jag läser Bockfesten som bäst. Fast det är ju inte hennes fel.

En del andra intressanta element också. Som barägaren som både nyttjar barnarbetskraft och slår sina små slavar, men på slutet blir han uppfångad av lambadarytmen och då är allting förlåtet. Schååla dussifoi, alla dansar och är glada.

Samtidigt blir jag lite nostalgisk. Vi har tvingats bli så cyniska. Ser potentiella pedofillockbeten överallt. Upprörs av barnkläder som är för utmanande. De var ganska skönt att vara en knubbig nioåring i ribbstickade strumbyxor och lambadakjol. Min värld var en trygg plats. Vad skulle liksom kunna hända?

Sen kom Jammu-setä och sen var ingenting sig riktigt likt längre.

Men nu skiter jag i pedofilerna och lyssnar på en av de härligaste sommarplågorna genom tiderna ytterligare en gång.