Under de senaste åren har något hänt i min relation till kläder. Ännu för några år sedan kunde jag gå in på slutreornas slutrea på H&M och känna mig ivrig. Kanske det ännu gick att hitta ett fynd bland de sista plaggen på reastången?
Men i dag känns det aldrig så.
När jag ser de oändliga raderna med konstiga, hafsiga plagg som ingen kommer att vilja köpa fast någon har designat, sytt, packat, skickat, transporterat etc känner jag ingen iver någonstans.
Plaggen som kommer att förstöras eller hamna i en grop i marken någonstans gör mig nu plötsligt illamående. Inte kan vi ju hålla på så här, heller!
Jag uttalade aldrig högt ett beslut att sluta skaffa nya plagg helt och hållet, och i ärlighetens namn har jag inte tänkt vara så nitisk heller. Om jag verkligen behöver underkläder, jeans eller vinterkängor kan jag gott och väl köpa nya i butik. Men det ska vara ett noga övervägt köp och gärna hög kvalitet.
under det senaste året har jag blivit en riktig lyx-loppis-shoppare!
Jag var en loppisfantast under mina första föräldraledigheter också. Då höll jag till på loppisarna inne i Helsingfors centrum och spanade ständigt efter något rött, roligt och superbilligt. Jag hade inte riktigt någon uttalad stil och väldigt skralt med pengar, men loppisarna stillade shoppinglusten och det var ju kul att gå på fyndjakt.
Mitt loppisshoppande i dag är väldigt annorlunda. Jag är 13 år äldre, har en säkrare ekonomi och en tydligare stil (och bredare bak). Jag letar inte efter det röda, roliga och billiga utan det svarta, användbara och välgjorda.
Och oh boy att jag har fyndat!
Jag säger bara det här: loppisvänner - glöm Helsingfors och go west!
Det är här i Esbo skatterna går att finna! Jag vet inte varifrån plaggen kommer, kanske det är rika damer som rensar skrubbarna och ger det de inte behöver till välgörenhet?
Second hand är som Pokemon go för den modeintresserade.
Det känns riktigt ointressant att gå in i en vanlig affär, prova ett plagg i rätt storlek, betala och gå ut. Vad är utmaningen i det, liksom?
Att plötsligt hitta det där plagget som är i gott skick, i rätt storlek, av ett behagligt material och till en förmånlig peng, DÅ pirrar det till ordentligt.
Och ivern klår alla upplevelser av “kolla vad jag fyndade på minus 70-rean” med hästlängder.
Mina favoritloppisar i esbo:
Röda Korsets Kontti-varuhus i närheten av Ikea. Överlägsen etta! Välsorterat, fräscht och snabb rotation på grejerna! Märkeskläder och vintage hänger skilt för sig, men nästan inget som säljs på detta varuhus är sjaskigt eller trasigt.
Vestis på Iso Omena. Egentligen inget loppis, utan en second hand-affär. Innehavarna är mycket kräsna och säljer bara snygga och prydliga grejer, helst från etablerade märken. Här finns mycket Marimekko, Filippa K, Andiata och liknande. Jag har både sålt och köpt en massa här, och kan rekommendera bäggedera! Har också webb-butik!
Nella & Nuttu för barnkläder. Oskar har inte heller fått speciellt många splitternya plagg på sistone, när jag inser att något behövs börjar jag alltid med en sväng till Nella & Nuttu. Det här är ett barnprylsloppis där vanligt folk kan hyra en hylla i några veckor, så prisnivån är varierande och rotationen på varorna stor. Men om man har tid (och ett barn som somnat i vagnen) kan man tillbringa många glada stunder här och göra otroliga fynd.
UFF och Fida i Esbo Centrum. Ligger bredvid varandra i Espoontori precis bredvid tågstationen och är ganska trånga och inte lika fräscha som Röda korset. Men man kan gärna ta en sväng på båda om man ända pallrat sig till Kontti, de ligger på gångavstånd. Och jo, det går att fynda. På UFF hittade jag ett par Tiger of Sweden-stövletter för 5 euro och på Fida ett par Nudie-jeans för 4 euro. Knäppt.
Och här följer mina bästa fynd för i år! Håll i er!
Moschino-klänning, 75 euro, Kontti
Mycket för ett second hand-plagg förvisso, men den satt som gjuten. Kommer att bli en trotjänare i garderoben.
Pura López-pumps, 30 euro, Kontti
Lädret var i gott skick men sulan bedrövlig. Någon måste ha gått på brakfest på en grusplan i dessa dojor. Men lokala skomakaren trollade och nu är de som nya.
Diane von Furstenberg-sidenblus, 45 euro, Kontti
Inköpt för två månader sedan och har redan varit i flitigt bruk. Otroligt behaglig att ha på sig, andas och blir aldrig skrynklig
Ralph Lauren-klänning, 32 euro, Kontti
En deckarförfattare kan inte ha för många svarta klänningar, förstår ni. Denna är dessutom bekväm och smickrande, eftersom magkorvarna göms bakom draperingen.
Läderclutch från Vila, 6 euro, Vestis
Perfekt storlek att ha inne i en större väska och sedan för sig själv när man vill vara lite elegant.
Alla köp blir förstås inte rätt heller.
Det har hänt att jag kommit hem med onödiga impulsköp också från loppis, men då brukar jag föra tillbaka dem till vidareförsäljning. Om jag handlat på Fida, UFF eller Kontti har jag ju i alla fall gett en slant till välgörande ändamål, och då känns det inte så farligt.
Summa summarum: sedan jag slutade köpa nya kläder har andelen märkesplagg ökat märkbart i min garderob.
Och jo, jag är medveten om att det är naivt att enbart lovsjunga loppis utan att också se det bredare perspektiven.
Om inte någon annan hade konsumerat, tröttnat och skänkt bort skulle ju inte jag kunna fynda!
Men den diskussionen tar vi en annan gång. Nu ska jag hänga in plaggen i garderoben igen och sjunga en trall.
Trallalej!