Sedan en månad tillbaka städas vårt hem av en städfirma. Det är ingenting underligt i dagens värld, många bekanta har anlitat städhjälp i åratal redan. I vårt fall har vi inte riktigt haft råd och ansett att vi väl klarar av att städa själva. Men i kapp med att jag blev deprimerad och trött i våras började vi utreda saken och nu dyker två unga kvinnor upp hemma hos oss med jämna mellanrum och svabbar igång.
Och jag kan inte säga annat är halleluja. Efter att städarna varit här infinner sig samma känsla som när man vandrar in i ett tjusigt hotellrum för första gången. Allt är bara så fräscht och rent och det luktar så friskt. För att inte tala om att veckoslut nu plötsligt innebär fritid för mig, inte att jag martyrigt marscherar omkring och plockar prylar och anser att familjen i solidaritetens och jämställdhetens namn borde uppleva samma pliktkänsla som jag och hugga i på eget bevåg.
Det känns definitivt värt varenda slant att låta proffsen ta hand om grundstädningen medan vi i familjen försöker se till att hålla ordning på våra pinaler så städarna ska komma åt med trasor och moppar.
Men samtidigt har jag nog lite issues med att någon annan städar hemma hos mig! Är det någon knogsam liten torpar-gen som tittar fram och fördömande skakar på huvudet? Är det den duktiga flickan inom mig som ändå tycker att vi borde klara av detta själva?
Eller är det bara det att det känns mossigt, skumt och elitistiskt att liksom ha tjänstefolk i några timmar? Som om man var värsta Lady Violet. Placerad någonstans i en hierarki fast man inte vill kännas vid att en hierarki existerar?
Alla dessa förvirrade känslor gjorde mig så perplex att jag nästan rullade ut röda mattan när städarna var här första gången. Då ville de att någon av oss skulle vara hemma för att gå igenom vad vi ville ha ut av städningen, och det blev då jag eftersom jag är skrivledig för tillfället.
Det var förstås urlöjligt av mig att vara nervös, det var ett lag med städproffs som vandrade in, med kunskap och utrustning och i arbetsledarens fall en stor passion för städning. Hon tittade längtansfullt på vår (falska och extremt dammiga) kristallkrona och mindes ett år som au pair i Sverige då hon tog ner familjens taklampor medan barnen sov och nogsamt polerade varenda kristall för att se hur kronan skulle se ut när den var ren.
Att jag blir obekväm av tanken att någon annan städar mitt hem gör ju också att jag av bara farten stämplar städarens yrke som någonting lite sämre än exempelvis webbredaktörens. De är ju verkligen inte min avsikt eller ens min åsikt. Visst, att torka upp spyor på ett metrotåg är säkert inte det roligaste värvet i världen. Men absolut ett som vi andra ska känna stor tacksamhet för. Och att med yrkeskunskap städa ett någorlunda fräscht familjehem för ett skälig lön är ju knappast förnedrande. Eller ja, det här vet jag ju inte! Men jag tror inte det.
Det som gjorde mig lite illa till mods var dock de frågor jag fick av arbetsledaren vid det här första mötet. Hon hade en lång lista med saker hon ville ha koll på för att städarna skulle slippa missförstånd i arbetet. Frågorna i sig var först inte så märkliga, de gällde till exempel allergier, sopsortering och huruvida vi har några föremål vi är alldeles speciellt rädda om här hemma. Men an efter blev de så absurda att jag skrattade högt och då förklarade arbetsledaren lugnt att hon måste fråga, eftersom saken hade blivit aktuell i ett annat hushåll.
En familj hade blivit rasande för att städaren förde soporna efteråt. Och ja, det var sopor, inte någonting som skulle sparas. Städarna har fått anklagelser för än det ena, än det andra.
Förvisso, köper man en tjänst är det ju självklart att man ska få ställa krav och komma med feedback, men det lät som om små missar hade lett till regelrätta utskällningar och obehagliga situationer.
Väldigt underligt. Kanske en del tycker att det är toppen att landa lite högre upp i den där hierarkin och passar på att ta ut allt av situationen?
Hursomhaver, jag ska försöka få klarhet i mina ambivalenta funderingar kring det här med städhjälp. Och när jag kommer hem igen om några timmar kommer hemmet att vara hotell-fräscht. Det är för mig den ultimata känslan av lyx och jag känner mig oerhört tacksam.