Bondageböcker

Hmm. Har varit lite skeptisk till argumenten att 50 shades of Gray skulle resultera i en massvurm för bondage, dominans och vad det allt heter. Men så såg jag en hel hylla full med böcker som uppenbarligen inspirerats av Grayserien. Hyllan fanns förresten i en kiosk på Paddington station, lite lättsamt spankadoo för tågresan, liksom. Förvirrad.

Hur tvättar britterna rumpan?

Britterna är bra. De har ju givit världen Shakespeare, stiltonost och Pats och Eddie. Men hur kommer det sig att brittisk plumbing ännu är på samma nivå som när Victoria regerade? Vad är grejen med separata varm- och kallvattenkranar? Ska man fäkta med armarna fram och tillbaka för att uppnå behaglig temperatur när man tvättar tassarna? Och varför saknas handdusch nästan alltid? Hur ska man tvätta sina privates? Besvärar inte detta britterna själva?

De stunder jag inte suttit försjunken i djupa resonemang kring intimhygien och kulturskillnader har jag bland annat beundrat dinosaurieskelett och åkt karusell. Imorgon ska vi åka till Windsor.

Evening guv'nor!

Ååååh, vi håller på att förgås här hemma, flickorna och jag. Klockan går så förbaskat långsamt när man är ressugen. Men snart...

Vi fick besök av två sotare på förmiddagen. De skulle göra en vanlig skorstens-checkup (lite som en gynundersökning fast svartare) men eftersom vi var uttråkade passade vi på att värma upp en smula inför Londonresan genom att steppa hysteriskt och ropade Evening guv'nor på heimlaga cockey. Just när vi skulle klämmma i med Chim chim cheroo hoppade sotarna i bilen och försvann. Höh.

Sen tittade jag på de här om och om igen i en halvtimme.

Ha en härlig kväll, alla ni som ska på bloggprisgala! Och ni andra också för den delen.

God mooooorgon Bloggprisfolket!

Här tossar jag omkring och är ivrig, glad, nervös och besviken om vartannat. Lägg till lite resestress och ni har ett magsår coming right up. Klockan 17 lyfter Londonplanet (om ingen hinner börja sista-minuten-spy) och klockan 20 sätter bloggprisgalan igång.
Röda klor dagen till ära.

Nu när dagen D är inne pärttar det nog ganska mycket att jag inte kommer att kunna delta i galan, men jag har utsett en stand-in som kommer att representera mig med bravur, sval elegans och återhållsamhet (ehe ehe). Om någon annan får priset är det faktiskt rätt okej, och det säger jag inte (enbart) för att vara storsint. Har ju mitt fina fjolårsdiplom hängande på paradplats här hemma. Tadaa.


Men jag är ju så nyfiken, förstår ni! Vilka har fått flest röster för årets blogg? Hedersomnämnandet, vad är det? Ska någon uppträda? Kommer personalen på Korjaamo att bete sig som folk?

Ja, sen får ju gärna någon meddela mig sms-ledes om hur det går också, för jag är knappast uppkopplad förrän framåt natten...

Hosianna och sånt

Så var vi framme vid första advent då, utmärkt. Vi har firat med tända ljus, chokladbollar och slagsmål. Det var främst S som stod för slagsmålet (Waaaaaah! De e oretviiist om ja int fåå soklaa!), men till all lycka slår hennes humör om lika fort som en gris blinkar.

Chokladbollarna gjorde vi enligt ett recept som min vän Maria hade hittat i Elle mat och vin. De blev otroligt goda.Vi rullade hälften i pepparkakskross och hälften i kokosflingor.

Här är receptet:

4 dl havregryn
2 dl krossade pepparkakor
200 g smör
3 msk kakao
1 dl socker
1 msk kaffe

pärlsocker eller krossade pepparkakor till garnering. 

Blanda allt utom kaffet som du häller i sist. forma bollar och rulla i pärlsocker/pepparkakskross. Låt stå i kylen ett tag.
 
Lura maken städa köket.  (blogg.anm.)

Good hair day!

Mirakel händer! I dag lyckades jag för första gången knåpa ihop nånting som kan kallas håruppsättning av mitt eget hår! Det är över tre år sen sist!

Minen säger väl allt. Men det måste nog medges, mina festfrisyrer var snyggare då jag hade peruk. Det är nämligen betydligt lättare att frisera sig själv när man kan ha huvudet i famnen. Styroxhuvudet alltså.

Nu ska jag till härliga Borgå på bästaste lillajulsgalejet med finaste tjejerna(jestas, peta en blomma bakom örat på mig och jag förvandlas till Elsa Billgren).

Uppmaning till alla bloggprisnominerade

Skriv tacktal! Det håller jag på med som bäst. Inte för att jag räknar med att vinna, men för säkerhets skull. Ifjol hade jag skrivit en liten luntlapp och den var jag så evinnerligt tacksam för när det plötsligt gällde att vingla upp på scenen och säga nånting klyftigt. Flera av de andra nominerade började panikskriva små lappar när galan redan satt igång.

Det är förstås snopet att tassa hem med ett tacktal som aldrig blev hållet, men tusenfallt värre att stå inför ett rum knökfullt med människor och obegränsat antal radiolyssnare och drabbas av akut bautablackout. Det klarar man bara om man till exempel är Nabaz, som kompenserar blackouten med en käck liten segerdans. Men det är inte många som fixar det.

Så skriv!

(I år kommer jag ju inte att hålla mitt tal själv eftersom jag missar galan. Men min tjusiga stand-in måste ju hinna öva lite, om det blir aktuellt för henom att ta emot priset)

(Det var i det här skedet mitt huvud tömdes. Men damn, vilken snygg rumpa jag har!)

Skada banan, skada banan

Det är S:s nya favoritsång. Hon sjunger den dovt och hotfullt. Har jag gjort något fel, måntro? Har jag närt en liten huligan-to-be vid min barm? Tur att hon är söt som en pralin mellan varven.

 Imorse vaknade lill-huliganen när jag skulle iväg till jobbet. "Inte gåå mamma jag vill att du ska vara häääär" snyftade hon. Och jag kände mig ju fisigast i världen när jag ändå måste kuta ut till taxin. Men före jag gjorde det bäddade jag ner henne i min säng bredvid J, och av allt att döma hade hon somnat om där. "Någon har legat i min säng" mumlade jag skojfriskt för mig själv när jag kom hem från morgonturen.

Kallt ute och ynkligt inne, då behövs comfort food. Och den ädlaste comfort fooden av alla är förstås macaroni cheese. Billigt, enkelt, vegetariskt. Och såå gott. Vi blev alla gladare.

S har funnit Jesus!

Han låg prydligt inpaketerad i silkespapper bland de andra julkrubbsfigurerna. S blev så hjärtans glad över sitt fynd. "Nu har ja hitta Jesus mamma, kom hit!"

Yup, vi har julpyntat i dag, familjetraditionen gör gällande att så ska ske på Katarinadagen. Jag skulle gärna vara en sådan som har en linje i mitt pyntande men här samsas garntomtar med kitchiga kransar, Jenny Nyström-planscher och nån sorts makaronijulgranar som T fixat på dagis. Men det är rätt mysigt.





Sista chansen att rösta inför Bloggpriset i dag! Om ni inte är grått/vitt/vadmal-människor som blev så förblindade av mitt tackyga julpynt att ni inte hittar rätt sajt.

Kind retards

Om två veckor ska vi till London. Jag mailade just hotellet för att meddela att vi anländer först på kvällskvisten och var oerhört nära att skicka iväg underskriften "Kind Retards, Eva Frantz & Family".

Jag och de andra vänliga retarderna har haft en trevlig dag. Först en hysterisk timme på BUU-dagen, sen pizza och makalöst goda kanelbullar här hemma. Receptet är Kardemummagummans, ni bara måste testa!

Idolen!

S tyckte peppisarna var det bästa.

Nämen moffa, inte berättar du väl fräckisar?


De sa kn*lla, ha ha haaa

Hörni, I taket lyser stjärnorna ska ni se! Det var jättebra. Jag tenderar vara aningen teaterskeptisk och av nån anledning bli lite generad av finlandssvensk teater, men det blev jag inte den här gången.Suveräna skådisar, gripande story.

Den finlandssvenska teaterpubliken är dock ganska lättroad. Varje gång ordet "knulla" nämndes (rätt många gånger)  på scenen skrattade hela salongen som om det var det roligaste de nånsin hört.

Efter den första förvirringen hakade jag på. A ha haaaa! Knulla! Allt hittar de på, HO HOO HOOOOOOO!!!!

Lönedag = glädjedag

Varje månad den 23e förvandlas jag till Hollywoodfru för några timmar. Champagne, shopping och charkisar. Sen vojar jag mig över min skrala ekonomi i fyra veckor och så börjar jag från början. Sån är jag.


Ett glas Cava på Torni, förstås.

 Ett trevligt stilleben med vissna rosor (K-kauppa) och helgon (Tiger).
Nya stövlar, ny väska! Kom an bara vintern, jag är redo. Bara jag hittar ett par byxor först. Väskan har jag sneglat på i flera år nu och äntligen kunde jag slå till eftersom jag fick en slant av föräldrarna på födelsedagen.

Ses vi på BUU-dagen förresten?

Javisstja

Ska på en drink och teater ikväll! Satt på bussen och var imponerad av mig själv. Tänk, i dag har jag haft sändning, skrivit en artikel, researchat några intervjuer, åkt hem och sovit ett slag, piffat upp mig och nu blir det ännu en glammig kväll på stan! Varför organiserar jag inte allt så här fiffigt varje dag?

Sen kom jag på att det här är en sån dag då jag inte ser skymten av min familj. Äsch.

En av mina sämsta sidor

Jag har många goda sidor. Jag är effektiv, noggrann, blir lätt ivrig och kan hitta humor också i tråkiga sammanhang. Nu börjar det här låta som en arbetsansökan, ursäkta.

Mina dåliga sidor är dock minst lika många, och mest irriterande är nog min förmåga att ta ut skadan på förhand i trevliga situationer.

Ett utmärkt exempel var det där med julgranarna i söndags. Jag hittade som sagt några trevliga små granar i vägrenen på min motionsrunda och tog med dem hem som lillajulgranar. Och medan jag gick där med en gran i varje näve tänkte jag "Nästa år kommer jag säker inte att hitta några söta gratisgranar, och då kommer jag att tänka på de här och vara besviken". Varför i friden ska jag tvinga fram ett sådant resonemang istället för "Tjoho, det här kommer att bli kalas! Nu ska vi pynta och vara glada"

Om jag öppnar en påse chips är det inte ovanligt att jag tänker "Vad snopet det kommer att kännas sen när jag ätit upp allihopa". Den här tankegången dyker alltså upp innan jag satt ett enda chips i munnen.

Det har hänt att jag köpt nya skor och när jag lämnat butiken färdigt deppat över att de kommer att bli  slitna.

Att jag gjort fynd på rea och tänkt att i framtiden kommer motsvarande produkter till ordinarie pris att kännas oskäligt dyra eftersom fynd-köpet framledes är fastgjutet i mitt minne.

Att jag grubblat över Mastercard-räkningen innan semesterflyget ens lyft.

Vad ska jag göra? Borde jag få nån sorts carpe diem-terapi? Jag är ju en glad sprall till min natur, den här I-or-mentaliteten skär sig med min personlighet, tycker jag.