Skriv tacktal! Det håller jag på med som bäst. Inte för att jag räknar med att vinna, men för säkerhets skull. Ifjol hade jag skrivit en liten luntlapp och den var jag så evinnerligt tacksam för när det plötsligt gällde att vingla upp på scenen och säga nånting klyftigt. Flera av de andra nominerade började panikskriva små lappar när galan redan satt igång.
Det är förstås snopet att tassa hem med ett tacktal som aldrig blev hållet, men tusenfallt värre att stå inför ett rum knökfullt med människor och obegränsat antal radiolyssnare och drabbas av akut bautablackout. Det klarar man bara om man till exempel är Nabaz, som kompenserar blackouten med en käck liten segerdans. Men det är inte många som fixar det.
Så skriv!
(I år kommer jag ju inte att hålla mitt tal själv eftersom jag missar galan. Men min tjusiga stand-in måste ju hinna öva lite, om det blir aktuellt för henom att ta emot priset)
(Det var i det här skedet mitt huvud tömdes. Men damn, vilken snygg rumpa jag har!)
Det är förstås snopet att tassa hem med ett tacktal som aldrig blev hållet, men tusenfallt värre att stå inför ett rum knökfullt med människor och obegränsat antal radiolyssnare och drabbas av akut bautablackout. Det klarar man bara om man till exempel är Nabaz, som kompenserar blackouten med en käck liten segerdans. Men det är inte många som fixar det.
Så skriv!
(I år kommer jag ju inte att hålla mitt tal själv eftersom jag missar galan. Men min tjusiga stand-in måste ju hinna öva lite, om det blir aktuellt för henom att ta emot priset)