Berlin imorgon!

Sista dagen som sjukskriven i dag, imorgon byter jag om till semester och åker till Berlin! Resan bokades långt före jag fick mitt operationsdatum, så vi har avvaktat. Men det ska nog gå bra.

För mig blir det tredje gången i Berlin, för mamma första, så vi ska försöka oss på lagom kombination sightseeing och drischande. Öl, accessoarer och konst prioriteras. Resten är det inte så noga med.

Kära morsdagstomten!

I år vill jag ha:

- Ett par gröna Jive-pumps från Vagabond. Storlek 39. Tomten kan beställa dem på Vagabond.com.

- En flaska Calvados. Det är gott. Har ingen koll på utbudet på Alko dock, men om Tomten tar en av de dyraste är det säkert bra.

- Det är inte så ofta jag drabbas av akut ha-begär på Marimekko, men Sukat makkaralla-serien golvar mig totalt. Helt härliga! Skulle önska mig en stor samling med glas i olika färger. Dessertskålar också. Nu är tyvärr glasen så pass dyra att Tomten kanske tvingas sälja stjärt för att ha råd med den stora samlingen. Men det ordnar sig säkert.



- Några planscher från Polkkajam skulle tomten också kunna fixa, tycker jag. Den här till exempel:
 
Hemskt hyggligt om Tomten hinner fixa allt detta. Om inte nöjer jag mig nog med det vanliga också. Alltså en bukett vitsippor, ett tjusigt handgjort kort och några björnkramar. 

Bilder som får mig på gott humör (ej katter)

Katter och bebisar i all ära, den här bloggen ger mig varm och fluffig fiilis. Hana Pesut är en kanadensisk fotograf som ber olika par posera tillsammans för en bild, och sen ber dem byta både kläder och pose för en annan bild. Resultaten är ibland helt underbara.

På något sätt tycker jag det här är bildbevis på att det finns många bra typer här i världen. Dessutom lyckas Hana få fram ett helt annat budskap än "A ha ha haaa, duden har klänning på sig, vitsi så daiju", jag började verkligen fundera. Manligt-kvinnligt, hiphop-boho, preppy-hipster, gammal-ung. Ofta ser ju den som bryter mot normen oändligt mycket intressantare ut än när hen är klädd som sig själv. I bildserien finns några bilder på barn av olika kön också och de är speciellt talande.

Gå in och kolla Hana Pesuts bilder! Pronto!

Nu måste jag fråga er om nagellack

Hörni. Nagellack. Det är kul med sånt. Mellan åren 1993 och 1999 hörde det till ovanligheterna att se mig utan nagellack, och jag kan skryta med att jag var en av de första i Munksnäs högstadieskola att stoltsera med kolsvarta och illgröna naglar. Speciellt det gröna lacket var en raritet, det hade jag köpt på en Italienresa och jag fick hushålla länge med min lilla butelj eftersom det var så trevligt med uppmärksamheten. Fanns inget grönt lack i Finland. Många letade förgäves i den där billiga sminkbutiken i stationstunneln där det finns en Alepa numera.

Under Vinter-OS i Lillehammer hade jag till och med knåpat ihop flaggor på mina naglar, det fanns ju inga rakennekynnet på den tiden. Till och med lärarna var impade. Största delen av min fritid gick jag omkring i hemmet och flaxade med fingrarna så att senaste lagret lack skulle torka. Tur att jag inte deformerade mina handleder på köpet, jag var ju en växande ungdom då det begav sig.

Numera är grönt nagellack ingen raritet, det kryllar ju av olika färgers lack till förmånliga priser. Och nu har jag en viss smaragdgrön nyans i kikaren. Jag skulle lite vilja ha gröna naglar igen.

Men vad säger ni: får man ha gröna naglar när man är 30+? Är det pinsamt? Är det i nivå med minireppu och snickarbyxshorts? Eller är det kul och trendmedvetet på ett moget men lekfullt sätt? Är det här en issue överhuvudtaget? Borde jag sluta läsa Tara?

My kind of idrott

Var så övermåttan trött igår att jag inte fick ihop minsta lilla livstecken här på bloggen utan bara sov och sov. På kvällskvisten gaskade jag ändå upp mig och åkte med flickorna på ett motionsevenemang på dagis. Dvs barnen motionerade. Jag satt på en sten och åt korv och njöt av kvällssolen. Briljant!




Min hjälpsamma pappa motionerade lite han också, dvs hoppade säck så att iPhonar och Leathermanknivar studsade ut hans fickor. Det såg ganska lustigt ut.

Bäst av allt var att föräldraföreningen sålde nyfriterade munkringar. Herrejössedumilde så goda de var! Näringsvärde noll. Men smaken, oooooh... Det var så mycket socker på dem att man fick en gratis ansiktspeeling på köpet.

Hemmaförvirring

Det är lite märkligt att vara sjukledig, har inte drällt omkring i hemmets härd på detta vis sedan jag var föräldraledig. Enstaka flunsor räknas inte, för då känner man ju sig så ruku. Men just nu mår jag precis som vanligt, så med jämna mellanrum slås jag av en paniktanke "Herregud var det så att det fanns en bebis här nånstans som jag borde ha koll på?"

Men det är lugnt. Bebisarna är på dagis. Och jag har license to slappa.

Låtom oss sjunga spenatsoppans lov!

Jag har alltid gillat spenatsoppa. Det fick jag hålla låg profil med i lågstadiet, för där var det av nån anledning obligatoriskt att hata spenatsoppa. Som den hukare jag var himlade jag också med ögonen och ropade "Ghöööö, nu får jag leva på knöckebröö igen". I smyg hämtade jag mera soppa och njöt.

Det här är min lunch i dag. Butikens frysta spenatsoppa, optimal snabbmat för en som inte ska anstränga sig i köket. Paketet kostar nån euro och soppan innehåller absolut inga konstigheter, bara spenat, vatten, mjöl och olja, ungefär. Yum. Nu väntar jag bara på att mina Popeye-muskler ska börja svälla.