TV-blogg

Eftersom jag rör mig mycket lite ute bland folk ska jag berätta om mina tv-kompisar istället.

Flygvärdinnorna på PanAm är tråkiga kärringar. Mest kutar de runt i tajta kjolar och med resväskan så där obekvämt i armvecket så man har handen i öronhöjd och pekfingret rektumforskarredo. De har ständigt uppspärrade ögon och issues. En del är spioner eller någå. Är det HBO som har förstört mig eftersom jag inte har tålamod att se på en serie utan våld och mjukporr?

Jag hade tänkt låta bli att titta på The Walking Dead men eftersom maken bunkrade upp i soffan igår kväll fastnade jag också. Och blev positivt överraskad! Det var ju ganska jännä. Påminde lite om början av Lost, tyckte jag. Då när man ännu trodde att man med tiden skulle få facit, vad är juttun med stampetrollet i djungeln och inka-proppen i grottan? Fyrtiosju säsonger senare var det bara "I love you dad" och så levde alla som dött och jag kastade i vredesmod manchegobitar på tv:n.

I väntan på en ny Game of Thrones-säsong har jag plöjt igenom nästan hela den första boken i serien. Den är kul! Våld och mjukporr, som sagt var. Gillar man serien så gillar man boken. Dessutom finns det ett praktiskt släktträd i slutet av boken, så man kan hålla koll på huruvida Rhaegar är en Targaryan eller en Dothraki eller bara nån spede Tully. Väldigt behändigt.

Ja, och så har ju True Blood fortsatt också. Tråk. Alltid lika ledsamt när suveräna serier börjar stampa på stället. Förr tyckte jag det var kittlande och sensuellt när vampyrerna väste "She is miiiiine". Numera ger repliken mig på sin höjd gasbesvär. Get a life, liksom.

Färger i vårgarderoben

Jag gjorde mer än käkade glass i dag. Likt självaste Braveheart drog jag till med ett rungade  FREEEDOOOOM!!! då jag äntrade shoppinggallerian, och en kvar senare var jag en hundring fattigare. Hoppsansa.

Det blidde några vårplagg från Lindex. Skulle gärna posera i dem, men jag ser ut som en av statisterna i The Walking Dead just nu, så jag får återkomma på den punkten.

 Smaragdgrönt är (vid sidan av kinuskibrunt) min favoritfärg för tillfället. Den här spetsklänningen tänker jag använda både som tunika till jeans och kavaj och som klänning.

 Viskosblus, grön också den. Skönt med silkigt material mot broderimage. Den här typens blusar tenderar ofta vara för korta för mig, dvs sluta just på höften där jag är som bredast med konsekvensen att jag ser ännu bredare ut. Men den här går ner en bit på låret.

Det står skrivet i lagen att glåmiga damer bör få en piffig vårkappa. Blommorna hörde inte till, accessoarmoskiten bet mig vid kassan. Jag ser ut som frukten av Audrey Hepburns och Sid Vicious hemliga kärleksaffär i den. Inte helt fel.

Klädstorlekar är ju nog lite vitsiga. Kappan är M, blusen likaså M men jag kunde gott ha tagit en S också. Klänningen är däremot 44. Med andra ord, lika bra att se hur plagget sitter och skita i siffran på lappen. Muffinsmageoraklet har talat.

Hemma!

Ah, hem ljuva hem. Egen säng, egen dusch, egen gubbe som tillreder egen mat som smakar nånting. Försöker dressera J så att han skulle börja komma kutande med smärtstillande piller i en liten pyts bara jag trycker på en knapp men han lär sig lite trögt.

Nu gäller det att hålla ordning på alla meduciner själv dessutom. Varje käll ska jag ge mig själv en spruta i lilla maggen för att undvika blodpropp. Det är inte så sprittande.

En annan utmaning är att i tid och otid påminna ungarna om att de inte får använda mig som studsmadrass som i vanliga fall. "Ett litetlitet studs?" försökte S pruta, men fick ett nej.

Dagens high och low

High: Att duscha! Bara post-förlossningstvättarna har varit skönare.

Low (eller kanske bara ow): När sköterskan drog ut en 30 cm lång slang ur magen på mig. Om jag hade fattat att den var så jäkla lång hade jag krävt bedövning och tittat åt ett annat håll. Kommer att ha Matrix-aktiga mardrömmar i ett halvår.

Men hey, imorgon får jag åka hem!

"Tänk om de använder såååg! Och spaaade!"

T försökte trösta mig inför morgondagens operation just. Det gick inget vidare.

Men nu har jag packat ner mommosandaler, huvudduk (ser ut som Jedward om jag inte fixar håret och vill ogärna skrämma gamylerna på avdelningen), choko, Game of Thrones i bokform och lösa kläder för hemresan.Lite som BB-väskan minus amningsbehå och bärsjal.

Nackdelen med att arbeta i kontorslandskap är förresten när en hurtig sjuksköterska ringer en mitt på dagen och hojtar "Ja kerro, miten se tyhjennysprosessi on mennyt?"

Dit solen inte skiner

Man måste göra en del förberedelser inför en njurperation. Jag har talat igenom det hela med barnen (de får inte hoppa på mig när jag kommer hem), skaffat fram innetofflor, laddat iPoden och köpt en hög trevliga böcker. Allt detta har väl känts rätt gemytligt. Men Toilax rektalvätskan ser jag inte direkt fram emot.


(Okej, bilden förvränger proportionerna lite grann. Pipen är inte lika lång som mitt ansikte. Men lång nog. Iiik.)

Underhållning

Tillbringade som sagt var några timmar i ett sunkigt väntrum på Pejas sjukhus i dag. Jag var den enda patienten under 65. Pensionärerna trodde att de viskade diskret till varandra men egentligen väste de superhögt "Kyllä toi oli kauan vessassa" och "Onpas omituinen kaveri" (om en manlig sjukskötare).

Jag han läsa nästan halva Game of Thrones, dricka tre koppar nescafé och proppa i mig hudrafemtio jaffakex.

På måndag ska jag tömma tarmen och träffa Yles vd. Oklart i vilken ordning jag ska göra detta.