Hurra för modiga klagande tanter!

Igår blev jag uppringd av en dam som inte gillade min insats i Godmorgon Huvudstadsregionen. Hon tyckte att jag är för flamsig, skrattar för mycket, spelar dålig musik (den väljer jag iofs inte själv) och att programmet var mycket bättre på 90-talet.

Det mystiska var att jag varken blev arg eller stött. Jag blev faktiskt ganska glad! Heder åt tanter som lyfter luren, presenterar sig och framför sina klagomål direkt till dem det gäller. Det kräver så mycket mera mod än att vara en anonym hater på nätet.

Dessutom fick jag ju tillfälle att tacka henne för den nyttiga responsen och klargöra att det är meningen att programmet numera ska låta annorlunda. Så vi diskuterade saken en stund, önskade uppriktigt varandra en god  fortsättning på dagen och så tror jag vi båda var ganska nöjda.

Toodles!

Ett käckt litet kaverifoto knäppt i morgonottan. Kati, Redrama och så lilla jag som tittar fram.


Märker ni förresten att jag har fått dille på accessoarer? Det enda som får tillvaron att kännas lite livad när man kravlar sig upp klockan 04.15 är ett snyggt halsband.

Dagens ungdom är så burdus!

Igen en scen från Esbobussen. Jag var på hemväg från jobbet samtidigt som den svenskspråkiga skolan på vägen var slut för dagen.

In på bussen tumlar två mamseller i tofsmössa, cirka 12 år gamla. Efter dem en klunga friare, av vilka den modigaste tydligen gjort närmanden och fått avslag redan på hållplatsen.

Gosse: Vittu vem sa det där? Jag ska hakka er! Ni har vittu redan fått två varningar, jag ska hakka er på rikit!

Detta kunde ju ha tolkats som ett regelrätt hot, om inte gossens tonfall och kroppspråk snarare sagt "Får man bjuda damerna på en milkshake efter plugget?"

Mamsellernas svar var lika förvirrade. Ett förtjust fniter och fnater och smickrat blossande kinder, åtföljt av ett exalterat: "Du e heelt CP! Iiiiih hiii hiiii!"

Här stod det klart för alla inom hörhåll att det egentliga budskapet var "Oh ja, självklart Kennickie, du din hingst".

Tant förstod ingenting av meningsutbytet. Undrar just om mina snälla små mumintroll till döttrar ska klara av att deshiffrera alla dessa råa koder när de blir äldre. Hoppas nästan att de inte skulle göra det. Om någon, oavsett hur charmig,  hotar med att hakka dem ska jag lära dem att kontra med ett "Då ringer jag mamma, skolkuratorn, polisen, presidenten och pressen, du din ohyfsade ynkrygg".

Så har jag firat Calles namnsdag

J jobbade i dag så vi passade på att svira lite med mommo och mofa istället. Hann med både shopping, pizza och lite kyltyr.

 Pizza på Sello. Originellt och hippt. Sådant här gör väldigt få barnfamiljer om lördagar.


Kaffe och besök på Akseli Gallen Kallela museet. Min mamma har namnsdag i dag* och då passade det ju med Calle-dagskaffe på "Kalle Kalle Kalle-museet", som S kallade det.

Museet var ett ganska bra utfärdsmål för barn annars också, utställningen var kanske inte så intressant för chicksen men själva huset är så coolt! Flickorna kutade upp och ner i tornet flera gånger och diggade konstnärens skojiga badrum. Fanns en uppstoppad krokodil också!

Köpte en tröja på Seppälä. Undrar när jag skulle ha köpt nånting där sist. Levde i deras plagg när jag var fjortis. Fanns ju inget H&M i Finland på den tiden, förstår ni barn. Det som numera är en Zara mittemot Stocka var då en huuuuge Seppälä. Det var tider, det.

En överårig Snövit-wannabe.



Och lite annat smått och gott som jag köpte på Bijoux Brigitte. Hade ju ett presentkort som mina snälla ex-kolleger på musikredaktionen gav mig i avskedspresent.  

En ypperlig dag. Nu ska vi snart korka det schweiziska vittvinet som Linda tipsade om i radion i torsdags. Mamma hade traskat rakt till Alko för att köpa den marockanska som rekommenderades i vinbloggen. Världens mäktigaste Snigel!

*)min mamma heter inte Calle utan kallas bara så. Jag är familjens enda she-male.

Hår-update

En dylik frilla för tillfället! Snart kan man ju nästan få till stånd nån sorts frisyr! Har en kal fläck uppe på hjässan ännu så jag kör med peruk ett tag till. Men så fort mitt egna hår räcker till för att täcka fläcken ska jag anlita en frissa för att få lite mera form på det hela. Så här i vinterkylan är det helt okej att ha peruk, men ååååh, tanken på att kunna tillbringa sommaren utan...


Jag har förstått att det är oerhört sällsynt att alopetiker har så här täckande och kraftig återväxt, så visst känner jag mig lyckligt lottad! Det är förstås sannolikt att allt trillar av igen, men det funderar jag på sen om det actually händer. Happy happy.

Blipp blipp

En konstig dag i dag. Först sändning i vanlig ordning (det var roligt, vi snackade film och träning och jag blev helt ivrig), sedan röntgen av krass njure. De bäddade in mig så fint på en brits och knuffade in mig i en röntgenmaskin där jag skulle ligga prick stilla i 22 minuter. Maskinen brummade så rart, sköterskan hade rogivande dagistantljud för sig borta i sitt hörn och innan jag visste ordet av sov jag som en sten. Var helt virrig när de rullade ut mig ur apparaten igen.

Väl hemma igen fick jag hemligt besök. Jättejättehemligt. Toppsekret (eugh vilket ord). Besöket resulterade bland annat i att jag låg i badkaret och yrade om animerade fåglar. Very odd.Och värst av allt, det finns filmbevis på allt.

Plan för resten av dagen: bada bastu, dricka vin, somna framför teven och näpet dreggla ner J:s t-skjorta. That's fredagsmys for'ya.

Ja, jag läser ju inte bloggar, jag

Det finns ett mänskligt beteende som förbryllar mig lite. Beteendet kanske kunde summeras med "att vara mäkta stolt över att inte ha koll".

Bloggar är ett bra exempel. Efter att jag fick bloggpris har de flesta i min omgivning blivit medvetna om att jag är en sådan där bloggare. Också äldre människor, som samtidigt medger att de inte riktigt förstår sig på sådant men att det säkert är hemskt trevligt. Dem har jag inget problem med alls. Rätt ofta får jag också höra lite urskuldande kommentarer av människor i min egen ålder som nu helt enkelt inte har fastnat för det där med bloggar, kanske rent av blir lite intimiderade av den massa av texter och info som ligger där ute på nätet som ett Mount Everest av offentliga dagböcker. Det är också jätteokej. Jag blir inte det minsta stött av att någon bekänner att den aldrig spanat in min blogg.

De som gör mig konfunderad hör till en egen kategori. Hit hör de som medger att de aldrig läst bloggar och minsann aldrig kommer att göra det heller. Som är tvärsäkra på att det inte finns något av intresse för dem inom genren och därmed inte ens av nyfikenhet ger bloggar en chans. Att jag ofta skulle kunna ge dessa personer tips på en eller två bloggar som garanterat skulle falla dem i smaken, det spelar ingen roll för så långt kommer vi inte. Problemet med den här kategorin är att de, eventuellt omedvetet, ju i samma andetag förringar nånting som de vet att är viktigt för mig. Det är ju faktiskt ganska ofint!

Samma sak kan gälla tv-program. Jag nämner nånting roligt jag sett på tv och får svaret "Mmm. Själv ser jag ju inte på tv, förstår faktiskt inte hur du hittar tiden för sådant". Eller varför inte facebook: "Hååå, jag har noll intresse av att läsa vad folk har ätit till lunch och se bilder på deras katter".

Noll koll - men enorm stolthet!

Jag själv skäms lite över att jag har så oerhört dålig koll på sport. Jag är helt enkelt inte tillräckligt intresserad för att följa med idrott på tv.  Men jag kan gott och väl begripa att sport är viktigt för många, även jag har nån gång fastnat framför en ishockeymatch och skrikit som ett brandlarm av upphetsning. Och jag tycker faktiskt att en viss koll på det som är på gång inom idrottsvärlden hör till allmänbildningen. Men denna koll saknar jag, och det skulle inte falla mig in att skryta med detta faktum. Pinsamt, tycker jag.

Är det måntro fråga om nån sorts defensmekanism? Att man försöker dölja sin förlägenhet med självgodhet, med följden att man blir snudd på hånfull? Kanske det går att dra paralleller till mången finskspråkigs attityd gentemot svenska språket också. Istället för att medge att skolsvenskan helt enkelt var för tråkig eller för svår drar man på sig det tvärsäkra flinet och förkunnar att Suomessa puhutaan suomea.

Brister gör oss mänskliga och mänskligt är fint. Och okunskap är ju ingen obotlig åkomma. Jag sprutar ur mig djupa sanningar som en konfettikanon här. Men ni kanske hängde med i mitt resonemang?

På stjärnseminarium

Inte stjärtseminarium som autospellen föreslog. Mannen i blått är Mato Valtonen. Det är superintressant! Finska tv-hallåorna antecknar flitigt, Arto Nyberg ser ut att ta en tupplur. Bettina dricker redbull, Kaj Kunnas tror jag har energidryck i ådrorna istället för blod. Oj så jag namedroppar, blir nån ens liiite imponerad?

Pelmener och kolleger

Puh vilken dag. Först morgonsändning, sedan superintensiv planeringssession. Men nu har vi bokat in en rappare, fyra tonåringar, en schlagerstjärna, en vinbloggande snigel, en kanadensisk designer, en Peppe, en Ultra Bra-medlem och en arkitekt som studiogäster. Den som inte lyssnar på Godmorgon Huvudstadsregionen är antingen en utböling eller en tråkmåns.

På kvällen middag med musikgänget på en restaurang jag helt har missat: Wellamo på Skatudden! Mysigt, småruffigt, prisvärt och gott! Dessutom fick jag ett Bijoux Brigitte-presentkort som avskedsgåva! Ska shoppa loss nån dag.

Blir nog en lite kort natt är jag rädd. Men det var det värt!

Bloppis del 1!

Nåja, nu kör vi! Ser ni nånting ni gillar skickar ni e-post till frantz.eva ät gmail.com. Frågor kan ni ställa i kommentarsfältet. Först till kvarn gäller. Postkostnader tillkommer, kan också ta med grejerna in till centrum eller så kan man komma efter dem hit till Kitteldalen. Det mesta går att ordna.

Nummer 1:

Sommaren är här snabbare än ni anar! Lika bra att börja piffa upp småglinen. Här har vi en hiskeligt söt klänning från Monsoon, använd en gång och tvättad enligt anvisningarna (40 grader). Storlek 18-24 månader, S var ganska exakt 20 månader när hon rultade omkring i denna blåsa på ett bröllop. I prima skick, en ordentlig människa skulle säkert vilja stryka den. Pris: 8 euro.

Nummer 2:


Här har vi nånting nostalgiskt. Denna klänning bar T, då 1,5 år gammal, när jag och J gifte oss. Sedan dess har den bara använts nån enstaka gång. Klänningen är från Zara och storlek 3-4 år, vilket måste vara enligt pygméskalan eftersom T som sagt bara var hälften så gammal. Den är faktiskt ganska samma storlek som klänning nummer 1, så om nån vill ha dem båda för samma kläpp funkar det säkert fint. Tvättråden har jag klippt bort (eftersom de i Zaras kläder är som att ha en halv Ikeakatalog i sidan), men 40 grader har jag tvättat den i. Pris 6 euro. 

Nummer 3:

Nu ska vi inte vara allt för puttenuttiga här. Ett stycke fejkskinnpaj i storlek 80 till salu! Aldrig använd! Jag beräknade helt fel med storleken, förstår ni. Och vips var det vinter, halarna skulle på och så var det med den saken. Köpt på Lindex. Din för 7 euro.

Nummer 4:

Ungefär i samma tider införskaffade jag denna svindyra men ack så söta galonoverall till fröken S. Som sekunden därpå lade till med en tillväxtspurt utan like och växte ur alla sina kläder i ett nafs. Den här har använts ett antal gånger men är i grymt bra skick. Bara gummibanden under fötterna har slitits, men de går att byta ut (de sitter fast med knappar). Storlek 80, köpt på Pikkuväki, märket heter Me too om det säger er något. 15 euro.

Nummer 5:
Här kommer en klänning till, tyget är lite manchesteraktigt. Märke Name it, storlek 86. Tvättas i 40 grader. Som ny. Pris 5 euro.