Angående Yles finansiering

Eftersom jag arbetar på Yle och plikttroget har betalat TV-licens sen jag flyttade hemifrån (jo, också när jag levde på studiestöd, hur eländigt det än kändes) är jag hjärteglad över att det äntligen händer nånting. Vi på Yle kanske småningom kan sluta lägga ner fungerande program och ta avsked av uppskattade medarbetare för att pengarna ständigt är slut. Knappast kommer vi att kunna vältra oss i pengar efter 2013 heller, men förhoppningsvis slipper vi lite av den oro som alltid finns i luften när det är kärva tider. Och då blir vi sannolikt ännu mera taggade och kreativa, varpå de som betalar också får mera valuta för pengarna.

Men samtidigt blir jag lite beklämd av att läsa diskussionerna, eftersom det verkar vara klart för många att  Yles främsta uppgift är att producera möjligast tråkiga och dåliga program för att jävlas med konsumenterna. Vem behöver public service, jag klarar mig minsann fint med Maikkaren. Lägg ner Yle, varför ska jag betala för sådant?

Blir sårad på min egen och alla mina hårt arbetande och proffsiga kollegers vägnar. Alla våra program faller kanske inte alla i smaken, men vår avsikt är ju nog att informera, diskutera och underhålla. Inte att f*tt*s och hånskratta åt licensbetalarna på lönedagen den 23:e varje månad.

Mammor är råbarkade typer

Råkade nån se på Myth Busters igår? De skulle undersöka om det är en myt att kvinnor har högre smärttröskel än män. De hade en testgrupp bestående av 30 män och 30 kvinnor som inte visste vad testet egentligen intresserade sig för. Sen skulle alla sitta med handen i en balja isvatten så länge de bara kunde (dock max tre minuter). Kallt vatten är som säkert många märkt smärtsamt efter en stund, det vet alla små finländska barn som kramat snöbollar utan vantar.


Och resultaten var att kvinnorna i medeltal uthärdade längre! Då började mytbustrarna fundera på om barnafödsel och smärttöskel har något samband så de lockade ut alla biologiska mammor ur den kvinnliga gruppen och undersökte deras resultat skilt för sig. Det visade sig att det var mammorna som dragit upp kvinnornas medeltal, de som fött barn satt gladeligen med näven i vattenbaljan hela de tre minuterna. Icke-födeskorna gav i genomsnitt upp tidigare än männen.

Så nu kan alla som upplevt en riktigt jävlig förlossning sträcka på sig lite. Vi är tuffare än Clint Eastwood.

Vad jag har sysslat med i dag

 Julmat: Begynnelsen.
 Julmat: fortsättning följer. Lunchen avslutades med plommonkräm men bilden såg för ofrsäch ut i en blogg som också handla om njurproblem.

 Kruunukirppus tjusiga affär i kronohagen.Kunde ha köpt allt möjligt. Loppis, design och kitch om vartannat. 

 Mamma på marimekkocafét. Vi delade en bulle och kände oss lite duktiga.

 En drös gamla julgransprydnader som jag fyndade på Wanhakartano på Fredriksgatan, Ägaren ska resa hem till Tyskland över julen och ville bli av med allt tingeltangel. Tycker de ligger så fint i sin ask att jag inte ens tänker hänga upp dem.

 Köpte ett doftljus! Very odd, varför gjorde jag det??? Tror jag ska skylla på Amanda Schulman.

 Fick en necessär av mamma! Fin!

Köpte nånting spännande på Piironki. Hela släkten bidrar med en slant och två små vilda damer ska få dela på innehållet. Ska bli intressant att se hur det går.

Are you kidney me?

Nu har jag nån sorts njurfel också. Höger njure är inte alls lika effektiv som vänster njure. Sannolikt är detta orsaken till att jag mått så konstigt den senaste tiden.

Mer än så vet jag inte. Flera läkarbesök att vänta. Sitter förstås och söker en diagnos på google som bäst. Njursvikt, det låter väl intressant? Man blir trött och håglös och har svårt att koncentrera sig. Låter bekant!

Ultraljud var förresten inte alls mysigt när man inte fick spana efter en bebis. Inte fick jag med mig några bilder på mina tröga njure heller.

Men sen kom Arne Alligator (ja, jag förflyttade mig några kvarter först, det var inte så att han kom stormande och torkade bort gelen från min mage) och då blev jag gladare igen.

Detta hände klockan 03:12

Jag vaknade av tassande steg i trappan. Sen blev det tyst en stund. Plirade på klockan som visade 03:12. Sällan jag tittar på klockan den tiden. Hörde kylskåpsdörren öppnas. Klev mödosamt upp och hasade till köket. Där stod S med dimmig blick och en yoghurt i handen.

"Det är mitt i natten, inte ska vi äta frukost ännu" upplyste jag henne. Insåg att hon sov.  Bara att fösa henne i rätt riktning, hon lade sig gärna till rätta igen. Jag likaså.

Vi kanske får börja föra bok över innehållet i kylskåpet dock. Har nån sett stiltonosten? Är ketchupen slut igen? Herregud, var är mammas julöl???

För tidig lunch

Slafs, smask. Här sitter jag framför datorn och käkar lunch fast jag inte är det minsta hungrig. Ska på ultraljud klockan 17 och måste vara oäten i 6 timmar före det. Är inte gravid, men han eventuellt en funky gallblåsa och den ska vi ta en titt på.

Betvivlar att jag blir lika rörd av att se min gallblåsa som jag blev de första gångerna jag såg T och S där inne. Fast jag började ju bröla av luciasången imorse, så jag ger inga garantier. Kanske jag tycker att jag har den vackraste gallan i världen och gråter en skvätt av ur hänförelse.

I alla fall har jag en nätt livmoderhals! Har inte studerat den själv, men gynekologen på Studenthälsan upplyste mig om detta en gång. En riktig smickrare.

Jag vet inte vad mina vänners barn heter!!!

Det här om något måste hamna i kategorin i-landsproblem: mina moderna vänner vållar mig julkortsbekymmer!

Tro nu inte för ett ögonblick att ja är någon patriarkatsfantast, jag tycker det är toppen att så många av mina vänner ifrågasätter de gamla systemen. De flesta av mina väninnor har faktiskt behållit sina efternamn då de gift sig. Det är finemang!

Men hur i friden ska jag med mitt usla namnminne hålla ordning på vad barnen heter?

Exempel:
Pelle Persson och Mia Månsson gifter sig och får två barn (givetvis i den ordningen, allt annat vore ju förkastligt). Men vad heter familjen?

Den gamla varianten är onekligen behändigast: Pelle, Mia, Pernilla och Max Persson.

Eller Pelle, Pernilla och Max Persson samt Mia Månsson.
Eller kanske Pelle Persson, Mia, Pernilla och Max Månsson.
Eller måhända Pelle Persson, Mia, Pernilla Pellesdotter samt Max Miason Månståle Månsson (nu överdrev jag, riktigt så hippiga vänner har jag inte)

Gaaaah, här sitter jag och googlar mina egna bästa vänners gulliga offsprings!

J försöker få mig att skriva enigt mönstret Mia Månsson med familj på alla kuvert men jag ger mig inte! Rätt ska vara rätt!

Glögg! Vodka! Fort!

Skugge, von Sydow och kjolen

Apropo diskussionen om bloggar och prylar fick jag plötsligt en smårolig flashback från bloggens barndom.

Vi befinner oss i tidigt 2000-tal nu, och man kan basicly välja mellan två bloggar: Ebba von Sydows och Linda Skugges. Båda ligger på Expressen.se. Tyckte det här med bloggar (vilket dumt ord förresten) verkade lite fjantigt. Förkunnade tvärsäkert att jag hellre väntade på att damerna skulle producera nästa genomtänkta krönika än att läsa alla deras hjärnfisar i bloggform. Bloggar skulle knappast bli något långlivat fenomen, tyckte jag, den allvetande, snorkiga, 22-åriga journalistplantan.

Hursomhaver, Linda Skugge gillade Odd Molly. Det var absout inte fråga om någon smygreklam, hon råkade nu bara gilla märket. Ebba von Sydow förstod sig inte på Odd Molly alls. Hon gillade Lagerfeld för H&M och sånt.

Då gjorde Odd Molly nånting som alla tyckte var jättevitsigt. De skickade varsin kjol till von Sydow och Skugge. Och inte vilken kjol som helst utan uttryckligen en som inte sålt överhuvudtaget och som de hade stora lager kvar av. Då kunde man ju skicka varsiga kjolar till de där "bloggerskorna". Detta poängterade de tydligt i det medföljande brevet, här får du en kjol som ingen annan velat ha. Och både Ebba och Linda skrockade glatt åt detta i sina bloggar, tänka sig att man kunde få en ful kjol alldeles gratis bara för att man var bloggare! Det var väl lustigt. How we laughed.

Det här var då ett bra tag innan någon började fatta marknadsföringspotentialen i bloggar. Och sedan dess har det ju som ni vet hänt ett och annat.

Jag ska byta jobb

Lämnar musikredaktionen nästa år och flyttar till Vega Huvudstadsregionen. Det programmet ska få en ordentlig ansiktslyftning och det kommer att bli skitkul att vara med och utveckla konceptet.

Lite vemodigt blir det förstås att överge min bebis Nöjesfredag. Men ibland måste man gå vidare i livet. Oj så djupt det blev.

Julmoloken

Måste medge att jag är lite julmoloken i år. På tok för mycket att fixa på jobbet innan jag kan pusta ut och unna mig ett litet jullov, mörkt och trist väder, kort stubin och stressmage.

Men i dag ska jag i alla fall försöka återta kontrollen genom att köpa någon mastig julblomma till mitt arbetsrum och skriva en prydlig to do-lista i glada färger. Sen ska jag beta av den i hurtig takt medan jag lyssnar på julmusik. Tror jag ska hå några tända ljus också. Jorå.

Har dessutom en läkartid i dag, hoppas på en diagnos och recept på kuckelimuckmedicin.