Gott nytt blogg-år!

Har insett att det är så det fungerar, bloggalan är nyårsafton för det finlandssvenska bloggåret.

Här sitter jag framför datorn och äter gröt, ganska oglammig men fortfarande fullständigt överväldigad av allt det som hände igår. Tusen tack för alla gratulationer!

Och så är jag nionde på bloggtoppen.fi. That's kind of ridikulöst. Måste ta ett screenshot fort som attan.



Nu ska jag summera mina intryck och sno bilder an efter att folk vaknar och lägger ut dylika.

Andrea förevigade mig och J i stunden då det slog oss att vi glömt att programmera digiboxen. Panik! Men med hjälp av Maxivision finns nu Anne&Hannah, 1790 och The Killing i tryggt förvar. J tyckte bloggfolket var lite suspekta. Det är vi ju. 


 Peppe var hygglig och förevigade baksidans baksida. Det var bra det. Det är en trevlig baksida. 

Årets finaste accessoar fanns på Softys huvud. Attans vad fin vintage-blomman (som hennes dreamyga make köpte) är.

Årets mest genialiska - Pajkvinnan. Sandra och jag har lite samma dilemma. Om klänningar sitter runt höfterna är de lösa runt bysten. Jag hör till det mera traditionella gardet så jag löste problemet med nål och tråd. Men Pajkvinnans metod är mycket smartare, hon fyllde helt enkelt övredelen med den konfetti som singlade ner från himlen när Kakkakaffe fick sitt pris. Och om Pajkvinnan hamnar i en intim situation med någon senare på kvällen hinner denna någon knappast bli besviken över att innehåller i behån var mindre än väntat - det sputar ju omkring konfetti! Tadaaa! Pajkvinnan är ett geni! (Bild x3m på facebook)

Årets sötaste var nog utan tvekan Nabaz. När någon blir så himlahejsantjosanhoppsanlycklig dras man ju bara med i glädjeruset. (Peppes bild)

Årets lookalike presenterade jag faktiskt redan igår. För visst är ju Cappuccino-Jannica och Leigthon Meester som två bär! Jannica är snyggare dock. Och väldigt trevlig! Hade kanske varit kul med en pilutta-vinst över någon riktigt bitchig figur, men Cappuccinobloggen kniper årets snyggaste blogg nästa år och då hejar jag ohämmat på henne. Mittiallt-Hanna fotade oss.


Årets mirakel var att jag alls kom iväg. Jag skrev inte ens om saken igår men jag mådde så inihelvedåligt hela dagen. Någon form av stressframkallad magkatarr som kulminerade när bloggalan närmade sig. Jag hann redan kontakta arrangörerna och varna dem för att jag kanske skulle vara tvungen att backa ur. Men efter många koppar te, ett halvt paket immodium (behöver inte gå på number two förrän i mellandagarna) och lite vila mådde jag plötsligt helt okej. Hasade mig försiktigt i festblåsan, unnade oss en taxi och åkte iväg. Och tur var ju det, hade känt mycket ledsamt att sitta vid datorn och höra sitt namn ropas ut.

Årets tips: Om ni blir nominerade: SKRIV TAL! När jag klev upp i podiet var huvudet precis som väntat tomt som en närbutikslokal i en 60-talsförort. Jag var evigt tacksam för min lilla lapp. Inte var det nu världshistoriens originellaste tacktal, men helt okej. Såg dock paniken i en del andra pristagares ögon då de skulle göra det samma. Nabaz var undantaget, han behöver ingen luntlapp. Kommer han av sig så dansar han lite. Men det är ganska få som klarar av det utan att det blir lite udda.

Glad och nöjd. J tittar på Tuntematon Sotilas. Jag ska studera mitt diplom en stund. Snart kommer Barna Hedenhös hem.

Och årets nykomling är...

MUNAMIES!

Japp, så drömde jag i natt. Oväntat och lite snopet för mig och Cappuccinobloggen. Jag har aldrig träffat Jannica så jag är inte helt hundra på hon ser ut, men det löste mitt drömpsyke genom att låta hene se ut som Leighton Meester.

Men i övrigt har jag sovit riktigt gott. Är kompledig i dag så jag tror det får bli en meditativ skogspromenad Yeah right, jag springer ändå till Lippulaiva och panikshoppar extra magindragarkläder...

Ska i vilket fall som helst bli löjligt roligt att gå på gala och träffa bloggbekanta!

Galaförberedelser

Jag har gjort följande:

- justerat min klänning (story of my life, sitter plagget runt höfterna är det löst runt boobsen. Men det var ganska lätt att fixa)
- packat ner underkläder, skor och attirajer i en bag. Tänkte byta om på stan. 
- filat mina hälar. Vet inte varför. Men om nån fotfetischbloggare skuttar fram är jag redo.
- tvingat J att ha åsikter om varenda detalj i min outfit och ofta gjort precis tvärtemot hans rekommenadation.

Nu återstår egentligen bara det som faktiskt jag ombads göra: hitta på ett tacktal ifall ett sådant skulle behövas. Men det känns lite som att man skulle jinxa hela grejen om man skriver ner sitt "I'd like to thank the Academy blaadiblaa". Fast hellre är jag en förlorare med ett oanvänt tal än en vinnare som får blackout, grinar ut i publiken och säger "Öööööööh". 

Jag SKA plita ner ett litet tal. Just in case. Ska bara lacka naglarna först.

Min lördag i bilder

Det här veckoslutet får vi testa livet som enbarnsföräldrar igen eftersom T är hos sin farmor. Jag måste ju medge att det är väldigt lyxigt. Och roligt att hinna umgås ordentligt med S för en gång skull.Hon är en prima tjej. 



Inledde dagen med att planera veckans matsedel. Jo, så gör vi varje vecka innan vi åker och storhandlar. Duktigt va? Men satan i gatan så jag avskyr den där stunden när jag sitter i köket och morrar för att jag inte kommer på vad vi ska äta på torsdag. All matlagningsinspiration är med ens som bortblåst. Så skriver man upp "malet kött" och "taco dinner kit" och känner sig tråkig.

 Sen beundrade jag min präktiga hårman en god stund. Skulle utan problem kunna börja gå omkring med mitt eget hår om det inte var för en envis kal fläck som vägrar växa igen mitt uppe på hjässan. Men tålamod, tålamod. Snagget är i övrigt riktigt snyggt, tycker jag.

Det finns mycket gott här i världen men frågan är om inte kokosbollar ändå är det smarrigaste? S och jag kletade ihop en sats.

Så fick jag för mig att accessoarerna jag tänkt ha på bloggalan inte är blingiga nog. Så det blev en runda via glitter och nu är det problemet också ur världen.

Ikväll ska vi dricka Amarone och äta biff. Det är en bra dag i dag. Gårdagens illamående finns nog lite kvar nånstans men det gjorde susen att få sova ut.

Ja, och så var jag ju på bild i Husis imorse också. Var så trött efter sändningen igår att jag hade glömt bort att de ringde och bad om en bild på mig i studiomiljö. Fast den ganska gamla bilden passade ju bra ihop med artikeln, jag ser nästan förkrossad ut.  

Åh fy

Jag mår jättepyton och försöker komma fram till varför. Tror det är en kombination av sömnbrist, skumpaglasen på gårdagens tjejkväll, knyckig buss, orolig mage, hormoner och allmän frustration. Det låter väl plausibelt?

Gravid är jag i alla fall icke, om någon hade den teorin på tungspetsen- 

Nu ska vi se om mineralvatten och frisk luft skulle hjälpa, för annars blir det väldigt tyst i etern efter klockan 13.03... Kanske jag borde försöka mig på en kort powernap också. Kanalchefen har en soffa. Kanske lite knepigt för honom att kanalchefa om jag ligger där och stånkar, men det är sånt man får ta.

Succéintervju nummer två: Inför galan

Hej igen Eva!
Nå hej.
Hördu, kollade på bloggpriset.fi, och nu har de intervjuat Helen Korpak, Kakkakaffe, Janina,  Oraklet, Partydräkten, Anne, Magnus, Malena, Piling up pretty, Cappuccino och Pimples! 
You. Don't. Say.
Ingen har intervjuat dig, då?
Nä.
Nå men får jag intervjua dig då?
Uuuh. En mercy-intervju. Gud så generöst. Nå kör.
Ser du fram emot galan?
Jåå. 
Är outfiten klar och så?
Jo! Köpte en behå i dag. Den var dyrare än klänningen. Jag kanske ska ha den utanpå så alla får se den. Tribut till Madonna eller någå.
Det blir säkert fint! Det märks ju att du svämmar över av självtillit och förtröstan.
Bullshit.
Du verkar förstås lite modfälld. Rätt lik Professor Snape, när jag tänker efter.
Nå just så.
Väntasnu, ska kolla vad de ställde för frågor till de andra... Vad ger bloggandet dig?
Reumatiska fingrar.
Om du vinner, kan du tänka dig att marknadsföra skinka.ratata.fi i ditt tacktal?
Visst. Det är skinkorna som räknas.
Om du förlorar. vilken min ska du göra då?
Den här:

Hälsoprojekt - update

Skriver rätt sällan om mitt projekt, så ni kanske tror att jag gett upp och sitter och äter glass och surar. Icke! Det går faktiskt ganska bra! Jag har inte tappat mera än 2 kg i vikt under de senaste månaderna, men å andra sidan har det börjar sticka fram muskler lite varstans så jag tror att en hel del fett har försvunnit. Och jag mår bra! Det är ju ingen mirakelkur som gör en hokuspokussmal på nolltid, men i gengäld kanske resultaten är lite långvarigare också.

Sockersuget är putsväck. Äter nånting riktigt smarrigt på veckosluten och det räcker! Jag äter kolhydrater till frukost och lunch men undviker dem på kvällen. Annars är maten inte så märklig, hittar nästan alltid nånting passligt på jobb-Amican. Älskar kokosolja, äter sådan både till frukostgröten och middagswoken.

Och det här med att träna hemma passar mig ypperligt. Det är lätta att hitta på ursäkter när man inte orkar åka till gymet, men att klämma in ett 20 minuters muskelpass på kvällskvisten är alltid möjligt. Jag tränar rumpa och lår måndagar och torsdagar, övrekropp och armar tisdagar och söndagar. Sen klämmer jag in lite plankor och powerwalks så gott det nu går.

Jag noterar att jag har spridit plankfeber i bekantskapskretsen. Måste ju förevisa min nya favoritövning. Ja, det är ju då inte jag på bilderna (duh!) utan superkvinnan Olga.

Först gör man si:
Sen gör man så:

Och så håller man på ett tag. Åhåå, det börjar spänna i mina skinkmuskler bara jag ser på bilderna! Orsaken att jag gillar denna övning är att jag klarar av den! Det gjorde jag inte för någon månad sedan. Bollen skumpade iväg, jag drattade i golvet och höll på att bryta näsan, svor, spottade och förbannade både Olga, bollen och J som råkade tassa förbi med ängslig uppsyn.

Men efter några bistra försök fick jag in knixen och nu går det hur bra som helst! Mycket effektiv övning, testa!

Det här var nog det hurtigaste inlägget jag nånsin skrivit! Nästan så jag måste kleta mera deodorant i armhålorna bara av att läsa igenom det.

Det är dyrt att blogga

Titta nu vad ni ställde till med! Gav Lindex och KappAhl en chans men blev bara ilsken eftersom ingenting satt. Så jag kapitulerade och smög in på Funky Lady.

Tänk er att jag i sisådär femton år har levt i tron att jag är storlek 85B. Bred i omfånget men anspråkslös vad utfyllnaden beträffar, har jag resonerat.

Jag är inte 85B. Jag är - trumvirvel - 75E!!! Helt absurt! Jag trodde den storleken var reserverad för systrarna Graaf och liknande. Men nej, tjejen på Funky Lady föste beslutsamt in mig i en provhytt med ett tiotal olika modeller, och plötsligt stod jag där i den perfekta behån! Det sade nästan klick när jag monterade in överkroppen i den.

Jag täcks inte ens skriva vad den kostade, det är så rysligt. Expediten var fem före att få mig att köpa de matchande trosorna för 49,90, men då tog eder bystdrottning sitt förnuft till fånga.

Fy fan. Behåshopping

Nu hjälps det inte längre. Jag kan inte fortsätta gå omkring i sladdriga och urtvättade doningar som gör mina behag asymmetriska som en Picassomålning. Jag måste ta tjuren vid hornen och prova behåar. Hatar att göra det!

Förvänta er inga käcka provhyttsfoton. Vill ni veta hur jag ser ut kan ni photoshoppa ihop en saimenvikare, två valnötter och lite spets.