Me, myself och I har köpt presenter till varandra

Men ooh så spännande, vad kan det vara?

 Nämen då! Just de örhängena har jag ju spanat in redan länge! Jag försökte ju köpa dem den där morgonen då en imbecill expedit råkade stå i kassan. Tänka sig.

 
Jamen säg inte att jag får en aftonväska också? Svart och enkel med vintage-vibes. Lagom stor för plånbok, telefon, nycklar och puukko. Precis vad jag behövde! Tusen tack!

Jestas så snällt! (Och tack till mamma, för det var ju hon som gav presentkortet)

Apropo Alma Svensson

Alltså Emil i Lönnebergas mamma om nån inte vet det. T föreslog imorse att jag också ska börja skriva ner alla hennes och S:s hyss i en blå skrivbok. Jag lovade fundera på saken. Men det skulle bli ganska tradigt, för jag skulle skriva så här varje dag:

"Gud jelpe mig för di töserna. I dag uppstodho åter Gefilus-kalabaliken vid morgonmålet. T häffdade å det bestemdaste att det var hennes tur att öppfna förpackningen, men lilla S, velsigne henne, var av afvikande åsikt"

These boots

 
... are made for walking. Inte powerwalking direkt, men nog för stillsam shoppinglunk. Är så glad i dem, de är flera år gamla och sulorna hade rämnat i båda. Men den välsignade skomakaren i Lippulaiva bytte ut bottnen helt och slog på nya klacklappar för 32 euro. Inte gratis kanske, men eftersom jag hade förberett mig på att köpa nya vinterstövlar i år känns det som om jag förtjänat 100 euro! Vad ska jag göra med dem? (Blev lite Alma Svensson-logik där, men vad kan väl bara lämpligare än penningoptimism två dagar före bloggkryssningen?)

Exklusivt: Världens bästa journalist intervjuar världens bästa bloggare!

Ända sedan det kom till min kännedom att jag var nominerad för ett bloggpris har jag varit på min vakt. Telefonen har jag haft i handen konstant (utom på vessan men jag har sett till att torka extra snabbt) och igår stod jag dessutom utanför både X3M:s och Vegas studior ifall att de skulle ha blivit jätteglada och rivit in mig på en ex tempore-interju och lite champagne. Jag antar att det är så det går till när man är bloggkändis. Men nä. Trögt går det.

Men jag är ju journalist själv, för bövelen! Då ska det väl gå att fixa detta på egen hand. Själv är bäste dräng.

Exklusivt för Baksidan, en intervju med mig av mig. Varsågoda.

Hejsan Eva!
Hej du!
Och grattis till finalplatsen!
Ja men tack så mycket! Det är jätteroligt, verkligen!
Men årets nykomling, vad säger du om det?
Nå dedäran. Det kanske var lite besynnerligt att hamna i just den kategorin. Jag menar, jag är ju gammal som Abraham och startade min blogg dagen efter förra bloggprisgalan. Vilket ju nog var på år 2010:s sida fast det stod 2011 i reglerna... jag kanske int borde prata om det här, kan du stryka den frågan?
Okej, jag tar bort den innan  jag publicerar.
Hyggligt! Tack. Tänkte ha lite låg profil med den saken så det inte blir rabalder, hehehe. Vilka snygga skor du har förresten!
Tack! Vad ska du ha på dig på galan då?
Paljetter hade jag tänkt! Men klänningen som jag beställde via nätet är nasty-kort. Vet du om det är nån sorts scen man ska upp på? Om man vinner eller så?
Nej, det vet jag tyvärr inte.
Måste kolla upp det där. Jag menar, det blir ju lite genant om jag visar upp hela fjöselimanget in my moment of victory.
Hm. Vad säger du om dina chanser att vinna då?
Ja si de är ju inte då pjåkiga. Men duktiga tösabitar de där andra nykomlingarna, jo jo.
Kom igen nu, sjung ut. Vad tror du om konkurrensen?
Nejnej, jag har ingen kommentar alls! Jag blir jätteglad om nån av dem vinner. Jätteglad. Kan vi lämna det här nu, jag är livrädd för den där Kate!
Har du några kontakter till juryn som kommer att uppdagas och förorsaka skandal?
OM jag har! Jag har varit intim med alla fyra!
På riktigt?
Oh ja! Många gånger! Hej och hå, da da dam, ugga chacka!
Öööh...
Nämen jag skämtar ju! Hahahahahaha. Inte alls. Bara med Axel. Och Catariina.
Vad tror du om bloggarnas framtid?
Vilken bra fråga!* Jag tror den är ljus! Ljus som Lucia vid en terapilampa i strålkastarsken en sommarmorgon!
Så fint sagt! Men hördu, tycker du inte att du exponerar dina barn lite väl mycket?
Va? Vem? Vad, hur?
Dina döttrar! Vad skulle du tycka om de började skriva en blogg där de satte ut små filmer på dig när du är bajsnödig, skrattade åt att du ser så tassig ut i dina nya kläder och outade dina strategiska mått efter varje läkarbesök?
Herregud! Nu när du säger det så! Det skulle ju vara förfärligt. Bäst att jag ser till att de aldrig lär sig skriva.
Om din blogg var ett djur, vilket djur skulle den då vara?
Vilken fjantig fråga. Lär ni er nånting överhuvudtaget på Soc&kom nuförtiden?
Ja inte mycket, speciellt inte om man som somliga mest satt och ritade blommor i marginalen i Kommunikationsteoriboken!
Hey! Är det nånting jag inte kan tåla så är det otrevliga journalister!
Eller otrevliga intervjuobjekt!
Word! Det här börjar kännas lite schizo. Kan vi avrunda intervjun nu?
Jo. Men lycka till. Jag håller tummarna!
Jättegulligt av dig, tack så mycket!


*så ska man svara i något skede i en intervju har jag lärt mig då jag sett på intervjuer med Peppe. Som också har lät mig det här med asterisker i bloggen.

Fick en pinsam flashback från förra bloggkryssningen

Satt här och tittade på bilder av Kim Herold (så där som man nu gör) och kom plötsligt ihåg nånting ganska diffust. Satt vi inte och tog mystiska temabilder på varandra på förra bloggkryssningen? Alla skulle göra pruttljud med munnen och nån annan fotade med en av de fancyga kameror vi fått låna? (kopplingen till Kim var väl att Peppe påstod att han gör så för att få rätt put på läpparna när han poserar. Eller var det Softy som hade denna värdefulla information?)

Det var i puben medan Matt Damons och Paradise Oskars hemliga kärleksbarn sjöng Kings of Leon. Vem har bilderna?

Eller har jag bara drömt?

På basis av det är det kört med mitt äktenskap

Läste en gång en fånig artikel i Veckorevyn (eller motsvarande) om att hur ett par positionerade sig när de sov talade om huruvida förhållandet var lyckligt eller ej. Vill minnas att kontentan var ungefär att de som låg i fosterställning vända mot varandra med näsorna ihop var väldigt lyckliga. De som låg och spoonade hade det också ganska bra. Men de som låg vända ifrån varandra, de älskade inte varanda alls. Nehej.

Det är lite oroväckande, för enligt denna logik är jag och J fem före skilsmässa, och det har vi varit i de senaste åtta åren. Så här sover vi:

J har varmt om nätterna så ofta bemödar han sig inte ens att krypa in under täcket. Han lägger sig istället ovanpå täcket, där är det svalt och mjukt och skönt. På morgonnatten blir det ju kallt, men då tar han bara mitt täcke. Mycket smidigt. En del par lär ska sova under ett stort gemensamt täcke, men det skulle aldrig fungera för oss för vi har helt olika temperaturpreferenser nattetid.

Jag fryser, så jag bakar in mig till en stor kåldolm. Jag vill dessutom ha två kuddar, den ena under huvudet och den andra ovanpå. Som en hamburgare ungefär. Man ser alltså absolut ingenting alls av mig om nätterna (innan J snor mitt täcke då förstås).

Att ligga näsa mot näsa är ju otänkbart. Man får ju nattandedräkt i något skede, hur romantiskt är det? Dessutom snarkar J så det känns som om man delade bädd med både Darth Vader och Leatherface. Nej, vi kramas förstås en stund om kvällarna, sen säger vi nati nati och kryper iväg i varsin riktning. Vi har en lyxigt bred säng och sover i varsin ända. Vi kunde mer än väl inkvartera nattgäster mittimellan oss, men det har inte blivit av än så länge,

Men vetni, vi är hyfsat lyckliga med arrangemanget.

Team Basse!

Nu röstade jag på årets blogg. Här gjorde jag det. Bestämde mig för att ge Basse min röst, inte för att det är något fel på någon annan av finalisterna heller men det är nu Basses blogg jag läser mest.

Var det nu månne dumt att medge det här? Ser framför mig finalisthörnet på Korjaamo den femte. Basse ler mot mig som den där katten i Alice i Underlandet medan Kakkakaffe kastar kakka och kaffe på mig, Malena stryper mig med ett änglasmycke av Efva Attling, Janina säger "ja när man föder barn som 20-åring försvinner ju magen också" och Magnus förhör mig på finskans objektsregler med ondskefullt gnistrande ögon.

Hujedamig.

Ett viktigt radioprogram

Min kollega Heidi Finnilä här gjort en superviktigt Granskat-program som du hittar här. Hon skrev också en utmärkt kolumn som finns här.

Det handlar om rasistiska påhopp på barn, bland annat finlandssvenska sådana. Vuxna människor som tycker det är befogat att läxa upp vilt främmande ungar bara för att dessa talar ett annat språk eller ser annorlunda ut. Det har hänt oss också, T sitter ju ofta och pladdrar med hög röst på bussen på klingande finlandssvenska och en gång fräste en gubbe det klassiska "Suomessa puhutaan suomea" åt henne. Hon log bara vänligt tillbaka för hon förstod inte vad han sa. Inte kan hon ju fatta att det finns folk som blir sura på henne bara för att hon talar svenska och inte har jag någon lust att förklara det heller. Okej, volymen brukar jag ibland försöka tona ner lite men aldrig språket. Hon har full rätt att kommunicera med sin syster och sin mor på sitt eget modersmål på ett allmänt färdmedel. Precis det samma skulle gälla om hon ville prata ryska, kinesiska eller swahili.

Om som Heidi också säger: knäppgökarna som tror att det är okej att behandla barn så här är ett kapitel för sig. Värre är alla de andra vuxna som inte lägger sig i när sådant här inträffar. När T råkade ut för en surgubbe var jag ju med och kunde säga ifrån, men det kommer jag ju inte alltid att vara.

Ska vi komma överens om att nästa gång nån dårfink angriper ett barn på en buss eller dylikt sitter vi inte kvar och låtsas som det regnar, utan vi gör nånting. Man behöver inte kavla upp ärmarma och börja slåss, men man kan markera att man står på barnets sida. Visa att man inte tycker att det den andra vuxna gör är okej.

Annars är vi bara små lortar. Vuxenlortar, men lortar i alla fall.

Kvällsjobb

Snopet. Jag utannonserade ju så spruttigt att jag skulle fira med tjo och tjim, bubbelbad och bubbel i glaset då den här bloggen passerade 100 000 visningar. Och det skedde i dag men nu är jag på jobb. På min ära, dålig planering.

Firar istället i studion med en keldasoppa, keso och en påse minimorötter. Tidigare i dag både powerwalkade jag och gjorde armhävningar. Olga brister snart i gråt av stolthet!

Men vetni, jag tror jag ska ta en liten whiskey när jag kommer hem i alla fall, fast det är mitt i natten. Det är ju inte varje dag man blir nominerad till bloggpris heller!

Lyft icke!

T: Mamma, vetduvad? En på lilla sidan på dagis har stött sitt nyckelhål så man får inte lyfta honom!
Jag: Menar du kanske nyckelben?
T: Jååå! Nyckelben.
Jag: Ajaj. Min kompis Hans-Åke stötte också sitt nyckelben när han körde omkull med sin cykel
T: Då måste du mamma komma ihåg att inte lyfta honom!
Jag: Ska försöka!

Välkomna till min skrubb!

Nu när jag äntligen har fått en taklampa i min walk-in-closet passade jag på att röja upp i den. Skrubben var det roligaste att planera när vi byggde huset, arkitekten himlade med ögonen när jag tjatade på om den, men jag tänker bara bygga hus en gång i livet och då ska väl allt vara rätt från början! När man nu har chansen, liksom!

Här bor handväskorna. De är rätt många. Tapeten kommer från inreda.com. 

Har också en massa aftonväskor (en del vintage) som jag aldrig använder. Men de är så fina så de har fått paradplats i alla fall.Har en massa jeans också, fast jag sällan använder dem heller. Hm.

Och själva möblemanget kommer från - flämt! - Ikea. 

Valvöppning från Bauhaus.  Den fick jag också förklara ganska länge, arkitekten ville absolut rita in en skjutdörr i plexi. Nänänänänänä ropade jag moget. Tycker det är helt kul att se in i skrubben. Fast jag ska nog fixa ett vräkigt draperi till insidan, för det är inte alltid det är så här pass prydligt där inne...

Ett av årets bästa köp: snurrande örhängesställning från Urban Outfitters. Finns utrymme för några par ännu. Tur att det är bloggkryssning nästa vecka.
Och den här vemodiga figuren heter Nalle Boff. Vi har hängt ihop sen jag var 1,5 månader gammal. Han är numera accessoarvakt.