På basis av det är det kört med mitt äktenskap

Läste en gång en fånig artikel i Veckorevyn (eller motsvarande) om att hur ett par positionerade sig när de sov talade om huruvida förhållandet var lyckligt eller ej. Vill minnas att kontentan var ungefär att de som låg i fosterställning vända mot varandra med näsorna ihop var väldigt lyckliga. De som låg och spoonade hade det också ganska bra. Men de som låg vända ifrån varandra, de älskade inte varanda alls. Nehej.

Det är lite oroväckande, för enligt denna logik är jag och J fem före skilsmässa, och det har vi varit i de senaste åtta åren. Så här sover vi:

J har varmt om nätterna så ofta bemödar han sig inte ens att krypa in under täcket. Han lägger sig istället ovanpå täcket, där är det svalt och mjukt och skönt. På morgonnatten blir det ju kallt, men då tar han bara mitt täcke. Mycket smidigt. En del par lär ska sova under ett stort gemensamt täcke, men det skulle aldrig fungera för oss för vi har helt olika temperaturpreferenser nattetid.

Jag fryser, så jag bakar in mig till en stor kåldolm. Jag vill dessutom ha två kuddar, den ena under huvudet och den andra ovanpå. Som en hamburgare ungefär. Man ser alltså absolut ingenting alls av mig om nätterna (innan J snor mitt täcke då förstås).

Att ligga näsa mot näsa är ju otänkbart. Man får ju nattandedräkt i något skede, hur romantiskt är det? Dessutom snarkar J så det känns som om man delade bädd med både Darth Vader och Leatherface. Nej, vi kramas förstås en stund om kvällarna, sen säger vi nati nati och kryper iväg i varsin riktning. Vi har en lyxigt bred säng och sover i varsin ända. Vi kunde mer än väl inkvartera nattgäster mittimellan oss, men det har inte blivit av än så länge,

Men vetni, vi är hyfsat lyckliga med arrangemanget.