Big Ass Fashion kickar ass

Det här är en av de mest inspirerande bloggarna jag känner till. Så skönt med en XL-tjej som ser fantastisk ut och vet om det. Som dricker O'boy om kvällarna och inte ber om ursäkt för det. Som läxar upp H&M för att de inte tar in XL-plagg i butik utan hänvisar de större kunderna till nätshopen.

Jag brukar gå in och läsa Louises blogg när jag har mina tjockdagar. Hastigt blir jag påmind om att kroppsvikt och fab-faktor mäts med helt oberoende måttstockar.

Mera sånt!

Ett maskinskrivet brev!

Blev så glad i dag. Jag fick ett maskinskrivet brev! Tror inte att jag någonsin har fått ett maskinskrivet brev i hela mitt liv. Så retro! Så fint!


Jag tänker inte alls skicka ett vykort till den här lyssnaren, jag tänker skicka hela Boothill Stompers-cd:n. Har några extra och Boothillarna blir säkert bara glada för att deras fan på Åland får ett exemplar.

Så nu vet ni hur ni ska bete er om ni vill ha gratis cd-skivor av mig. Knacketiknacketiknack.

Vanligt pannståndet kaffe åt mig, tack

Inser att jag är omgiven av självutnämnda kaffesnobbar. Man ska mala bönorna själv, koka i pressokokare, ha specialimporterade bönor i kylskåpet och hålla på. Man ska fnysa föraktatfullt åt termosarna som ställs fram i Amica och få ett litet slaganfall vid åsynen av en nescaféburk.

Ibland är kaffefantasterna snälla nog att bjuda mig på kaffe. Och här kommer det lite generade erkännandet: jag tycker sällan att det är så speciellt. Helt okej, men Amicas två timmar gamla sörja går nog lika bra.

Men tack för kaffet önskar kaffebarbaren.

Billy-Dille

Välkomna till inredningsbloggen. Jag har fått en fix idé och jag har mycket svårt att släppa den.

När vi byggde vårt hus var planen att vi skulle ha ett mysigt engelskt arbetsrum med Boknäshyllor. Like so:



Vi kom ganska långt, J har ett blaffigt Boknäs-skrivbord som hela släkten skramlade ihop till när han doktorerade för femtusen år sedan. Vi har läckert roskisgröna väggar, en glasdörr, kristallkrona i taket och marknadens krusidulligaste taklister. Men nu är pengarna slut så några Boknäshyllor blir det nog inte under de närmaste 20 åren.

Men häromdagen såg jag ett gammalt Äntligen hemma-avsnitt där Lulu tillverkade låtsasplatsbyggda hyllor av Billy-hyllor och taklister av gips.Och så började jag fundera.

Grejen är att vi har massvis med överblivna vita halvsnirkliga taklister, Keittiömaailma måste ha beräknat fel då de levererade vårt kök. Och vita Billy-hyllor kostar ju nästan ingenting, vi skulle säkert kunna täcka en hel vägg för 250 euro.

Här har någon gjort lite samma grej:


Vad tror ni om denna idé? Kan bli ganska snyggt, tror jag. J är fundersam men inte helt avog. Jag skulle så gärna vilja förse mina älskade böcker med en värdig hylla, en del ligger i förnedring nedpackade i flyttlådor fortfarande. J tycker inte att bokhylla är nån prioritet, men så äger han också bara Scouthanboken, MAOLs tabeller och ett tiotal Herrman Hedning-album.

Morgonmål och slagsmål

Vi har nu definitivt landat i treårstrots runda 2. Det började igår, S var rasande på mig utan att kunna ange någon orsak, kastade tofflor omkring sig och vägrade borsta tänderna. På något vänster lyckades J ändå natta henne och när hon lugnat ner sig gick jag in och kramade om henne en lång stund och så kändes allt ganska bra igen.

Imorse satte det igång igen. S ville inte öppna en yoghurt utan fyra, och när hon inte fick det började hon kasta skedar omkring sig, slänga sig på golvet och tjuta som ett brandlarm. Vi lirkade med henne en lång stund men till sist var klockan helt enkelt så mycket att vi var tvungna att skicka iväg henne till dagis utan yoghurt (vilket inte är nån katastrof eftersom det serveras fruksot på dagis också). Men det blev alltså tvångspåklädning (som att kränga in en levande bläckfisk i elmukelmu) och istället för den vanliga hejdåkramen fick jag ducka för en snyting.

Det är helt normalt och jag och J är ganska bra på att tampas med trotsiga små damer vid det här laget. Inte höja rösten, inte vela hit och dit, en förälder i taget tar fighten istället för att vi ringar in henne osv. Det går om med tiden och stackars S kan ju inte rå för sina raseriutbrott, men ändå kommer man på helt fel köl med sin dag när den börjar så här. Uäck.

Smask!

Naturell Skyr, halvtinade hallon, mandlar, ekologiskt chai-te, MUMS! Perfekt kvällsmål.

För en gångs skull är förresten vi före svenskarna, Skyr ska lanseras i Sverige först om några veckor. Och ännu värre, den naturella varianten kommer inte ens att säljas!De får nöja sig med de smaksatta sorterna med antingen socker eller aspartam.

Jag tog en powerwalk via matbutiken och införskaffade ett helt lager. Jag gillar Skyr, godare än kvarg och man blir väldigt mätt pga alla proteiner.

Shoppingblogg

Nää, hittade inga hantlar. Vad fisigt, jakten går vidare. Men jag köpte P-ringar, Omega-3-tabletter, smink (det jag använt på sistone börjar vara en större bakteriehärd än en roterande köttbit på en riktigt sunkig kebabsylta), en hemmamössa, leggings till T, farsdagspresent till J, trosor och fingervantar. Hm, här blev uppräkningen lite tassig, jag köpte alltså inte trosor och fingervantar till J. Jag är inte kinky på det sättet.

Sen fick jag för mig att jag skulle köpa en vinterrock också och provade dessa.

 Näe, jag är inte till min fördel med en flådd teddybjörn runt halsen.

Rätt gullig, hejsan 1987.Men klarar mig nog utan denna också.

Men denna tog jag! Det är ingen jacka utan en lång kavaj. Säkert otrendigare än haremsbyxan men praktisk! Jag går ju klädd i klänning fem dagar av sju och det blir ibland lite kallt i Rundradions kala korridorer där mössen kilar omkring och dör. Dessutom hängde kavajen längst in på reastången och kostade inte många pengar. Herregud vilken fåraktig min förresten, försök ignorera den.

Så tyckte jag med ens att jag såg ovanligt trevlig ut och tog en ansiktbild också. Hej hej.

Blev så euforisk över att hitta en hatt som rymdes på mitt Påskö-monument till huvud att jag nästan köpte den, men sen lät jag bli. Nu ångar jag mig lite för den är ju rätt söt. Borde jag sen också?

Yngve och hjulet

Modell: Ni tycker inte att jag borde ha en skjorta på mig?

Fotograf: Näärå, den där hjulgrunkan syns bättre om du är utan.

Modell: Allrighty. Hur ser det ut nu då?

Fotograf: Nja, du måste svanka, Yngve, svanka. Push that stjärt mot the ceiling, va!

Modell: Okej! Nu då? Ser jag manlig, atletisk och respektingivande ut?

Fotograf: Kolossalt, Yngve, work it! Det här blir kanon! Och inte fjolligt alls!

Vi atleter har det inte så lätt

Olga tycker att jag är helt för fit för att stå och fjanta mig med 5 kilos hantlar (hon uttryckte det inte precis så, men jag förstår ju att det var det hon menade). Nu borde jag skaffa 7 kilos, och det är ju omöjligt. Prisma slutar vid 5 kilo, Anttila vid 6 kilo, Stadium och Intersport typ vid 4 osv. Därefter är det sådana där läskiga justbara grejer av metall som gäller, och de jag petat på verkar ganska pilipali. Dyra dessutom. Jag vill ha plasthantlar! Jag vill ju inte få en tre kilos järnskiva på tån mitt i passet. J bryr sig inte så mycket om mina tår, men parketten är han väldigt rädd om, så han hejar inte heller på detta alternativ.

Tips? Jag ska göra en räd till Iso Omena i dag men känner mig ganska skeptisk.

Olga själv har hittat ett sådan här snörstump som hon står och viftar med. Ser ut som om hon skulle hoppa hopprep med en anakonda. 

Neulash funkar

Det kanske vi kan vara överens om. Detta är kanske inte de attraktivaste bilder jag kommer att publicera i bloggen, men förhoppningsvis syns resultaten.

 
Då här såg mina ögon ut i maj, återväxten hade kommit igång men i mycket anspråkslös takt.


Och i dag. Lite ojämna men helt okej med mascara! Jag har fått börja vara lite selektiv med var jag kletar smörjan för en del fransar har nästan blivit lite för långa. Händer en del på ögonbrynsfronten också medan pigmenteringarna håller på att blekna bort.

Det är förstås svårt att avgöra vad som beror på återväxt och vad som beror på Neulash, men jag är helt säker på att mirakelpreparatet fått det hela att gå mycket fortare. Tubeln är dyr men dryg, jag har kletat på från samma i över tre månader nu.

Absolut värt ett försök, alltså. Om den egna hårväxten är helt obefintlig är ju risken dock stor att preparatet har noll verkan.

Jag firar misslyckandets dag i dag istället

Jag har försökt mobilblogga hemifrån halva förmiddagen. Det går inte. Vi bor i ett svart hål. Min telefon tycker att den eventuellt hittar lite nätverk om jag klättrar upp på en stol vid södra gaveln och sträcker på armen som Frihetsgudinnan. Signalen blir snäppet starkare om jag klär av mig nakupelle och trycker mig mot fönsterrutan.

Har ni nånsin hört om en så pervers mobil?  Tack vet jag laptoppen. Den kräver bara att jag dansar tofsdans i en kvart innan den öppnar Firefox. En riktig hedersknyffel till dator.

Vad var det jag så febrilt skulle blogga om då? Jo att jag är kompledig i dag och ska städa barnens rum. Puh. Skönt att få det sagt.

Fruuust! Snopptopp-frisyr

Dagens mest hjärtliga gnägg bjöd Jonna Vanhatalo Birro (hon som är gift med Marcus Birro) på. Här.

Måste rota fram klassfotona från högstadiet när jag kommer hem! Har ett klart minne av att vi hade gott om snopptoppar i klassen! Både manliga och kvinnliga sådana.


Jag hade inte en snopptopp, dock en sådan där fjantig gles pannlugg som såg ut som en uppochnedvänd handdukskrok..

Bloggutmaning: publicera bilder på era fräsigaste 90-talsfrisyrer!

Glada busstanten

Tog bussen till jobbet i dag. Vid Iso Omena satte sig en tant bredvid mig. Hon gillade tydligen att åka buss för hon tittade ivrigt ut genom fönstret och skrattade högt med jämna mellanrum. Speciellt livat var det att passera Drumsö, då riktigt tjöt tanten av munterhet.

Vid Gräsviken steg rätt många av den fullsatta bussen. Då gav tanten mig en skitig "Gud vad vad skönt, äntligen slipper jag dig, weirdo"-blick och bytte plats.