Vanligt pannståndet kaffe åt mig, tack

Inser att jag är omgiven av självutnämnda kaffesnobbar. Man ska mala bönorna själv, koka i pressokokare, ha specialimporterade bönor i kylskåpet och hålla på. Man ska fnysa föraktatfullt åt termosarna som ställs fram i Amica och få ett litet slaganfall vid åsynen av en nescaféburk.

Ibland är kaffefantasterna snälla nog att bjuda mig på kaffe. Och här kommer det lite generade erkännandet: jag tycker sällan att det är så speciellt. Helt okej, men Amicas två timmar gamla sörja går nog lika bra.

Men tack för kaffet önskar kaffebarbaren.