Fear is a factor for me

Hu! Igår strax efter klockan 20 bestämde jag mig för att trotsa höstrusket och mörkret och drog på mig joggingdojorna och kutade iväg. Min vanliga rutt är ju en skogsväg (Ladusveds motionsslinga) men den är uppbelyst hela vägen och det brukar krylla av andra joggare och hundrastare så jag har aldrig känt mig ängslig.

Men igår var det superkusligt! Jag såg inte en levande själ på hela rundan, tydligen var jag denna enda som var prillig/hurtig nog att jogga en dylik kväll. Och värst av allt, när jag var möjligast långt borta hemifrån slocknade vägbelysningen och där stod jag i kolmörker! Har sett helt tillräckligt med brittiska deckare för att veta hur det brukar gå för den ensamma joggerskan då. Uh-oh. Några hundra meter bort lyste lamporna så jag fick försiktigt tassa dit och akta mig för björnar, diken och våldtäktsmän. Sedan sprang jag hem igen med sådan fart att jag antagligen klarat midnattsloppet på en kvar. Tänk er sekvensen i Snövit när hon rusar genom skogen och alla rötter ser ut som krokodiler.

Men jag kom hem till dvärgarnas stuga välbehållen och skärrad. Måst hitta en mysigare rutt, gärna genom uppbelysta bostadsområden där man kan spionera på invånarna och slipper vara rädd för björnar och yxmördare.

Ser också fram emot tiden då barnen är så gamla att de kan vara hemma ensamma någon timme, då kan jag ta med min bodyguard på rundan. Han kan brotta ner björnarna medan jag jagar bort våldsmännen.

Kändis-diss

Hurra! Det har varit Emmygala! Då kan jag inleda arbetsveckan med en balja grönt te och people.com.

Men hörni, hur tänker de där kändisarna? Kolla här, här är Chiefens fru från Grey's Anatomy. Stilig och parant dam, klädsam färg på klänning, fin drapering... men urringningen?! Tänk så elegant detta hade varit om övredelen var skuren så att hänget var i gömman?

Seal försökte rädda situationen genom att visa sina pattar också.

Amy Poehler är förvisso komiker men det här känns lite ledsamt. Som om hon ställde sig för nära när MTV filmade Pimp my ride.

Och Kelly Osbourne. Voj voj. Det är förstås bra att hon blivit av med babyfläsket, men kanske det skulle räcka nu? Jag blir riktigt beklämd av dne här bilden, för jag tyckte det var så skönt när Kelly slog igenom som stolt knubbig punktjej. Överhuvudtaget läskigt många size 0 på röda mattan. Obehagligt.
Jag minns tiden när folk var upprörda över att Gwyneth Paltrow var så smal. Hon är väl ungefär lika tung snu som då men i bildkavalkaderna känns hon som en av de normalviktiga. Nice napapaita förresten. Är den från den där ena butiken i Itäkeskus? Bredvid Alko?
Till och med Joanie börjar bli tunnare! Snälla sluta! Det behövs någon i Hollywood som väger mera är 60 kg utan att vara medlem i familjen Klump. Dessutom tycker jag det är lite ledsamt att Christina aldrig får en galaklänning med tillräckligt bystmått. Det är ju fab att vara boob-a-licious, men gud så obekvämt det måste vara att ha behagen uppklämda mot bröstkorgen till hakhöjd.

Bilderna snodde jag härifrån.

Jesus självbelåtna BFFs

Under de senaste dagarna har det dykt upp plakat längs med vägarna i mina hemknutar. De ser ganska cheap ut och länge trodde jag att det var fråga om nån hyperreligiös halleluja-tv-kanal eller dylikt som gjorde reklam för sig. Men nej, Mahdollisuus muutokseen är en kampanj som huvudsakligen stöds av frikyrkoförsamlingar men också några av de "vanliga" huvudstadsförsmlingarna är med. (Däribland Petrus församling där min egen mor sitter med i församlingsrådet, och jag måste nu tydligt inflika att hon röstade mot denna kampanj från början så slipper hon inflika det själv...)

Argast blir jag på den här figuren.

På stora plakat förkunnar han att han har mördat och hållit på men nu fått förlåtelse. Han syftar på Gud Fader, och det är ju hunkydory. Det angår det ju inte mig, om han har avtjänat sitt straff och funnit Herren på vägen är det ju bra för honom. Men hur känns det för de anhöriga till hans offer när halva Esbo är dekorerat med hans nuna? Har alla de anhöriga också förlåtit honom? Eller är det så att det inte spelar någon roll? Så praktiskt, beställ en dvd och få syndernas förlåtelse på köpet, erbjudandet gäller om du ringer NU!

Nu råkar jag både vara troende och höra till kyrkan, så om den här urlöjliga "in your face"-kampanjen retar gallfeber på mig måste den väl få icke-troede och sådana som tror på nånting annat att bli ännu surare.  I bästa fall ignorerar väl folk Late, Anne Pohtamo, Jukka Tolonen och alla andra självbelåtna "Jag är så bra för jag är polare med Herren"-plyten längs gatorna. Men tror de verkligen att någon ska ta åt sig av det här skitet, beställa deras "stoorin" på dvd och i bokform? Det är säkert några som gör det. Vilsna och ensamma människor har ju alltid dragits till gemenskapen i sekter och dylikt. Men är det här nånting som till exempel Espoonlahden ev.luth-seurakunta understöder? Tydligen, eftersom de finns med på listan över arrangörer. Dvs den församling jag skulle tillhöra om jag inte råkade vara svenskspråkig.

Den här formen av kristen propaganda är det slibbigaste jag vet. Hoppas Cirkus Fiorentino klistrar pellejönsplakat över hela Mahdollisuus Muutokseen-kampanjen. 

Och musmarkören letar sig nog väääldigt nära länken eroakirkosta just nu...

Säsongens sista blombuketter

 
Den här damen inledde dagen med en skräll. Vi låg ännu och sov då hon tänkte att hon skulle komma åt klistermärkena (som S får som belöning nör hon poopar i pottan) som låg ovanpå det högsta badrumsskåpet. Så hon staplade en plastpall ovanpå vessabyttan och klättrade upp. Resultatet: fläskläpp och skrubbsår på hakan. Men gudskelov inget värre. Jessus den där stunden när man yrvaken står där med en blödande och gallskrikande unge och försöker komma fram till om hon är allvarligt skadad eller inte...

 
S är glad för att hon har fått ärva T:s coola fejskinnjacka från Lindex pojkavdelning. Utan tvekan det barnplagg vi har fått mest komplimanger för. Dessutom tyckte hon det var trevligt att få glass till frukost. Gav flickoena varsin Ville Vallaton (glass alltså, inte drink) för att T:s fläskläpp inte skulle bli allt för Angelina Jolie-esque. 
 
Ja och jag vill också posera med blombukett och sötaste smilet. Osminkad och ofräsch. Men jag måste poängtera att jag inte har rört mig utanför huset osminkad på två år eftersom mitt ansikte ser så naket ut utan ens lite konturer. Nu har jag dock så pass mycket fransar och bryn att det känns okej. Alltid något att glädjas över! Är också lite fascinerad av mina skrattrynkor på kinderna. Dem hade jag inte för fem år sedan, då var jag slät och äppelkindad som en Disneyprinsessa. Äääh det är bara tjusigt med lite patina...

Säsongens sista klöver och prästkragar står nu nå köksbordet. Lovely.

Season of the Witch-recension med spoilers

Igår hyrde vi Season of the Witch. Och hör och häpna, den var inte så eländig som jag först befarade. Allt med Nicholas Cage har ju varit ganska vedervärdigt sen The Rock, så mina förväntningar var sisådär noll. Men den var helt okej. Speciellt efter några glas riesling.

Cage är den biffiga korstågsriddaren Behmen som drabbas av moralkrabbis när han förväntas banka ihjäl kvinnor och barn och smiter hem till Europa igen. Med sig har han polaren Felson, båda har helt för vita tänder för att kännas som riktiga medeltida riddare men nevermind.

I Europa är det pest och alla om drabbats ser ut som Elefantmannen. Speciellt Christopher Lee, en döende kardinal som tvingar våra desertörvänner att ta med en misstänkt häxa till ett avlägset kloster. I klostret finns nämligen det allra sista exemplaret av en bok med mumbojumboformler som kan förinta häxans krafter.
Häxan är ju då suprajs suprajs en riktig babe. Det blir road trip för häxan i sin bur, Behmen, Felson, en präst, en riddare till, en ung wannabe-riddare och en skurk som är opålitlig men den enda som känner till vägen. Off they go. Genom en regnigt Eurooopa.

Sen är är det vargar som anfaller (glufs, murr, gaaaaaaah, slims, tjoff, we cannot do anything for him anomymore, gaaaaah!!!, nafs, nafs), broar som rasar just när våra hjältar tagit sig över och sen då förstås grande finale när döda pestmunkar blir zombier och jagar Cage och gänget. Kvalitetsfilm!

Nåja. Det som störde mig allra mest var ju hur det löste sig med häxan. I början är hon oskuldsfull, söt och tråkig. Under resans gång börjar man fundera om hon kanske är en häxa i alla fall, hon gör ondskefulla miner, åbäkar sig i buren och är allmänt ruggig. På något sätt skulle jag ha önskat att filmens enda kvinna hade visat sig vara hin håle själv på slutet. Att det skulle ha visat sig att jepp, jag är den som startar pesten i hela Europa mwuuuhaahaaa, jag är eeevil.

Men sini nä. Det stackars flickebarnet är ju besatt av en manlig demon. Och så fort Nicholas Cage har klånkat demonen blir hon en vanlig flicka igen. Naken förstås. Sidu på satan. Oooh tack mina hjältar jag heter Anna och jag är en snäll flicka. Har nån en särk att låna? Jasså inte det, nåmen då är jag väl näck då, no biggie.

Det blev lite som en dålig uppföljare till Rosens namn (Ron Perlman är ju dessutom med i bägge filmerna). Men jåå. Gillar man medeltid och övernaturligheter kan man gott se denna film. Jag tilldelar den två baksidor av fem möjliga.

Bästa inlägget på länge

Läs detta! Det börjar vara ett tag sen jag ställde till med nånting i den där stilen men ajajajajaj.... I can relate. Jag har alltid lidit mycket mera av morkkis än av krabbis. Att ha fysisk baksmälla är ju bara hälsosamt, kroppen reagerar på allt dumt man ställt till med och man får betala sin läxa genom att må pyton i ett dygn. Morkkisen däremot, herregud...

Hjälp! Jag dalar på bloggtoppen!

Här har jag gjort tidernas komet-trick och stigit från plats 235 till plats 52 på några dagar. Och nu har jag plötsligt fått en otäck röd neråtpil och börjar sjunka igen! Vad gör man då? Borde jag flasha nånting här i bloggen? Synd att ingen är intresserad av att se varken mina a-kupor eller mitt muffinsmellangärde... Men min rumpa är gaska hyfsad, vill ni se en bild på den? Inte det. Okej.

Nu ska jag marra om mat

Nej vet ni vad. Nu måste jag marra en stund. Som jag tidigare har berättat har jag ju testat massvis med dieter under de senaste 15 åren. Jag har läst in mig på alla och intalat mig att detta nog är väldigt klokt. Här har vi svaret på mina frågor, detta är metoden som ska göra mig kry, glad och se till att Body mass indexet är under 25. 

Viktäktare, GI, Atkins, LCHF, Olga Rönnberg och så kom ännu den där jäkla Mats-Eric Nilsson och gjorde livet besvärligt. Nå, den del av livet man tillbringar i matbutiken, i alla fall. Samvete suger.

Ibland har jag dragit till med den här bluffen också "Nej, jag bantar inte, men jag tycker att det är viktigt att äta bra för då mår man ju bättre". Blaa blaa blaa. Jag vill ha platt mage och fast röv, allt annat är lögn och båg. Kolesterol och sånt skiter jag i så länge jag är smal och snygg. There. Said it.

Men kommer ni på en endaste en råvara som alla skulle vara överens om att är bra?

Bananer. Jååå ropar Viktväktarna. GODIS ropar Olga.
Köttfärs. Hurra ropar LCHF. Fisande kossor och växthusgaser mässar de miljömedvetna.
Yogurt.Oh no you don't säger Olga. Mera mera, så länge det är en skäggig gubbe på burken ropar karppaajat.
Bacon. Love it det äter vi varje dag, tjuter LCHF. Kolla innehållsförteckningen och spy, tycker Olga.
Ägg. En superprodukt, nickat GI. K-O-L-E-S-T-E-R-O-L mumlar läkarkåren.
Lightprodukter. Never, säger Mats-Eric Nilsson. Appselut säger Viktväktarna.
Räkor. Jomenvisst säger alla dietister. Förorening!!! säger de miljömedvetna.
Färska bär. Mmmm säger dietisterna (om du lovar att ta vispgrädde till tillägger Atkins). Nu sa vi se varifrån de här jordgubbarna kommer. Jasså Spanien. Justjust. 

Man blir ju knäpp.

Var ute på länk just och skogen var full av pensionärer och småbarnsfamiljer som fjantade runt med korgar och plastpåsar för att samla åt sig svamp. Närproducerat (eller oproducerat, de dyker ju upp utan att någon gör nånting), gratis och hyvens. Svamp måste ju vara den ultimata råvaran eller?

Nope. Svamp är också en bluff. Erkänn att ni gillar svamp för att ni dränker den i salt, smör och grädde.Slemmiga små suckers utan näringsvärde som smakar skog.

Ska sätta mig i en knut och gnaga på en barkbit.

Min skitkonstiga nya fobi

Det här kommer att låta så underligt att jag riskerar att förlora bloggläsare på kuppen, men måste skriva av mig lite. Jag har fått en så underlig fobi. Jag börjar må illa av tunnhåriga kvinnor. På riktigt! Speciellt unga tunnhåriga kvinnor. Tunnhåriga tanter och tunnhåriga män är det inte alls farligt med.

Häromdagen satt jag på bussen bakom en tjej som hade jättetunt hår (antagligen hade hon också nån hårsjukdom), hennes naturliga färg var ljus men hon hade färgat det med någon brunsvart smörja. Dessutom hade hon fäst håret med ett jättetungt spänne i nacken, hennes rosa hårbotten lyste fram och man såg riktigt hur stråna kämpade för att orka med det där tunga klipset.

Och jag blev faktiskt åksjuk! Riktigt illamående.Och väldigt förvånad och skamsen över min reaktion.

Nu är det ju ingalunda så att jag fördömer eller tittar snett på medsystrar med sparsam hårväxt, herregud jag är ju the tunnhåriest of them all! Men när jag ser en ung kvinna med synligt hårbotten kommer ångesten från 2009 tillbaka. De där veckorna då jag såg mer och mer av mitt eget hårbotten för varje dag som gick och drabbades av panik och hysteri innan jag tvingades face the fact och raka av det lilla som återstod. Alla känslorna bubblar fram igen och jag bli sjösjuk.

Så även om jag hurtigt hävdar (bland annat i Papper.fi) att jag har kommit över det är med alopecian påminns jag ibland om att jag kanske inte är helt okej i alla fall.

Och det är okej att inte vara okej. Det tror jag är viktigt att komma ihåg.

Gee, tack själv!

Blev lite konfunderad då det låg ett kuvert från Blodtjänst i postlådan. Eftersom mitt senaste donationsförsök var ett fiasko tänkte jag att det var ett "Hej Eva, tack för att du försökte men du får nog behålla dina patetiska vener för dig själv i fortsättningen".


Men nej, det var en sax! Vet inte riktigt hur de har resonerat här. "Hörni, vad skulle vara en skojig plojgrej att skicka ut till donatorerna? En sax! Blod - sax. Ett tydligt samband! Åtminstone för de klumpiga."

Men tack för saxen, Röda korset! Den är ju fin! Och ingenting säger ju tack som ett eggvapen.

Tidernas chans!

Bakom stadiga glasväggar i Radiohusets tredje våning här i Böle huserar en avdelning som tidigare hette Nya Medier. Nu vet jag inte riktigt vad de heter, eftersom wörldwajdewebb inte är så nytt längre. Men Kind of Nya Medier. Jag tror i alla fall att de finns kvar bakom glasväggen, men det är så mycket positlappar på den att man inte riktigt ser in.

Nu vill de utöka sin skäggiga skara, hence denna annons (roligaste arbetsannonsen jag nånsin läst, klicka genast!)

Sök, sök! Jag kanske är en av kändisarna med välvårdade tänder, vet inte vem de syftade på faktiskt.

Om det där med skägget vållar problem föreslår jag att du tar kontakt med Heidi Lunabba först.