Vilken deppig tanke

Läste en kolumn i Metro i går, där journalisten Janne Metso (förhoppningsvis) lite sarkastiskt uppmanade ungdomen att sluta plugga och börja spela ishockey istället för det är där pengarna finns. Och de som inte är sportiga ska istället satsa all energi på att spela data- och telefonspel eftersom den finska spelidustrin är framtiden.

"Nya spelare föds i samma takt som tidningläsare dör" skriver han.

Så deppigt. Det är ju sant.

Jag inser allt mer att jag börjar vara en dinosaurus som tycker att musik är mysigast på cd, att böcker ska vara av papper och dofta lite lim och damm och att det bästa sättet att titta på tv-serier är att se fram emot nästa avsnitt i en vecka snarare än att köpa rubbet på dvd-box och se allt på en gång.

Jag förstår mig inte på Angry Birds. Dötråkigt. Fåglar som flyger och grisar som grymtar. Spelade ett motsvarade spel i DOS på 90-talet där två gorillor stod på varsin skyskrapa och kastade bananer på varandra. I'm so over it.


Däremot är jag som journalist lycklig över att telefonen inte längre är vårt främsta arbetsredskap, för jag har alltid haft telefonskräck. Mycket skönare att googla, facebooksnoka och maila.

Men att pappertidningar skulle försvinna helt, tror ni det? Porrtidningar också? Kanske man borde ta patent på ett porr-pad? Fast det har nån säkert gjort redan.

Men de blev ganska sansade när de blev stora

Ibland kör jag fast här på jobbet och behöver lite andlig stimulans. Då går jag in i databasen med gamla promobilder för YLE-produktioner och letar efter skatter.

Behold, dagens fynd från 1996.

Känner ni igen dem? Han blev vetenskapsredaktör och Twitter-fenomen. Hon läser morgonnyheter i FST5. Tippar på att ingendera gillar att denna bild ser dagens ljus... hee hee heeeee

Två barn räcker, tack

Igår klarade jag av nånting hujsigt. Jag transporterade tre barn från dagis till balettskola med buss. T och hennes kompis A skulle dansa och S hängde förstås med. Så jag hade då två femåringar som direkt satte av i varsin riktning  då vi kom ut från dagiset och en tvååring som lyckligt satte kurs mot en härlig gyttjepöl. Men det gick fint, alla överlevde och vi kom i tid. T:s danskompis A är en lydig och hyvens liten herreman så han gjorde inte manövern nämnvärt besvärligare

Men herregud, jag klarar nätt och jämnt av två ungar på allmänna färdmedel, tre i undantagsfall. Hur i friden gör ni som har flera än så? Respect. Påminn mig om detta om jag börjar blinka med ögonen och prata med mwuutipuuti-röst och uppvisa andra symptom på babyfeber. Två är mer än tillräckligt.

Lyssna till mitt ihåliga skratt

Hahahahaha. Mitt patetiska försök att hålla mig torr under ett spingligt Lindex-paraply var bara skrattretade. Så låtom oss skratta. Hahahahaha. Haha. Ha. Hm.

Nu sitter jag på jobbet med blöta brallor. Mitt rum är på sjunde våningen, dvs högst upp (the penthouse, it's the best) och när det ösregnar hör man riktigt hur det porlar på taket. Lite som att sitta under en gigantisk pissoar. Vilken fin tanke, eller vad säger du Nickby? (hon har rummet intill nuförtiden)

I dag ska jag planera sändning, göra backup på en massa ljudfiler (gääsp) och ringa upp Ulrik Munther. Han är söt. Skulle fungera utmärkt som svärson. Kanske jag kan arrangera nånting när jag ändå har honom på tråden. Tänk så mycket bök och stök jag besparar min döttrar om jag trolovar bort dem i god tid.

Fast det är ju en intressant tanke. Vem månne jag skulle vara gift med i dag om mina föräldrar fått arrangera det hela på förhand? Hade jag själv fått välja när jag var fem år hade jag tatt antingen Birk Borkason eller Abbe Nilsson.

Effektiva veckoslutet

Åh vilket fint veckoslut det var! Vi hade absolut ingenting inbokat, vilket resulterade i att vi gjorde löjligt mycket av blotta farten.
Få se nu, med dinkelmjöl blir pannkakan ju nästan...nyttig!

Detta har jag gjort i helgen:

- storhandlat
- lärt T  att cykla! Utan stödhjul, utan flåsande förälder fastklistrad vid pakethållaren!
- promenerat lite runt på naturstigen i Finno. En massa fågelskådare var också ute och de blev måttligt förtjusta när vi kom klampande. Tsårrge bara.
- lagat dinkelpannkaka! Barnen märkte ingen skillnad. Yeah!
- sytt gardiner till lekstugan
- egenhändigt städat hela huset. Ja okej, S skurade faktiskt tamburgolvet. Moppskaftet är tre gånger så långt som hon men det gick bra i alla fall.
- käkat J:s delikata chili con carne. Paarp.
- intervalltränat i skogen, dvs gick raskt 1 minut och sprang som en skenande elefant i 30 sekunder. Skrämde slag på ett antal inget ont annade hundar och hundägare där jag kom ångande. Men skönt var det.
- för första gången klarat av 3 stycken 1 minuts plankor utan att dratta ner på jumpamattan eller gå itu! Invincible!
- tagit ett långt skumbad och gett mig själv fattigmansmanikyr

Hemmet skiner och blänker, magmusklerna ömmar, kylskåpet bågnar. Ajajaj hörni.

Lördagen i bilder

Barnkanalen, pyjamas, storasyrrans bak som kudde.

 Säsongens sista utomhus-lunch?
Mor står på toa och glädjer sig över sin hårväxt. Lite till så får Rapunzel flytta in i garderoben för ett tag.
Och så lite matporr. Jätteräkor i olivolja med vitlök och chili.
 
Parmalindad lax med salvia och parmesan.

Äppelpaj. Gottigott.

En riktig toppenlördag. Nu ska vi titta på The Fighter och lapa lite mera vin.

Plösö är mitt mellannamn

Ah, det var bra med en powernap, nu har jag rutmönster i pannan men är betydligt piggare

Igår fick jag förresten mitt första mail från Olga Rönnberg, Online-tränare extraordinare. Nästa vecka börjar min PT-månad, inför den skall man väga och mäta sig och föra matdagbok i en vecka. Och ta "före-bilder", huga! Dem tänker jag INTE publicera i bloggen. Ja kanske sedan när jag har kropp som Jillian, då kan jag bjussa på de naturbilder av en strandad valross som jag knäppte i badrummet imorse. Tycker inte att vikten är så problematisk, men konsistensen kunde det nog ske ett och annat med. Plösö är mitt mellannamn.

Matdagboken går det bra med dock. "Keso" måste man skriva, annars blir säkert Olga confused. Raeost kallar jag det till vardags, språkkorrekt som jag är.

Är intresseklubben redo? Då kör vi!

Torsdag 8.9
6.30 Frukost Havregrynsgröt på vatten, kokosolja, frysta blåbär, linfrön. Ett hårdkokt ägg och kaffe med mjölk
10.00 Mellanmål på jobbet. Jordgubbar, keso, pekannötter, grönt te.
12.00 Lunch i personalrestaurangen. Nån sorts soppa på kikärter (ingen hit, fetare än jag räknat med), isbergssallad, kalkon, paprika, tomat, sesamfrön. Kaffe.
17.30 Middag hemma. Hönsfile med burkpesto och lightmozzarella, bulgur med rostade cashewnötter, kokt broccoli, keso.
21.00 Knäckebröd, jordnötssmör

Fredag 9.9
6.15 Frukost samma som torsdag
9.30 Mellanmål: keso, hallon, oskalade mandlar, grönt te
12.00 Lunch Linspurésoppa (väldigt god, borde be personalrestaurangen om receptet nästan), några msk couscous (med selleri, gurka och chili), paprika, isbergssallad, 4 små falaflar, kaffe.
15.00 Mellanmål: keso, hallon, mandlar
18.00 Middag hemma, wok med kyckling, broccoli, lök, morot, kokosgrädde, curry och soja samt fullkornsnudlar
19.00 Några klunkar bastu-öl

Ja, jag har ju inte tänkt sluta dagens ätande där. Olga tillåter faktiskt några fria måltider per vecka också, så jag ska dricka lite vin med gott samvete. Jojo.

Det jobbigaste för mig är mellanmålen. Inte att äta dem, men att variera dem. Och att komma ihåg dem, speciellt på eftermiddagen.

Ska bli intressant dock! Olga vill att man ska formulera sitt mål också. Det är ju lätt. Som Kevin Spacey säger i American Beauty:

"I want to look good naked". 

Grundkurs i chefiska, del 1

Jag är inte chef men jag har shitloads med chefer och är på god väg att cracka deras kod. Så i dag ska vi lära oss en mycket användbar mening. Jag har hört den så många gånger under de senaste åren att jag misstänker att den lärts ut på något ledarskapsforum nånstans.

"Jag har alltid förespråkat rotation, det är nyttigt att byta perspektiv då och då"

Denna mening kan du dra när du slopar ett chefsjobb till förmån för ett annat. Du kan säga detta när du egentligen menar:

- Jag hatar mina undersåtar. Hatarhatarhatar. Och de babianerna hatar mig tillbaka.
- Jag är rastlös. Jag orkar inte med samma arbetsuppgifter i mera än ett halvår.
- Jag är maktgalning! Jag samlar på chefstitlar som andra samlar på muminmuggar, haaa!
- Jag är fem före burn-out och måste ha en lättare chefsportfölj NUUU.
- Mitt jobb är tråkigt. Hoppas att mitt blivande jobb är mindre tråkigt.
- Jag försökte imponera på de ännu högre cheferna genom att driva igenom stora förändringar. Men det sket sig och nu måste jag ånga vidare innan nån inser hur generad jag är.

Ja, eller så kanske du helt enkelt förespråkar rotation och vill byta perspektiv.

En mycket användbar mening, med andra ord.

Scener ur ett föräldraskap

Personer: Dotter 5 år, moder 30 år, morfar 55 jordsnurr
Plats: Pariserhjulet på Borgbacken.

Hjulet stannar då vagn nummer 18 innehållande våra huvudpersoner är absolut högst uppe på järnrundeln.

Dotter (otåligt): E de meningen att vi ska sitta här hela kvällen?
Moder: Nejdå. Eller kanske det. Vi får väl fira ner en korg så att de kan skicka upp några hotdoggar och kaffe till oss.
Dotter: Njööööhhh. Vi har ju inget snöre.

Tystnad. Septembervinden viner till lite.

Dotter: Jag vet! Vi kan klä av oss nakna och laga ett snöre av våra kläder!
Morfar (lakoniskt): Då kommer vi nog i tidningen.

Kakkaberättelsen

Oh förlåt, jag har ju alldeles glömt att jag utlovade en kakkaberättelse redan i måndags! Måste verkligen skärpa mig med mammabloggandet, om man ska bli en stor bloggare i Svenskfinland måste man mammablogga! Tyvärr har jag inte ungarna i närheten och har inte köpt eller fått någar piffiga retroplagg till dem på länge, så det får duga med lite poo.

S är nästan helt torr nu, välsignade unge. Att göra nummer ett i pottan går galant. Nummer två har varit lite besvärligt.

I söndags var jag och J inte de piggaste föräldrarna på planeten efter lördagens kräftskiva, så på eftermiddagen parkerade vi barnen framför Saltkråkan och slängde oss på sängen båda två. En powernap liksom. Jag hade just slumrat till när jag hörde ett stolt "Titta mamma!!!". Motvilligt öppnade jag ögonen och såg bara skit. S hade för första gången på eget initiativ producerat en präktig nummertvåa i sin Törnrosapotta och blivit så stolt att hon bestämde sig för att bära med pottan till sovrummet och luta lite på den så att hennes snarkande mor skulle få beundra miraklet.

Mycket effektivt sätt att få fart på en krapulantiska morsa, dock. Hade jag varit lite trögare i vändningarna hade jag väl fått hela härligheten i plytet. Oh poo.