6 timmar kvar...

Tills vaddå, tills vaddå? Nå, tills Lady Gagas nya singel släpps, förstås. Born this way. Jag hinner ju eventuellt få med den i veckans Nöjesfredag, skulle ju vara trevligt. Hans-Åke får vara beredd med nedladdningspekfingret medan jag sänder.

Medan vi väntar får vi underhålla oss med spoofversionerna. Gaga har sjungit en pikuliten stump av nya låten på någon konsert och den har en massa monster världen över samplat och omhuldat. Den här versionen gillade jag.


Blogosfärens synkroniserade menscykel

Åhå? Flera av de bloggerskor jag följer med klagar på PMS i dag. Intressant, för jag lider av samma syndrom själv. Har vi bloggat så ihärdigt att våra cykler har synkroniserats? Det skulle ju vara intressant.

Först bloggar vi alla vänligt om randiga sparkdräkter och naturell yougurt i tre veckor, sen är det grymt bitchslappande och bloggkrig i en vecka. För att inte tala om dagarna då inte en enda blogg uppdateras eftersom vi alla är martyr-tysta.

Sen bloggar vi igen om vädret och Solsidan i tre veckor.

Usch så jag gjorde bort mig i dag

Skulle intervjua Thomas di Leva. Jag var påläst och ivrig, tyckte jag hade många trevliga frågor att ställa honom. Tog min locktångs-bandspelare och struttade iväg.

Thomas di Leva är ju en lite flummig typ, mycket kosmos, rymdblommor och sånt. Men om man lyssnar på intervjun är det nog den andra rösten som är flummaren. Herregud, jag vet inte vad som hände. Jag fick totalt hjärnsläpp och kunde inte formulera en enda vettig fråga. "Jaa dedäran ööö, eduuu, ööö, intresserad av teknik, eller liksom jagmenar rymden och FST och Plura å Lill-Babs och öööö". Sådan där svada strömmade ur mig, medan di Leva vänligt och fundersamt stod och väntade på att nånting begripligt skulle dyka upp i nonsensforsen så att han skulle kunna svara också.

Nåjo. Thomas di Leva räddade det hela. Han var välartikulerad och skärpt. Om jag klipper bort mina frågor innan jag sänder intervjun kanske ingen får veta att jag är en idiot.

Coola Nina Lassander

Blev imponerad av Nina Lassanders nya singel "1 sista gång". Hade ingenting emot vaken hennes eurovisionslåt "Cider Hill" eller senaste singeln "1000 män", men jag fastnar verkligen för Veronica Maggio-stuket i denna låt. Intressant att hon släpper samma låt med samma video på svenska och finska samtidigt. Smart.

Heja heja!

Groteska bröllopsgåvor

Det har blivit en hel del bröllop i bekantskapskretsen på sistone. Det jag gillar mest med bröllop är att inspektera presentborden! Jessus så man får skratta ibland. Ett bekant brudpar hade haft en striktgåvolista, så mest var det Iittala-vinglas, vita tallrikar och Pentikmuggar på bordet. Men så - tadaa- en väggklocka i kork föreställande en gigantisk pingvin. Säga vad man vill , men visst satte den sprutt på hela stillebenet.

Då vi gifte oss hade gästerna lydigt följt våra önskemål, så vi fick bara sånt vi tyckte var fint. En taklampa, lakan, restaurangpresentkort och annat skoj. Jag hann börja känna mig ordentligt dekandent där jag stod och tyckte det var lite tråkigt att öppna paket efter paket med grejer jag i princip räknat ut att jag skulle få. Hur otacksamt och bortskämt var inte det?

Men då! Helt utan förvarning:

Två avhuggna silverfärgade händer av plast på en fot av fejk-mahogny, med våra namn och vårt bröllopsdatum ingraverade och allt. Vi skrattade så tårarna rann. Den kom så plötsligt.

Givetvis står denna pjäs på paradplats i vårt hem. Ibland när vi vill skoja till det lite ställer vi den på oväntade platser. I kylskåpet eller ovanpå vessalocket till exempel. Och så skrattar vi igen.

Det var vår fulaste och finaste bröllopsgåva. Stort tack till J:s morfar för den.

Hört på tåget, del 1

Den här lilla dialogen fick jag bevittna för en tid sedan. Två finlandssvenska tjejer, en blondin och en brunett i 16-17-årsåldern slog sig ner bredvid mig och började utbyta livsvisdomar över Metrotidningens tv-spalt

Brunett: Det kommer nå program om nå ryska kvinnor som är på nätet för att de vill ha amerikanska män.
Blondin: Men hallå, har du sett hur ryska män ser ut? I don't blame them.
Brunett: Mmm.
(paus för efteranke)
Blondin: Fast egentligen är alla ryska kvinnor horor.
Brunett: Mmm.
(paus för ännu mera eftertanke)
Blondin: Och int e estniskorna någå bättre.
Brunett: Nää.

Sen steg damerna av tåget. Båda var klädda i supertighta stuprörsbyxor, små svarta läderjackor och högklackade stövlar. Håren var utslagna och nogsamt tillrufsade på lagom slarvigt sätt och det fanns gott om smink i de tonåriga ansiktena. Det skulle aldrig falla mig in att påstå att de skulle ha sett horiga ut, men onekligen såg de rätt... ryska ut.

Borde man bli bekymrad?

T ville gärna berätta en saga för mig i dag medan jag låg och slappade på sängen. Why not tyckte jag.

" Det var en gång en liten flicka som hette Lotta. Hon hade en fin blå klänning. En dag ville hon vara i fred. Hon slog sina föräldrar så di blev döda. Sen så tog hon på en röd hatt och gick ut på promenad. Sen var sagan slut."

Oj.

Min småperversa hobby

Jag har kommit på en optimal terapiform. Efter en stressig dag när jobbtankarna ännu snurrar i huvet, barnen snurrar i sängarna och vägrar sova, tvättmaskinen snurrar och snart borde tömmas, vad hjälper då? Jo: whiskey och mormorsrutor!  Det absolut bästa sättet att tömma huvudet och råda bot på rastlösheten samtidigt!

Jag älskar att virka mormorsrutor, och jag är så bra på det att jag inte ens behöver se på virkningen. Ni får själva fundera på hur mycket whiskey det gick åt för att komma så här långt.

Sen ett problem: jag tycker att mormorsrutor är fula. Så vad fanken ska jag göra med den här rysliga grejen? Vad ska man ens kalla den? Pläd? Får väl pracka den på någondera dottern. Och kräva att den ska följa med henne också sen när hon flyttar hemifrån, annars leker jag sårad. Hähä, det kan ju bli rätt kul.

Jag är sundheten personifierad!

Jippii. Jag var på 30-årsbesiktning hos arbetshälsovården och fick veta att jag är frisk som en immande vichy novelle på en oas i Sahara. Alla blodvärden och sånt var toppen. Ja, jag är faktiskt då frisk att vi talade om hälsovårdaren istället för att fördriva tiden. Hon har börjat gå på akupunktur, det pratade vi om en stund.

Sen var jag på jumpa och nu har jag ont i reven. Det var det afrikanska dansmomentet som ställde till med nånting. Farligt.

Om en månad är jag i Rom!

 

Tänk! Om bara lite på en månad ska jag resa på romantisk tumisresa till Rom med Gregory Peck, nej J menar jag. Håller redan nu tummarna för att det inte ska bli vulkanutbrott, flygstrejk, vattkoppor eller vad vi nu kan få för motgångar...

Vi skulle verkligen behöva lite egentid. Vårt umgänge går mest ut på att jag sover och han spelar Batman. När inte jag jobbar och han skottar snö.

Fast vi har börjar duscha ihop! Det är inte så erotiskt som det låter, vi har två duschar bredvid varandra så det går fint att tvätta sig i par och diskutera den stundande dagens prövningar. Man är ju inte direkt intresserad av att do it like they do on the Discovery Channel klockan 06.20 om morgnarna. Men det är trevligt i alla fall.

Tar tillfället i akt att lägga in ett av våra bröllopsfoton. Herredumilde att vi var pupsiga!

Nu du, Salem lelle

är din sista stund kommen.


Varför ser jag så farlig ut? Salem al Fakir var ju världens goaste intervjuobjekt i sin lilla luva och sticketröja.

Jag hade en intensiv dag igår. Jobbade som ett stoll dagen lång, researchade diverse intervjuer, lyssnade på en massa nyutgiven musik, galopperade till Korjaamo, intervjuade Salem al Fakir så fort han var färdig med soundchecket, galopperade till stan, åt en riktigt usel pasta på Kitch (den smakade bara lime), störtade tillbaka till Korjaamo, drack en obligatorisk konsertöl och minglade lite, lyssnade på Salem al Fakir tillsammans med Mjuklandningar, rusade till bussen och var i säng klockan 23.45. Vilket var bra, eftersom jag imorse intervjuade Tommy Nilsson klockan 8.30, det hade varit jobbigt om kvällen blivit riktigt sen.

När jag plockade fram min flashiga lilla bandspelare (se Salem-bilden) ur handväskan undrade Tommy Nilsson om det var en locktång, och i ett fasansfullt ögonblick hann jag tro att jag faktiskt åkt på juttu med locktång i högsta hugg. Det skulle ju vara en klassiker. Men nä. Puh.

Nu ska jag unna mig en ordentlig kaffe- och bloggläsningspaus.

Familjepussel malfunction

Usch så pinsamt. Igår skickade vi iväg T på en dagiskompis födelsedagskalas. En lite förskräckt familj öppnade dörren och upplyste oss om att kalaset är först imorgon. Ooops. Där stod T med present och tiara på huvudet. Fy så genant.

Men födelsedagsbarnets familj tyckte tydligen bara att det var lite roligt och T tog det hela med jämnmod. Och jag försökte överkompensera min miss genom att proppa i henne både kex och glass trots att det var vardag, baka en plåt med semlor (hon fick smula jäst och riva morot) och läsa en låååång godnattsaga med skojiga röster. Jag är förresten en fena på skojiga röster, gör olika för alla dvärgarna i Snövit och ett magnifikt häx-skratt för drottningen.

Min kalender börjar se ganska tassig ut. Onsdag int. Salem al Fakir, torsdag int. Tommy Nilsson, fredag live-int. Niklas Strömstedt, måndag int. Alex Schulman (jeeeee!!!!!) osv. Men inte ska man nu får blanda ihop barnens aktiviteter bara för att man har en massa svenska gubbs i kalandern.

Nåjo, ska bli roligt att intervjua och höra på Salem ikväll. 

Och så beställde jag en telefon igår kväll också :)