Jag har haft en ovanligt bra second hand-sommar!
Att snoka runt på loppisar och second hand-butiker har blivit min favorithobby. Det är sällan jag kommer hem tomhänt från en runda, för de gånger jag inte hittar någonting till mig själv brukar det finnas t-skjortor, jeans eller klänningar som någondera dottern kommer att gilla. Därmed går de också numera nästan enbart klädda i begagnade plagg, de stackars barnen.
Här följer mina bästa tips:
Shoppa fel säsong! Mindre second hand-butiker brukar vara ganska noggranna med sitt sortiment och inte ta emot vinterplagg på sommaren och tvärtom, men på välgörenhets-, online- och självserviceloppis är det inte så noga. Så slå till på en vinterkappa i juni och en kaftan i januari om en sådan plötligt dyker upp. Det är när folk har semester som de hinner röja i skrubbarna och hastigt vill bli av med allt överlopps.
Var realistisk med skavanker men avskräcks inte helt av dem. Märkesväskor och -skor går ofta att fixa, förutsatt att de inte är regelrätt trasiga eller helt utslitna. Jag har till exempel livat upp en Mulberry-weekendväska och ett par Fendi-pumps hos skickliga skomakare. Reparationen blev i båda fallet dyrare än själva inköpet, men summan blev ändå anspråkslös! Och så känns det fint att fynda, återanvända och understöda en hantverkare. Shoutout till Lippulaivan Suutari och Mansen Suutari, rekommenderar båda varmt!
Ha en plan. När det gäller second hand måste beslut fattas snabbt. Kommer man tillbaka nästa dag kan ju någon annan ha farit iväg med skatten. Men för att inte komma hem med allt för många ”jag kanske ångrar mig om jag inte slår till”-impulsköp hjälper det att begränsa letandet. I sommar har jag letat efter sidenskjortor, basplagg och en trench. Skojiga festklänningar har fått hänga kvar, för sådana behöver jag verkligen inte.
Min stora insikt för året: kolla in herravdelningen! Förgäves har jag letat efter oversize-skjortor på damavdelningen tills poletten trillade ner. Min sommaruniform har varit stora fladdriga herrskjortor i helsiden, säkert härstammande från Miami Vice-eran. Fedora-hattar för oss med stora huvuden lönar det sig också att spana efter.
Är du storlek större? Skönt! Då är utbudet färdigt kurerat. Stackars alla i storlek 36, de måste ju bli helt överväldigade av att gå in på ett loppis och rymmas i allt.
Jag har fått ihop en hel höstgarderob med idel fynd!
Låt mig presentera!
Make it stand out
Whatever it is, the way you tell your story online can make all the difference.
En Marella-tröjklänning i ull, viskos och kashmir. Strikt taget inte second hand, för den här hittade jag på Stockmanns outlet som finns undangömd i källaren. Jag skulle nog aldrig betala 219 euro för en tröja, men om jag får 80% rabatt är det ju en annan femma!
När jag ska handla långbyxor är inte Hugo Boss och Dolce & Gabbana mina go to-ställen precis. Men de oanvända Hugo Boss-fejkskinnbyxorna hittade jag på Tori för 40 euro (de hade kostat 140, prislappen satt kvar).
Vad ett par ullbyxor från Dolce & Gabbana kostar som nya vet jag inte, men sannolikt betydligt mera än de 70 euro som jag fick betala på Röda korset. Det här är ju ganska mycket för ett loppisköp, men de var exakt rätt storlek och kommer att vara i hård användning i höst och vinter, så det känns värt det!
Det här måste vara ett av mina bästa PPA-köp (Pris Per Användning) någonsin.
Paul&Shark herrskjortor kostar multum (sällan under 160 euro) som nya, och det förstår jag. Maken till behagligt material har jag aldrig upplevt.
Denna skjorta med uppkavlade ärmar och skorts och sport-behå till har varit min reseklädsel, strandklädsel, hemmaklädsel etc. I höst ska den paras ihop med byxorna på förra bilden och fortsätta vara i hårdanvändning. Den kostade strax under 20-lappen på Stockmanns Relove.
En av de dummaste grejerna man kan göra är ju att köpa för små kläder och tänka “äsch, sen när jag går ner några kilo kommer den här att vara toppen”.
Undantaget må vara UFF-ens tvåeurosdagar.
Simon Ellis är ett gammalt brittiskt skrädderi, som mig veterligen inte existerar längre. På brittiska loppisar går kreationerna ifrån 1960 - 1970-talet för rätt varierande belopp. De mera pråliga festkreationerna är ganska värdefulla.
Det här är dock en enkel, klassisk och välskärddad LBD. 2 euro kändes ju inte så farligt, om man säger så.
Och jag har faktsikt gått ner några sommarkilon nu, och den sitter fint! Yay!
Över till accessoar-avdelningen. Jag älskar som bekant Mulberryväskor! Jag är helt ointresserad av Chanel, Bottega Veneta och Chloe och sånt, men visa mig en bastant klassisk engelsk Bayswater eller Lily och snålvattnet börjar rinna.
Jag har sedan tidigare en svart Lily och den har varit i flitig användning. Så när årets royalty-utbetalning landade på kontot och jag kände mig lite som royalty själv kunde jag inte behärska mig när den här dök upp på Tori. Bara att svänga in hos en trevlig tjej i Pirkkala när vi skulle upp till Vasa i juli.
Kvitto, dustbag och hela köret ingick, vilket betyder att jag nog lätt kan sälja den vidare för mera än de 400 euro jag betalade. Om jag nu mot förmodan vill bli av med den.
De silvriga promenaskorna hittade jag på ett loppis i Zürich av alla ställen. Det var ett svindyrt loppis, fast det inte såg tjusigare ut än närmaste Fida var det Chanel- och Pradaväskor som trängdes i hyllorna. Och så dessa dojor, av märket Bench. De kostade ca 40 euro och var säkert den billigaste varan i hela affären. Men de är kul, oanvända och fasligt bekväma.
Pradas Rococo-solbrillor dök upp på Tori för 65 euro. Oanvända, den förra ägarinnan hade bara provat dem och insett att de var för stora, men på mitt breda tryne sitter de perfekt! Prada-solglasögon kostar flera hundra euro som nya, så det här var nog vad man kan kalla en god affär.
Och så är vi framme vid jackpotten. En Burberry heritage Kensington-trench, helt oanvänd, med samtliga lappar och markeringar kvar!
Killen som sålde den på Tori var noga att påpeka att han inte vågar garantera att kappan är äkta eftersom han hade fått den, inte köpt den. Därför begärde han också ynka 200 euro för denna skönhet som kostar nästan 2000 euro om man pallrar sig till Stockmann.
Och nog är den äkta alla gånger! Jag har snokat runt på så många Burberry-forum att jag lärt mig vad man ska spana efter. Hur är fodertyget mönsteranpassat, finns det insydda signum-lappar dolda i fickorna osv. Allt stämde.
Det är en herrmodell, vilket innebär att den är lite för trång över mina höfter fast den sitter perfekt över axlar och byst. Men det tror jag faktiskt kommer att gå att fixa enbart genom att flytta på knapparna med några centimeter!
Ett sjujäkla kap med andra ord! Jag kan ju anlita en skräddare för att göra alla de justeringar som behövs men ändå landa väldigt långt från 2000 euro!
Även om jag gjort goda affärer och fått mycket valuta för pengarna har ju denna garderob kostat mig en hel del. Men eftersom allting är basplagg och sådant jag vet att jag kommer att gilla länge känns det som väl investerade pengar.
Nu håller jag ögonen öppna efter ett par svarta knähöga stövlar som mina breda vader ryms i. Det är något av ett mission impossible, men jag spanar på.
En oversize svart ullblazer skulle jag inte heller tacka nej till. Kanske den hänger på Konttis herravdelning och behöver en runda via en skräddarna som kortar ner ärmarna? Vi får väl se!