Först och främst: tusen tack för alla snälla kommentarer och uppmuntrande tillrop efter mitt förra, aningen gnissliga, inlägg! Det gjorde mig glad mitt i muttrandet.
Och nu har det hänt någonting spännande! Man kan säga så här: Eva kunde inte åka till London på sin 40-årsdag, men London kom till Eva istället.
Det var kryptiskt, men detta har alltså skett.
Det brittiska förlaget Pushkin Press har köpt de engelska rättigheterna till Hallonbacken!!!
Hallonbacken ska bli Raspberry Hill! Översättas till engelska och därmed kunna säljas i Storbritannien, USA, Australien och världen över!
Det är stort! Enormt! Självklart önskar man som författare att ens verk ska väcka intresse också utomlands, så jag var lyrisk när Bulgarien slog till för något år sedan. Tänkte mig att något nordiskt land kanske kunde vara nästa. Men en översättning till engelska! Det fanns liksom inte på kartan!
Feedbacken från förlaget fick hela världen att svaja till en stund,
We feel it has wonderful echoes of classic children’s books like The Secret Garden and yet is also undoubtedly very modern at the same time. We both feel it’s a perfect book for the Pushkin Children’s list .
Den hemliga trädgården (och En liten prinsessa) av Frances Hodgson Burnett var en av mina favoritböcker när jag var liten. Hade nästan glömt bort den nu i vuxen ålder, men spännande om det satt ekon i hur jag skriver för barn!
Beskedet pirrade till av en annan orsak också.
Idén till Hallonbacken föddes nämligen just i London. Vi var på sportlovsresa med mina föräldrar och barnen. När vi traskade runt i Kensington, på en gata med äldre hus och blommande magnoliaträd, började Stina (berättarjaget i Hallonbacken) babbla på i mitt huvud.
Det var första (och sannolikt sista) gången en berättelse kom till mig på ett så intensivt sätt! Jag hade varken dator eller anteckningsblock med mig på resan, fick rafsa ner tankar och stödord på Boots-kvitton och Pret-a-Manger-servietter så jag inte skulle glömma något viktigt.
Att nu rättigheterna säljs till ett förlag stationerat i London känns som att cirkeln sluts lite grann.
Det är flera år sedan jag på bara några veckor skrev ner Hallonbacken. Sedan dess har den knappt förändrats, bara smågrejer justerades innan den gavs ut några år senare. Berättelsen damp ner i skallen på mig, jag skrev och så var det klart. Det här skedde för fem år sedan.
Ändå är det mycket Hallonbacken just nu. Boken görs till tv-manus som bäst, jag är med på ett hörn och har därmed fått återvända till den stora kusliga men vackra sanatoriet i mina tankar.
Och sen sker då detta med den engelska översättningen.
Det känns lustigt att några veckors tok-inspiration kan förorsaka sådana här ringar på vattnet flera år senare!
Och nu har jag en målbild
Jag drömmer om att en dag kunna resa till ett London när magnoliaträden står i blom och det igen känns helt okej att trängas lite på tuben och puben.
Jag vill vandra in i en bokhandel, helst en på Charing Cross Road, och hitta min egen bok i hyllan.
Då ska jag ta en pinsam grin-selfie och posta här.