Huh. I dag har vi spelat in ett tv-program, De Eurovisas inför UMK-special.
Som jag tidigare konstaterat är jag ju ute på sju famnars vatten när det gäller tv. Helst vill jag rusa in i en trygg radiostudio och bomma igen dörren. Dessutom var det här tusen gånger krångligare än alla de tidigare tv-program jag försökt göra, för nu skulle det pratas in i olika kameror hela tiden.
Jag var så trött efteråt att jag nästan somnade på bussen och hamnade i Ladusved. Men samtidigt ganska nöjd. Tv är nog något av det mest skrämmande jag vet men samtidigt ofattbart roligt.
Som jag tidigare konstaterat är jag ju ute på sju famnars vatten när det gäller tv. Helst vill jag rusa in i en trygg radiostudio och bomma igen dörren. Dessutom var det här tusen gånger krångligare än alla de tidigare tv-program jag försökt göra, för nu skulle det pratas in i olika kameror hela tiden.
Först säger man ledigt siochså i kamera 1, vänder därefter blicken lite snyggt till kamera 3 och fortsätter babbla, varvid ens programledarkompis fortsätter att snacka men man själv ska nicka instämmande in i kamera 5. Och klåpar du så måste hela teamet, alltså fem-sex pers göra allt på nytt medan man själv förskräckt piper "förlåt förlåt". Men man är ju glad att de går med på att ta om, för det ser ju besynnerligt ut om man står på tv och vrider på huvudet som en annan Stevie Wonder.
Jag var så trött efteråt att jag nästan somnade på bussen och hamnade i Ladusved. Men samtidigt ganska nöjd. Tv är nog något av det mest skrämmande jag vet men samtidigt ofattbart roligt.