Så här efter bloggalan har jag funderat på en grej. Hör bloggar och gratisprylar ihop? Är det så att bloggande och goodiebags går hand i hand?
Kakkakaffe-Eva uttryckte ett visst missnöje över att hon inte fick något konkret pris fast hon utnämndes till Årets Blogg. Dessutom hade hon lagt ut en vacker summa på resa, hotellnatt, kläder och frisyr, och då kändes det lite futtigt att åka hem med bara ett diplom och en ros.
Jag håller med henne om att det är tråkigt och orättvist att galan blev så dyr för dem som kom långväga ifrån. Hoppas man kunde hitta på något system för att minska åtminstone på de nominerades utgifter i framtiden. Det är ju många studerande och vårdlediga som bloggar, då är ett Helsingforsveckoslut ganska pricey.
Men det där med ett pris, jag vet inte. Jag är ju journalist och därmed van vid att vara alert om nånting som kan tänkas vara en muta dyker upp. En och annan goodiebag har jag ju tagit emot i sammanhang då jag deltagit i egenskap av bloggare snarare än journalist. Men om något företag skulle pracka på mig nånting riktigt stort och dyrt skulle jag inte kunna ta emot det.
I den här bloggen ordnar jag inga tävlingar eller gör reklam för någonting jag blivit ombedd att göra reklam för. Det må låta högtidligt eftersom det är en nöjesreporter som orerar, men det strider mot mina journalistiska principer. Och då känns det falskt att ta emot grejen, inte ger ju företagen bloggare prylar för att vara bussiga utan för att de hoppas på att få nånting i gengäld. Och som Yleanställd gör jag inte sådant.
Jag tycker det här är ganska knepigt och skulle gärna höra flera åsikter. Är min blogg dödsdömd fast jag knappt ens kommit igång? Går vi mot idel kommersiella bloggar? Är det någon idé att blogga om man envist tänker undvika allt som har med marknadsföring att skaffa?
Jag var i alla fall mer än nöjd med mitt snygga diplom (rosen brast i garderoben) och tycker den egentliga vinsten var alla gratulationer och de nya läsare som slussats in hit i samband med galan. Hoppas några av er stannar kvar också när den sista konfettin sopats upp (visst var det en elegant metafor?).
Kakkakaffe-Eva uttryckte ett visst missnöje över att hon inte fick något konkret pris fast hon utnämndes till Årets Blogg. Dessutom hade hon lagt ut en vacker summa på resa, hotellnatt, kläder och frisyr, och då kändes det lite futtigt att åka hem med bara ett diplom och en ros.
Jag håller med henne om att det är tråkigt och orättvist att galan blev så dyr för dem som kom långväga ifrån. Hoppas man kunde hitta på något system för att minska åtminstone på de nominerades utgifter i framtiden. Det är ju många studerande och vårdlediga som bloggar, då är ett Helsingforsveckoslut ganska pricey.
Men det där med ett pris, jag vet inte. Jag är ju journalist och därmed van vid att vara alert om nånting som kan tänkas vara en muta dyker upp. En och annan goodiebag har jag ju tagit emot i sammanhang då jag deltagit i egenskap av bloggare snarare än journalist. Men om något företag skulle pracka på mig nånting riktigt stort och dyrt skulle jag inte kunna ta emot det.
I den här bloggen ordnar jag inga tävlingar eller gör reklam för någonting jag blivit ombedd att göra reklam för. Det må låta högtidligt eftersom det är en nöjesreporter som orerar, men det strider mot mina journalistiska principer. Och då känns det falskt att ta emot grejen, inte ger ju företagen bloggare prylar för att vara bussiga utan för att de hoppas på att få nånting i gengäld. Och som Yleanställd gör jag inte sådant.
Jag tycker det här är ganska knepigt och skulle gärna höra flera åsikter. Är min blogg dödsdömd fast jag knappt ens kommit igång? Går vi mot idel kommersiella bloggar? Är det någon idé att blogga om man envist tänker undvika allt som har med marknadsföring att skaffa?
Jag var i alla fall mer än nöjd med mitt snygga diplom (rosen brast i garderoben) och tycker den egentliga vinsten var alla gratulationer och de nya läsare som slussats in hit i samband med galan. Hoppas några av er stannar kvar också när den sista konfettin sopats upp (visst var det en elegant metafor?).