S har funnit Jesus!

Han låg prydligt inpaketerad i silkespapper bland de andra julkrubbsfigurerna. S blev så hjärtans glad över sitt fynd. "Nu har ja hitta Jesus mamma, kom hit!"

Yup, vi har julpyntat i dag, familjetraditionen gör gällande att så ska ske på Katarinadagen. Jag skulle gärna vara en sådan som har en linje i mitt pyntande men här samsas garntomtar med kitchiga kransar, Jenny Nyström-planscher och nån sorts makaronijulgranar som T fixat på dagis. Men det är rätt mysigt.

Sista chansen att rösta inför Bloggpriset i dag! Om ni inte är grått/vitt/vadmal-människor som blev så förblindade av mitt tackyga julpynt att ni inte hittar rätt sajt.

Kind retards

Om två veckor ska vi till London. Jag mailade just hotellet för att meddela att vi anländer först på kvällskvisten och var oerhört nära att skicka iväg underskriften "Kind Retards, Eva Frantz & Family".

Jag och de andra vänliga retarderna har haft en trevlig dag. Först en hysterisk timme på BUU-dagen, sen pizza och makalöst goda kanelbullar här hemma. Receptet är Kardemummagummans, ni bara måste testa!

Idolen!

S tyckte peppisarna var det bästa.

Nämen moffa, inte berättar du väl fräckisar?

De sa kn*lla, ha ha haaa

Hörni, I taket lyser stjärnorna ska ni se! Det var jättebra. Jag tenderar vara aningen teaterskeptisk och av nån anledning bli lite generad av finlandssvensk teater, men det blev jag inte den här gången.Suveräna skådisar, gripande story.

Den finlandssvenska teaterpubliken är dock ganska lättroad. Varje gång ordet "knulla" nämndes (rätt många gånger)  på scenen skrattade hela salongen som om det var det roligaste de nånsin hört.

Efter den första förvirringen hakade jag på. A ha haaaa! Knulla! Allt hittar de på, HO HOO HOOOOOOO!!!!

Lönedag = glädjedag

Varje månad den 23e förvandlas jag till Hollywoodfru för några timmar. Champagne, shopping och charkisar. Sen vojar jag mig över min skrala ekonomi i fyra veckor och så börjar jag från början. Sån är jag.

Ett glas Cava på Torni, förstås.

 Ett trevligt stilleben med vissna rosor (K-kauppa) och helgon (Tiger).

Nya stövlar, ny väska! Kom an bara vintern, jag är redo. Bara jag hittar ett par byxor först. Väskan har jag sneglat på i flera år nu och äntligen kunde jag slå till eftersom jag fick en slant av föräldrarna på födelsedagen.

Ses vi på BUU-dagen förresten?

Javisstja

Ska på en drink och teater ikväll! Satt på bussen och var imponerad av mig själv. Tänk, i dag har jag haft sändning, skrivit en artikel, researchat några intervjuer, åkt hem och sovit ett slag, piffat upp mig och nu blir det ännu en glammig kväll på stan! Varför organiserar jag inte allt så här fiffigt varje dag?

Sen kom jag på att det här är en sån dag då jag inte ser skymten av min familj. Äsch.

Den nakna sanningen

Hakar på Naked truth. Så här ser jag ut om kvällarna då sminket tvättats bort (eller åkt in i porerna, slurps). Lite trött, ganska glåmig men på det stora hela riktigt fin. Duger bra som jag är.

En av mina sämsta sidor

Jag har många goda sidor. Jag är effektiv, noggrann, blir lätt ivrig och kan hitta humor också i tråkiga sammanhang. Nu börjar det här låta som en arbetsansökan, ursäkta.

Mina dåliga sidor är dock minst lika många, och mest irriterande är nog min förmåga att ta ut skadan på förhand i trevliga situationer.

Ett utmärkt exempel var det där med julgranarna i söndags. Jag hittade som sagt några trevliga små granar i vägrenen på min motionsrunda och tog med dem hem som lillajulgranar. Och medan jag gick där med en gran i varje näve tänkte jag "Nästa år kommer jag säker inte att hitta några söta gratisgranar, och då kommer jag att tänka på de här och vara besviken". Varför i friden ska jag tvinga fram ett sådant resonemang istället för "Tjoho, det här kommer att bli kalas! Nu ska vi pynta och vara glada"

Om jag öppnar en påse chips är det inte ovanligt att jag tänker "Vad snopet det kommer att kännas sen när jag ätit upp allihopa". Den här tankegången dyker alltså upp innan jag satt ett enda chips i munnen.

Det har hänt att jag köpt nya skor och när jag lämnat butiken färdigt deppat över att de kommer att bli  slitna.

Att jag gjort fynd på rea och tänkt att i framtiden kommer motsvarande produkter till ordinarie pris att kännas oskäligt dyra eftersom fynd-köpet framledes är fastgjutet i mitt minne.

Att jag grubblat över Mastercard-räkningen innan semesterflyget ens lyft.

Vad ska jag göra? Borde jag få nån sorts carpe diem-terapi? Jag är ju en glad sprall till min natur, den här I-or-mentaliteten skär sig med min personlighet, tycker jag.

Nooooooo

Imorse upplevde jag en liten gnutta dagsljus i ändan av en oerhört lång och dyster tunnel. Äntligen fanns chansen till att allting skulle förändras till det bättre. Ett liten smula hopp som vi klamrade oss fast i, även om det kändes dumdristigt att ta ut någon seger i förskott.

Men nu raserades allt detta i och med ett enkelt sms:

"Siemensgubben måste beställa en kiertovesipumppu från Sverige, kunde inte reparera diskmaskinen". 

Husgudarna

 

Har fått för mig att jag vill skriva en bok. Inget nytt påfund iofs, tanken har väl funnits sedan 1988 ungefär. Men det kanske skulle vara dags att göra ett försök istället för att sitta här och drömma. 

Jag börjar med att vända mig till husgudarna. Merri Vik, Martina Haag, Marian Keyes,  Sophie Kinsella och Viveca Sundvall (sedermera Lärn). De skriver så som jag vill skriva. Om jag försöker insupa lite vibes från deras alster kanske mina fingar börjar knattra ihop en trevlig liten roman utan att jag behöver tampas med mindervärdeskomplex och writer's block.

Det kan ju funka. Visst? Nåintdå

'Tis the season to be stollig, fa la la la laaa

Jajamen. Nu kör vi jul. Ni får rynka på näsan och himla med ögonen bäst ni vill, jag behöver en gnutta jul just nu. Det har varit ett kämpigt år och därute är det mörkt som i buttcracken på Lakritstrollet. Vi knäpper igång Advent. Klick.

Var på ett hurtig promenad under de några minuter man fick uppleva nån sorts dagsljus i dag. De har röjt i skogarna kring Ladusveds motionsslinga och en massa minigranar låg vid vägkanten. Jag och en äldre dam stod en stund och plirade på granarna, sen kom vi överens om att nappa varsin. Lika gärna kan vi ju ta dem som att låta dem ligga kvar och murkna, resonerade vi.

Här är min pre-Hosianna-gran. Inga ljus, inget glitter, bara rosa och bruna kulor. Sen läste jag att Underbara Clara skulle tillreda saffranspannkaka och blev inspirerad.

T tyckte att proceduren var på tok för långsam.

Sådärja! Saffranspannkaka! Den smakade inget vidare.

Men vid det här laget hade min tidiga juliver smittat, så flickorna tyckte det var lika bra att klä om.

Nu tar vi igen oss lite. T sjunger Blott en dag ett ögonblick i sänder med klar stämma. Oklart var hon snappat upp den.

Att en sån söndag.

Höjden av fräckhet

Lucia ba: "Oi! Strut-dude! Det är jag som ska gå först!!!"

Mys schmys

Hörde på förra veckans Alsing & kompani, och där konstaterade Adam Alsing att den som jobbar med morgonradio är konstant jetlaggad. Han har alldeles rätt, jag har till och med haft resmage på sistone. Fyfan.

 
Men veckoslutet är välkommet. Vi har badat bastu och kollat Minimello. Älskar att till och med surgubben Tommy Körberg ställer upp som sjungande vessapapparersrulle.



Är inte så fasligt förtjust i chips i vanliga fall men nu har jag hittat en sort som är farligt goda. Till all lycka säljs de i lagom små påsar. Har också en liten flaska vin. Återhållsam är mitt mellannamn.

"Ja ska flytta hemiflåån!"

Mina barn ska flytta. De står inte längre ut med den skamlösa behandling de får av mig och sin far. Vi är rysliga! Vi tycker de ska klä på sig själva bara för att de är stora nog att göra det. Vilket larv, va? Vi hävdar att chips är nånting man bara äter på veckoslut och att den som inte ens rört sina spenatplättar får vara utan glass.

Nu är det nog. T var först ute. Med tårarna sprutande a la Lille Skutt stod hon en kväll vid ytterdörren med ryggsäcken packad (den innehöll hennes nya självlysande skelettpyjamas, några Kalle Ankor och en mjukiskatt, visade det sig senare). Hon skulle flytta hem till mommo och mofa. Där får man ordentlig uppassning och god mat.

Det blev tyst en stund i tamburen. Sen inleddes en ny gråtsession, men i ett helt annat tonläge. Dags för mig att försiktigt smyga fram, lite som när en jägare närmar sig ett skadskjutet djur.

- Ja-haag tänker på hur LESSAMT det sku-hu vara för dig och pa-haaappa sen när jag är boooorta, hulkade T.

Hon bestämde sig för att stanna kvar hos oss, av pur empati. Det var ju skönt. Men nästa dag var det lillasyster som skulle iväg.

"Jag ska flytta till hotell-lummet för ni e så eeelaka me mej. Å ja ska packa tusentals väskor. Å jag ska tsöpa mat i hotell-lummets butik. Helt selv."

Tror S är på väg till Cypern, där hade hotellet faktiskt en butik.


Ingen dålig idé.

Kufisk enkät

Läser med intresse mina svar i den här Bloggpris-intervju-enkät-grejen (är såå nominerad i rätt kategori, I have a way with words. And sometimes byter jag till English utan nån selitys).

Undrar vad jag ätit för svampar jag besvarade frågorna.

Förutom den sista, där står jag för svaret! Team Medelmåttan! E ni meee?

Tiina och jag

 

Tiina Rosenberg hälsade på i Morgonöppet dag. Måste erkänna att jag var ganska nervös, tänkte att hon skulle vara sträng och farlig. Men hon var varm, glad och luktade vanilj. 

Vill ni höra intervjun finns den här.

Packa liten s*t*ns kappsäck

Måndag balett, tisdag skrinning, onsdag mulle, torsdag jumpa och fredag Nalledag.

Jag packar väskor. Varenda kväll packar jag. Eftersom jag åker iväg till jobbet så tidigt och J sköter hela morgonrumban med flickorna har jag åtagit mig att ta fram kläder till dem på kvällen och se till att allt de kommer att behöva ligger i deras små väskor. Jag skriver namn i kläder med textilpenna, jag tvättar galonisar varje fredag, jag tinar mellanmålspiroger, jag fyller på reservklädslager. I'm dancing as fast as I can here.

Men så gott som dagligen får jag vid hämtandet veta att jag glömt nånting.

"I Mulleskogen ska man ju ha EXTRA VANTAR!"

"Nästa vecka är det bra om T har med sig en HANDDUK att torka skidskorna med, annars rostar de."

"Ja, vi hade ju vänt om på Mullekalendern så S borde ha haft MATSÄCK i dag. Men det ordnade sig för Jessica-Estelles mamma hade packat ner tjugoåtta bullar så S fick en av dem. Och då blev hon så GLAD! Det var väl SNÄLLT av Jessica-Estelles mamma?" 

"Ja ni glömde visst det där med nalledagen. Det var ju väldigt synd. Men vi hade en gammal rutten nalle i ett hörn, när T gråtit färdigt fick hon ta på sig asbestförkläde och gosa med den. Det gick så bra så"

Jaaaaaaaaa, jag överdriver och raljerar och är löjlig och grinig. What-fucking-ever.

Jag måste sakna nån sorts organisationsgen, för hur jag än anstränger mig verkar jag alltid missa någonting. Mina egna grejer håller jag däremot reda på, det är sällan plånbok, busskort eller nycklar inte skulle finnas där de ska.

Och de små förrädarna T och S gör inget lättare, för när förskole- eller dagistanten tvingas påminnna slarvmamma om hennes senaste försummelser ställer de sig allvarligt bredvid henne och ser riktigt besvikna och anklagande ut. Hur kunde du mamma? Alla andra mammor hade kommit ihåg. Uhuu.

Om jag hade nån förmögenhet skulle jag göra dem arvlösa varje dag. 

Är det bara jag som är ett hopplöst fall eller är någon annan lika eländig?

Ny frisyr

Var ju hårmodell i fredags, men kom inte för mig att lägga in bilder! 

Det var fråga om växtfärgning och energiklippning. Jag försöker förvisso leva någorlunda ekologiskt, men detta var i hippiegaste laget för mig så det var med en viss skepticism i sinnet jag begav mig till Praktikum.

Energiklippning inleds med en lång och sköööön nack- och skalpmassage. Vi som ställt upp som modeller var en brokig skara kvinnor mellan 20 och 65, men i detta skede satt vi alla med liknande fåraktiga miner. Sedan slutade vi flina abrupt, för då åkte växtfärgen fram. Alla duktiga ekofrissor kom bärande med små baljor med varm grön lera i. Jag gillar min egna hårfärg, så vi hade kommit överens om att jag bara skulle få en lätt färgbehandling, lite glans och djup och så. Men inte för inte, hela kalufsen skulle smetas in med nån sorts blandning av svamp, indigo och henna. Det luktade grönt te.

Efter färgningen och sköljningen blev det klippning. I energiklippning är det tydligen kroppens egna energier som ska få styra och ställa. Det funkar liksom inte att komma inknallande med en bild på Meg Ryan och kräva nåntig snarlikt. Alexandra Gullans, som klippte mig, förklarade att man egentligen borde sitta alldeles tyst och utan någon spegel framför sig, men det struntade vi i och snattrade och speglade oss istället. Alexandra kommer från Närpes men bor just nu på Åland.

Alexandra kunde sin sak och när hon var klar inspekterades min nyfriserade huvudknoll av läraren Mona. Och godkändes. Det var ju skönt, skulle vara lite pinsamt att gå omkring med ett underkänt examensarbete på huvudet.
Imorse var det dock lite väl mycket energier i håret så jag fick ta till lite oekologiska stylingprodukter för att slippa se ut som en tantversion av Robert Pattinson. Men jag är väldigt nöjd med min frisyr. Och om jag i framtiden får för mig att gråa hår ska täckas in ska detta nog göras med indigosvampmössö och inte giftiga preparat.

Julklappar till mig själv

Jag är svag för barnsligt naivistisk retro-grafik (det lät ju intellektuellt). Till exempel Ingela P Arrhenius och Sandra Isakssons alster.

Så i år skulle gärna Arrhenius poster Vett & Etikett  få ligga i julklappssäcken.

Likaså nånting från Isakssons kollektion Familjen. Helst de här burkarna med bögpappor, som figurerat i alla svenska inredningstidningar. Hjälps inte. Ljuvliga är de.

Stark pappa

Sådärja. Vi lyckades med lite farsdagsuppvaktning magbobban till trots. Högtiden gjordes ju inte mindre festlig av att T var i tidningen.

Lustigt att hon tog upp det där med att J kan riva hus. Det är rätt länge sedan han gjorde det, sommaren 2009 närmare bestämt. T var så här liten. Återstoderna av huset i bakgrunden.

Det stod alltså en ytterst förfallen sommarstuga på tomten när vi skulle börja bygga vårt hus. J rev den med kofot och slägga. Jag är gift med Hulken.

I'm badly in need of a manicure

(Vem kan placera citatet?)

Usch. Vår diskmaskin slutade fungera för två veckor sedan. Vi väntar fortfarande på att Siemens ska pallra sig hit och fixa den. Medan vi väntar diskar vi för hand. Ja, det gör vi mer eller mindre konstant medan vi väntar, för disken tar aldrig slut. De första dagarna var det lite småmysigt, lite "det känns ju nästan som på landet". Jag diskade och J torkade och emellanåt utbytte vi vänliga blickar och undrade om den andra händelsevis ville byta uppgift ett slag. Nu är det mera "Jag diskade seneast!!!" "Nå vaaau, två muggar och gaffel, jag förstår att du är utmattad". Siemens. Hit. Pronto.

Och så ställde sig den ena av våra fagra döttrar mitt i trappan och hävde ur sig en smarrig Exorcisten-spya. Det blev till att skura precis hela trappan, sidoväggarna, de krusidulliga räckena...

Nu skulle en manikyr vara på sin plats.