Ingen pudding direkt


Usch så klibbig man känner sig när man är förkyld. Har tillbringat dagen i soffan (konstläder, för ytterligare klibb-effekt) med min kumpan Netflix. Lost in Austen och Forsytesagan har rullat på. Men nu måste jag ha ett litet kostymdrameuppehåll eftersom Downton Abbey kör igång igen ikväll. Då ska barn sova och hånfullt leende makar placeras i hermetiskt tillslutna utrymmen.

Ett tydligt ålderstecken har dykt upp hos mig. Jag har med ens fått svårt att komma ihåg namnet på nya program och produkter. Netflix är ett bra exempel, jag brukar få stå och hojta "Finrexin! Netscape! Thinkgeek! Exlibris!" och vifta med armarna tills någon vänlig själ fyller i med ett "Alltså menar du Eva Netflix?"

Smickrad och snorig

Känner mig oerhört hedrad över att vara bloggprisnominerad igen! I den förnämligaste av kategorier, dessutom! Fast en viss press medför ju det där med "Bäst skrivna blogg". Jag känner hur det sprätter till i mina fingrar i nån sorts särskrivningstourettes. Blogg pris no minerad.

Nu skulle ni ju vara rysligt snälla om ni kunde tänka er att rösta på mig också. Det blir så genant om det bara är mamma och pappa som röstar på sin 32-åriga grynkorv. Jag kunde ju också vara anspråkslös och skriva att eftersom jag fick ett pris förra året är det jättejätteokej om någon annan får chansen att skina den här gången. Hell no, klart att jag vill vinna! Mwwwuuuhhaahaaaa...

I dag fyller jag dessutom år. Det är trevligt. Tyvärr har höstflunsan nu slutgiltigen slagit sina slemmiga klor i mig, så det får bli whiskey istället för champagne. Lät det där som ett klagomål? Det var det inte.

Ja må jag leva!


I dag har vi firat min födelsedag. Den är egentligen först imorgon, men eftersom familjen knappast är så sugen på att stiga upp klockan 03.30 och uppvakta flyttade vi bemärkelsedagen lite grann. Fungerade fint.

Först fick jag en skön sovmorgon (vaknade ändå under förberedelserna och hade en helt obscen kisibrått medan jag väntade på att processionen skulle tåga in i sovrummet). Sen skönsång, presenter och croissanter.


På eftermiddagen kom mina föräldrar hit på middag, och det blev rena rama matporrsessionen. Köpte boken "Junkfood på riktigt" till Jonas på bröllopsdagen, och nu passade han på att tillreda pommer frites (från scratch), pulled pork, coleslaw och friterande lökringar. Herregud, vilken dekadens! Äkta champagne till. Efter någon timmes mässände såg vi ut som familjen Klump.



Presenterna då? Jo, hade önskat mig en Margrete-skål och fick fyra stycken.Ska kolla vad som händer om jag önskar mig en Ferrari till jul.

Nu har kvällen fortskridit i lagom champagne-lull med Amelia jul, fotmassage och modern dans.


(Observera att S:s min beror på ovilja att fotograferas. Hon är inte gravt äcklad av sin mors fötter.)




Kreppjärn och juustosnacks

Jag har snöat in på 80-talsnostalgi den här helgen. Det började när T ville ha en häftig frisyr  till maskeraden och jag halade fram mitt trogna kreppjärn från 1988. Ack, vilken salighetskänsla jag upplevde den där gången jag kom hem från en scoutförläggning och mamma och pappa hade köpt mig ett kreppjärn helt utan nån egentlig orsak.


Järnet var i hård användning 1988-1992 och fick sedan vila några år innan det åkte fram igen under Spice Girls-eran. Då kreppade jag mest det undre håret, för att få den rätta Geri Halliwell-volymen på barret.

Fatta att jag har sparat järnet i alla dessa år, till och med då jag helt saknade hår. Och ännu bättre är ju att jag sparat förpackningen! Jag minns att jag tyckte att brunetten var så attans snygg med sitt rosa läppstift och sidohästsvans. Måste liksom spara henne som inspiration.

Kreppjärnet är snudd på hälsovådligt i jämförelse med dagens locktänger. Det är tungt och otympligt och blir oerhört hett. I ett skede igår var jag nära att göra en Unga kvinnor med Tyras hår (ni vet, när Jo bränner bort halva kalufsen på Meg) men jag hann reagera i tid.

Antar att det var 80-talskänslan som satt kvar i mitt medvetande likt ett A-ha-intro när jag serverade mina barn denna närande kvällsvard. Bara Africolan saknades.



Vad skulle Tim Gunn säga?

Detta har jag ägnat de senaste kvällarna till. T vill vara vampyr på förskolemaskeraden imorgon, och jag drabbades av något kryptiskt pysselinfall och vägrade köpa en färdig outfit på BR Toys. Tågade istället in på Eurokangas och fick därefter liv i min Singermaskin (konfirmationspresent förresten, ingen slit-och-släng-manick där inte).

Det blidde nån sorts liten rokoko-grej i svart sammetslycra istället. Materialet kostade cirka 15 euro. Diademet är mitt gamla. Garnityren är vampyrens egen.

Känner mig lite mallig, måste jag medge. Har ni en mamma som syr maskeraddräkterna själv. Åtminstone tittsomtätt vart tionde år.

Den riktiga Sigge Eklund

Stockholm är knökfullt med karar som försöker se ut som Sigge Eklund, så jag hann råka på ett tjugotal falska Siggen under vår vistelse.

Men i dag, i shoppen på Moderna museet, stod jag plötsligt öga mot öga med den riktiga Sigge Eklund! Oh my gaawd. Vad tror ni att jag sa till honom?

a) Alltså Sigge, dina analyser av föräldramöten är vad jag kallar pur briljans! Snyggt jobbat!

b) Ditt resonemang kring podcastarnas framtid väckte verkligen många tankar hos mig. Jag tror du har rätt. Keep up the good work!

c) Ti-hii.

Jesus Christer Superstar

Autocorrecten vill så gärna kalla musikalen så, jag tänkte vara den till lags för en gångs skull.

Underbar musikal i vilket fall som helst. Jag började till och med gråta några gånger för att det var så fint och hemskt.

Gillade också att Maria Magdalena var betydligt äldre än Jesus. Funkade bättre än jag kunnat föreställa mig. I don't know how to love him fick helt nya dimensioner.

Ola Salo var väldigt lik Thomas di Leva, men sjöng som en gud. Och det passade ju liksom in i temat.

Shopaholic abroad

Vilken toppenlördag! Först yrade vi i Gamla stan, sen lunch på NK och så delade vi på oss så att jag skulle få titta på Downton Abbey-klänningarna på Hallwylska i fred. Det var kö ända ut på gatan men värt väntan.

Köpte också en supertjusig grön baddräkt till mig själv i födispresent.  En hel del julklappar har jag fått med mig också.

Strax middag på Berns (uttalas som alla bloggkryssare minns Böörns) och sen Jesus Christ Superstar med Ola Salo.

The original toast skagen

Det var stökigt men trevligt på Riche igår. Baren var full med afterworkare och jag hade inte riktigt insett att middagsgästerna skulle sitta mitt i vimlet. Men personalen kompenserade för allt stök. Vi fick ett ganska dåligt bord vid dörren och hann känna oss lite snopna, men sekunden efter kom hovmästaren farande igen och erbjöd oss ett lugnare bord som precis höll på att städas.

Maten kom i rask takt fast lokalen var knökfull och smakade himmelskt. Riche hävdar ju att det är de som uppfunnit toast skagen så en sån måste jag ju testa. Superb. Sen åt jag renskav, men det gör sig inte på bild. Portionerna var förresten enorma. Det är ytterst ovanligt att jag inte klarar av att klämma i mig en efterrätt, men det bara gick inte.

Sen blev morsan och farsan så sömniga att vi åkte till hotellet och tittade på Skavlan. Rätt skönt att kunna göra det utan att nåndera ser det som ett antiklimax.

Nu försöker jag väcka J så jag får hotellfrukost!

Sicken lång dag

 
 (bild lånad från bokbabbel.com)

Puh, dagarna blir så förbaskat långa om jag inte hinner ta någon dagslur. Stiger ju upp klockan 04.40 varje dag, och om jag inte hinner klämma in en liten lur nånstans mellan 14 och 15 blir jag avig.

Men i dag har jag haft så mycket kul för mig att det inte är så farligt. Efter sändningen tog jag en sväng på bokmässan med Bokbabbel-Jessica. Det blir ett inslag som ni kan höra i Morgonöppet imorgon klockan 7.40. Hann också sammanstråla med mamma som bjöd på sushi. Ypperligt, utmärkt, splendid.

Imorgon blir det en tripp till Stockholm. På lördag har det nämligen gått fem år sedan jag och J ställde till med detta.
 
Om allt går enligt planerna sitter jag på Riche om 24 timmar och pekar ut kändisar som J aldrig hört talas om. Jee!

Nu borde jag packa. Men det är en världslig sak.

Hem och sova

Hejsvejs. Sov dåligt i natt, hade kommunalvalsdrömmar. Min chef befallde mig att leda ett möte där jag delade ut givna nyhetsvinklingar till alla politiska redaktörer. Det var förskräckligt, vaknade kallsvettig.

Men nu ska jag powernappa, powerwalka och powerrösta på någon som jag tycker förtjänar power i Esbo.

Face/Off

Här en av mina mest charmerande söndagsrutiner: att applicera en sådan där ansiktsmask som torkar i trynet på en och sedan dras av. (Ifall någon hänförs av mina rengjorda porer bör jag kanske tilläga att masken i fråga kommer från Dermoshop).



Ack, tillfredsställelsen i att försöka få av hela härligheten i en enda bit. 2010-talets motsvarighet till att skala ett äpple så att skalet bildar en enda lång spiral. Jag har förvisso aldrig slängt ansiktsmasken över axeln, men så vet jag ju redan att min makes namn börjar på J.

Och på tal om maken, första gången jag applicerat ansiktsmasken slog jag mig ner bredvid honom i tv-soffan i väntan på att den skulle torka (masken, inte soffan). J var helt uppslukad av tv-programmet, men vände sig sedan lite impulsivt och romantiskt mot mig för att ge mig en puss. Han är en ganska orädd typ, men åsynen av mitt flagande och glansiga plyte fick honom att skumpa rätt högt.