Oj så rik jag blev!

Kärrade iväg en drös skrot till Akseli i förra veckan. Det är numera ganska dyrt att hyra ett bord där så jag var nästan lite rädd för att landa på plusminusnoll, men 270 euro ville folk sammanlagt betala för våra grejer! Och då var det inte fråga om några dyrgripar utan barnkläder, lite köksattiraljer och annat jox som stått i skåpen och charmat kvalster. Hurra! Vi blev av med nästan allt.

Nu skäms jag inte alls över dagens impulsande på Tiger. Det här lilla syskrinet kunde jag bara inte motstå, 3 euro var priset. Det finns en massa attiraljer inne i skrinet också, men det var själva burken som jag fastnade för. Under ligger ett självhäftande hyllpapper som jag tänkt kläda hyllorna i våra köksskåp med. men nu vet jag inte om jag törs, tänk om det aldrig går att dra loss igen? Nå, då får jag hitta på något annat med det. Det påminner mig om Underbara Claras bloggtapet.


Poddexplosion?

Jag har ju som bekant blivit en fullfjättrad poddnörd den här sommaren. Var just ute och sprang (inget att skryta med i sig eftersom jag höll på att avlida på min standardrunda) och hörde på Alex&Sigge samtidigt. Sigge Eklund hade sentomsider på allvar upptäckt podden nu (lite besynnerligt med tanke på att han gör en podd själv varje vecka) och blivit så uppslukad att han helt glömt bort att läsa böcker på semestern.Han brukar tydligen annars vara en sådan som slukar bok efter bok på flygplan och vid poolkanten.

Han kom in på ett resonemang som jag tyckte var intressant. Nutidsmänniskan läser nästan konstant. Kommunikation sker främst i textform, det är twitter, e-post, sms osv. Jämför med vardagen för tjugo år sedan då man använde telefonen mycket mer och gjorde saker öga mot öga. Då läste man inte ens närapå så mycket som nu. Förr i världen kopplade människan av med en deckare på semestern. Numera kopplar man gärna av med en podd eftersom det är skönt att få en paus i allt läsande. Och således, menade Sigge Eklund, kommer podd-explosionen bara att tillta. Nånting stort kommer att ske.

Ojoj så ivrig jag blev. För jag tror han kan ha rätt! Vad tror ni?

Den mörka och den ljusa

Näää vilken tråkig bloggare jag är när jag jobbar. Finns liksom ingen tid alls. Mycket osunt.

I dag gjorde jag nånting så fartfyllt som att gå på tandstensputsning. Det finns två tandhygienister på arbetsplatsens tandvård: den mörka och den ljusa (de heter ungefär Pirkko och Leena men det kommer ingen ihåg). När jag skulle gå på samma procedur för några år sedan spände min dåvarande chef ögonen i mig och sa "Till vilkendera ska du, den mörka eller den ljusa? För hos den mörka tar det ONT!" Till all lycka visade det sig att det var den ljusa som skulle krafsa i mitt tandkött och det gick fint. Så henne har jag kilat hos en gång om året.

Men hemska saker, nu har den ljusa gått i pension! Hence hamnade jag i dag i den mörka tandhygieistens stol. Och herrejävlarjämmerdumilde så ont det gjorde! Det knastrade och gnisslade, blodet sprutade och mellan varven undrade jag om jag skulle se ut som Buranovskiye Babushki när det hela var klart. Den mörka var helt oberörd, sträckte sig bara efter en allt större krok och chitchattade muntert om vikten av att använda tandpetare.

Men ja. Så här släta tänder har jag nog inte haft sen jag hade mjölktänder. Den mörka kan sin sak.

Det mest störande som finns

... måste ju vara bloggare som hintar om otroooligt spännande hemliga projekt som de tyvärr inte kan avslöja nånting om just nu.

Nu ska jag vara just så jobbig. Tänker bara säga att Pöll-Johan också är inblandad och att jag är väldigt ivrig. Hoppas att vi snart täcks berätta mera, men just nu är vi så i startgroparna att det är tryggast att vara hemlighetsfull.

Första jobbveckan avklarad

Puh, jag är helt kaputt. Men överlevde nu i alla fall första morgontursveckan för säsongen utan större fadäser. Kollegan Albert Häggblom slutade i dag. Det firade han med att äta chips till frukost.


Get this: Han äter chips på morgonen. Jag äter råggrynsgröt med blåbär. Vi väger antagligen ungefär det samma, men Albert är typ en meter längre än jag.

Snot fair!

Ingen respekt för di gamle

När jag blir arg på mina barn (och det blir jag dessvärre ganska ofta) vill jag gärna vara arg på ett respektingivande sätt. Inte skrämmande och hotfull, men ändå så pass sträng att barnen verkligen fattar att oj nu gick vi för långt.

Jag har misslyckats. Igår konstaterade S förtjust "Mamma när du är arg ser du ut som en rolig gris*".

Äsch.



*) Okej. Egentligen sa hon "Mamma när du e ali siil du ut som en loolig glis".

I dag gjorde vi Borgå

När mittiallt-Hanna och hennes J gifte sig för ganska många år sedan var jag brudfrämma, och som tack för hjälpen utlovades en tur med J L Runeberg och lite mys i Borgå. Men sen började vi föda barn och hålla på med allt möjligt jox så turen blev aldrig av. Förrän i dag. Lunch på Fryysarinranta, shopping i gamla stan, hastig runddvandring på finfina Konstfabriken och en båttur till Haiko. En superb avslutning på en skön semester.

Imorgon hörs vi i ottan, huvudstadsbor!

Leka butik, vad kan vara bättre?

I dag har vi omvandlat lekstugan till handelsbod. Jessus så roligt det var. Antagligen var det Eva, 31 bast som njöt mest. Allra lustigast är väl ändå att vi inte har köpt en endaste pryl, allt detta fanns i gömmorna här hemma.

 En liten Ikeahylla fick flytta ut i lekstugan. Lika bra det, den har stått i förrådet det senaste året. Plåttavlorna på väggen hade jag i köket i min första egna lägenhet.

Vad får det lov att vara?

 Den här lilla brickan fick jag på en Stockholmsresa när jag var liten. Tyckte den var så vacker, satt och drömde mig bort och tittade på den. Tur att den inte åkte ut när jag var en cynisk skåpgallrande 20+are, nu fann den ju plötsigt sin plats!

 Plåttavlan med Coca cola-damen fick J på Makuuni en dag. Vi vet inte riktigt varför. Men den är ju fin!

Jag samlar ju på plåtburkar men tyckte nu att en del av kollektionen skulle få ett nytt ändamål. 

 I den här butiken kan man t.o.m. köpa Oetker-pizza!

 Damerna beställde "öl som e jättestarkt och tårta".

Tårtorna, trägrönsakerna, mikron och matförpackningarna har flickorna fått i present av snälla släktingar. Inte allt på en gång, utan lite an efter. Kassa-apparaten fick T sin första jul.

Nu ska jag bara natta barnen så jag får leka lite till. I fred.



Vad jag skulle vilja jobba med om jag inte var radiosnarvlare

Jag skulle vilja vara sekreterare! Eller nån annan form av bokare och fixare! Bröllopsplanerare skulle inte vara helt fel. Jag älskar att boka och planera, kolla upp alternativ och göra anteckningar och hålla små välresearchade föredrag inför en uttråkad publik (dvs J).

I höst har vi varit gifta i fem år och i något skede hade vi planerat att resa lite längre bort för att fira. Men eftersom vår ekonomi inte riktigt tillåter New York, Japan el.dyl blidde det Stockholm. Och nu har jag planerat den lilla mini breaken som om det var fråga om en statsbesök.

Vi ska bo på Rival på Södermalm. Där finns det ABBA-skivor på rummen, men det kan ju vara trevligt i alla fall. På fredag blir det middag på Riche (om jag inte ser en enda kändis kräver jag en gratis toast Skagen), på lördag Berns Asiatiska och sedan Jesus Christ Superstar med Ola Salo på korset. Så vill jag förstås kolla nya Mood-gallerian, inredningsvåningen på PUB och alla mina Stockholmsfavoriter. J brukar lufsa till Science Fiction-bokhandeln och rödvinshyllan på Systembolaget. Fotografiska museet skulle gärna få rymmas in nånstans också. Ja ni ser, fullbokad helg alltså.

Det här blir alltså i slutet av oktober. Tror ni att de slog sig för knäna och hånskrattade på Riche när jag bokade bord redan nu?

Höj livskvaliteten för 9,90!

Köp en ny kudde. Jag har av nån anledning dragits med en riktigt eländig potissäckaktig excuse of a dyna den senaste månaderna. Men igår slog jag till och köpte en ny kudde på Ikea och i natt sov jag som en prinsessa. Inga mariachiorkestrar nånstans.

Men Ikea, ja. Visst är jag modig (eller bara dumdristig) som packar in mina helvilda barn i Esbobussen och åker till det stora varuhuset med avsikt att både äta lunch och uträtta ärenden. Men det gick riktigt bra. T råkade förvisso banzaisparka en främmande karl i baken i lunchkön och S fick hepuli när vi köade till bistron (varför kallar Ikea en mjukglass- och korvdisk bistro?) men vi kom hem välbevarade med alla våra inköp. Parkerade också ungarna i lekrummet en timme och provsatt soffor medan de stärkte immunförsaret i bollhavet. Inte så dumt.

Nästa vecka blir det morgonturer igen. Lite oklart hur det ska gå till, har ju vant mig vid att ligga och läsa Game of Thrones  till småtimmarna.

Knasig dröm

Under sista semesterveckan dyker alltid jobbstressdrömmarna upp, men i natt var drömmen ganska underhållande.

Jag skulle intervjua Linn Jung! Kul! Många saker att tala om med henne, ingen stress i det. Men varje gång jag slog på bandspelaren (som var gammalmodig och enorm) hände det underliga saker. Två bilar krockade på gatan så vi fick vittna för polisen.Vi blev utslängda från cafét där vi satt av en elak tjock gubbe med kladdigt förkläde och köttyxa. Och när vi hittat ett nytt ställe kom en munter mariachiorkester vandrande och började spela trumpet rakt i örat på mig,

Vad lär vi oss av detta? Jag har läst för många bloggar och sett för många Leslie Nielsen-filmer den här sommaren.

Instagram gör en tjock!

Steg på vågen imorse och konstaterade att det där med att dricka vin och äta glass varje dag under semestern funkar jättefint. Om målet är att göda upp sig ordentligt för en kall vinter alltså. Jag kommer att klara mig galant.

Vet ni vad! Jag skyller på de såssiaala medierna! Jajamen. Klart att man blir sugen på bärpaj när femton vänner samtidigt instagrammar, facebookar och twittrar ut bilder på sina pajer. Och grillmat! Våfflor! Hemgjord glass! Två immiga skumpaglas på en brygga! Jag är värst av alla, instagrammar typ bara matbilder. Man har ju inte så mycket annat att komma med, liksom.

Tidigare somrar har man ju helt enkelt kunna välja bort att se på Mat med Tina eller bläddra igenom de mittersta uppslagen av Hemmets Veckotidning om man vill undvika frestelserna, men nu kan man inte längre gardera sig för alla smarrigheter. De dyker ju upp i det vanliga kontaktflödet. Och om min kompis får dricka öl i Berlin just nu måste jag ju få¨dricka lite öl här hemma, jag med. Visst?

Nåja, det fina med mig är att när jag nått en viss gräns är jag inte sugen på varken vin eller sötsaker. Här är jag nu. Ska äta lite spenat. Och kanske instagramma den. I retrofilter.