Hemma!

Ah, hem ljuva hem. Egen säng, egen dusch, egen gubbe som tillreder egen mat som smakar nånting. Försöker dressera J så att han skulle börja komma kutande med smärtstillande piller i en liten pyts bara jag trycker på en knapp men han lär sig lite trögt.

Nu gäller det att hålla ordning på alla meduciner själv dessutom. Varje käll ska jag ge mig själv en spruta i lilla maggen för att undvika blodpropp. Det är inte så sprittande.

En annan utmaning är att i tid och otid påminna ungarna om att de inte får använda mig som studsmadrass som i vanliga fall. "Ett litetlitet studs?" försökte S pruta, men fick ett nej.

Dagens high och low

High: Att duscha! Bara post-förlossningstvättarna har varit skönare.

Low (eller kanske bara ow): När sköterskan drog ut en 30 cm lång slang ur magen på mig. Om jag hade fattat att den var så jäkla lång hade jag krävt bedövning och tittat åt ett annat håll. Kommer att ha Matrix-aktiga mardrömmar i ett halvår.

Men hey, imorgon får jag åka hem!

"Tänk om de använder såååg! Och spaaade!"

T försökte trösta mig inför morgondagens operation just. Det gick inget vidare.

Men nu har jag packat ner mommosandaler, huvudduk (ser ut som Jedward om jag inte fixar håret och vill ogärna skrämma gamylerna på avdelningen), choko, Game of Thrones i bokform och lösa kläder för hemresan.Lite som BB-väskan minus amningsbehå och bärsjal.

Nackdelen med att arbeta i kontorslandskap är förresten när en hurtig sjuksköterska ringer en mitt på dagen och hojtar "Ja kerro, miten se tyhjennysprosessi on mennyt?"

Dit solen inte skiner

Man måste göra en del förberedelser inför en njurperation. Jag har talat igenom det hela med barnen (de får inte hoppa på mig när jag kommer hem), skaffat fram innetofflor, laddat iPoden och köpt en hög trevliga böcker. Allt detta har väl känts rätt gemytligt. Men Toilax rektalvätskan ser jag inte direkt fram emot.


(Okej, bilden förvränger proportionerna lite grann. Pipen är inte lika lång som mitt ansikte. Men lång nog. Iiik.)

Underhållning

Tillbringade som sagt var några timmar i ett sunkigt väntrum på Pejas sjukhus i dag. Jag var den enda patienten under 65. Pensionärerna trodde att de viskade diskret till varandra men egentligen väste de superhögt "Kyllä toi oli kauan vessassa" och "Onpas omituinen kaveri" (om en manlig sjukskötare).

Jag han läsa nästan halva Game of Thrones, dricka tre koppar nescafé och proppa i mig hudrafemtio jaffakex.

På måndag ska jag tömma tarmen och träffa Yles vd. Oklart i vilken ordning jag ska göra detta.

Hemlighetsmakeri

Imorgon fyller J år (hans besök här på bloggen är ganska glesa, så jag tar chansen) och eftersom jag kommer att åka iväg på jobb långt före han vaknar har jag delegerat morgonceremonierna till T. Hon lyssnade uppmärksamt på mina instruktioner men tvivlade på att hon skulle komma ihåg allt. Så nu har jag gjort en lista. Fick bli en i bilder för hon kan ju inte läsa ännu.

Klart och tydligt, inte sant?

Om en vecka händer det en massa

Nästa tisdag blir en intressant dag. Dels ska jag tv-debutera i De Eurovisa på Yle Fem. Ungefär så här ser jag ut. Inget konstigt alls.


Och medan avsnittet sänds ligger jag på operationsbordet och får njuren kirrad av C-3PO eller nån av hans småkusiner.En robot alltså. T frågade ivrigt om hon får titta på och om mitt skelett händelsevis kommer att trilla ut (ack, hoppfullheten i barnögonen).

Har nog en känsla av att det har blivit lite väl mycket den här våren. Att starta Morgonöppet har varit utmanande och kul och att arbeta med Eurovisionen är lika hysteriskt roligt som i fjol. Men visst är jag trött. Så pass trött att jag ärligt talat ser fram emot att ligga pladask i tre veckor för att återhämta mig efter operationen.

I dag anlände mitt konvalescens-bokpaket från Adlibris. Kepler, Knausgård, Lundberg Dabrowski,  nån riktigt trashig "kollatjolla, min KK är en demon"-roman av Carol Goodman (en chansning vid checkouten), Game of Thrones och några till.