Nu har vi (eller ähum, jag) inrett

 Speak friend and enter.
 .



Jag tycker det är fint så sjuttsingen. Jag ska ännu måla lite schablongrejer på väggarna och fixa gardiner.

Nu är frågan bara vad stugan ska heta. J föreslog "Apburen", T tycker den ska heta "Vår lillalillalilla stuga", S ruskade bara på huvudet och sa "Nöu!" och mina fina krusidulliga (och medges, lite väl puttenuttiga)  förslag röstas ner innan jag hinner uttala dem till slut.

Relevanta frågor

Jag har i flera veckor tänkt diskutera de hemska händelserna i Norge med T, 5 år. Dagisungar får ju nys om allt möjligt och jag vill att hon ska få höra om sådana här saker hemifrån först, så vi kan gå igenom dem med egna ord liksom.

I dag blev det äntligen en sådan stund då det kändes naturligt att berätta om pojken som blev så konstig i huvet att han sprängde en bomb nära hotellet vi bodde på för några månader sedan och sen åkte till en ö och sköt på en massa stora flickor och pojkar så att de dog. Och att deras mammor, pappor, syskon och vänner nog blev jätteledsna. Och att pojken är i fängelse och inte kan göra illa längre. Och att sådant här händer, men väldigt, väldigt sällan.

T lyssnade och begrundade, ställde lite följdfrågor och verkade inse allvaret i det hela utan att bli uppskrämd för egen del. Mycket bra, det var just det jag ville uppnå: att förklara för henne att hemska saker händer i världen utan att göra henne paranoid.

När jag läst godnattsaga och stoppat om henne hojtade hon efter mig:

"Mamma! Jag vill fråga två saker!"

Jag ilade tillbaka, redo att tackla min älskades dotters begynnande Weltschmerz med all min erfarenhet och livsvisdom.

"Ett! Hade den där tokiga pojken ätit nånting konstigt som fick honom att skjuta? Två! När börjar min balettskola?"

Anitha gav upp

Jahapp, där gick gränsen för Anitha Schulman. Hon slutar blogga.

Det är så oändligt ledsamt, men jag förstår henne mer än väl. Hon har fått helt sanslösa kommentarer.Allt hon gör är fult, hon är ful, hennes bebis är ful, hon är korkad etc.

Fy farao för alla ynkryggar som inte hittar på något annat sätt att kompensera sin litenhet än att jävlas med en vilt främmande människa som haft modet att bjussa lite på sig själv.

Värdelösa helgon

Gissa vem som just gjorde tidernas vurpa på järnvägstorget? Men en vänlig dam hjälpte upp mig och vojade sig lite. Det händer sällan. Kanske jag ska sätta min tilltro till skyddsänglar i tantförklädnad och ditcha helgonen.

Edit. Jag kollade in min egen blogg och undrade varför i helskotta det var en bild på ett bröst i den. Insåg inte imorse att bilden på mitt knä kanske var lite diffus...

Så länge satan kan gå

Så har jag skrivit på en memolapp till mig själv. Jag måste börja skriva tydligare. Jag tror det har med midsommarens Tongåva att göra, men vad vet jag?

Nu vet jag inte om det är så många medelålders kvinnor inne och läser här, men jag skryter i alla fall. För en stund sedan ringde telefonen och en djuuup röst sa "Men hej Eva, det här är Christer Sjögren". Och det var actually Christer Sjögren och inte Anders Helenius eller nån annan lustigkurre. Ååh vad trevlig han var.

Hans röst är så behaglig att den i alla tider har fått publiken att förlåta en massa. Sådana här outfits, till exempel.

Potter med mamma

Jeee! I dag ska jag äntligen gå och se på den åttonde och sista Potterfilmen. Det gör jag med mamma, för vi har en cirkel att sluta.

 I november 2001 råkade vi befinna oss i London (mamma hade hakat på en jobbresa som pappa var på och om någon åker till London hakar jag på vare sig de vill det eller ej), och när vi passerade Leicester Square kolliderade vi med ett kravallstaket. Det skulle nämligen vara världspremiär för den allra första Potterfilmen om en timme ungefär. Både mamma och jag hade med förtjusning läst de Potterböcker som utkommit vid det laget, och eftersom vi inte hade nämnvärd kisibrått eller andra predikament stannade vi vid kravallstaketet för att se vad som skulle hända.

Och där stod vi i tre-fyra timmar omgivna at tjutande brittiska tonåringar medan alla möjliga filmstjärnor och kändisar knallade förbi. Daniel Radcliffe var pytteliten och helt ifrån sig av nervositet. Cher, Beckhams (de hade väl bara ett barn på den tiden), Ant & Dec, och hela brittiska skådisgräddan utom Alan Rickman (till mammas förtret) kom traskande. Det var helt overkligt.

Tycker fortfarande att de första Potterfilmerna är bäst, de är magiska och mysiga på ett helt annat sätt än de senare. Men jag ser fram emot kvällen!

Take those!

Hoppsan! I dag bildgooglade jag nånting helt annat men fick fram detta
(Who am I kidding, förstås googlade jag "boyband nineties naked". Det gör jag varje tisdag)

Det måste ju vara livat för gossarna i Take That att sådana här bilder finns på nätet för evigt, nu när de är vuxna och seriösa och till och med Robbie dalat så fort att gruppen återförenats

Men vad var liksom storyn bakom den här bilden? Kanske Jason ba "Jag har en jättehyvä idé för ett photo shoot" och då sa Mark "Men tänk om det är för gay?" och se va Robbie helt "Näää, ingen tycker ju att Red Hot Chili Peppers är gay heller" och Gary och Howard ba "Jååå, det gör vi!"

Klick.

Nå men pojkar pojkar, inte ska ni skämmas. Det var ju festligt ju! Seså, upp med hakan.

Working girl

Återvände till jobbet i dag och var så passiv att jag är riktigt arg på mig själv. Men min ena deadline är på torsdag och den andra på fredag så fat chance att jag skulle komma igång redan på måndagen. Usch, varför kan inte jag vara en sådan som passar på att fixa undan lite stuff när jag har en lugnare vecka? Alltid vänta till sista minuten. Stryk skulle jag ha. Klatch. Aj.

Väldigt mycket dagismjuklandande på gång i grannbloggarna! Lycka till allesammans, det är nerviga grejer men bra brukar det ju gå. Vi mjuklandar inte alls, våra små var först på plats imorse och de sista att åka hem på eftermiddagen. Men de var helnöjda med att vara tillbaka på dagis.

Kollegerna på Vega mjuklandar lite dock. Vi satte ner en ansenlig del av arbetsdagen på att hitta på snuskiga parodinamn på våra radioprogram. Vad sägs om Nudistfredag och Snoppsnille, Pittmen och Boob-la-di, Du sköna säng och S(am)laget efter 12? Åååh vad skojsigt vi hade det!  (Och där slutade femton bloggläsare betala tv-licens, snyggt jobbat Eva)

Darcy och Lizzie återförenas

Äntligen gick J med på att hyra The King's Speech. Han har varit rysligt skeptisk av nån flöntig anledning. Den var super! Vilken film! Fulla poäng.

Mr Darcy var kung, Marquis de Sade talterapeut, Dumbledore var gamla kungen, den där ena dragqueenen från Priscilla Queen of the Desert var kronprins, Bellatrix Lestrange var drottning, Dr O'Hara (från Nurse Jackie) var Wallis Simpson, Mr Collins skymtade också som hastigast...

Ja, och Lizzie Bennett var gift med Marquis de Sade, så i den här scenen träffade hon Mr Darcy.

 

Undrar hur det kändes, Jennifer Ehle och Colin Firth var visst ett kärlekspar också i verkliga livet när det begav sig. Det här försökte jag förklara för J men  fick bara en tom blick till svar. Konstig kille.

Det var väl en utförlig filmrecension? Jodå. Se den om ni nu inte redan har gjort det. Black Swan kan ni skita i.

Fredsförhandlaren T

Jag och S råkade i gräl här på kvällskvisten. Hon hade demolerat sitt rum under dagen, något som väl är oundvikligt när semester rullat på i flera veckor och mors och fars inspiration att hitta på mysiga familjeaktiviteter börjar tryta. Jag försökte i alla fall plocka undan det värsta i rummet, men då blev det lilla trotstrollet ilsket och började riva ner ännu mera. Så vi kom ihop oss lite, jo.

För en stund sedan kom T marcherande till mig med sträng min.

"Hördu mamma. Är du nu lugn och rar nu eller e du ännu arg på S? För nu har jag lugnat ner henne och om du börjar ropa igen börjar hon skrika ´Vareminstorasyster???´ och nu skulle jag vilja titta på Barnkanalen".


Stackars barn. (Fast grymt så mallig hon är över sin nya roll som fredsförhandlare)

Mammafitness

Nej hörni, nu är jag trött på min degiga lekamen. Jag tycker ju inte att jag är övermåttan fet på något sätt, men så himla plösö. Och nu efter semestern är det ännu värre, vart tog självdisciplinen vägen??? En skvätt vin varje dag, glass, flott, inget joggande, fullständig dekadens.

Dags att ta till the big guns. Så här ser de ut.
Olga Rönnberg, svensk fitnesskändis, flerbarnsmamma, tightast i universum. Hon är min Online-PT fr.o.m mitten av september (fanns inte plats i de tidigare grupperna). Anmälde mig just. De här bilderna är ju nog ganska inspirerande. Eller har jag TV-shop-fördummats totalt?

Här ska tightas! Har någon erfarenheter av dylikt?

Snart är glada semestern sluuut, slut, slut

Det var fyra snabba veckor, det där. Tjoff bara. Men det ska bli riktigt skönt att landa i de vanliga rutinerna igen, måste jag medge. Barnen har ju blivit helt dabbiga av vårt oregelbunda semesterleverne och jag tycker inte att jag gjort annat är sovit, druckit rosévin och irriterat mig på saker de senaste dagarna.

I dag fick jag tillbaka min HTC-telefon! 1,5 månad dröjde det och jag ska fanimej ha nån sorts kompensation. De hade fått byta ut hela moderkortet så goodbye till alla kontakter och inställningar. Dessutom fick jag köa i 40 minuter i Sonerabutiken igen. Jag tycker verkligen att Sonera skulle kunna bjussa på avbetalningen för den månad då jag inte kunde använda min dyra lur. Det ska jag ringa och säga till dem. På måndag kanske. När jag tagit mig ur Tjuren Ferdinand-tillvaron och blivit mera a la Sigourney Weaver i Working Girl.

Nehej hörni, nu ska jag koka Crema Catalana.

Det är svårt att fota sitt bakhuvud

... men skam den som ger sig. Tadaa. Så här mycket hår har jag just nu.

Inte så pjåkigt med tanke på att jag var kal som ett bowlingklot för ett halvår sedan. Och jag rakade huvet med hyvel för cirka två veckor sedan, det hår som finns växer med faslig fart. Under resan har det hunnit på 0,5 cm ungefär. Det skulle inte vara några som helst problem för mig att fixa en Juice Leskinen-frilla till jul, men det var nu kanske inte just den kändisfrisyren jag drömt om på sistone.

Börjar väl vara dags för en Neulash-update också! Funkar nog! Inte riktigt på det sätt som jag hade hoppats, men alla de som har normal fransar som de vill gödsla lite kan skicka in sin beställning genast. De några fransar jag har har nämligen blivit galet långa, tänk dromedar. Tyvärr är det omöjligt att få dem att fastna på bild med min amatöriga hemmafotoutrustning, så ni får lita på mig.

Lite grann verkar Neulash faktiskt ha fått fart på den övre fransraden också, men än så länge är fransarna superkorta och pigmentsfria. Det samma gäller ögonbrynen, som dessvärre växer som ivrigast en god bit ifrån pigmenteringarna. I värsta fall slutar det väl så här! Multibrow.

Vi pausade på ABC och fick besöka 50-talet

Hemma igen! Skönt. Vi pausade som vanligt på sunkpalatset ABC Pirkkala och där fick jag syn på denna ställning med souvenirer.

En kul idé, vem ill inte ha en slangbella med sitt eget namn på?
 Det fanns armband med namn på också, riktigt nätta.
Så långt är allting frid och fröjd. Men vad händer om Anneli, Amanda eller Emma hellre vill ha en slangbella än ett armband? Eller om - flämt! - Aatu eller Eemeli föredrog armband?

Den tanken har icke slagit tillverkaren Johan. Små gossar är busiga och behöver slangbellor, därmed tillverkas slangbellorna enbart med pojknamn. Töser är däremot som bekant mera intresserade av nipper, så enbart flicknamn på armbanden.

Godmorgon Johan. 2010-talet här. Och 2010-talet säger skäms för fan.

Lions and tigers and bears, oh my

Kolmården var super! Dyrt som fan men värt sitt pris. Vi trodde att vi hade otur med vädret eftersom det var fuktigt och mulet och nästan tropiskt varmt, men det gillade ju de mera exotiska djuren så de var hur aktiva som helst.
 Ny safarisystemet med en superlång skidlift var genialiskt. I dryga 20 minuter svävade man omkring och tittade på björnar och giraffer.
 Och så ler vi vackert mot kameran. Tihii.
 Flämt! Fram med kameran, fort! Det är audition för Top Model i den där skogsgläntan!
 Nej tyvärr flickor, ni är för unga för Top Model. Men divapoäng för shadesen, S!
 T ska rida på en kamel och har helt glasartad blick.
 Se där, ökenprinsessan!
Jag hamnar alltid i sådana här fjantiga åkdon eftersom J har för långa ben och inte ryms in i tekoppen.
Han tog en tupplur under tiden.