Jag är inte en bloggare som är någon

Nå äsch. Det har tydligen varit pastellig bloggfest, alla som är någon var bjudna. Jag var inte bjuden för jag är inte någon. Nu kunde jag ju rycka på axlarna, säga "oh well, som jag skulle bry mig, jag har bättre saker för mig" men det skulle ju vara lögn. Jag tvättade fönster i huckle hela dagen, det är inte att ha något bättre för sig. Och goodie bags! Jag har aldrig fått en goodie bag, för en duktig objektiv journalist tar aldrig emot sådant. Men en bloggare som är någon kan ta emot hur många bags som helst. Jag vill också bli bjuden på pastellig bloggfest, buhuhuuuu. Ska byta namn, hädanefter är detta Martyrbloggen.

Men hey, jag fick en massa fint imorse istället. T hade planterat nån sorts blomma till mig, ska bli intressant att se om det är en fikus eller en köttätande växt. S hade gjort ett kort och av J fick jag en morgonrock i storlek XL. Den satt satt som gjuten. Ouch.
En del blir lyckades till och med på mug shots!

Skurgummans lördag

Det kändes ju som en briljant idé att bygga ett stort hus. Mindre briljant var det att bygga ett hus med 26 fönster. Vi har knappt kunnat se grannskapet genom våra superskitiga fönsterrutor så i dag satte jag tappert igång med projekt fönstertvätt.

Efter sex timmars slit har vi inte ens kommit halvvägs. J är dessutom jättenoga, det får inte vara några ränder alls och det är ju för fan omöjligt!

Nåjo, i ett skede tog vi i alla fall glass- och jordgubbspaus. Den behövdes.

 T förevigade sin mor, skurgumman.
 S gör inte fotominen på beställning.
 Inte J heller.
 Atkins tillåter jordgubbar om man lovar äta ordentligt med vispgrädde till. Nå okeeej.
Sådant här står jag och ylar lyckligt över nuförtiden. Det växer pärlhyacinter i trädgården! Hur har de hamnat där? Och hur kommer det sig att jag kan identifiera dem som pärlhyacinter? Yikes!

Vårfrisyr

I vår har jag satsat på en frisyr jag kallar "marmorerad skalp". Det växer små mörka tofsar lite på måfå på mitt huvu. Inte speciellt tjusigt, när man är helskallig kan man ju låtsas att det är ett medvetet val. Men ingen klok människa väljer en sådan här tofsfundering. Det ser lite ut som om en blind person med handen i gips rakat mitt huvud.
Oh well, förra året hade jag inte ett ensa hårstrå nånstans, nu gör håret anspråkslös comeback här och där. Det är ju trevligt.

Jag klarade av arbetsdagen fast jag var lite dåsig. På måndag börjar ESC-rumban. Blir en intensiv vecka, men herreminjösses vad skoj det ska bli!

Typiskt mej

När jag är sjuk en dag blir jag så jäkla rastlös framåt kvällen att jag börjar med något husligt projekt. I dag fick det bli tambur-uppröjning. Bort med vinterkläderna, fram med vårjackorna, ordning och reda i skohavet.

Före:

Efter:
De trevliga vita skohyllorna fyndade min man i dag i en exklusiv liten inredningsaffär här i närheten, som säljer inredningsprylar i ljus och lantlig stil.

(Okej, han var på Jysk)

Sådana bloggar läser inte jag

Jag blev sjuk, suprajs suprajs. Sitter nu hemma och äter mörk choklad och läser bloggar och hör på när blivande grannarna spränger (ytterligare ett husbygge i Esbo, tänka sig).

Men om bloggar alltså. Bloggar kan gärna handla om vad som helst, jag läser det mesta när jag har tråkigt. Men det jag inte klarar av är bloggare som hittar på egna skrivregler. Som att centrera all text. Alltid. Jag klarar högst av ett gratulationskort med sådan text, absolut inte hela blogginlägg. Tyckte ju att superhustrun Marica verkade vara en putslustig ragata men en sådan där blogg kan jag bara inte läsa.

Sen finns de de som tycker det är lite coolt att skippa alla stora bokstäver, också i början av namn och nya meningar. Jag är språkvetare, sådant svider i mina ögon som ickekanintestat schampo.Precis som att skriva allt med versaler. HERREGUD MAN FÅR JU HJÄRTSVIKT BARA AV EN MENING!!!!

Sen finns ju fenomenen som Kissie till exempel. Jag tror att hon har ett visst hum om skrivregler, men att hon kakkar ur sig inläggen i sån faslig fart att det blir lite hipp som happ med stavningen. Och det fungerar tydligen ändå. Inte på mig kanske, men jag tillhör inte målgruppen.

Näe hörni. Rätt ska vara rätt. Slarvfel och stavfel gör jag minsann själv  mig skyldig till hela tiden så sådana tänker jag inte basunera om. Men vill man ha mig som läsare kan man börja med att önska denna i morsdagspresent.

Jag får väl göra en Kaj Kunnas

Nå just så. Om det är typ en vecka på hela året då jag inte skulle få vara sjuk är det ju nästa vecka. Tre Eurvisionssändningar, tre generalrepetitioner, femtielva expertintervjuer (de tror att jag är expert, mwahaaa) och superlånga arbetsdagar.

Igår skulle jag vara jättemegahurtig och länka i 10 kilometer. Det gjorde jag också, med lite gå-pauser. Jag var pålpälsad som Sampo Lappelill och kände mig smäcker som en gravid elefanthona på barettmarch, men jag kämpade på. Och i dag har jag ont i halsen. Fy fasen också.

Lång arbetsdag i dag också, ska försöka få en intervju med Elin Ruth Sigvardsson, och så skulle jag faktiskt vilja gå på konserten också. Men känner mig så slapp just nu att jag kanske borde åka hem istället.

Äsch äsch äsch. Nästa steg brukar vara att jag tappar rösten, då det kan bli lite hest ESC-kommenterande i år. Men så brukar det gå för Kaj Kunnas också, och han är pop i alla fall.

Onanina och naziskämt

Puuuh. Ni ska veta att det är hårt jobb att kommentera Eurovisionen. Vi övar och övar, Johan och jag. Vi tajmar, kollar, testar på nytt, reviderar, skriver om och dubbelkollar. Så har vi hållit på i flera dagar nu. Emellanåt brister det och så blir det skrattsjuka istället. Som när jag lyckades presentera Serbiens sångerska som "Onanina". Det är farligt att sluddra, Nina heter hon. Pausnumret "Cold steel" kommer jag inte heller att våga presentera i sändning eftersom vi kallat det "Buns of steel" hela dagen.

Sedan går ju tävlingen av stapeln i Tyskland i år vilket för in tankarna på helt opassande och super-politiskt-inkorrekta naziskämt när man är trött. Dem ska jag inte ens delge er för de är så förskräckliga. Usch.

Vem tror jag vinner då? Nåh, jag tippar på den franska tenoren. Det finns gott om tanter ute i Europa som gillar Il Divo-stuket. Min personliga favorit är Norge, hon är för gullig.


Hemskast av alla är nog Ryssland. Klarar av både Portugals protestsång och Vitrysslands underliga forsterländska folkdansdiscodänga bättre än denna sliskiga falsksjungande gosse.

7 km!

Bara 20 km till så får Maratonmamman veja undan i joggingspåret.

Men 7 km är otroligt mycket för att vara jag! Jag har aldrig tidigare klarat av att springa så långt utan gå-pauser. Det tog min 48 minuter så något fartvidunder är jag inte, men fasligt stolt. Kan väl dra slutsatsen att jag i dag, 1 maj 2011, har bättre kondition än nånsin tidigare i mitt 30-åriga liv. Hurra för mig!!!

Varifrån kom denna energi? Mjöden? Skumpan? Mascarponeosten?

Fläskupdate

Gick till läkaren igår. Inget fel på sköldkörteln, det var ju skönt. Men vet ni vad han förslog? "För kostdagbok i två veckor och gå till vår kostexpert, det är säkert något småätande som orsakat ökningen".

Fem kilos viktökning på en vecka pga småätande? Hurdant småätande är det? Fem pizzor per kväll?

Tillbaka i ruta ett. Synd att jag inte är Pajkvinnan för ett v-ord skulle sitta här.