Jag har hunnit testa många dieter i mina dagar. Alltsedan en obetänksam skolhälsovårdare gav mig tjockstämpeln någon gång på femman-sexan har det här med mat varit knepigt och skämmigt.
Och sen var det liksom igång. I vuxen ålder har jag kört Viktväktarna, GI, Atkins och nu senast Cambridge. Den först- och sistnämnda går ut på ganska samma sak: räkna kilokalorier (och i Cambridge fylla på med pulvermat). GI och Atkins är tvärtom, kalorierna behöver en inte vara så noga med bara en äter rätt grejer.
Smör? Nooo skriker VV och Cambridge. Jaaa, tjoar Atkins och GI.
Potatis? Jajamen, så mycket du vill, tycker Viktväktarna. Danger danger, säger Atkins.
Lättprodukter? Usch, vet du ens vad de där innehåller? undrar Den hemlige kocken.
Efter att ha utsatt mina stackars kropp för än det ena och än det andra har jag i dag landat i ett väldigt underligt stadium. Jag tycker uppriktigt att min kropp är toppen just nu, jag mår fint, orkar jogga, är helt till freds med min spelegbild osv.
Jag har med andra ord uppnått målet! Hurra! Nu ska jag leva lycklig i alla mina dar och äta normalt.
Men detdäran... hur äter en normalt?
På mödrarådgivningen eller arbetsplatshälsovården delar de gärna ut broschyrer om helt normal kost. Så här kan det se ut:
Frukost. Rågbröd eller gröt och kaffe/te, okej det går bra. Men juice till? Varje dag? Really?
Lunch. Klassisk köttsoppa. Jättenormalt tycker hälsovården. Men jag vet inte när jag senast skulle ha kommit i kontakt med en skål köttsoppa. Gymnasiet? Där jag äter lunch på vardagarna serveras helt andra saker. Förvisso kunde jag tillreda köttsoppa själv men njää.
Mellanmål! Banan! Bananarama! Massvis med banan. Banan är bra för allt. Synd att jag hatar banan.
Middag. Korvsås, mums. Knackisar, lök och massvis med maizena. Och potatis. Och rågbröd för bröd är alltid bra. Och tomat och gurka.
Kvällsmat. Banan? Kom igen nu, ät en banan. Non? Nå men rågbröd då.
Visst, för någon kanske det där är en högst normal kost. Det kanske det var för mig också. 1987.
Hur många äter så där nuförtiden? Hur är det med den nya husmanskosten tacos till exempel? Eller sushi? Eller nepalesiskt? Inget av det här upplevs väl som så väldigt exotiskt längre. Åtminstone i min bekantskapskrets tror jag tacos serveras väldigt mycket oftare än köttsoppa.
Lägg till att många vill minska på köttkonsumtionen. Hur äter en vege-normalt? Hur förhålla sig till mjölkprodukter? Är frukt godis? Smör eller margarin? Är quinoa normalt?
Vad heter det sa du? Poke bowl? Det kan omöjligt vara normalt, det här.
Och tarmen! Det är viktigt att ta hand om tarmen! Gurkmeja är the shit! Synd att en del varianter är fulla av skit på riktigt. Cancerframkallande målfärgsrester eller vad det nu var. Nähepp.
Inte är det lätt, inte.
Jag vet helt enkelt inte längre hur jag ska äta då jag inte följer en diet! Jag måste ha klara direktiv och följa en viss princip.
Det är precis som en ideologi.
Ge mig en övertygande matpredikant och jag blir troende på nolltid. Tills jag en dag börjar lockas av en annan inriktning och byter.
Och till sist försöker vara mat-ateist och förvirrat rör om i köttsoppan som jag inte alls är sugen på.
Grönkål, edamame och tofu. Trendigt, ja. Men normalt?