Och ni är fullständigt oskyldiga dessutom. Men jag måste ju avreagera mig nånstans.
Jag dricker aldrig alkohol på jobbet. Något enstaka skumpaglas har jag kanske smuttat på då nån kollega fyllt jämna år, men om jag ska vara i sändning är jag helnykter. Är mycket principfast på den här punkten.
I lördags arbetade jag som bekant på UMK i Ishallen. Det blev en lång dag, vi började klockan 12 och åkte hem vid 23.30. På eftermiddagen åt vi äcklig lunch för 9 euro i ishallens sunkiga cafeteria. Mellan generalrepetitionen och själva finalen kilade jag till Alepa och provianterade med lite läsk, bulla och hostpastiller eftersom vi inte ville äta samma lunch en gång till i cafeterian och popcornsstånden inte ännu hade öppnat. Det här borde jag inte ha gjort eftersom hela Ishallen är restaurangområde och det är förbjudet att ha med egen mat. Men det visste jag inte då. Ingen av dem jag jobbade med heller, tvärtom fick jag beställningar av flera kolleger.
Mitt i sändningen sitter jag och en dunderförkyd Johan och refererar med högt tempo och glatt humör. Då river nån upp dörren till vårt bås, tänder taklampan (som ljusteknikerna strängt hade bett oss ha släckt) och börjar gorma "Jag tänker ta bort era omat eväät nu! Klaga till XXX om det inte passar, detta är ett restaurangområde!!". Vi väste till människan att vi var hemskt ledsna över våra omat eväät, men att i var mitt i livesändningen och att hon inte helst kunde börja stöka i båset just då. Damen gormade lite till och försvann sedan. Vi kom ju av oss i referatet, svårt att få upp ångan igen när nån just har skällt ut en.
I dag gick följetången vidare. Det kom ett mail från ishallen "Teillä oli hieno tapahtuma Helsingin jäähallissa, mutta tällainen alkoholirikkomus teillä sattui. Teitä oli pyydetty poistamaan omat alkoholijuomat aitoista ja te ette olleet niitä poistaneet". Bifogat fanns också en lagtext och tonen var ganska hotfull. Uppenbarligen hade man hittat tomma vinflaskor i just det bås jag och Johan satt i! Och mailet hade skickats till alla möjliga som hade med UMK att göra.
Jag blev så arg att jag höll på att omvandlas till gas. Till all lycka är Johan mera diplomatisk än jag och redde raskt ut saken. Det visade sig att det inte alls var i vårt bås vinflaskorna fanns, utan nån helt annanstans. Så nu är saken utredd.
Misstag händer. Jag klåpade ju själv eftersom jag bröt mot "ingen egen mat"-policyn som jag inte kände till. Men en sak irriterar mig något oerhört. Nämligen att mailet med anklagelsen sannolikt gick ut till en massa människor på YLE, och rättelsen når knappast dem alla. Vilket nu innebär att mången kollega på finska sidan tror att de svenska UMK-kommentatorerna är festprissar som sitter och dricker vin på jobbet. Det finns säkert sådana som ägnar sig åt dylik verksamhet, men jag hör inte till dem.
Och det är förstås väldigt egocentriskt att sitta och gräma sig över vad någon främling eventuellt tror om mig och mit alkoholbruk, men det hjälps inte.
Grrr.
Jag dricker aldrig alkohol på jobbet. Något enstaka skumpaglas har jag kanske smuttat på då nån kollega fyllt jämna år, men om jag ska vara i sändning är jag helnykter. Är mycket principfast på den här punkten.
I lördags arbetade jag som bekant på UMK i Ishallen. Det blev en lång dag, vi började klockan 12 och åkte hem vid 23.30. På eftermiddagen åt vi äcklig lunch för 9 euro i ishallens sunkiga cafeteria. Mellan generalrepetitionen och själva finalen kilade jag till Alepa och provianterade med lite läsk, bulla och hostpastiller eftersom vi inte ville äta samma lunch en gång till i cafeterian och popcornsstånden inte ännu hade öppnat. Det här borde jag inte ha gjort eftersom hela Ishallen är restaurangområde och det är förbjudet att ha med egen mat. Men det visste jag inte då. Ingen av dem jag jobbade med heller, tvärtom fick jag beställningar av flera kolleger.
Mitt i sändningen sitter jag och en dunderförkyd Johan och refererar med högt tempo och glatt humör. Då river nån upp dörren till vårt bås, tänder taklampan (som ljusteknikerna strängt hade bett oss ha släckt) och börjar gorma "Jag tänker ta bort era omat eväät nu! Klaga till XXX om det inte passar, detta är ett restaurangområde!!". Vi väste till människan att vi var hemskt ledsna över våra omat eväät, men att i var mitt i livesändningen och att hon inte helst kunde börja stöka i båset just då. Damen gormade lite till och försvann sedan. Vi kom ju av oss i referatet, svårt att få upp ångan igen när nån just har skällt ut en.
I dag gick följetången vidare. Det kom ett mail från ishallen "Teillä oli hieno tapahtuma Helsingin jäähallissa, mutta tällainen alkoholirikkomus teillä sattui. Teitä oli pyydetty poistamaan omat alkoholijuomat aitoista ja te ette olleet niitä poistaneet". Bifogat fanns också en lagtext och tonen var ganska hotfull. Uppenbarligen hade man hittat tomma vinflaskor i just det bås jag och Johan satt i! Och mailet hade skickats till alla möjliga som hade med UMK att göra.
Jag blev så arg att jag höll på att omvandlas till gas. Till all lycka är Johan mera diplomatisk än jag och redde raskt ut saken. Det visade sig att det inte alls var i vårt bås vinflaskorna fanns, utan nån helt annanstans. Så nu är saken utredd.
Misstag händer. Jag klåpade ju själv eftersom jag bröt mot "ingen egen mat"-policyn som jag inte kände till. Men en sak irriterar mig något oerhört. Nämligen att mailet med anklagelsen sannolikt gick ut till en massa människor på YLE, och rättelsen når knappast dem alla. Vilket nu innebär att mången kollega på finska sidan tror att de svenska UMK-kommentatorerna är festprissar som sitter och dricker vin på jobbet. Det finns säkert sådana som ägnar sig åt dylik verksamhet, men jag hör inte till dem.
Och det är förstås väldigt egocentriskt att sitta och gräma sig över vad någon främling eventuellt tror om mig och mit alkoholbruk, men det hjälps inte.
Grrr.