Ni får ursäkta denna pseudointellektuella inledning, men det är få saker som gör mig så ivrig som en riktigt välgjord radiodokumentär eller ett riktigt välskrivet reportage. Därför uppmanar jag alla som redan hunnit slänga månadens Kuukausiliite att göra som jag och fiska upp den ur pappersinsamlingen (hemma hos oss brukar den åka ut av bara farten eftersom jag inte hinner läsa den genast då den kommer).
Läs Anu Nousiainens reportage om det osynliga barnet! En somalisk liten tjej som ensam kom till Finland som tvååring, och hur hon sedan trissades runt i ett system med många välmenande människor och ännu flera vikarierande socialarbetare. Och i dag vet man inte var hon är. Ingen ville henne direkt illa, men ooops så bara försvann hon.
Jag grät som en fontän när jag läste artikeln i dag. Jag är något av ett blötdjur just nu, men det var en gripande story.
Läs Anu Nousiainens reportage om det osynliga barnet! En somalisk liten tjej som ensam kom till Finland som tvååring, och hur hon sedan trissades runt i ett system med många välmenande människor och ännu flera vikarierande socialarbetare. Och i dag vet man inte var hon är. Ingen ville henne direkt illa, men ooops så bara försvann hon.
Jag grät som en fontän när jag läste artikeln i dag. Jag är något av ett blötdjur just nu, men det var en gripande story.