Har ni följt med finska Top model i år? Det har jag. Är ju smått intresserad av mode så det är rätt kul att se vad som är på gång. Och så tycker jag det är ganska underhållande att se de tafatta tjejerna mogna framför kameran och plötsligt förvandlas till fulfjättrade fotomodeller med smizing eyes och hypnotisk närvaro. Jag blir uppriktigt glad varje gång de får ett lyckat foto, har jag märkt. Jag kanske är en väldigt ädel person.
Men sen finns det där som irriterar mig lika mycket varje år. Dubbelmoralen. Vi har den goda Anne Kukkohovi som tutar i flickorna att de duger som de är och måste tro på sig själva. Och så har vi den onda (knappast på riktigt men det är den roll hon får i programmet) Saimi Hoyer som genast poängterar om någon är för kort eller för tjock.
Hur ska dom ha det, nu då? Är det bara de som är 180 cm och väger 50 kg som får vara nöjda med sig själva. Varför tar man ens med dem som är för korta och runda om det som Saimi säger stämmer, att de aldrig kommer att ha en chans inom modellvärlden?
Årets typexempel: vackra Helen. En sprudlande dansare från Estland, som tar alla castingmänniskor med storm eftersom hon pladdrar på på perfekt engelska, ställer frågor och fattar direktiv. Men vojvoj när hon är så rund. Titta nu. Så här såg hon ut i början av hösten.
Men nyligen publicerades en glädjenyhet: Helen har gått ner i vikt. Titta, så bra!
Nu är det fråga om en 20-årig flicka som fått utstå mängder av kritik så egentligen vill jag inte dissa vare sig hennes före- eller efterbild. En vacker tjej är hon ju fortfarande. Men jag tyckte hon var så fin från början. Perfekt hy, dansarkropp, kunde röra sig snyggt, glimten i ögat, och framför allt en skälmsk kaxighet som provocerade de finländska medtävlandena men som jag tyckte var ganska fräsch. Hoppas hon inte har bantat bort den också.
I amerikanska Top model vann ju plus-size-tjejen för några säsonger sedan och det gjorde mig så glad. För hon var bäst, hon var den som tog de snyggaste bilderna, som gick bäst på catwalken, som lärde sig mest under tävlingens gång. Så ska det väl vara, den som är bäst på modellandet vinner modelltävlingen. Naiv som jag är inbillade jag mig då att det kanske finns ett hopp för skönhetsidealen i alla fall. Att de som av naturen är långa och smala ska få fortsätta att skina, men få sällskap på catwalken av andra vackra och begåvade människor med helt andra strategiska mått.
Standardmotargument: Men visningskläderna sys upp i en viss storlek. Och den MÅSTE vara 32. Varför det då? Sy dem i storlek 38 och använd säkerhetsnålar när modellen är för smal. Eller ha blandade storlekar och blandande modeller, ni kallar er designers, då kan vi väl anpassa ett mönster?
Det går inte framåt. Varken i Ämerikah, Päris eller här hemma.
Men sen finns det där som irriterar mig lika mycket varje år. Dubbelmoralen. Vi har den goda Anne Kukkohovi som tutar i flickorna att de duger som de är och måste tro på sig själva. Och så har vi den onda (knappast på riktigt men det är den roll hon får i programmet) Saimi Hoyer som genast poängterar om någon är för kort eller för tjock.
Hur ska dom ha det, nu då? Är det bara de som är 180 cm och väger 50 kg som får vara nöjda med sig själva. Varför tar man ens med dem som är för korta och runda om det som Saimi säger stämmer, att de aldrig kommer att ha en chans inom modellvärlden?
Årets typexempel: vackra Helen. En sprudlande dansare från Estland, som tar alla castingmänniskor med storm eftersom hon pladdrar på på perfekt engelska, ställer frågor och fattar direktiv. Men vojvoj när hon är så rund. Titta nu. Så här såg hon ut i början av hösten.
Men nyligen publicerades en glädjenyhet: Helen har gått ner i vikt. Titta, så bra!
I amerikanska Top model vann ju plus-size-tjejen för några säsonger sedan och det gjorde mig så glad. För hon var bäst, hon var den som tog de snyggaste bilderna, som gick bäst på catwalken, som lärde sig mest under tävlingens gång. Så ska det väl vara, den som är bäst på modellandet vinner modelltävlingen. Naiv som jag är inbillade jag mig då att det kanske finns ett hopp för skönhetsidealen i alla fall. Att de som av naturen är långa och smala ska få fortsätta att skina, men få sällskap på catwalken av andra vackra och begåvade människor med helt andra strategiska mått.
Standardmotargument: Men visningskläderna sys upp i en viss storlek. Och den MÅSTE vara 32. Varför det då? Sy dem i storlek 38 och använd säkerhetsnålar när modellen är för smal. Eller ha blandade storlekar och blandande modeller, ni kallar er designers, då kan vi väl anpassa ett mönster?
Det går inte framåt. Varken i Ämerikah, Päris eller här hemma.