När jag var liten hade jag ett favoritprogram på tv: Benny Hill Show. Japp, jag trodde på allvar att det var ett barnprogram. Prutthumor, slapstick, alla jagade varandra och det spelades skojig musik. Barnprogram, helt klart! Herrejämmer så jag skrattade. Lysande!
I vuxen ålder har jag sett några av sketcherna på nytt och blivit lite förskräckt. Jag missade ju helt att de var småfräcka allihopa. Konfronterade min mor med saken för några år sedan. "Hur kunde du låta mig se på sådant sexistiskt trams?" dundrade jag. "Jaaa men du tyckte ju att det var så roligt", försvarade mamma sig.
Nåjo. Men sen blev jag ju också lite skruvad. Inte lika mycket som den här andra Benny Hill-fanclub-medlemmen dock.
I vuxen ålder har jag sett några av sketcherna på nytt och blivit lite förskräckt. Jag missade ju helt att de var småfräcka allihopa. Konfronterade min mor med saken för några år sedan. "Hur kunde du låta mig se på sådant sexistiskt trams?" dundrade jag. "Jaaa men du tyckte ju att det var så roligt", försvarade mamma sig.
Nåjo. Men sen blev jag ju också lite skruvad. Inte lika mycket som den här andra Benny Hill-fanclub-medlemmen dock.