Black Swan och True Grit: Duktiga flickor på vift

Vi har som projekt att se möjligast många av årets oscarsnominerade filmer på dvd under semester. Hittills har vi hunnit med två (om man inte räknar med Trassel som snurrar på dagligen): Black Swan och True Grit. Föredrog alla gånger den senare, riktig girl power!

Cool, lillgammal och principfast fjortonårig tjej beger sig ut för att hämnas mordet på sin far. Hon är inte så värst söt, inte det minsta romantisk, hon anser sig vara mycket smart och kapabel till vad som helst. Som en blandning av fröken Sprakfåle och Daria Morgendorffer fast i Vilda Västern. Hängde alla med?
Hailee Steinfeld är suverän! Fast jag begriper inte varför hon nominerades för en birolls-oscar, hon är ju solklart filmens huvudperson!

Nåja, i Black Swan har vi ju då årets bästa kvinnliga huvudroll, Natalie Portman.
Det roliga är att jag får lite samma vibes av de här två skådelspelerskorna, för första gången jag såg Natalie på film var hon en 12-13 år och kickade ass med Jean Reno och Gary Oldman i Leon. Samma känsla fick jag av Hailees framfart med Jeff Bridges och Matt Damon i True Grit.

Natalie förtjänade absolut sin oscar, men annars var Black Swan en besvikelse. Tyckte den var ganska boring, faktiskt. Uuuh, duktig flicka, överbeskyddande mamma, sliskig regissör, lite tjej-tjej-hångel, lite blod och slamsor. Det var det.