Om jag hade något hår skulle det bli grått nu

Vet inte riktigt vad jag har ställt till med. Eller jo, det vet jag ju visst. Det var Eurovisionen som råddade till allt. I flera veckor funkade inte mina vanliga jobbrutiner alls och under den intensivaste veckan satt jag ju i glasskiosken mitt i natten och såg knappt röken av mina kolleger. Ibland ringde folk och frågade om jag kunde ställa upp här och ta en arbetstur där. Visst visst, sa jag vimsigt utan att kolla i kalendern, det gå säkert fint. Lita på mig!

Fem veckor kvar till semestern. Fyra jobbveckoslut som jag inte kommer att hinna kompa ut, så det blir  jobbputkin på uppemot 12 dagar här och där. Fyra Nöjesfredagar. En sommarserie som jag pitchade i vintras när jag hade tråkigt och inte ens har hunnit börja med ännu. Åtta avsnitt ska det bli. När jag ska göra dem är oklart.

Jag har bokat in fem resor på två månader, roligt men kanske aningen överambitiöst eftersom jag är mera Ma Ingalls än Paris Hilton. Glömt bort T:s födelsedag som ju innebär att vi borde ordna kalas för både släktingar och dagiskompisar. Och nu är jag flunsig. Går inte att vara sjuk nu, för kollegerna börjar droppa iväg på semester och det innebär att det inte finns vikarier om vi som ska jobba sackar ihop.

Lyckat Eva, mycket lyckat.

Är en katastrofal organisatör, usel mamma och allmänt enfaldig människa. Men i övrigt är ju allt hunkydory.