Alla nakna kvinnor är vackra!

Oj, ingenting piggar ju upp en så mycket i semesterkoman som en bloggdispyt om ett intressant ämne! Det är Amanda Schulman och Lady Dahmer som rykt ihop, och det handlar om kvinnlighet och utseendefixering. Yummy!

Jag beundrar båda bloggerskorna och har ingen lust att sälla mig till någondera laget. Ställer mig istället i mitten och fångar åt mig poänger från båda hållen.

Men jag har också själv funderat på det här med utseende de senaste vackan. Vi befinner oss ju i en stuga på en ö. Klädsel enligt väder, på sin höjd lite mascara osv. Just den här stugan är lite knepig såtillvida att det är min arbetsgivare som äger den och en drös halvbekanta kolleger är grannar här på ön. Således känner jag mig inte bekväm att låta mig falla tillbaka i riktigt samma sunk-nivå som om vi varit på det egna landet. (Ni får ursäkta, jag vet att jag duger som jag är också när jag luktar som en gammal Appenzellerost.)

Den värld i lever i just nu är så utseendefixerad att man får svindel. Jag som till och med kunde tappa håret utan att tappa själförtroendet är inte så bekymrad för min egen del, men jag har ju två små fina flickor som ser sig om och samlar intryck. Disneyprinsessorna har varit populära förebilder, långt hår (sorry mamma), svallande kjolar och getingmidja (sorry igen mamma) = skönhet. Och detta är bara början. Inväntar både nyfiket och ängsligt de motsvarigheter till Beverly Hills, Twilight och Tvillingböcker som  2020-talet kommer att bjussa på...

Men en behändig kur är att ta med tjejerna i dambastun. Där sitter den finländska kvinnan. Ibland är hon frodig med kraftiga ben och jättebröst. Ibland är hon liten och benig med intressant grått nätmönster på benen. Ibland har hon bara ett bröst. Ibland har hon spännande ärr och tatueringar som man gärna skulle fråga om, men så törs man inte. Ibland ser hon ut som jag, med muffinsmage med operationsärr på och en aning celluliter.

Där sitter T och S och tittar omkring sig, och jag hoppas att de tänker det samma som jag gör: tänk så nakna kvinnor är vackra! Speciellt i bastun, när de är rena och avslappnade, glada (för det är man ju ofta när man bastar) och belåtna. Hudar glänser, stela muskler mjukas upp. Bastande kvinnor är tidlösa, inga kläder, inget smink, inga frisyrer. Det tycker jag är fint. Slogs av tanken också i våras då jag besökte ett hamam i Istanbul. Det enda som vittnade om att det var 2012 och inte 1512 var nån enstaka Dove-schampoflaska. Ett spännande glapp i vardagen.

Nu vill jag ju ingalunda hävda att att kläder, smink och friyrer skulle vara onödiga ytligheter, men ibland är det ganska rogivande att visats i en miljö där allt sådant saknas.

I bastun ikväll fanns också några tonårstjejer med nätta slanka flickkroppar, men de valde att ha bikini på sig. Inget fel med det, tycker alla ska ha rätten att vara blyga. Men jag hoppas att de inte såg oss, sina bastusystrar, som skräckscenarier utan som en skön verklighet. En hälsosam motpol till Sloggi-reklamer och Cosmopolitanomslag.

First things first

Hemma och vänder, innan vi ska åka ut till Högkopplan igen. I postlådan väntade en hög med Hbl-ar som jag säkert borde plöja igenom för att få koll. Men H&M:s höstkatalog hade också anlänt, så det är nog säkrast att den först.

Ja, orsaken till att vi tog oss till fastlandet var att jag skulle på njur-eftergranskning. Goda nyheter, nu fungerar båda njurarna som de ska! Njurra njurra njurraaa!

Det svårsjungna finlandssvenska kulturarvet

Jag (förnumstigt): Hör du T, vill du lära dig en sång? En som heter Elfensten?
T: Nåjåå.
Jag: Okej. Så här går den: (med min ljusaste finlandssvenska körsopran) Tusen millioner stenar på en strand...
Plågad tystnad
T: Hur går det sen?
Jag: Eeh, det blev för högt. Jag måste ta den på nytt
(Nytt försök med mycket djup jazzröst)
Jag: Tusen milli-ooner stenar på en strand, Lillan fick den allra minsta i sin hand (plågad tystnad igen, men tar man det med fart ska det gå) DEN VAR SKÄR med vita ränder den var len, Lillan kallade den genast Elfensten. 
T: Vaffö?
Jag: Va?
T: Vaffö kalla hon den älgens sten?
Jag. Elfensten. Jag vet int, det är lite som elfenben.
T: Vaededå?
Jag: Nåh... vi pratar om det sen, den kommer en vers till.
T: Mmm.
Jag re-aktiverar min inre Nina Simone.
Jag: Sedan tappade hon skatten, så sa far: Här får du en ny en lika underbar... .... ... TUSEN MILLIOOONER stenar plocka de. Lillan ville inte ha dem. Lillan grät. 
Tystnad.
T: Vad hände sen då?
Jag: Sen tar sången slut.
T: Vad hände med Lillan då?
Jag: Hon blev domare i Talent. 

Högkopplan

Vi har förflyttat oss till Ylearbetarnas sommarparadis Högkopplan. Vädret är nu som det är så vi fokuserar främst på att äta. På kvällarna snor jag och J T:s knallrosa portabla dvd-spelare och tittar på Sons of Anarchy på sovloftet. Men säg inte det så hon hör...

Mugg på Cypern

Det är lustigt, år efter år sedan jag var i mina tidiga tonår har jag haft mens på södernresor. Också i år lyckades jag pricka in precis rätt vecka, och det fick min far (som förvisso vid det här laget börjar vara ganska härdad vad female issues beträffar men ändå förstår att lägga sina ord försiktigt) att undra om jag alls skulle kunna simma under veckan.

Jag hann knappt öppna munnen innan min mamma ivrigt svarade i mitt ställe "Jojo, sidu nu kan hon, för hon har sin MUGG!"

Menskopp brukar jag personligen kalla den, men det är inte så noga. Går bra att simma med mugg/kopp. Rekommenderar!

Gastronomiska Västnyland 2012

I dag tog vi en sväng till Västnyland. Vi började med kaffe i Fiskars.

 När det gäller Ekenäs är det bäst att förlita sig på Karins tips. Förra året rekommenderade hon Café Ada och glassen på Seafront. Mycket bra. I år har hon tagit upp nya restaurangen Rådhuset. Ypperligt gott och vänlig betjäning. Extrapoäng för barnportionerna, att få knackkorvar och franskisar att kännas lite restauranglyxiga är inte helt enkelt. Men Rådhuset levererade.


Sedan vidare till nästa Karin-tips: Voffeli & Kaffeli. Nu började det förvisso bli lite spänt i midjan, mental note att jag bör bära byxor med gummiband på nästa exkursion.


Yes yes yes, sa Sally åt Harry. 


Shoppingfyndet: Två små zinkvaser för 1 euro styck från blombutiken Lyckliga Lotta. Det behövs många vaser hos oss, eftersom det dyker upp små blombuketter titt som tätt och vi snart inte har nånting kvar att dricka ur.

Ja en blus köpte jag också. Tycker den är så himla fin! Från Second Chance i Fiskars. Ett blivande favoritplagg, har jag på känn. Tur att den är av magvänlig modell, blir nog många plankor för att kompensera denna utflykt...

Hej jag heter Eva och jag är poddict

Nu under semestern konsumerar jag minst en podcast per dag, ofta flera. Favoriterna för närvarande är Värvet och Adam & kompani. Värvet blir bara bättre och bättre tycker jag, den sävlige herr Triumf blir allt skarpare i följdfrågorna men är fortfarande en mästare på att inte stjäla showen av sina intervjuobjekt. Och Adam Alsing och gänget är så hysteriskt slattriga att jag kluckar som en Kanakakka-reklam medan jag lyssnar. Carin da Silva är min nya idol, fräscht med en kvick kvinna som ger humorgrabbarna en omgång. Jag trodde hon bara var snygg och bra på att dansa. Och härmed tilldelas Eva Frantz en fördomsspark i ändalykten. Aj.

Jag undviker ganska långt radio under sommaren, helt enkelt för att jag ju försker blockera ut alla jobbtankar. Därför är det väldigt behändigt med poddar. Jag går dagligen långa kvällspowerwalks med nån från Schulman-klanen i öronen. Hinner knappt duscha efter promenaderna, för då måste jag googla nånting som diskuterats men som jag har noll koll på. Som Swedish House Mafia som jag mer eller mindre missat (hey, jag har inte varit musikredaktör på länge).


Det obligatoriska shoppinginlägget

Ja, vad köpte jag på resan då? Nå, en hemskt söt klänning som med fördel kunde bäras på ett sommarbröllop. Tyärr är jag inte bjuden på något sådant i år. Men klänningen blir smashing med tjocka strumpisar i vinter också. Den är i storlek 46, alltid lika hemskt att shoppa italienska plagg...

Ja och så en drös smycken också. Börjar ha löjligt många par örhängen. Men det gör ingenting.



Pafostips

Det här tycker jag man ska göra om man besöker Pafos:

 - äta halloumiost i pitabröd till lunch. Saligt gott, osten smakar så jäkla mycket bättre än den man får i butikerna här hemma.


- besöka kungagravarna. Väldigt spännande att klättra upp och ner i gamla gravkammare och lysa sig omkring med ficklampan i mobiltelefonen.

 - kolla in klippan där Afrodite enligt legenden föddes ur havets skum. Rekommenderas speciellt för ofrivilligt barnlösa, man lär ska bli extra fertil om man simmar runt klippan. Jag som knappt klarar av att hålla koll på de två sprogs jag välsignats med aktade mig som ögat för dylika tilltag. Istället plockade vi vackra stenar på stranden.

- Kolossi. Orkar du bara en en medeltida ruin på resa, välj denna. Spännande ställe, ett av de mest välbevarade medeltida forten i hela medelhavstrakten. Fin spiraltrappa a la Törnrosa.

- Fruktmarknaden i Övre Pafos. Det är ju liksom så här aprikoser och plommon ska smaka. 

- Åk buss! Enkelbiljetten kostar 1 euro, bussarna är luftkonditionerade och behändiga.

Du behöver inte nödvändigtvis

- gå på fisk-spa. Det tvingade familjen mig på sista kvällen. Alltså ett sådant där system där man doppar fötterna i ett akvarium och så nafsar femtio små firrar i sig av torra hudflagor. Det var ganska lustigt att sitta där men nån större effekt på fossingarna kunde jag inte märka.

- gå på restauranger som erbjuder grekisk dans. Det kan hända att du måste slita dig från stiffadon mitt i middagen och dansa liten opa-opa-tjosan-shottis.

Och så några bonusbilder ännu när jag nu håller på:

 Kvällsfina morsor.

 T tar igen sig på Saranta Colones.

 Småbyxbyke på balkongen.

 T lärde sig nästan att simma på den här resan och fick en flätfrisyr som belöning. 

Här vet jag inte riktigt vad vi sysslar med, men visst är vi tjusiga?

Aldrig all-inclusive!

Nu är vi hemma igen och jag ska skriva en liten rapport. Men först måste jag avreagera mig lite.

Vi var alltså i Pafos på Cypern, en trevlig stad (eller egentligen två, Strandpafos för turister och Övre Pafos för ortsbefolkningen). Ett fort, ett fyrtorn, fiskrestauranger, strandshoppar, en pelare där man i tiderna gav aposteln Paulus på käften etc.

Men en sak gjorde mig oerhört vemodig. För första gången kändes det väldigt tydligt hur förödande all inclusive-turismen är för orter som Pafos. Halva strandavenyn bestod av tomma butikslokaler och restauranger, en del kvarter var rena rama spökbyarna. Många drömmar som gått i kras, en storhetstid som tog slut för tio år sedan, survival of the fittest. Det var nästan svårt att hitta tavernor som serverar cypriotisk mat, tydligen är efterfrågan på texmex och thaimat större.

Jag reser ju själv med två vilda barn som helst plaskar i poolen och äter chips morgon, middag och kväll, men jag får magknip av tanken på att aldrig lämna hotellområdet. Det var många av våra hotellgrannar som tillbringade all sin tid i solstolen och hotellrestaurangen.

Jag förstår ju att det är praktiskt att bara flasha sitt plastarmband och inte behöva betala för en enda måltid på hela veckan, men sådant resande är inte för mig. Nej, jag vill upptäcka de där mysiga restaurangerna som kanske inte uppfyller alla hygienkrav i köket men serverar den bästa hummusen i hela Adriatiska havet. (Ibland blir det ju flopp med mat som inte alls smakar gott och kostar en hel del, men på den här resan lyckades vi ganska bra i alla våra restaurangval.) Jag släpar hellre omkring ett gnällande (men välinsmort och hattbärande) barn i 40 graders hetta på en arkeologisk utgrävning än sitter i en solstol och glor hela dagen. Nu låter jag pretto, men sanningen är väl snarare att jag är rastlös. När jag reser vill jag både slappa och göra saker!

Vi bodde i hotellbyn Aliathon Village, som jag varmt kan rekommendera för barnfamiljer. Flera poolar, fräscha rum med utrymme för mera udda resesällskap (vi var ju t.ex. tre vuxna och två barn), vacker trädgård, trevlig personal. De flesta hotellgäster hade helpension, men det behöver man alltså inte ha.

Cypern har det ju inte så lätt annars heller just nu, och som turist känns det ju nästan lite storsint att kosta på sig en taxiresa istället för att vänta på bussen, ta 20-rätters meze på tavernan, köpa lite accessoarer av lokala motsvarigheten till Evelina, hyra bil och spana in uråldriga kyrkor i små byar och sätta en slant i kollekten så de kan fortsätta skrapa fram fresker o.s.v. Min familj är ju inga krösusar heller, men på semestern brukar i låtsas.

Så aldrig nånsin all inclusive för mig. Det exkluderar för mycket.

Kära Saida!

Var finns mitt konfirmationskors? Jag skulle så gärna vilja hitta det, för på tisdag reser jag till Pafos och hade hoppats på att kunna köpa en ny kedja till korset eftersom den gamla är för klen. Korset är jäkligt snyggt, förstår du Saida, och det pärtar helt otroligt att det nu bara är försvunnet!

Jag och min dotter T har sökt hela dagen. Vi rotade till och med igenom alla mina handväskor för att se om det fanns där, men icke. Vi hittade en del annat intressant, en halv karta minipiller bland annat (det var tassigt att jag tappade bort dem i tiderna, men konsekvensen är väldigt söt och ligger som bäst och sover i dinosauruspyjamas). Dessutom hittade vi en plånbok full av egyptisk valuta (alyptisk vituta kallade T fyndet). Men inget kors.

Tacksam för svar

sign Kors i taket i Kitteldalen

If you got it, flaunt it

Och nu är det muffinsmagar det handlar om. Jag har ett praktexemplar, med häftiga operationsärr på dessutom! Min mage vittnar om ett förflutet, det har hänt grejer med den och i den. Därmed ska den visas upp i bikini. Hittade en gammal sådan i skrubben just. Övredelen hade blivit för liten och nedredelen för lös. Vilket ju måste betyda att jag ä på god väg att bli ett bombnedslag. Men finast är ändå magen.