Kvällsdramatik på Murvägen

Tror vi borde börja ordna bloggträffar på Pikkujätti i Hagalund. Tycker många bloggerskor verkar kuta omkring där oftare än på trendiga drinkbarer i innerstan.

När jag hämtade flickorna på dagis märkte jag att S såg mystisk ut. På bussen på vägen hem blev det värre, hennes näpna lilla ansikte började alltmer påminna om nånting från Babylon 5. Ett hastigt samtal till Pikkujätti, läkartid inom en timme, off to Hagalund där det blidde både antihistamin och cortison (vi råkade dessutom pricka in en av Radio Vegas radiodoktorer, som extra bonus). S hade fått en mycket kraftig allergisk reaktion på ett myggbett i pannan, men förutom svullnaden var allt okej.

Själv tog hon det hela med ro, men jag är fortfarande skärrad. Såg rätt ruggigt ut. Men nu ska säkert svullnaden lugna ner sig. Flickorna sover som små stockar efter all dramatik. Caroline af Ugglas och Ambassadör Delenn...

Kunglig studiogäst

I dag har jag varit fullt sysselsatt med att boka trevliga studiogäster för Morgonöppets sommarprogram. Det gick bra. Förutom i det här fallet. 

Tjej: Hallå, Ehrensvärdsamfundet.
Jag: Jo hej, Eva Frantz från Radio Vega här. Jag undrar vem som är kungen på era rundturer för barn i sommar? På Sveaborg, alltså.
Tystnad.
Tjej: Kungen?
Jag: Jo alltså, är det inte så att kungen är guide för rundturerna?
Tjej: Jag måste fråga min kollega, ett ögonblick.
Lång tystnad, avlägset tisseltassel.
Tjej: Hallå?
Jag: Jo jag är här.
Tjej (nöjt): Gustav den tredje!
Jag: Jamen vad bra. Råkar du ha ett direktnummer eller ska jag ringa via hovets växel? Eller kanske jag ska vända mig raka vägen till Livrustkammaren?

(Nä, det sista sa jag inte. Men jag borde ha gjort det. Det skulle ha vart vitsigt)

Njuter av morgonrumban

Aaah, i vanliga fall brukar jag ju smyga iväg till en väntande taxi vid 4.30-snåret och inte se mera av min familj än J:s grymtande nuna på huvudkudden. I dag jobbar jag 9-5 som normala människor och hann därför med en riktig Amanda Schulman-frukost med flickorna.

T tappade en tand igår. Eller tja, tappade är kanske fel ord, hela familjen, flera meter sytråd, en tång och en pinsett var involverade innan den rackars tanden gav sig. T var en trouper. Och gluggen måste ju vara sommarens hetaste assesoar.

Som dragen genom en mangel

Huu, i dag har jag feedbackats dagen lång. De Eurovisa, Eurovisionsreferatet och Morgonöppet, allt på en och samma förmiddag fast med lite olika kolleger. Det var nyttigt, konstruktiv och helt saklig kritik den här gången, men man blir ganska kaputt av att fundera på sina egna brister och styrkor i timtal.

Det här är min lista på saker jag genast bör förbättra i mitt dagliga arbete:
- Skratta mindre i sändning. Tydligen irriterar det folk alldeles kolossalt.
- Prata långsammare. Mitt evighetsproblem. Tror jag var Scatman i ett tidigare liv.


När jag fixat det ska jag bara bli lite roligare, lite smartare, ställa lite mer alerta intervjufrågor och inte stappla i trafikmeddelandena (fast det var himla lustigt igår när Kati av misstag sa Bögballe istället för Baggböle).

Oj vad bra jag ska bli! Men tror jag behöver en whiskey först.

Vi satsar på att bli som Lissu och Phille

Ajaj, så jag blev ledsen över nyheten att Wetterstrand och Niinistö går skilda vägar. Inte för att jag ens känner dem, utan för att de verkade klara av det hela så bra. Pendling mellan två länder, två kick-ass-karriärer där man turas om att vara toppolitiker osv. Men det hjälps inte.

Ska försöka fokusera på de här två istället. Jo, jag vet att det säkert går att hitta femtielva bevis på att de också haft trubbel under de senaste 60 åren, men den där blicken...

Jag och Duken av Nöykisburgh hade 7-årsförlovningsdag igår. Vi firade inte alls. Jag steg upp klockan 04 på morgonen och 24 timmar senare kröp han till sängs efter firmans sommarfest. Däremellan sågs vi inte alls. Men ikväll är champagnen på kylning.

Så här såg vi ut i Central Park NY den 8 juni 2005.

Och så här ser i ut ikväll, ett bröllop, två busungar (varav den ena stod bakom kameran), en autoimmun sjukdom, ett njurfel, några gräl, mångamånga skratt och ett husbygge senare.
J, du är lite dålig på att läsa bloggen så jag kanske måste traska in i arbetsrummet och säga detta live också: 
 
Jaggillardej.

Futur

Gjorde ett riktigt hastköp i dag. Kommer inte att hinna gå i butiker på ett bra tag och sandaler måste man hinna gå in före semestern. Senast jag köpte sandaler var förresten när jag väntade T och fick groteska uppsvullna hobbittfossingar på slutrakan. Dvs för sex år sen så det börjar liksom vara dags för ett nytt par...

De här är från KooKenkä (som numera tycks stava sitt namn således, fråga inte mig varför)

Tillfredsställelsen när det säger squirt

(Totalt publikfrieri i rubriken, men läs nu för all del vidare)

Alltså, det svåraste som finns är ju att låta bli att peta på finnar. Just nu har jag en begynnande buckla på hakan, om jag låter den vara i fred kommer den antagligen att vara så gott som försvunnen  imorgon. Men det lockar ju som fan att provklämma lite på den för att se vad som skulle hända... vilket skulle leda till att den börjar rinna och i värsta fall blöda så jag istället får ett sår på hakan som inte försvinner på flera dagar. Det här vet jag. Men oooooh vad det kliar i fingrarna...

Känner nån igen sig eller hamnade det här inlägget i kategorin "pinsamma bekännelser som jag borde ha hållit för mig själv"?

Namnam


Har urusel fantasi då det gäller vardagsmat, vi har kanske tio standardrecept som vi kör med om och om igen. Men det här är det senaste tillskottet, så denna rätt har jag inte hunnit bli trött på ännu. Receptet finns här (det där med tre timmar i marinad behöver man inte ta på allvar, 45 minuter är helt okej)

Sayonara satmara

Urgh. PMS galore på gång och jag känner mig allmänt finnig och off. Skulle helst ligga på en schäslong och dricka öl och läsa Game of Thrones. I några år.

Istället ska jag späka mig själv med en äckligt hurtig powerwalk ackompanjerad av nån äcklig pseudointellektuell podcast som spelats in med sketna mikrofoner. Sen kanske jag ska äta ett äckligt brunt äpple. Och lägga mig äckligt tidigt. Damn.


Maskrosor

S plockar maskrosor till nog varje dag och jag har börjat uppskatta dem. Egentligen är ju maskrosen en väldigt snygg blomma. Tänk nu förr när gerberor i blåa glasflaskor var det stiligaste man kunde föreställa sig. Några präktiga maskrosor i ett dricksglas är mycket snyggare.

Tandläkare och förskola

Det var en lång dag, det här. Först morgontur i vanlig ordning, sedan möten ända fram till lunch då jag fick slänga i mig en smörgås och lägga benen på ryggen för att hinna ta S till tandläkaren. Vi fick nu nästan häva upp gapet på henne med domkraft men tänderna var rena och fina.

Nu på kvällen fick vi besöka Mårtensbro posha nya skolhus, där T ska börja i förskola till hösten. Mysigt ställe, jag blev helt plötsligt lite blödig Hur kan det vara möjligt att min pyttelilla T ska börja skolan snart???

Det finns en smartboard i varje klassrum. Goodbye overheadprojektorer, episkop, videokanoner och tv-apparater. Alla föräldrar satt med munnen öppen medan barnen tyckte det var helt naturligt att det hängde en jättestor iPaden på väggen.

Nu ska jag försöka mig på lite träning och tv. Kan nog hända att jag somnar med kettlebellen i näven.

Slappa söndagen

Ojoj. Sen jag inledde livet med morgonturer skulle jag kunna sova klockan runt på veckosluten. Till all lycka börjar familjen hoppa på mig där vid 9-tiden så jag snarkar inte bort hela dagen.

I dag masade jag iväg mig på brunch på Drumsö i ypperligt damsällskap. Jag och mitt tjejgäng har hängt ihop sedan vi började studera ihop hösten 1999, och alltid emellanåt slås jag av tanken "okej, varifrån kommer alla dessa barn??? Kan vi inte bara lämna dem här och gå ut och dricka tjeckiskt öl och lärvilautan tills vi gråter?"

I dag hade vi två riktigt nykläckta personer med på brunchen, några tvåårigar, en fyraåring och en entusiastisk mops. Komiskt också att kalabaliken antagligen skulle ha besvärat mig för sex år sedan. Nu märker jag inte ens av att det brottas, leks, byggs och kakkas på golvet, jag bara smuttar på mitt skumvin och njuter av vetskapen att mina egna barn är hemma och att jag inte behöver ingripa alls, haha.

På vägen till D-Island lyssnade jag på Alex Schulmans och Sigge Eklunds nya podcast. Den var okej. Vissa bra poänger, och en rejäl dos egotripperi, ungefär vad jag väntat mig.  När den tog slut övergick jag till en gammal Filip&Fredrik där de yrade nånting om Magic Johnson i Borås. Plötsligt hör jag hur jag skrattgrymtar till riktigt jävligt högt, rakt i örat på en prydlig Drumsödam som stod framför mig på busshållplatsen. Hon såg fullständigt perplex ut.

Amanda & Hannah återstår, men de är exklusivt för motionsrundor. Man får inte slösa bort dem på bussresor och sånt.

Jag vill också göra en podcast, förresten. Måste fundera på saken...