Fruuust! Snopptopp-frisyr

Dagens mest hjärtliga gnägg bjöd Jonna Vanhatalo Birro (hon som är gift med Marcus Birro) på. Här.

Måste rota fram klassfotona från högstadiet när jag kommer hem! Har ett klart minne av att vi hade gott om snopptoppar i klassen! Både manliga och kvinnliga sådana.


Jag hade inte en snopptopp, dock en sådan där fjantig gles pannlugg som såg ut som en uppochnedvänd handdukskrok..

Bloggutmaning: publicera bilder på era fräsigaste 90-talsfrisyrer!

Glada busstanten

Tog bussen till jobbet i dag. Vid Iso Omena satte sig en tant bredvid mig. Hon gillade tydligen att åka buss för hon tittade ivrigt ut genom fönstret och skrattade högt med jämna mellanrum. Speciellt livat var det att passera Drumsö, då riktigt tjöt tanten av munterhet.

Vid Gräsviken steg rätt många av den fullsatta bussen. Då gav tanten mig en skitig "Gud vad vad skönt, äntligen slipper jag dig, weirdo"-blick och bytte plats.

Bara så ni vet...

Jag har för för avsikt att komma på Bloggprisgala utklädd till julgranskula!



Eventuellt blir det coolt. Eventuellt bara groteskt. Eventuellt ser jag ut som en dragversion av Maria Montazami. Eventuellt fegar jag ur och låter ungarna tillverka julpynt av hela härligheten.

Men i alla fall, jag paxar guldpaljetterna nu, alla andra i liknande outfits är copycats! Ha!

(Nån förresten kanske tror att jag försöker se ut som Pajkvinnan förra året, men jag har tyvärr inte cojones nog för de där plastvingarna...)

Århundradets pysseltips

Trevlig afton på Rodolfo (som är en restaurang i Kronohagen, inte min italienska loverboy). Kvällens höjdpunkt var nog när en kollega berättade om en släkting som tillverkat en simmadrass till barnbarnen - av tomma bag-in-boxar!

Tycker detta är en helt genialisk idé så här i julpysseltider! Man måste iofs dricka rätt mycket lådvin för att få ihop en hel madrass, men vad gör man inte för barnbarnen?

"Moment mal kulugrynet, mommo schka bara dricka lite mera sabernet cauvignon, schnaart ska vi fara till schtranden...hick!"

Dem nominerade jag!

Trrrrrrumvirvel... näe, tydligen avslöjar folk vem de har nominerat och då kan jag ju lika gärna haka på!

Jag tycker att Hanna är en ypperlig bloggnykomling som behöver en uppmuntrande men välriktad spark i aktern så hon ska blogga ännu mera! Jag vet att hon kunde ge de mera etablerade loppisbloggarna en seriös run for the småslants.

Sen råkar jag bli hemskt inspirerad av Softy så hon fick min röst i den kategorin. Hon har tydligen nominerat mig tillbaka, så vi har en egen litenliten klubb för inbördes beundran. Vi dricker vin, knåpar smycken och drunknar i varandras ögon.

Och Medelmåttan Malin är min ledstjärna i största allmänhet. Reser hon till Grekland flyger jag efter. Åker hon till Iso Omena kollar jag busstidtabellen. Tar hon familjen till Högholmen står jag på andra sidan tigerburen och vinkar. Hon borde kanske anmäla mig till polisen. Men först nominerar jag henne för årets blogg.

Det blev nu dessa tre i år. Kunde dock gladeligen ha nominerat en sisådär trettio!

Mina vänner

I dag ska jag ut och äta med mina arbetskamrater för att fira en blivande pensionär. Vi är ett glatt och livat gäng, jag kan ledigt säga att de är mina vänner allihopa. Jag är en lyckost som får jobba i goda vänners lag varje dag (det där blev minsann en liten dikt, ska genast skicka in den till Hemmets Veckotidning).

Det som är lite extra roligt med de här vännerna är att flera av dem är dubbelt så gamla som jag. Jag är yngst med mina 30 jordnsurr, sen blir det väl ett 15 års glapp till den nästyngsta och resten är där mellan 50 och 65.

Det gör ingenting! Fasen vad kul vi har!

Enda felet med dem är att de inte läser bloggar, och därmed missar de ju också denna käcka lilla hyllning. Old people är lite out på det sättet.

Klubben för inbördes beundran

Jippii, råkurr och grufferier gällande bloggpriset och storbloggarna! Visst är det lite livat när det hettar till?

En benämning som dyker upp då och då när man talar om finlandssvenska bloggar är "klubben för inbördes beundran". Jomenvisst, jag håller med! Det länkas, pushas och beundras ganska friskt bloggarna emellan.

Men jag har inte uppfattat denna klubb som något slutet sällskap. Tvärtom, jag har bloggat på allvar i bara något år och under den tiden kommit i kontakt med massvis av trevliga människor, personer som jag egentligen känner enbart via och på grund av bloggen.

Givetvis är det roligt när någon av "de stora" länkar hit till Baksidan, då kanske de slussar hit någon som tycker det är värt att titta in på nytt. Och jag länkar gärna vidare när jag stöter på nånting jag tycker är intressant, oavsett om det är en stor eller liten bloggare, vän eller främling som skrivit.

Jag tror ju inte att det är någons avsikt att utestänga någon! Beundrarklubben är öppen för alla! Jaaa, nu ska vi kramas (men akta er för att kindpussa mig eller Linn)!!!

Eller så har jag missförstått allting, och detta är sanningen:

Känner mig lite skamlig

J (glädjestrålande): Nu kom jag på vad jag vill ha i julklapp!
Jag (purket): Jaha ja. Men vad bra. Bara det inte är något jävla PS3-spel för den hobbyn vägrar jag understöda.

Moloken tystnad.

Jag (lite skamset): Är det ett spel?
J: Nää. Jooo. Äsch. Int någå.
Jag: Nå men vilket då?
J (med litenliten stämma): Batman Arkham Asylum. 

Frågan lyder: ska jag vara principfast eller snäll? Klart att det är trevligast att ge någon en present han verkligen önskat sig. Men jag får å andra sidan nippor av att det ståtliga och intelligenta karl jag gifte mig med för fyra år sedan tillbringar största delen av sin lediga tid med Batman, Zeus och Kratos och vad de allt heter. Usch. Jag skulle kunna strutta runt i paljettstrings och dansa burlesk tofsdans på trappräcket utan att han märkte något ifall porten till Olympen håller på att öppnas. Nej, jag har inte testat. Tofsdans kräver en del träning.

Nåväl, jag hinner ju fundera på saken.

Familjen Fotogenique

Jomen. I dag har samtliga damer i familjen Frantz proffsfotograferats. Jag poserade för pressbilder för Näsdagen och såg ut ungefär så här (Näsan får ni föreställa er i väntan på de riktiga bilderna).


Döttrarna hade dagisfotografering. Nå T, hurdan såg du ut på fotot?
 Ah, mycket sött! Bra, bra. Hurdan min gjorde du då S?

Just just.

Upprörd!

Tillbringade den senaste timmen hos fotografen iklädd röd klänning och clownnäsa. Ja, det var alltså jag som hade klänning och näsa, fotografen hade jeans och t-skjorta. Fasar lite för att se slutresultatet.

När jag var klar med denna strapats skulle jag försöka hitta en äldre programbild i bildarkivet men råkade på en del upprörande material istället.

Fats det här är inte så farligt. Det är bara Nickby rapporterar under hårigare dagar (fascinerande att du har blivit yngre sen dess! Hur gjorde du det?)

Det här var ju också riktigt näpet. Anne, Petski och Hannah år 2004. Napapaita och brunt hår, stiliga ungdomar.

Här håller två hånskrattande damer på att spola ner en ung Alex Fager i vessabyttan. Han tog sig upp igen och blev kanalchef, så där har vi veckans solskenshistoria.
Och den här bilden känns nog på alla plan lite väl privat.