Kaputt

Ååh vad trött jag är. Lärde mig ett nytt webbuppdateringsprogram i dag och planerade årets Näsdagssändning. Sen måste jag fixa en massa annat också eftersom jag ska intervjua Arja Saijonmaa imorgon och så har jag ju sändning. Och på lördag är det mgp-final och jag har inte valt klänning. Och imorgon är det vägningsdag och jag känner mig tjock och kommer att bli arg om jag gått upp istället för ner fast jag har plankat och grötat. Vad var det som small? Jasså intressseklubben somnade och trillade av bänken. Ursäkta.

Fyrk

Jag har funderat en del på pengar på sistone. Dels i samband med den där megalottojättipotti i lördags (jag lottar aldrig men det blev tal om saken på grillfesten), dels då Eveliina förmodligen lite oavsiktligt förorsakade råkurr i sin blogg.

J skulle gärna vilja bli jätterik. 12 miljoner tycker han låter just precis lagom. Jag tycker däremot att det skulle vara förfärligt med så mycket pengar! För (som Eveliina också påpekar i ett annat inlägg) med pengar kommer ansvar och jag är inte säker på om jag skulle klara av att tackla ett så stort ansvar.

Men så här mycket pengar skulle jag gärna vilja ha:

- 20 000 för att bygga vårt hus färdigt. En massa pengar men en bra bit från 12 miljoner.
- Ett sparkonto där det alltid ligger en extra tusenlapp ifall jag behöver ett nytt hår och kommunen inte vill hjälpa till.
- Ett sparkonto till där jag skulle bygga upp en bra buffert för andra oförutsedda händelser och äldre dagar.
- En semesterbudget så vi kunde åka till vilken sunkig Kanarieö som helst mitt i vintern. Jag dör lite av avund varje gång nån åker på vintersemester då det är kallt och mörkt här hemma. Jag vill å!
- 50 euro lite då och då så att jag kunde kosta på mig en taxiresa när det riktigt kniper.

Men ja. Det är ganska passligt. Jag har en hyfsad inkomst och bor i mitt drömhus (som förvisso är lite på hälft men det ordnar sig med tiden). Vi äter bra, har fina H&M-kläder och kan kosta på oss någon resa per år. Försäkringarna borde vara i sin ordning också, det tycker jag är viktigt.  Vad behöver jag utöver detta?

Välgörenhet, ja. Jag ger ungefär 40 euro i månaden till välgörenhet, det går auomatiskt ut en summa till Unicef och en till Amnesty och så prenumerarar jag på Tukilinja. Smidigt, pengarna går ut ungefär på lönedagen så jag tänker aldrig ens på dem fast det på ett år blir en ganska vacker slant till välgörande ändamål. Och den slanten har jag ju absolut råd med. (okej jag ska vara uppriktig, jag började med detta för att kunna fyra av ett bländande självbelåtet leende och ett "Kuule mä oon jo mukana" när man blir anfallen av klarögda värvare på Narinken)

När jag var vårdledig och vi försökte bygga hus samtidigt var det kärvt. Vi lade oss med ont i magen varje kväll, J och jag. Skulle alltihop sluta med katastrof? Var vi ansvarslösa föräldrar som gett oss in på detta vanvettsprojekt? Det fixade ju sig, men jag hoppas att jag aldrig ska behöva hamna i det läget igen. Men annars tycker jag att lagom är bäst. Och mitt lagom är ju det en del skulle beakta som lyx och andra som småpotatis.

Rånad!

Jestas så jag blev skraj när jag kom in i mitt arbetsrum. Vafalls? Har jag blivit rånad? Har jag blivit avskedad? Har nån packat ner mina pinaler i en sådan där brun låda som de som fått sparken i amerikanska filmer kånkar ut. Ni vet, med en krukväxt och en bild på katten överst. Men sen slog det mig att jag ju städade rummet igår. Puh.

Vilken kalaspingla!

Jag visste väl att det skulle hända förr eller senare! Att jag skulle se klok ut på en mingelbild alltså. Huhhuh vilken pingla!


På Peppes Livet&Barnet-galej, förstås. Astrid fotade. Jag tror hon är ett geni. Men jag undrar lite vad Peppe gjorde för party trick då bilden togs, vi ser ju alla helt begeistrade ut.

Och när jag nu håller på att låtsas att jag är ett premiärlejon och en stilikon kan ni ju kolla in Hannas hemma hos-reportage också.

Nu ska premiärlejonet duscha. Jag har inte lyckats vädra bort kåtlukten ännu heller.

Det här börjar vara löjligt

Jaha. Nu ska igen en av mina många chefer sluta. Jag orkar knappt bli förvånad längre.

Om jag räknar hastigt i huvudet är det här de chefer jag haft under de senaste åren: Janne, Jannike, Johan, Inki, Käbä, Mika, Kjell, Mårten, Annika, Mary, Jens, Carin. Jag har gillat/gillar nästan alla. Några har gått i pension, andra blivit omplacerade, klättrar uppåt på karriärsstegen eller helt enkelt stött på skojigare utmaningar. Och vaddå, chefer ska väl ha rätt att byta riktning precis som alla andra människor här i världen.

Men på verkstadsgolvet sitter då jag och mina kolleger, ganska exakt samma gäng som för fem år sedan. Och vi knogar vidare. Väderrapporter ska läsas, musikprogram bandas, artister intervjuas och lyckönskningar läsas upp. Varje gång en ny chef tillträder får vi lite annorlunda direktiv.  Ofta antyds det att det vi gjort hittills har varit lite fånigt, det märker minsann den nya chefen som hör det hela med fräscha attitydöron. Och vi försöker anpassa oss. Och när vi just tror att vi har fått fason på det hela byts chefen ut.

Vi blir bjudna på en ny chef på nästan varje månadsmöte. Kaffe och bulla får vi bara två gånger om året.

Jag är säkert lite blåst som väsnas om min arbetsgivare i en öppen blogg, men situationen börjar vara så bisarr nu att det inte går att låtsas som ingenting längre. Att vara chef på Svenska Yle måste vara lite som att vara telefonförsäljare. Många väljer att göra ett försök men försvinner ganska raskt.

Haru vart på cirkus

Inte det, följ då med, vi ska gå på cirkus uti Ladusved... Eller rättare sagt, vi kom just därifrån.

 Före föreställningen inspekterade vi kräken. 

 Det här är åsnan Paco. Vi tror inte att han har valt hatten själv. Vi tror att de har pacotta honom.

 Klart att barnen ska få hänga med till röda lampornas distrikt.


 Tältet var uppvärmt. Väldigt, väldigt uppvärmt. Vi fick skala av oss alla jackor och mössor.

Det är ju lite osannolikt att jag skulle satsa på en karriär som cirkusartist. Men om jag bestämmer mig för att sadla om går det här numret i alla fall fetbort. Hon hänger alltså i sitt hår.Och lite tunnhårig såg hon ju nog ut. Kanske hon doppar skalpen i Neulash varje kväll?

Cirkus Florentino var hur kul som helst, fast jag på förhand läste en massa negativ kritik på olika forum. Många verkade främst irritera sig på att artisterna är utlänningar. Förr i världen var väl poängen med cirkus att artisterna skulle vara utlänningar, vem farao ville se en fakir från Jeppis och en ormkvinna från Tammerfors? Nej, om artisten inte hade någon tillräckligt exotisk bakgrund ljög man raskt ihop att de kom från Indien och Orienten.

Finns säkert häftigare cirkusar med mera påkostade nummer, men vi hade roligt. Och det är lite mysigt när det plötsligt slås upp en cirkustält i grannskapet.

Grillfest och bullfest

Vi hade fest igår! Inget krångligt, bara shitloads med korv, potissallad, bullar och lådvin. De åtta barnen stängde vi in i lekstugan och så njöt vi av den perfekta höstdagen. Det var najs.

 
 
 
 Karar och grillar. Genast när en liten korvstump ska hettas upp ställer sig män i varierande storlek invid grillen och ger goda råd. Tur det, det är ju sååå svårt att grilla korv. 

 
Örfilar. Krångla inte till det. Alla gillar färska örfilar.

Min chef är helt nuts

Radio Vegas programchef Käbä ska byta jobb och i dag var henne sista arbetsdag på kanalen. Vi som jobbat med henne stängde in oss i hennes arbetsrum och när hon kom tillbaka från ett möte ropade vi SUPRAAAIS precis som i amerikanska filmer. Hon var förberedd, dock, och hade med en massa godis till oss som avskedsgåva. Jag äter ju inte godis, men jag fick en påse cashewnötter. Det tyckte jag var snällt och observant! Tänk så lätt det skulle vara om alla Olga-angängare hade så omtänksamma förmän.

Porr igen

Hemma från The Bookparty. Hejsan vad roligt det var! Snarvlade gamla radiominnen med Finsalongen (hon har en thing för Radiodoktor Lindberg), skakade tass med Evis, Harald och Sagolandet, hängde förgäves som en osalig ande runt bloggkommentatorerna (linslus, moi?) och hann växla några ord med Medelmåttan Malin, Bokbabbel, Emzie , Fager Dam och mången annan. (Nu bryter jag mot bloggetiketten och orkar inte pillra in länkar till alla dessa, den som undrar vad detta är för folk får ty sig till syster Google)

Festföremålet själv hann knappast någon prata med eftersom hon skrev autografer med en fart som hade gjort Justin Bieber förlägen.

När jag trippade iväg från kalaset sa jag belåtet till Tobson "Åååh, nu ska jag åka hem och slänga mig i soffan och titta på Borgen!". Han såg smått perplex ut eftersom han hade hört "och titta på porr igen". Lite väl mycket information liksom. Sånt händer.

Ivrig inför bloggkryssningen

Ja ja, jag vet att det är ganska länge tills den. Men jag har inga andra resor inbokade så jag ivrar i alla fall. Ska bli så kul! Lyckades lura med Mitt i allt-Hanna också.

Malin tycks också köra en repris, ska bli grymt roligt att ses igen och gladeligen förtränga både Olga och Cambridge i a la carte-restaurangen. Och Snigeln Harald och Housewife som jag inte träffat men av nån outrgrundlig anledning vet en del om i alla fall. Och flera andra som jag är nyfiken på! Alla meeee, det var galet roligt senast. Och då var vi ju nog ett ganska udda gäng, tror inte att någon kände flera än nån enstaka. Så alla blyga ska också komma! Jååå!