Små galenskaper är gratis

I något vimsigt skede lovade jag T ätt vi skulle äta spaghetti framför teven ikväll. Har man lovat så har man. J är på jobbgalej, han skulle nog tycka att det är för kladdigt och omständigt. Men vi har det så trivsamt så.(S brås på mig då det gäller fotominer, så där brukar jag alltid se ut om jag mot förmodan fastnar på film när jag minglar)

Sana hey sana ho superstaar!

Det är bäst att jag tömmer hemmet på familjemedlemmar innan jag börjar städa. Jag brukar nämligen sjunga musikalmelodier medan jag fejar på. Jag tycker jag har förfärligt tjusig sångröst, speciellt om jag är i badrummet där det ekar eller om jag dammsuger samtidigt för då tar jag i lite mera för att överrösta dammsugaren. Helt okej med ett egnahemshus också, då vi bodde i höghus fick säkert de stackars grannarna ta del av min medley.

Det här är min repertoar i dag:

Hosanna från Jesus Christ Superstar (speciellt bra om man moppar, det blir liksom rätt rytm)
The music of the night från Fantomen på Operan (låter riktigt förfärlig i min tolkning, men jag blir ändå så rörd)
Good morning starshine från Hair! (går ganska bra)
Oh what a circus från Evita (som alltid övergår i Don't cry for me Argentina. Fast då måste jag stanna upp i städningen och leka att jag står på en balkong. Alternativt kan jag ju gå ut på vår balkong, men det skulle vara att överdriva lite tycker jag)

Gröt och Huippumallit

Aaah, jag är kompledig  dag och tog lite sovmorgon, följt av morgongröt framför teven. Finska Top Model är en av de enda inhemska tv-produktionerna jag följer med, tycker det är kul. Bättre än amerikanska rent av, tycker dramatiken där känns så fejkad. Men Nigel Barkers hår fascinerade ju mig häromeckan! Vem har han skalperat?

Nu ska jag städa lite och sen ta itu med ett träningsprogram som jag fått av Olga. Ska bli intressant, men först måste jag hitta en vägg. Det är typiskt. i har byggt ett bautastort hus men ingenstans finns en passlig vägg om man behöver en när man tränar! Det är tapeter och tavlor och möbler i vägen överallt. Klantigt! Får eventuellt gymnastisera i badrummet.

Tusen tack för synpunkterna i gårdagstråden! Det är som i Vem vill bli miljonär nu har publiken röstat och alternativen halverats. Borde kanske ringa min kaveri Paradise Oskar och fråga vad han tänkte ha på sig, han ska vara med i samma program. Han är säkert kolossalt söt i blå tyll.

Klänningsfråga

Gaah. Ska vara med i direktsänd tv om några veckor.Jag kommer ingalunda att vara någon nyckelperson i programmet, men nog synlig då och då. Var redan på vippen att rusa ut och skaffa nya kläder, men rotade sedan runt i garderoben och hittade fyra potentiella kandidater.

Programmet är på sätt och vis ett barnprogram, så jag behöver definitivt inte vara sexig. Gärna färggrann och snygg, men ändå lite så där "jag är musikproffs"-kredibel.

Alternativ nummer ett:
 Trevlig färg och fint tyg, men tycker jag ser ut som en gravid statist ur Mad Men. Klänningen gör mig nog större än jag är.
 Vilket bevisas av alternativ nummer två. Som har fin skärning men är alldeles för mörk. Kunde piggas upp med ett färggrant bälte och matchande accessoarer. Det syns inte på bilden men klänningen är lite glittrig och inte helsvart. Aningen trång dock, men jag har två veckor på mig och en OnlinePT till mitt förfogande...
Alternativ tre, en gammal bekant. Har något av en fake nipple-effekt (sömmarna på boobsen putar på ett tassigt sätt) vilket kan bli lite olämpligt i ett familjeprogram. Dessutom passade färgen mig bättre när jag hade mörkt hår.
 Alternativ fyra, galen vintagetyllkreation. Ganska knasig. Känner mig lite som ett uppklätt barn i den, och i det här fallet kunde det ju vara helt rätt.

Gud vad svårt. Snälla, hjälp mig. Jag sticker ut på powerwalk nu ifall ni bestämmer er för nummer två.

En sanslöst vacker kvinna!


Ja, och Sara Varga också. Haha, jag är rolig, jag.

Jag är för övrigt inte bara sanslöst vacker och rolig, utan också Svenskfinlands proffsigaste radiojournalist. Försökte igår fixa en intervju med nämnda Sara trots att bandspelaren låg på hotellrummet. Till all lycka befann vi oss i lilla Vasa där allt ligger på 5 minuters avstånd om man kan springa i klackar. Dessutom visade det sig att Sara bodde på samma hotell så jag fick min intervju i alla fall.

PS. Sara Varga är den första människan jag sett som klarar av att vara snygg i en onepiece. Bara en sån grej!

Jagar kändisar

Ser jag inte beslutsam och målmedveten ut? Kändisarna kanske hellre vill mingla med andra kändisar och dricka kaffe, men först ska de intervjuas. Basta.

Bra taktik att dricka coca cola igår dock. Två öl var precis vad jag klarade av efter monsterarbetsdagen, om jag hade druckit mer hade jag somnat på Royal nightclubs kroppsvätskedränkta soffa. Tror jag kör samma taktik ikväll.

Busy woman, bussig kvinna

Hej hallå och hälsningar från Vasa. Har installerat mig i ett hörn på YLE Vasas redaktion, om en stund kommer Fredrik Furu och sen ska vi försöka få ihop nån sorts sändning. Jag är lite allmänt confused i dag, det var dessutom väckning klockan 4.40 så mitt IQ just nu borde vara på samma nivå som Kissies höftmått.

Igår träffade jag Irina Björklund (när jag nu är i namedroppartagen). Hon var rysligt trevlig men ganska jetlaggad. Ikväll ska jag intervjua Redrama och gå på så många konserter en sådan här tilltufsad liten mamma orkar med.

Mycket mingel ska det också bli. Mingel är lite scary. Bäst att vara lite onykter.

Låtsaskompisen

S 2,5 år har en låtsaskompis! I dag när vi kom hem från dagis och just hade lyckats kränga av oss alla blöta och gyttjiga kläder tassade S in i sitt rum och sa förtroligt "Du kan få komma med och leka i mitt rum". Detta var varken riktat till mig eller T. Efter en stund gick S och låtsaskompisen in i rummet och stängde om sig och jag hörde S prata på en lång stund "Vi kan laga mat! Vill du laga mat? Här gör man deh. Kom kom."

Nu försöker jag bestämma mig för om detta är ett normalt steg i den kreativa utvecklingen eller skitläskigt a la The Others. Kanske jag borde ta min fotogenlampa och gå ner och kolla...

Det här är mitt bänd

Nä det är det inte alls, det är Britta Perssons band men jag var så mycket färggrannare än alla andra att man kan förledas att tro att jag är solisten. Trallalla, SKT nästa. Ser ni att Thing från Addams Family också ville vara med på bild, där i mitten? Fotografen heter Puva.

Britta var härlig, den som vill höra en intervju med henne ska passa på denna fredag. När hon sjunger låter hon så här.
Bland annat är Britta ganska irriterad på könsindelningen på man delar ut musikpris. Vaddå bästa manliga och kvinnliga artist? Finns det inte vettigare sätt att kategorisera artisterna? Good point tycker jag! Speciellt i Sverige där det täcka könet  (Robyn, Veronica Maggio, September) sopar mattan med de manliga artisterna just nu.

Det här paret går mig på nerverna

Sällan har man skådat en sämre personkemi än den mellan programledarparet i Nelonens nya show Aatami&Eeva. Han ska vara den crazyga och roliga, hon den vackra och svala. Oj, så originellt. Men redan i tv-trailern är stämningen lite ängslig. Han lägger band på sig och kollar om det är okej att han är så här jättesuperknasig. Hon försöker dölja sin förvirring genom att grina värre än Inno-Marko åt allting han gör. Hur gick castingen till här? Det går inte att slänga ihop två programledare som är duktiga var och en för sig och tro att det automatiskt ska fungera. Personkemi uppstår mycket sällan ut tomma intet, antingen synkar det genast eller så krävs en hel del hårt arbete. Och ibland kommer det helt enkelt aldrig att fungera.

Fear is a factor for me

Hu! Igår strax efter klockan 20 bestämde jag mig för att trotsa höstrusket och mörkret och drog på mig joggingdojorna och kutade iväg. Min vanliga rutt är ju en skogsväg (Ladusveds motionsslinga) men den är uppbelyst hela vägen och det brukar krylla av andra joggare och hundrastare så jag har aldrig känt mig ängslig.

Men igår var det superkusligt! Jag såg inte en levande själ på hela rundan, tydligen var jag denna enda som var prillig/hurtig nog att jogga en dylik kväll. Och värst av allt, när jag var möjligast långt borta hemifrån slocknade vägbelysningen och där stod jag i kolmörker! Har sett helt tillräckligt med brittiska deckare för att veta hur det brukar gå för den ensamma joggerskan då. Uh-oh. Några hundra meter bort lyste lamporna så jag fick försiktigt tassa dit och akta mig för björnar, diken och våldtäktsmän. Sedan sprang jag hem igen med sådan fart att jag antagligen klarat midnattsloppet på en kvar. Tänk er sekvensen i Snövit när hon rusar genom skogen och alla rötter ser ut som krokodiler.

Men jag kom hem till dvärgarnas stuga välbehållen och skärrad. Måst hitta en mysigare rutt, gärna genom uppbelysta bostadsområden där man kan spionera på invånarna och slipper vara rädd för björnar och yxmördare.

Ser också fram emot tiden då barnen är så gamla att de kan vara hemma ensamma någon timme, då kan jag ta med min bodyguard på rundan. Han kan brotta ner björnarna medan jag jagar bort våldsmännen.