Vad är bloggar till för egentligen?

Jo, skryt givetvis! Jag har joggat! Det är lördag kväll, alla anda har fullt upp med att äta chips och titta på familjeunderhållning, men jag joggar, jag. Visst är jag makalös? Dessutom gick det bra, första gången denna säsong som det var riktigt skönt. Vädret gjorde ju inte saken sämre.

Fick ni dåligt samvete nu? Nå bra, det var det som var avsikten.

Nu ska jag äta chips och titta på familjeunderhållning,.

Pollyanna-feber på facebook

Trodde först att det var ett fb-virus, men tydligen är det allvar, vilket nästan är värre. POSiTive-IT har snart 20 000 anhängare som lovar förgylla världen med positlappar med små positiva budskap i stil med "Hej sötnos" och "I dag är en bra dag". En liten anonym hälsning till nån främling, bara för att pigga upp varandra. Gulleplutt.

Herregud så jobbigt. Jag hatar postiva människor. Jag ska starta en egen rörelse som heter EVIL INSULT och klistra upp lappar där det står "Jepp, det syns att du gått upp i vikt" och "Du har visst glömt deodoranten i dag klibbreve". Eller som min förtjusande väninna E skulle föreslå "Visst är det så att dina föräldrar är syskon?"

Det ska jag göra. Måste åka till Tiimari och köpa postitlappar först.

Stöpta i samma form

Det här är Amaury Vassili. Han är tenor och representerar Franrike i Eurovisionen i år.
Det här är Tomi Metsäketo. Finsk tenor och smörsångare.

Och det här är Urs Bühler. Han är en Schweizisk tenor och sjunger i Il Divo

Jag ser detta som beviset för att också GudFader har dagar då han inte känner sig det minsta kreativ. "Ääääh fasen, vi kör väl med den där flottig pagefilla - finmejslat ansikte - sångröst-kombon igen, okej? Create."



Photo shoot imorgon

Imorgon ska jag fotograferas tillsammans med två ståtliga karlar: Johan och Tobias. Vi behöver programfoton för Eurovisionen. Men vi har ingen inspiration! Tobias föreslog sömnigt att en kan klä sig i gult, en i svart och en i rött och står vi tätt ihop (eller lägger oss på hög, snarare) och formar liksom Tysklands flagga. Det tyckte vi andra var sällsynt fånigt (dessutom ville ingen vara den gula).

Egentligen vet jag inte varför vi ens bemödar oss, Pöll är ju en hejare på Photoshop. Kan han inte bara klippa in våra trynen typ här?

Omfamnad av en yngling

Igår när jag steg av tåget fick jag en kram. Det var en kille i 17-årsåldern som slog armen om mig och skojfriskt hojtade "Espoo" (han imiterade tågrösten som rabblar stationer). Roligast var emellertid hans min när han insåg att han stod och halsade en vilt främmande kärring och inte sin jämnåriga flickvän som hamnat på efterkälken.

Beviset för att jag börjar bli gammal är att jag varken kände mig rädd eller antastad. Det var ju uppiggande att plötsligt bli omfamnad av en yngling.

Veronicas hångelvideo

Härliga Veronica Maggio släpper småningom sitt nya album Satan i gatan, och på youtube har skivbolaget lagt ut en del videosmakprov. Bland annat denna låt, Mitt hjärta blöder.

Låten är riktigt bra, videon lite speciell. Det är alltså två människor som hånglar, och det är tydligt att det är fråga om en äldre kvinna och en ung kille. Kolla kommentarerna! Folk mår illa och vojar sig. Ursäkta men hur ofta har man inte tvingats se åldrande gubbar slafsa igång med betydligt yngre tjejer i musikvideor? Nåjo, den här videon var nu kanske in närgångnaste laget, men för mig har det nu ingenting med åldern på de hånglande att göra.

Grattis M&M!

Nu är de gifta. Och grattis jag själv som skaffade en klänning som går att tvätta i 30 grader. Jag smetade ner mig med gurkrelish vid nattmaten. Jag är en classy kvinna, jag. 

Ett toppenroligt bröllop. Skulle så gärna lägga ut lite bilder i bloggen men jag hinner inte kolla med alla dem som skymtar på fotona om det är okej, men den här är ju ganska anonym.
Jag trivdes i min illgröna outfit och lyckades till och med knöla ihop en riktigt dekorativ frisyr alldeles själv. Bruden var ljuvare än Saltkråkan-Malin och brudgummen så lycklig att glasögonen immade.

Jag var den sista som lämnade festen och då kom en av servitörerna rusande och undrade om jag inte ville ha med lite bröllopstårta. Det hade blivit över en massa och han tyckte det var synd att slänga den. Det tyckte jag också för tårtan var galet god, så jag tackade ja till en liten bit. Det här hämtade han
En hel jäkla våning. Vi har käkat kaka så vi är lika limegröna som gelatinet. J och jag.

Haha, just det. För några månader sedan himlade bruden sig över att det finns så fula prydnadsgrejer bland det som brudpar inkluderar på sina gåvolistor. Allra rysligats var enligt henne en märkvärdig glasbalja med en anka i, designad av Ernst Billgren för Kosta Boda. 75 000 kronor kostar denna... ja jag vet inte riktigt vad det är. Skål? Akvarium?

Vi i kompisgänget tyckte ju sjävlklart att hon skulle få en sådan i alla fall, fast den gick ju en aning över vår budget. Men inga problem, händiga Hanna fixade en egen. Tadaa!
(den är lite halvfärdig på bilden, den fick fina gröna bolltassar innan den överräcktes till ett ganska förfärrat brudpar)

Leve kungen!

Kungen av Louisiana alltså. Mina favoritfigur i True Blood som bäst.
Tycker det är så jäkla skönt att en gång få se en riktigt genomondskefull bög på tv.

Det kryllar av lite småtassiga frökenaktiga Gay Best Friends, alternativt nonstopraggande promiskuösa partybögar i tv-serierna. Men kungen styr varulvsflocken och har torterat folk till döds åtsminstone sedan Vikingatiden, antagligen några decennier mera än det. Han är inte det minsta sympatisk. bara ryslig och otäck.

Han är bäst!

Eurovisionsdag

Man måste ju vara snygg när man talar i telefon med snygga människor. Så jag kletade på mina röda Mad Men-läppar innan jag ringde upp Sara Varga.
Till en sådan där nuna skulle det matcha med ett bitchigt sinnelag, men det har Sara inte insett. Hon är vacker men trevlig. Hemskt va? Hör intervjun på fredag.
Jag har väl inte ännu nämnt här i bloggen att jag ska vara eurovisionskommentator i år? Nå, det ska jag alltså. Tillsammans med den här filuren. Vi får tyvärr inte åka till Düsseldorff, men vi skickar dit den här grabben  för att mingla och förse oss med skvallerl. Ska bli roligt. Börja pillra på digiboxarna redan nu så att ni får in ljudet med mig och Johan och inte de finska krabaterna.

Satt på ett Eurovisionsmöte imorse och lyssnade intresserat. Jag och Johan fattade kanske en femtedel av det som sades (Håådeelähetys, digibeta, telekonferenssi, D-keskus taltiointi) men försökte se insatta ut. Det är spännande, jag har aldrig ens tänkt på vilket jättemaskineri Eurovisionen är. 43 länder kokar soppa tillsammans, det ska tas kontakt till höger och vänster, direktsändning i tre dagar, generalrepetitioner, jurygrupper, douze points, wånderful shouv. Nå, jag ska nu mest sitta i en koppi och äta chips och säga elaka saker om dem som ger sitt allt på scenen. He hee. Måste ändra texten här till höger, jag är inte alls snäll. Bara skallig och stollig.

Joan Holloway-wannabe

Shit vad svårt. På lördag är det dags för det fabulösa MM-bröllopet. Inte Muntra Musikanter, inte Min Morgon, utan Maria och Magnus som dessutom ska ha lite Mad Men-stuk på det hela. Eftersom jag är brudfrämma  ska jag göra mitt yttersta för att vara lite Mad Men jag också. Och då vill man ju se ut som Joan, förstås.

Röven har jag, boobsen får jag nu helt enkelt skippa. Klänningen har jag redan fixat och förevisat, den är bra.
Men resten då.

Igår gjorde jag övningsfrisyr, och det var en jävla tur att jag börajde öva i tid för det blev mera Marilla Cuthbert än Joan Holloway.
 Nu gjorde jag ett nytt försök. Lite bättre.

"Saatana!"

Så står det på en piggt gul postitlapp på min datorskärm. Det är jag själv som skrivit lappen mitt i stressen runt förra veckans sändning, tydligen för att påminna mig själv om nånting. Men vad menar jag? Är jag arg? Varför det? Jag som nästan aldrig svär.

Fast nu när jag tittar noga på lappen kommer jag fram till att det eventuellt står "Santana!"

Söndag med kultiverade familjen

Jajamen. I dag har vi varit på museum. Det ni. WeeGee. Jag gillar museer. Jag brukar se på grejer i en kvart och tillbringa en halvtimme i shoppen.
Titta vilka skenheliga kläppar! Vi är jätteväluppfostrade, jorå. Vi ska inte alls klättra på Miróskulpturer och promenera rakt in i glasmontrar så det blir snoravtryck på rutan. Nej nej, inte vi.

Date night!

Som sagt var jag och hubbyn på dejt på fredagen. Mycket lyckat. Först massvis med hummus och turkiskt rödvin på Antiokia.

Sedan cherry mojito på Shaker.Är absolut ingen cocktailtjej (vin, öl och whiskey tack) men det var gott.

 Sedan Sanctum som 3D. Jag kommer nästan aldrig på väg på bio nuförtiden så dte här var första gången jag gick på 3D-film. Det var rätt kul. Fast filmen var ju ganska crap. Manuset var så förutsägbart att man kunde ha gjort upp en lista på i vilken ordning karaktärerna skulle stryka med. Svarta killen, check. Den äldre kvinnan, check. Fader och son strider. Fader och son förenas. Fader och son pratar ut. Son förstår fader. Våghalsiga killen råkar illa ut. Osv.


 Visst är jag besynnerligt lik Katrin Zytomierska på bilden nedan? Hur fasen gick det till?