Typiskt

Det är så jäkla typiskt. När jag kommer hem från jobbet är jag död. Zombiemamman slumrar till framför Bolibompa, hasar tankspritt runt och sluddrar sig igenom Mamma Mu får ett sår (som S kallar Mamma Mu Fåret Shaun). Vålnadshustrun försöker hänga med i Detroitserien klockan 21, dreglar lite attraktivt på makens axel under reklampauserna ochkränger på sig pyjamasen bakfram.

Men sen! När klockan närmar sig 23 och en ansvarsfull yrkeasarbetande tvåbarnsmor borde gå och lägga sig för att hinna med de åtta viktiga sömntimmarna, då säger det PLINNNG och så blir jag pigg som blondinen i Möllers-reklamnen (hon som började steppa okontrollerat när hon ätit fiskleveroljakapslar).

Nu är jag inte trött alls! Nu vill jag vara vaken och facebooka! Kanske baka en plåt semlor, boka några semesterresor och spela Guitar hero. 

Men nu ska jag gå och sova. Vitsit så dumt. 

Skrytbilder

Här står jag framför nån ruin eller någå. Ingenting speciellt med den.
Nu är vi inne i ruinen tillsammans med 2000 japaner och 7000 amerikaner. Owmygaaawd.
Det är lite svårt att hitta frivilliga gladiatorer och matyrer nuförtiden, men det har italienarna löst genom att tvinga Spiderman och Nalle Puh att slåss mot varandra.
Min katakombutforskaroutfit. Man vet ju aldrig, mitt i allt kommer Harrison Ford emot där i tunneln, då gäller det att vara chic.
Kön till Peterskyrkan ringlade sig runt hela frigging Peterspatsen. Vi ställde oss nu snällt i den och var inne på tjugo minuter. Tur att solen sken.
Vi börjar vara ganska duktiga på att ta foton med utsträckt arm. Jag ska bara försöka sluta se skeptisk ut på alla bilder.
Har ätit så mycket italiensk ost att jag kommer att vara trög i magen till allhelgona.
Ack ja. Rom. Vår. Sol. Bungabunga. Nappar inte alls att vara hemma igen. Det var en härlig resa. Vemodig suck.

Jag packar

Eller försöker i alla fall. Imorgon reser jag och J på romantisk tumisresa till Rom, om allt vill sig väl. Svärmor anlände just, hon ska barnvakta.

Fast det är tråkigt att packa, bäst vi tjuvstartar med lite Chianti istället för att komma i form.

Damn you bulle!!!

De senaste veckorna har jag varit mycket duktig. Jag är mest käkat soppa och sallad till lunch och helt undvikit sötsaker i veckrona Det har fungerat finfint, på veckoslutet har jag sen unnat mig grejer och dessa treats har varit ännu godare än vanligt eftersom jag ansett mig förtjäna dem. Jag har renat av tappat några kilo i vikt, trevligt!

Igår hade vi möte med redationen och nya producenten mutade oss med fastlagsbullar. Nåjo tänkte jag, en bulle ska jag äta. Nåh, bulljäveln har fått mig att gå upp 1,5 kilo över en natt som betsraffning! 1,5 kilo!!! En fastlagsbulle kan omöjligt väga mera än några hundra gram i sig, men tydligen har min ämnesomsättning tyckt "Oh no she didn't" och på magisk kemisk ondskefull väg blåst upp kalorierna och lagt ett skammens fettlager runt det som just började påminna om en midja.

The horror the horror. I dag blir det bara spenatsoppa och svart kaffe.

Samantha Fox, min bosom friend

Hälsningar från min nya polare Sam. Jag pratade i telefon med henne i tjugo minuter och hon var glad och god. Dock verkade hon anta att jag var lite imbecill, alternativt väldigt dålig på engelska för hon talade låååångsamt och tyyydligt. Jag är de facto ganska bra på engelska, läser engelska böcker i samma takt som svenska och hänger med i handlingen när textningen till Law and Order tiltar. Men att börja snarvla engelska så där helt plötsligt en tisdag i februari, då blir det lite Noriko-stuk på det hela.

Sen var jag på årlig check up hos muffdoktorn. Ska nu inte bli allt för detaljerad gällande den saken, men skönt att få den ändan besiktigad också. Nu är både allmänhälsan, tänderna och kärlekstunneln inspekterade och jag fick tummen upp. Men upp i vad säger jag inte. A ha haaa. Förlåt, det där var lite snuskigt. Skyller på att jag är väldigt trött.

Imorgon ska jag till frissan! Jojomen! Det finns några enstaka frissor här i stan som vågar sätta saxen i en peruk, och eftersom min frilla årgång 2010 börjar se ganska sliten och ledsam ut tänkte jag testa om en ny klippning skulle ge den några månaders livstid  till. Pannlugg och page i haklängd, typ. Får väl se vad det blir.

Nu ska jag äta kolhydrater och titta på oscarsgala!

Camel Toe Annie!!!!

Det här inlägget är dedikerat till min goda vän Marika! Tänk! I alla dessa år har vi försökt förklara det fina med Camel Toe Annie för folk som bara tittar fundersamt på oss, skakat på huvena och sagt ett försiktigt "okeej...". Men nu behöver vi inte förklara mera för jag hittade henne på youtube! Det här är ett stort ögonblick för mig och Marika.


Och alla ni som suttit  i Övningsredaktionen i gamla Soc&kom och funderat över min teckning föreställande Kameltåflickan lutar sig nu lättat tillbaka och utbrister "Ahaaaa".

Gorgeous is as gorgeous does

Oooh, nu är jag också Gorgeous, tack Snigeln!



1. När började du blogga?
I november 2007 på Sissi. Hit flyttade jag jag i slutet av förra året.

2. Vad handlar din blogg om och vad skriver du i den?
Om mitt underliga jobb, min tassiga familj och min minimalistiska frisyr.

3. Vad gör din blogg speciell?
Jag kan inte stava till faksikt. Faktikst. Det går faksitk inte.

4. Vad fick dig att börja blogga?
När nånting skiter sig börjar jag formulera ett roligt inlägg om händelsen i text. När nånting roligt inträffar börjar jag fundera på hur många versaler och utropstecken jag ska använda i rubriken. Jag bara måste blogga annars finns risken att jag förvandlas till en hög med torv.

5. Vad skulle du vilja ändra i din blogg?
Ingenting. Faktsikt.

Jag vill ge utmärkelsen vidare åt följande bloggare: Den mjuklandande Softy och Mo.

Multitasking

I dag har jag åstadkommit absolut ingenting. På förmiddagen såsade jag på jobbet och försökte fixa undan lite diverse som borde ha varit fixat redan för länge sedan. Sen satte jag ner en hel del tid på att tänka ut nånting fiffigt, men när jag tänkt klart märkte jag att det inte alls var speciellt fiffigt så nu får jag tänka om.

Sedan infann jag mig på ett hotell i centrum för att intervjua en europopgudinna. Där satt jag i en timme innan jag efter frenetiskt kringringade kom fram till att intervjun är först imorgon. Jag och gudinnans presskille hade pratat i kors.

Imorgon ska jag vara mera produktiv. Tror ni att jag klarar av att klämma in Pandora, Samantha Fox och ett muffdoktorbesök på en och samma eftermiddag? Nåh, det är i alla fall min avsikt.

Min favoritmat

Om man skulle hamna i en situation där man tvingades välja en viss maträtt som man skulle få leva på i resten av livet skulle detta vara en stark kandidat för mig. Asiatisk quinoasallad men mango, svarta bönor, flodkräftor och allt möjligt smarrigt. Tror det är Fredrik Paulun som hittat på det men jag tillreder alltid från minnet så jag har inget recept att dela med mig just nu. Slurp.

Uppdrag: Bullmamma

I dag har jag och T bakat fastlagsbullar. Har aldrig försökt mig på dylika förr, men jag tyckte de blev ganska fina.


T hjälpte till.

 S tyckte jag var helt mega-lame då jag skojade om att hennes namn ju nästan är "semla". Ha ha ha, gillar du din semla, Semmel-Selma? Jättevitsigt, visst? Hoho, skrock och frust.
J ville ha hallonsylt i sina men sylten hade gått ut i september. Det var ett hårt bakslag. Bäst att göra Kauniit&Rohkeat-minen tills den värsta besvikelsen avtagit. Vet inte riktigt vad T håller på med. Eventuellt har hon satt tripp-sugröret i vrångstrupen.
Det var goda bullar. Tyvärr var det bara jag som tyckte det. Det skulle gälla för mig att äta sju stycken imorgon då, för att undvika att slänga mat. Men om jag är en mamma som äter hurja mycket bulla måste jag ju följdaktligen bli en bullmamma. Mission accomplished.